torsdag 31 mars 2016

Vitlökspulverfabrik

Det är så skönt att inte allt behöver förädlas genast utan att vissa saker tillåter en att vänta och se.

Förra hösten fick vi mycket vitlök och igår märkte jag att vi troligtvis inte kommer att hinna använda upp vitlöken innan årets skörd blir klar. Därför bestämde jag mig för att göra vitlökspulver.

Vitlökspulver är något som vi använder massor av eftersom barnen av någon konstig anledning tycker det är så mycket enklare att använda pulver än färsk vitlök. En extra bonus är vårsolen som vackert sken in i glasverandan och gjorde arbetet till en fröjd.

Och ifall någon funderar på om det är en skitdyr designpryl som står mitt på bordet kan jag säga att nej det är en gratis glaskupa till en taklampa som jag en gång hittade bakom farmors hus. Den är väldigt användbar. Under årens lopp har den tjänat som vas, blomkruka och ljuslykta. Eller bara som snoffsig inredningspryl. 

tisdag 29 mars 2016

Roligaste tomatskedet (nästan)

Karin kommenterade ett inlägg för någon vecka sedan med att den bästa tiden är när man får plantera ut tomatplantorna i växthuset. Tänk vad man kan tycka olika. För det skedet tycker jag är rätt kämpigt. Mycket jobb och tvivel på om det verkligen skall bli bra. Det beror säkert på hur många plantor man har. Jag med mina 50 plantor brukar bli rätt trött innan utplanteringen är över.

För mig är istället den bästa tiden nu när de börjar gro. Flera gånger per dag går jag och tittar till dem. Räknar och jämför med mina anteckningar vilka sorter som går bra och vilka som är sena av sig. Och nu ser ju allt så bra ut!

I år har fröna grott jättebra och det är ju jätteroligt eftersom jag använder mycket egna frön. Frön som jag dessutom varken tvättat eller pillat något extra med utan endast satt att torka på ett hushållspapper.

Åh, vad jag längtar till sommaren!

lördag 26 mars 2016

Några tankar om gröt

Vet ni vad jag gör här? Jag kokar gröt. Jag tänkte nämligen i detta inlägg dela med mig av ett tips som jag tycker är väldigt bra. När man kokar gröt på mjölk måste man ju antingen röra väldigt mycket och väldigt länge eller dels gnida kastrullbotten väldigt mycket och väldigt länge. (Använd i så fall en sockerbit)

Men om du kokar gröten en stund för att sedan vira in den i tjocka yllefiltar och låta den stå en  längre stund blir den klar ändå! Då kan du göra en massa roliga saker och spara el samtidigt.

Vi har fått en ny grötfavorit, nämligen Birkkalas fullkornsflingor av urvete. Och då får jag som mor lite dåligt samvete för att jag serverar mina barn gröt -av vete dessutom. Men så tänker jag på att massor av generationer har ätit gröt under de flesta av veckans dagar i hela sitt liv och det har gått hur bra som helst. En gröt kokad på mjölk kan vara betydligt mer hälsosam och näringsrik än många halvfabrikat och annat strunt som vi sätter i oss.

När det gäller gröt har jag också ett tips till alla beslutsfattare som försöker spara pengar inom skolsektorn. Ge dem mera gröt! Den dagen det är gröt i skolan kommer de alltid hem mätta och belåtna. Det är mer än vad man kan säga om de flesta andra dagar. Tänk om det skulle serveras mera billig gröt i skolorna, så skulle man kunna sätta inbesparingen på de andra dagarna så att man faktiskt kunde koka mat som barnen verkligen åt, eller på att satsa på mera ekologiskt eller mera mat från grunden. När barnen var små försökte jag alltid uppmuntra dem att äta all skolmat. Det gör jag inte längre. Mycket av den mat det serveras i skolan är nämligen inte av den kvalitet som jag vill uppmuntra mina barn att äta. Så synd! Och det känns verkligen hemskt att skriva så, men det är ett faktum.

torsdag 24 mars 2016

Veden kluven till påsk


En tjänst som vi kan leverera när man prenumererar på denna blogg är att vi påminner er om när saker och ting skall göras i livet. Påminnelsen kommer sällan i god tid, men än dock.

