torsdag 31 mars 2016
Vitlökspulverfabrik
tisdag 29 mars 2016
Roligaste tomatskedet (nästan)
lördag 26 mars 2016
Några tankar om gröt
Vet ni vad jag gör här? Jag kokar gröt. Jag tänkte nämligen i detta inlägg dela med mig av ett tips som jag tycker är väldigt bra. När man kokar gröt på mjölk måste man ju antingen röra väldigt mycket och väldigt länge eller dels gnida kastrullbotten väldigt mycket och väldigt länge. (Använd i så fall en sockerbit)
Men om du kokar gröten en stund för att sedan vira in den i tjocka yllefiltar och låta den stå en längre stund blir den klar ändå! Då kan du göra en massa roliga saker och spara el samtidigt.
Vi har fått en ny grötfavorit, nämligen Birkkalas fullkornsflingor av urvete. Och då får jag som mor lite dåligt samvete för att jag serverar mina barn gröt -av vete dessutom. Men så tänker jag på att massor av generationer har ätit gröt under de flesta av veckans dagar i hela sitt liv och det har gått hur bra som helst. En gröt kokad på mjölk kan vara betydligt mer hälsosam och näringsrik än många halvfabrikat och annat strunt som vi sätter i oss.
När det gäller gröt har jag också ett tips till alla beslutsfattare som försöker spara pengar inom skolsektorn. Ge dem mera gröt! Den dagen det är gröt i skolan kommer de alltid hem mätta och belåtna. Det är mer än vad man kan säga om de flesta andra dagar. Tänk om det skulle serveras mera billig gröt i skolorna, så skulle man kunna sätta inbesparingen på de andra dagarna så att man faktiskt kunde koka mat som barnen verkligen åt, eller på att satsa på mera ekologiskt eller mera mat från grunden. När barnen var små försökte jag alltid uppmuntra dem att äta all skolmat. Det gör jag inte längre. Mycket av den mat det serveras i skolan är nämligen inte av den kvalitet som jag vill uppmuntra mina barn att äta. Så synd! Och det känns verkligen hemskt att skriva så, men det är ett faktum.
Men om du kokar gröten en stund för att sedan vira in den i tjocka yllefiltar och låta den stå en längre stund blir den klar ändå! Då kan du göra en massa roliga saker och spara el samtidigt.
Vi har fått en ny grötfavorit, nämligen Birkkalas fullkornsflingor av urvete. Och då får jag som mor lite dåligt samvete för att jag serverar mina barn gröt -av vete dessutom. Men så tänker jag på att massor av generationer har ätit gröt under de flesta av veckans dagar i hela sitt liv och det har gått hur bra som helst. En gröt kokad på mjölk kan vara betydligt mer hälsosam och näringsrik än många halvfabrikat och annat strunt som vi sätter i oss.
När det gäller gröt har jag också ett tips till alla beslutsfattare som försöker spara pengar inom skolsektorn. Ge dem mera gröt! Den dagen det är gröt i skolan kommer de alltid hem mätta och belåtna. Det är mer än vad man kan säga om de flesta andra dagar. Tänk om det skulle serveras mera billig gröt i skolorna, så skulle man kunna sätta inbesparingen på de andra dagarna så att man faktiskt kunde koka mat som barnen verkligen åt, eller på att satsa på mera ekologiskt eller mera mat från grunden. När barnen var små försökte jag alltid uppmuntra dem att äta all skolmat. Det gör jag inte längre. Mycket av den mat det serveras i skolan är nämligen inte av den kvalitet som jag vill uppmuntra mina barn att äta. Så synd! Och det känns verkligen hemskt att skriva så, men det är ett faktum.
torsdag 24 mars 2016
Veden kluven till påsk
Veden skall vara kluven till påsk för att kunna eldas följande höst. Det följer vi slaviskt. Oberoende av när påsken infaller. Påsken är ju nämligen (som ni säkert har märkt) en högtid som kan variera i tid rätt vilt. För att få klarhet i denna undring bestämde jag mig för att googla. Visst är det underbart att man kan skriva in"veden kluven till påsk" och så får man exakt den information man behöver? I detta fall kom jag till en artikel i Gefle dagblad så jag inser att det är en nyhet med stor dignitet. Att artikeln publicerade under kategorin "Ekonomi" förringade inte dess värde.
