Arganolja mot hårtållor

Vår yngsta dotter har långt och självlockigt hår. Vissa dagar ser hon ut som en ängel, medan hon andra dagar ser ut som en rastatjej från Jamaica. Problemet är att hennes underhår är så oerhört fint (alltså i tjockleken) att en natts sömn gör det till ett enda skatbo. Problemet förvärras av att hon äger en lathet i rakt nedstigande led från modern, vilket gör att håret kanske inte borstas igenom som det borde. Hon har kommit på att det går rätt bra att för utseendets skull borsta det enbart på ytan för att sedan lida pin när hennes mor för fingrarna genom håret och hittar en enorm, som vi på dialekt säger, hårtållo.

Eftersom hennes mor är lite noga med vad de använder för produkter har balsamsprej varit bannlyst i åratal, men nu har vi hittat lösningen. Arganolja!

När hårtållorna blir för stora gnider jag in arganolja i handflatorna och masserar hennes tållor. Nu går de rätt bra att reda ut, trots att dottern igår frågade om jag såg hennes hårbotten i hårborsten.

Detta är den arganolja som vi kör med.  Och arganolja kan ju användas till många olika saker. Själv använder jag den som ansiktsolja. Men har du ett barn som inte har det hår du önskar kan detta vara lösningen. Prova!

En rätt så oromantisk julklapp

Inför julen som gick bestämde jag och Jenk att vi skulle minska antalet julklappar vi brukade köpa till varandra. Det här var både otroligt skönt och lite sorgligt. Skönt på så vis att våra kärleksjulklappar ofta medförde en hel del tankebry och stress. Vissa år hittade man de perfekta klapparna och redan i början av december kunde man gå och antyda om att man hade en jättebra julklapp samtidigt som man försökte luska ut hur många julklappar man skulle få. Detta år hade vi bestämt att vi bara fick ge varandra 1) en chokladask, 2) något att läsa och 3) tre förslag på en resa/upplevelse vi kunde göra tillsammans.

Sorgligt eftersom Jenks och min julklappsutdelning ofta har varit det roligaste på hela kvällen. Ofta förstås lite beroende på om man tycker att man haft ett bra julklappspåhittarår eller inte. -Är det här ett nederlag för vårt äktenskap?, frågade jag Jenk. -Att vi inte ens orkar köpa julklappar till varandra! Men klok som Jenk är tyckte han att vi skulle se det som tecken på mognad och förnöjsamhet. Så det gjorde vi. Och det var då jag kom på något jättesmart och jätteoromantiskt ...

Jag funderade en stund på vad jag skulle ge Jenk för läsbart. Han vill läsa, men det går ofta inte så bra. Ja, han kan ju läsa, men han somnar ofta. På farsdag fick han boken Charmen med tarmen (på tal om romantik). Och jag tror han har kommit halvvägs trots att han påstår att han tycker den är bra och vi i resten av familjen vid matbordet har fått höra en hel del tarmfakta.

Skulle jag köpa en tidning, en roman, en faktabok eller något annat fyndigt? Så kom jag på att om jag lånade böckerna på biblioteket så kunde jag ge hur många som helst. På nätet sökte jag exempel på olika böcker som jag troligtvis hade valt mellan om jag hade köpt en bok. Så gick jag in på biblioteket och lånade allihopa. Och så fick han en boklåda istället. Där han själv kunde välja vad han ville läsa. Mycket och gratis, sådant tycker jag om.

Att vara framgångsrik

Jag tänkte börja årets första dag med att skriva något som man här i Österbotten egentligen inte skall skriva om sig själv.

Jag är framgångsrik.

Anledningen till varför jag tycker att jag kan inleda 2016 med detta regelbrott är att jag inte nödvändigtvis ser på framgång på samma sätt som många andra. För mig är framgång att leva det liv jag vill leva. Det här gör framgång till något väldigt vackert och något rätt så demokratiskt. De flesta av oss kan i smyg viska till oss själva -Jag är framgångsrik. I mitt liv.