Veden skall vara kluven till påsk för att kunna eldas följande höst. Det följer vi slaviskt. Oberoende av när påsken infaller. Påsken är ju nämligen (som ni säkert har märkt) en högtid som kan variera i tid rätt vilt. För att få klarhet i denna undring bestämde jag mig för att googla. Visst är det underbart att man kan skriva in"veden kluven till påsk" och så får man exakt den information man behöver? I detta fall kom jag till en artikel i Gefle dagblad så jag inser att det är en nyhet med stor dignitet. Att artikeln publicerade under kategorin "Ekonomi" förringade inte dess värde.

Så här lyder artikeln:
På den tid då veden var den enda energikälla vi hade att lita oss till i vår kalla del av världen fanns det en tumregel: Är veden sågad, kluven och staplad till tork till påsk så kan man använda den nästa eldningssäsong. Förmodligen hade vikingarna ett annat riktmärke än påsk innan Ansgar gjorde entré, men det var säkert samma tid på året som gällde då också.
Jag kan inte direkt påstå att jag blev klokare gällande påskens tidpunkt, men det som fascinerade mig stort var att inse att vi följer en världslig sanning som redan anammades av vikingarna! Att gå tillbaka till rötterna skall inte föraktas.

I samma veva som vikingarna nämns vill jag passa på att nämna Jenks morbror Manne. Han har nämligen lärt oss följande steg i vedhanteringens grunder. När veden är kluven till påsk skall den täckas till midsommar. Det följer vi också slaviskt.

Imorgon är det påsk och veden är kluven -60 kubik rättare sagt. Det är inte illa pissat. Det borde räcka två år för oss. Ifall vi skulle bli lata eller så.

Jag kom på en annan sak. På dialekt heter platsen man klyver veden på "liderbackan". Har det månne något att göra med att man lider? Det är ju rätt tungt arbete? Å andra sidan heter det ju vedlider ..

hälsningar

Herman Lindqvist i samarbete med Fredrik Lindström

söndag 20 mars 2016

Söndag på Flemmingsbacken

Jag och grannen Christine på väg på Ekotantsträff. Idag har vi funderat på vilka datum vi skall ha höstens Älvtorg och så har vi kläckt en ny idé -Ekotanternas dag. Mer om det senare.

Och så har vi pratat och skrattat. 

I kvällsskymningen fyllde 4/5 av familjen vedlidret med ved. Den yngsta dottern är befriad. Ingen orkar höra på hennes gnäll. Och om ni tycker att jag bär för lite ved i taget kan jag påpeka att det är rätt krångligt att bära ved och ta selfie samtidigt. 

Mina sådder fortsätter. Idag har jag sått basilika, aubergine och borstnejlika. När jag var liten växte det hos min gammelfarmor borstnejlikor i alla de möjliga färger, så jag ser det som ett tecken på nostalgi snarare än medelålders tant. Eller så är medelålders tanter rätt nostalgiska. Så kan det också vara.

Egentligen är det kanske för sent att så aubergine, men som ni vet är jag optimistisk lagd.

Jag hade även tänkt så mina gyllenbär, men trots att jag är optimistisk tog såjorden slut.

Ps. Ser ni att mina lejongap har börjat gro!?!

Jag har städat åt hönsen. 

Och satt ut mysigt hö till alla höns som vill börja ruva. På tre dagar har fem stycken bestämt sig för att prova på. Och för att få till en äkta känsla ber jag er notera mushålet i väggen. Försöker febrilt intala mig att det minsann inte är ett råtthål. 

Så har Jenk och sonen börjat bygga på vårt traktorgarage. Sonen ville inte vara med på bild. Jenk frågade jag inte. 

Och så har vi grillat korv. Korv från affären.