Så här lyder artikeln:
På den tid då veden var den enda energikälla vi hade att lita oss till i vår kalla del av världen fanns det en tumregel: Är veden sågad, kluven och staplad till tork till påsk så kan man använda den nästa eldningssäsong. Förmodligen hade vikingarna ett annat riktmärke än påsk innan Ansgar gjorde entré, men det var säkert samma tid på året som gällde då också.
Jag kan inte direkt påstå att jag blev klokare gällande påskens tidpunkt, men det som fascinerade mig stort var att inse att vi följer en världslig sanning som redan anammades av vikingarna! Att gå tillbaka till rötterna skall inte föraktas.
I samma veva som vikingarna nämns vill jag passa på att nämna Jenks morbror Manne. Han har nämligen lärt oss följande steg i vedhanteringens grunder. När veden är kluven till påsk skall den täckas till midsommar. Det följer vi också slaviskt.
Imorgon är det påsk och veden är kluven -60 kubik rättare sagt. Det är inte illa pissat. Det borde räcka två år för oss. Ifall vi skulle bli lata eller så.
Jag kom på en annan sak. På dialekt heter platsen man klyver veden på "liderbackan". Har det månne något att göra med att man lider? Det är ju rätt tungt arbete? Å andra sidan heter det ju vedlider ..
hälsningar
Herman Lindqvist i samarbete med Fredrik Lindström
söndag 20 mars 2016
Söndag på Flemmingsbacken
Jag har städat åt hönsen. |
Så har Jenk och sonen börjat bygga på vårt traktorgarage. Sonen ville inte vara med på bild. Jenk frågade jag inte. |
lördag 19 mars 2016
Äntligen igång med sådden
Nu har äntligen mina tomatfrön kommit i jorden. I den bästa av världar skulle jag kanske ha börjat någon vecka tidigare, men eftersom vi varit på resa ville jag inte komma hem till 120 tomatplantor som min pappa glömt att vattna. Det kan hända även den bästa. Jag har tidigare skrivit om hur jag sår mina tomater här , men i korthet: -Gammal styroxlåda, såjord, vanliga lysrör 16 h dygn. Fult men praktiskt. Lite som jag. |
onsdag 16 mars 2016
Bina vaknar upp
Tänk vad mycket man hinner glömma under en vinter. Som att man t.ex. blir stungen om man smäller i för ett bi. Och att det gör rätt ont. |
fredag 11 mars 2016
Maria pratar om pengar
En del av er kanske inte vet att jag har en ljus och en mörk sida. Den ljusa sidan lever mer på mindre, intresserar sig för självhushållning och försöker leva ett medvetet liv. Den mörka sidan tänker på att tjäna pengar och uppmanar folk att ta bra betalt. Hur de här båda sidorna samsas inom en och samma människa utan att hon blir skogstokig kan du läsa om i ett inlägg som jag skrev för rätt länge sedan.
För inte så länge sedan gjorde emellertid tidningen Martha en artikel om när jag pratar om pengar. Vill du läsa den så hittar du den här på sid 12. Och lite roligt är det ju att se att trots att artikeln skulle handla om pengar har de valt ut fotografier med höns, tomater och vitlök. Allt i en salig Mariablandning.
För inte så länge sedan gjorde emellertid tidningen Martha en artikel om när jag pratar om pengar. Vill du läsa den så hittar du den här på sid 12. Och lite roligt är det ju att se att trots att artikeln skulle handla om pengar har de valt ut fotografier med höns, tomater och vitlök. Allt i en salig Mariablandning.
torsdag 10 mars 2016
Maria i Dubai
Nu är jag här igen! Så här lång paus har jag tror jag aldrig haft från bloggen tidigare. Det är så länge sedan jag skrev sist att jag till och med fått oroliga förfrågningar om det har hänt något. Egentligen inte.
Anledningarna är flera. Dels har jag haft ett skrivprojekt som jag jobbat mycket med, vilket gjort att jag inte orkat hålla på med text och skriverier på samma sätt som annars. Dels är det en sak som inte riktigt gick som jag ville och då blev jag arg och sur och var tvungen att sura en stund. Sedan händer det inte riktigt så mycket värt att skriva om den här tiden på året.