När jag för något år sedan presenterade denna tanke inför en grupp ungdomar fick jag mothugg direkt. Ja, det var faktiskt en kille som blev riktigt arg. -Man kan väl inte ändra på ord heller? Och visst hade han rätt. Det finns många ord som måste få följa en kollektiv innebörd t.ex rasism.  Men när det kommer till ordet framgång kan jag faktiskt ändra på innebörden helt hur jag vill. Det är mitt liv. Jag har allt rätt i världen att få välja vad som är framgång för mig. Det har även du rätt till.

Du behöver inte ha ett fräsigt jobb, tjäna massor av pengar, uppfylla dina föräldrars drömmar, bo i rätt område, ha rätt antal barn, tänka rätta tankar eller vad det kan tänkas vara. Du behöver inte vänta på att andra skall kalla dig framgångsrik. Lev som du vill. Det är framgång. En framgång som verkligen betyder något.

Väldigt många av oss strävar efter lycka. Väldigt många av oss förbiser dock att lycka och att lyckas är två helt skilda saker. "Att lyckas" använder de flesta av oss i formen av att prestera något. Många gånger utgående från kollektiva normer. Hen är så lyckad = hen har lyckats göra det som de flesta tycker är eftersträvansvärt. Och även många gånger ... det går så bra för hen. Hen är så framgångsrik.

Lyckan är något helt annat än lyckas. Lycka är att vara nöjd -att vara framgångsrik i sitt eget liv. Kanske har ditt liv rutats in av dina egna och andras förväntningar. Du har utbildat dig till ett visst yrke, du har jobbat på en speciell arbetsplats i många år, du får ofta höra att du är duktig på vissa saker, du förväntas tycka vissa saker eftersom du rör dig i vissa kretsar. Allt det här är du. Sant, men det betyder ju inte att du inte även kan många andra saker. Saker som du själv bestämmer att du vill/kan/skall använda eller utveckla. Att göra något annat gör dig inte till mindre av den du är, den gör dig till mer av vad du egentligen är. För vill du höra en hemlighet? Man hittar inte sin plats i livet, man skapar den. Jag skapar mitt eget liv. Det finns inom mig. Och jag kan göra precis vad jag vill med det.

Precis som med allt annat måste jag börja med att känna att jag faktiskt är värd ett bra liv, ett jobb jag trivs med, en stark och välfungerande kropp, någon att tycka om, vänner att skratta med. Jag måste börja med att se att det är möjligt. För varje tanke jag tänker, varje val jag gör, varje handling jag utför är redskap för att skapa det liv jag vill leva. Allt börjar när jag börjar. Jag måste våga!

Mod är alltid viktigare än talang.

Jag brukar tänka att min fantasi är en av mina viktigaste källor till framgång. Mina drömmar och mina fantasier kan tala om för mig vem jag kommer att vara i framtiden bara jag vågar följa dem. Jag fantiserar alltid om hur jag lyckas och hur kan det bli svårt att göra något när jag redan har sett framför mig hur det kommer att gå bra? Min medvetenhet skapar min verklighet. Jag kommer aldrig att besitta förmågan att uppleva världen objektivt, det vill säga hur den är. Jag kan bara uppleva världen subjektivt, nämligen utgående från hur jag är. På så vis kan jag även förändra världen. På mitt sätt sett.

Jag är väldigt stolt över mig själv. Men inte för allt vad jag lyckats prestera här i livet utan framför allt är jag stolt över att jag lyckats skapa ett liv jag tycker om att leva. Nästan varje dag. Jag tycker om att vara mig själv och jag tycker om att vakna på morgonen och leva mitt liv. Därför är jag framgångsrik.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du 2016 låter dig blir framgångsrik i ditt eget liv.

Jul, jul, jul

Hos oss älskar vi julen! Och vårt hus är så tacksamt när det kommer till att pynta och fixa. Julstämningen ligger bara några ljus eller kvistar bort.