Men grillen är minsann hemmagjord. Funkar hur bra som helst. Rostfri och eldsäker. Lite tung att flytta bara.

Konstaterade nöjt (och lite utmattad) att fördelen med att komma på idén att ha ett söndagsreportage i bilder är att man blir tusan så energisk. Man vill ju minsann inte ge bilden av att man är en latmask. 

lördag 19 mars 2016

Äntligen igång med sådden



Nu har äntligen mina tomatfrön kommit i jorden. I den bästa av världar skulle jag kanske ha börjat någon vecka tidigare, men eftersom vi varit på resa ville jag inte komma hem till 120 tomatplantor som min pappa glömt att vattna. Det kan hända även den bästa.

Jag har tidigare skrivit om hur jag sår mina tomater här , men i korthet:  -Gammal styroxlåda, såjord, vanliga lysrör 16 h dygn.  Fult men praktiskt. Lite som jag. 

I år har jag inte köpt en enda tomatfröpåse. Dels har jag skrapat alla inköpta påsar tomma och dels börjar mitt lager av "egna" frön växa sig större och större. Snart är jag helt självförsörjande på tomatfrön gällande mina favoriter och behöver bara när andan faller på köpa in någon ny sort på prov.
Mina paprikor pillade jag dock ner i jorden redan i januari. De har vuxit i uthuset där det varit rätt sval temperatur så stora har de inte hunnit bli, men nu har de fått flytta in på fönsterbrädan. De har även planterats om och fått en liten gnutta hönsskit att suga på så nu växer de med rekordfart. Och positiv av mig som jag är tror jag väl att de skall hinna med. Konstigt att jag är så positiv egentligen, för jag har nämligen aldrig lyckats med egna paprikaplantor. Det brukar liksom inte bli bra. Men i år känner jag på mig att det kommer att lyckas! 
Kanske är det ett tecken på mitt inträde i medelåldern att jag plötsligt har fått för mig att även börja så blommor. Tidigare har min devis alltid varit att jag bara tänker sköta om sådant jag kan äta. Men nu slank plötsligt en asterpåse tillsammans med en påse lejongap ner i min köpkorg.

Och sallatskrukorna på fönsterbrädet är de som jag sådde vid årsskiftet. Långsamt har det gått, men så har de också stått rätt svalt. Jag kommer nog inte att i fortsättningen odla sallad inomhus, men tänker absolut förså sallatskrukor. Om någon månad kan jag säkert plantera ut dessa i växthuset och då jäklar borde det bli skörd nästan direkt.

onsdag 16 mars 2016

Bina vaknar upp

Tänk dig att du suttit inne i bikupan hela vintern. Plötsligt får du en order om att flyga ut och kolla läget. Vilken ära! Tänk att det är du som först av alla får flyga ut och hämta information till samhället! Lite ängslig (men mest stolt) flyger du iväg. För att efter några meter känna hur vingarna fryser till, Du trillar ner i backen som är täckt med snö, där du sedan ligger och sprällar en stund. Sedan dör du. Och drottningen tänker -Vi väntar en stund till.

För tillfället är det rätt sorgligt på vår gård för det ligger bin lite här och där. En del av dem lever och kryper febrilt omkring i snön. Men det finns inget att göra åt det. Det går inte att flytta dem till någon kupa, eftersom man inte vet varifrån de kommer. Att placera dem vid flustret (öppningen) på fel kupa kan vara att ta dem ur askan i elden.

Samtidigt som det är skönt med varmare väder är det nu som biodlarna börjar oroa sig. För när bina börjar röra på sig mer förbrukar de även mera av sitt matlager och det är en spännande tid innan de första växterna slår ut. Skall maten räcka?
När jag satt på trappan och förberedda en föreläsning i självkänsla landade plötsligt ett bi och sket nere på sidan. Nu har ni bevis på hur mycket bajs ett bi samlar i magen under en hel vinter. En lika stor mängd bajs som täcker ordet individ skrivet med font 10.