Och så har jag varit på födelsedagskalas till Dubai! Min bror bor sedan länge i Dubai och nu var det dags för honom att fylla jämna år. Kalaset firades som sig bör i Dubai ute på en yacht, med champagne, dopp i havet och mingel. Som äkta finländare höll sig dock min familj lite i avskildhet uppe på däck och stod mest och tittade runt oss, gapade och pekade.
Dubai är fascinerande på så vis att det är helt ogreppbart hur mycket pengar det finns där. Det är så otroligt "för mycket" av allt. Man skulle kunna ta minsta pyttelilla byggnad och ställa i Finland och det skulle bara vara Wow! Allt skiner, allt är strålande rent, bilmotorerna spinner, kvinnornas blingbling glänser.
Samtidigt är Dubai otroligt äckligt. Tvättar du händerna efter toalettbesöket är det direkt en liten osynlig kvinna som putsar upp efter dig. Handlar du i mataffären är det en liten pakistansk man som plockar i din väska. Står du i den lokala banken och skall växla pengar kommer en vakt och säger åt indierna framför dig att ställa sig längst bak i kön. Åker du en bit utanför stadskärnan ser du bussarna fullproppade med byggnadsarbetare som kör mellan arbetsplatserna och barackerna de bor i. Ofta sitter de och sover. Liv är så oerhört olika värda i Dubai (och förstås inte bara där). Och jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i hur de tänker. Hur känns det för dem att vara långt hemifrån och jobba för en billig peng och sedan se dem som vältrar sig i lyx? Hur kändes det för de indier som tog en selfie framför den röda limousinen med plats för 30-personer när vi skrattandes vinglade fram och steg in. Vi och våra barn. Tillsammans.
Men det är delvis därför jag inte har hört av mig på en stund. Jag har festat i Dubai. Vill du räkna ut hur många slavar som jobbar för dig kan du göra det här. Jag har 58 stycken.
Anledningarna är flera. Dels har jag haft ett skrivprojekt som jag jobbat mycket med, vilket gjort att jag inte orkat hålla på med text och skriverier på samma sätt som annars. Dels är det en sak som inte riktigt gick som jag ville och då blev jag arg och sur och var tvungen att sura en stund. Sedan händer det inte riktigt så mycket värt att skriva om den här tiden på året.
Och så har jag varit på födelsedagskalas till Dubai! Min bror bor sedan länge i Dubai och nu var det dags för honom att fylla jämna år. Kalaset firades som sig bör i Dubai ute på en yacht, med champagne, dopp i havet och mingel. Som äkta finländare höll sig dock min familj lite i avskildhet uppe på däck och stod mest och tittade runt oss, gapade och pekade.
Dubai är fascinerande på så vis att det är helt ogreppbart hur mycket pengar det finns där. Det är så otroligt "för mycket" av allt. Man skulle kunna ta minsta pyttelilla byggnad och ställa i Finland och det skulle bara vara Wow! Allt skiner, allt är strålande rent, bilmotorerna spinner, kvinnornas blingbling glänser.
Samtidigt är Dubai otroligt äckligt. Tvättar du händerna efter toalettbesöket är det direkt en liten osynlig kvinna som putsar upp efter dig. Handlar du i mataffären är det en liten pakistansk man som plockar i din väska. Står du i den lokala banken och skall växla pengar kommer en vakt och säger åt indierna framför dig att ställa sig längst bak i kön. Åker du en bit utanför stadskärnan ser du bussarna fullproppade med byggnadsarbetare som kör mellan arbetsplatserna och barackerna de bor i. Ofta sitter de och sover. Liv är så oerhört olika värda i Dubai (och förstås inte bara där). Och jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i hur de tänker. Hur känns det för dem att vara långt hemifrån och jobba för en billig peng och sedan se dem som vältrar sig i lyx? Hur kändes det för de indier som tog en selfie framför den röda limousinen med plats för 30-personer när vi skrattandes vinglade fram och steg in. Vi och våra barn. Tillsammans.
Men det är delvis därför jag inte har hört av mig på en stund. Jag har festat i Dubai. Vill du räkna ut hur många slavar som jobbar för dig kan du göra det här. Jag har 58 stycken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)