Jag tycker väldigt mycket om att pyssla och helst av allt använder jag material som jag hittar i skåpet eller i naturen. Här kommer lite inspiration, samtidigt som det får bli en julhälsning från oss till er.

Ett hjärta av lingonris gör du genom att forma en ståltråd till ett hjärta och med en tunn järntråd tvinna lingonris kring hjärtat. 

Nu har min orangea plåtburk fått komma in från orangeriet för att agera julgransfot. En liten skamfilad gran  med vita stjärnor och porslinsänglar får agera innehåll.

Stjärnorna är virkade dukar som jag har dränkt i lim för att sedan  klippa ut. Porslinsänglarna fick jag på årets glögg drop-in av vännen Kirsti. 

Våra ytterdörrar pryds av två tjocka enriskransar pyntade med rosetter, stjärnanis och kanelstänger (det går bra med fina pinnar också). Kransens keramikhjärtan har jag beställt från  Fröken Rosengren en gång i tiden. Det är laserade keramikhjärtan i olika storlekar (finns även olika färger och olika modeller) som hon tillverkar själv. Mina hjärtan pryder allt från burkar till kransar och går utmärkt att spara från år till år.

Hemligheten bakom en tjock krans är att forma stommen av hönsnät. Skall du ha kransen hängandes på en dörr behöver du inte binda baksidan. Enris är absolut mitt favoritmaterial till krans trots att det minsann känns i nyporna. 

I verandan hittade jag en bortglömd form med hemgjord kola. Den har tydligen någon i huset hittat eftersom det endast fanns ett litet hörn kvar. 

På vår spegel hänger för första året en enkel och vacker stjärna som jag fick av vännen Marina. Den är tillverkad av gamla böcker och flikarna hålls på plats enbart genom att de är instuckna i varandra. När jag får mera tid skall jag klura ut hur hon har gjort. 

Det är sällan jag köper "nytt" julpynt, men jag brukar varje år gå via loppis och se om jag hittar några gamla julpynt.

För några år sedan hittade jag denna skönhet. Det var en skamfilad ängel med trasiga vingar och smutsig särk. Jag klädde henne med benvitt kräpppapper, satte ett brett, rött sidenband i midjan och tillverkade en luciakrona av ståltråd. Vips blev hon en galen lucia med luciakronan på sniskan. 

Lillajulen är en finlandssvensk tradition som firas lördagen före första advent. Det firas lite olika beroende på var man bor, men det som jag har fört med mig från min barndom till mina barn är att plocka in en lilla-julgran som barnen helt får klä. Granen står sedan inne hela december. På lilla jul slänger småtomtarna även in påsar med godis till barnen samtidigt som de springer och tittar in genom fönstren för att kunna rapportera till tomten om det finns några snälla barn. Ganska praktiskt som förälder må jag säga. Det här håller småtomtarna med på hela december så det räcker med att dra efter andan och säga -Jag tyckte jag såg något vid fönstret! eller försynt knacka på fönsterrutan för att barnen skall börja uppföra sig som folk igen.

Tyvärr har denna effekt avtagit med åren. 

Ett gammalt tvättfat av plåt med tre ljus ser plötsligt väldigt juligt ut. 

Ett gammalt såll av något slag hängs alltid upp i köket till jul. Där hängs torkade apelsiner, gamla pepparkaksformar, halmstjärnor, tomtar och stora bjällror. 

På loppis brukar jag även titta efter riktigt gamla bakformar i plåt eller koppar. De blir finfina ljusstakar eller krukor för julblommorna. 

En fin blomkruka kan man även få av en vacker kaffeburk. För att burken inte skall förstöras sätter jag alltid ett kaffefat i botten, en separat blomkruka inuti och täcker med mossa.

Varje år tillåter jag mig att köpa ett (1) julpynt. Det är inte varje år denna tillåtelse utnyttjas, men i år var jag tvungen att köpa detta rådjur (?). Den gjorde mig så glad. 

Och visst kan det bli juligt med en gammal bakform, mossa, några nypon, några lärkkottar och tre ljus.
Det gäller dock att hålla kolla på ljusen så de släcks i tid.

