Ny vegetarisk favorit - Härkis

Det här är en produkt som visserligen har funnits en tid i hyllorna i Finland, men vår familj har precis upptäckt den. Vi har ju nämligen haft Pulled havre som en klar favorit, men nu vete tusan vem som vinner ...

För om man gör en vegetarisk köttfärssås med Härkis, en skvätt rödvin och en bit rotselleri så blir det så gott, så gott. Och konsistens är verkligen bra på denna "köttersättning". Det är även mycket lättare att få tag i denna produkt än den efterfrågade Pulled havren. Jag har hört att denna produkt även finns i många "mindre butiker". Även Härkis har en lång hållbarhet och du kan ha din förpackning i kylskåpet i flera veckor.

I denna produkt är huvudingrediensen bondbönor, medan det är havren som är i fokus i pulled havre (svårt att räkna ut liksom). Den innehåller inte soja. Proteinhalten är lite lägre än i pulled havre, men med sina 17 g/100 g är den riktigt, riktigt bra. Eftersom förpackningen ståtar med en finska flaggan inbillar jag mig att det är en förhållandevis inhemsk produkt. Bondbönorna som används i produkten kommer från Finland, men hur det är med resten av ingredienserna t.ex. ärtproteinet förtäljer inte historien.

Men naturligtvis finns det nackdelar med Härkis. Jämför man den med pulled havre så innehåller Härkis fler tillsatsämnen; stabiliseringsmedlen E460 och E461, modifierad stärkelse och sockerkulör. Sådant låter ju inte trevligt. Fy!

Men summa summarum, vi diggar Härkis. Det är enkelt att ha en förpackning i kylskåpet ifall det är bråttom eller matinspirationen någon dag är slut.

Här kan du läsa mer om produkten. Ett stort minus att deras hemsida inte finns på svenska. Här vinner pulled havre och Golden&Green med hästlängder där man verkligen kan läsa om hur de tänker kring produkten och miljön. På svenska.

När drottningen morrar

Visst skulle det bli en vacker titel på en bok?  När drottningen morrar ... lyder kejsaren

En kväll var jag och Jenk ute i vinter(?)mörkret och satte på skydd mot möss på våra bikupor. Mitt i allt hörde vi ett lågt morrande ljud. Ja, inte ett ljud så att jag trodde att en varg stod en bit bort i skogen utan mer ett stilla, lågt vibrerande ljud som kanske bäst kan liknas vid en svag morrning.

-Vet du vad det där var? frågade min man och tillika biexpert
-Nej, svarade frun och tillika binovis

-Man tror (sade experten) att det är drottningen som morrar. Och man brukar säga att hon gör det när hon mår bra.

Novisen tvivlade. Vad i himla friden kunde få en drottning att må bra en sen novemberkväll i kyla och mörker? Och borde det inte i så fall heta kurra (dialektord för spinna)?

"När drottningen kurrar" kunde vara titeln på en annan bok. När drottningen kurrar ... ler kejsaren pilskt

Vintern kan komma

När jag tittar på mitt FB-flöde ser jag hur vänner runtom i landet och i Sverige suckar och pustar över all snö. Här har vi kallt, men inte snö. Men jag är beredd. Jag måste få skryta över hur beredda vi är inför vintern. Kanske ni kan använda oss som förebilder och skapa er egen check-lista? Håll i er nu!

Mina odlingslådor är rensade och täckta med organiskt material som får förmultna under vintern. 

Våra nya bärbuskar har skyddats mot harar.

För några år sedan hade vi problem med att hackspettar hackade sönder våra bikupor. Då fick svärfar för sig att han skulle bygga skyddsburar till kuporna. Jag tror att han tror att vi ännu använder dem. Det gör vi, men vi har kommit på att de är rätt praktiska till våra bärbuskar.

Tur att svärfar inte läser min blogg. 

Våra bikupor ha alla fått ett vackert grått musskydd. Ni vet så en mus inte kan tränga sig in i flustret (öppningen) och käka upp bina och vaxramarna. 

Eftersom vi varit duktiga med att följa regeln -Veden skall vara klyvd till påsk och täckt till midsommar lider vi inte brist på ved att elda med nu när kylan biter i kinderna (utomhus)

Bikuporna radade jag bara upp som accessoar. 