Och det var nu jag började fundera på hur jag skulle tolka händelsen ifråga. Var det månne ett tecken på att min självkänsla är skit eller att våren är i antågande. Snabbt kom jag på att eftersom utetermometern visade på +9 grader valde jag att tro på det sistnämnda samtidigt som jag konstaterade att jag hade fått ett bra exempel att ta upp på föreläsningen.

Huruvida man väljer att se skiten som ett tecken på att man själv är en skit eller att våren är här är ett klart uttryck för i vilket skick ens självkänsla är : )

Tänk vad mycket man hinner glömma under en vinter. Som att man t.ex. blir stungen om man smäller i för ett bi. Och att det gör rätt ont. 

fredag 11 mars 2016

Maria pratar om pengar

En del av er kanske inte vet att jag har en ljus och en mörk sida. Den ljusa sidan lever mer på mindre, intresserar sig för självhushållning och försöker leva ett medvetet liv. Den mörka sidan tänker på att tjäna pengar och uppmanar folk att ta bra betalt. Hur de här båda sidorna samsas inom en och samma människa utan att hon blir skogstokig kan du läsa om i ett inlägg som jag skrev för rätt länge sedan.

För inte så länge sedan gjorde emellertid tidningen Martha en artikel om när jag pratar om pengar. Vill du läsa den så hittar du den här på sid 12. Och lite roligt är det ju att se att trots att artikeln skulle handla om pengar har de valt ut fotografier med höns, tomater och vitlök. Allt i en salig Mariablandning.

torsdag 10 mars 2016

Maria i Dubai

Nu är jag här igen! Så här lång paus har jag tror jag aldrig haft från bloggen tidigare. Det är så länge sedan jag skrev sist att jag till och med fått oroliga förfrågningar om det har hänt något. Egentligen inte.

Anledningarna är flera. Dels har jag haft ett skrivprojekt som jag jobbat mycket med, vilket gjort att jag inte orkat hålla på med text och skriverier på samma sätt som annars. Dels är det en sak som inte riktigt gick som jag ville och då blev jag arg och sur och var tvungen att sura en stund. Sedan händer det inte riktigt så mycket värt att skriva om den här tiden på året.

Och så har jag varit på födelsedagskalas till Dubai! Min bror bor sedan länge i Dubai och nu var det dags för honom att fylla jämna år. Kalaset firades som sig bör i Dubai ute på en yacht, med champagne, dopp i havet och mingel. Som äkta finländare höll sig dock min familj lite i avskildhet uppe på däck och stod mest och tittade runt oss, gapade och pekade.

Dubai är fascinerande på så vis att det är helt ogreppbart hur mycket pengar det finns där. Det är så otroligt "för mycket" av allt. Man skulle kunna ta minsta pyttelilla byggnad och ställa i Finland och det skulle bara vara Wow! Allt skiner, allt är strålande rent, bilmotorerna spinner, kvinnornas blingbling glänser.

Samtidigt är Dubai otroligt äckligt. Tvättar du händerna efter toalettbesöket är det direkt en liten osynlig kvinna som putsar upp efter dig. Handlar du i mataffären är det en liten pakistansk man som plockar i din väska. Står du i den lokala banken och skall växla pengar kommer en vakt och säger åt indierna framför dig att ställa sig längst bak i kön. Åker du en bit utanför stadskärnan ser du bussarna fullproppade med byggnadsarbetare som kör mellan arbetsplatserna och barackerna de bor i. Ofta sitter de och sover. Liv är så oerhört olika värda i Dubai (och förstås inte bara där). Och jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i hur de tänker. Hur känns det för dem att vara långt hemifrån och jobba för en billig peng och sedan se dem som vältrar sig i lyx? Hur kändes det för de indier som tog en selfie framför den röda limousinen med plats för 30-personer när vi skrattandes vinglade fram och steg in. Vi och våra barn. Tillsammans.

Men det är delvis därför jag inte har hört av mig på en stund. Jag har festat i Dubai. Vill du räkna ut hur många slavar som jobbar för dig kan du göra det här. Jag har 58 stycken.