På loppis brukar jag även frenetiskt samla på mig småtomtar i alla de slag. De kan ploppas ner överallt för att sprida julstämning. På julbordet kan man låta dem hänga på karotter och fat och de kan även användas i julkransar eller blomarrangemang.

Adventsljusstaken från Pentik pryds alltid med tallkottar och dessa tre tomtebejbisar. 

God jul, God jul! Jag hoppas ni får en skön jul!

Städa med Coca-Cola

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är verkligen ingen hejare på att städa. Inte så att jag kvalar in till tv-programmet "Rent hus", men jag har för länge sedan kommit på att jag o så gärna sätter tiden på roligare saker plus att jag har märkt att ingen annan i hushållet verkar ta så stor stress över det heller, så varför skulle jag?

En av våra skitigaste platser har nog varit ugnen. Märk väl - "har varit".

Efter att jag läste om Coca-Colans förträfflighet som städprodukt var jag tvungen att hälla ut en flaska Cola i ugnen, låta stå och rengöra ugnen följande dag. Det funkade fint. Mer städtips med läskeblaskan hittar du här. 

Med tanke på detta och att jag i boken "Självhushållning i praktiken" skrev att man kan använda Coca-Cola till att ta bort ogräs i trädgården är man inte längre lika sugen på att dricka den : )

Söndagsmöte i skogen

Idag när vi kom till vår skog välkomnades vi av denna syn. Ett älghuvud som trätts upp på en pinne.

Det kändes nästan som vi var med i en skräckfilm och var på väg att beträda förbjudet territorium. Man riktigt kunde föreställa sig hur tittarna satt hemma i soffan och skrek -Gå inte dit!

En bit därifrån i en vacker glänta  låg resten av älgen. Det blev nästan en grotesk skattjakt, där vi sprang omkring i skogen och lekte "hitta alla älgens ben", vilket vi även gjorde.

Som belöning tog vi en mysig pic nic med saffransbullar och varm saft. Dock valde vi en annan glänta en bit därifrån ...

Vårt egentliga ärende till skogen var att se om höstens stormar fällt några träd i vår skog.

Över vårt skogsskifte går en elledning och elbolaget hade tydligen varit och röjt under ledningarna. På ren måfå tog äldsta dottern i en gran som låg på marken och reste upp den till stående. -Men det där är ju en julgran! utbrast vi och så plockade vi med den hem.

Och mitt hjärta blev lite lättare, för jag har alltid så dåligt samvete att hugga julgran. Men nu var den ju redan huggen!
Perfekt!

(Och visst har vi ett julmysigt väder?)

20-sekunders regeln

Förra helgen hade vi glöggmingel hemma hos oss. Jag har skrivit det tidigare, men jag skriver det igen. Vi behöver planera in sådana saker för att få ändan ur vagnen och städa. Men nu är det julstädat, julpyntat och hyacinterna doftar underbart. Det är så härligt hos oss så tårna krullar sig varje gång jag stiger in genom dörren. Tänk att få känna så i sitt eget hem!

Nå, nu var ju inte det här tänkt att bli något skrytigt mysinlägg utan jag ville skriva om känslan när hemmet i toppskick och plötsligt på några få timmar återigen förvandlas till ett stökspök. För det är ju verkligen en utmaning att behålla julstädningen. Men efter att jag läste boken "Projekt lycka" (som jag skall skriva mer om någon annan gång) har jag fått ett finfint hjälpmedel.

Författaren av boken berättade nämligen om hennes 20-sekunders regel. Man gör ett avtal med sig själv att om det inte tar längre än 20 sekunder att göra något så MÅSTE man göra det. Och det tar inte så lång tid att sätta glaset i diskmaskinen istället för i diskhon (ca 5 sekunder). Om jag direkt går med tandkrämstuben från köket till badrummet när jag packar upp mina inköp tar det 18 sekunder och att skjuta fast skrivbordslådan som står öppen tar 1,5 sekund. Det funkar JÄTTEBRA!