Sommarens byggprojekt är klara.

-Men det är ju inte målat! kanske någon nu skriker. Men här målar vi inte. Här låter vi saker och ting gråna bort. 

"Heimane ji i stjick". Vi lånade grannens tvåskäriga plog och lade några minuter på att plöja upp vår åker. Eftersom vi har en jord som drar mer mot lerjorden behöver vi låta vintern göra sitt och spränga sönder jordklumparna. 

Alla vattentunnor är vackert svänga. 

Alla hönsen är vackert instängda i ett och samma hus. Ännu för några dagar sedan misströstade vi. Det var höns än vart vi tittade. På lördagmorgonen låg vi och funderade på vad vi skulle göra. Skall vi se till att få färre höns eller skall vi vinterisolera ett hus till? Det första alternativet lät lite enklare så vi satte in i en FB-grupp kring självhushållning att vi gav bort höns till goda hem. Några timmar senare var saken fixad och alla var nöjda och glada. 

Sist men inte minst. Kattgluggarna är täppta. 

Det är något som inte stämmer.

En ko måste äta tio kilo växtprotein för att omvandlas till ett kilo kött. Förhållandet 10:1 känns för mig som en rätt dålig avkastning på investerade resurser. Skulle det här gälla pengar skulle ingen med sunt förnuft godkänna villkoren. 

Tänker vi dessutom på att insatsen skulle räcka till att mätta många svältande munnar blir verkligheten ännu mera krass. Stora delar av världens spannmålsproduktion används som kraftfoder inom djurhållningen och många fattiga länder exporterar grödor, som utmärkt skulle fungera som människoföda inom landet, till i-länder där grödan används som djurfoder. Sojabönan är en proteinrik gröda, som odlas på stora arealer runt om i världen.  Största delen av sojan används till djurfoder.  Om vi tog den mängd soja som idag används inom djurhållningen och delade upp den på hela världens befolkning skulle den räcka till 120 g per människa. Varje dag*. Det är nästan hela proteinbehovet för en vuxen människa.

Ät mindre kött!

* Källa: Miljödieten av Lundin & Öhman

Gratis film!

Vill tipsa om att du fram till 7.11 kan se Leonardo DiCaprios nya klimatdokumentär "Before the Flood" gratis (utan reklam) via National Geographic. Läs mer om filmen och hitta länken till biosalongen här. 

Passa på! Själv tänker jag se den ikväll.

Höstens utmaning

Varje år har vi samma problem. Årets höns har under sommaren fått för sig att de vill tillbringa natten uppe i ett högt träd. Och det får de ju göra förstås, men nu när det börjar bli rejält med minusgraderna på nätterna tycker vi ju så synd om dem.
Så varje år i en veckas tid klättrar vi, slänger in dem i hönshuset, släpper ut dem, klättrar, slänger in, släpper ut ...

Och i höst sitter de högre upp än vanligt. Eller så är det trädet som har vuxit. 

Boktipset: Av Jord -något till farsdag!

Åtminstone här i Finland är det farsdag om några veckor och jag tror att många sliter sitt hår och funderar på vad far och svärfar skall få för present. Nu kan jag tipsa om en bok som kanske faller dem i smaken.

Johanna Granlund har kommit ut med  boken "Av jord" med underrubriken "En bok om människorna bakom vår mat". När jag fick höra om boken tyckte jag det var ett roligt koncept. Boken är främst en intervjubok där författaren har intervjuat sju österbottniska bönder om deras vardag och livsstil. Hur är det att leva som bonde idag?  Kan man leva på det? Vilka arbetsmoment ingår om man är äggproducent, grönsaksodlare eller fårfarmare?

Boken är lättläst. Boken innehåller även många bilder, men här tycker jag tyvärr inte att bilderna riktigt kommer till sin rätt. Bilderna skulle ha behövts bildbehandlas för att få ett större djup. Nu kan de se lite platta och halvdöda ut ibland. Layouten funkar och pappret är matt (!).

Inte en bok för mig, men som jag bra kunde tänka mig att ge som present till personer intresserade av livet på landet och som annars tillhör gruppen "som har allt".