måndag 26 september 2016

Stjärnkockens tomatpulver

Jag lovade ju att jag skulle dela med mig av stjärnkocken Micke Björklunds tips gällande tomater, så håll i er för här kommer det.

På Mickes restaurang tar de alltid tillvara den gröna "ja-vad-heter-det-egentligen" på tomaten. Den här torkar de och maler till ett fint pulver som de sedan använder i matlagningen. Denna "vad-det-nu-heter" smakar nämligen jättemycket av tomat.

Visst fiffigt?

onsdag 21 september 2016

Stjärnkocken Micke på besök

Livet är verkligen roligt. Igår mitt i vardagsstressen ringde telefonen. Samtalet kom från YLE och deras projekt närmat.  Projektet går i korthet ut på att den kände tv-kocken Michael Björklund (som även blivit vald till årets kock i Sverige) ställer sig frågan om det bara går att leva på ultralokal närmat. Och nu behövde han två ägg, hade jag månne det? Ägg fick han och även lite chili, honung och tomater.

Äggen skulle han och Matias äta till frukost och vill du se en filmsnutt på hur de skryter över våra ägg så kan du göra det här. 

-Får jag bjuda dig på lunch som tack? frågade Micke och det tackar man ju inte nej till. 
-Då kommer jag och lånar ditt kök, fortsatte han. 
-Nej! Aldrig att jag vågar släppa in en kock i mitt röriga kök, tänkte jag och såg hela lunchen segla iväg. 
Men som kom vi på att det endast behövdes en spisplatta och det hade vi ju i vårt orangeri, vilket gjorde alla nöjda och glada igen. 

Så idag dök han upp med tomater, chili, ett saltpaket och ett gräddpaket.
Det var de enda ingredienserna han fick använda.

Han lärde mig att man skulle skära ut fruktköttet och sätta det på botten av tallriken och sedan slå på den mixade soppan (som han kokat på resten av tomaten). På så vis fick soppan en mera köttig konsistens. Det funkade jättebra! Att jag även hade turen att erbjuda tomatsorterna Brandywine och Oxheart som båda är väldigt biffiga gjorde ju det hela ännu bättre.

Han lärde mig även ett annat tomatsoppeknep som jag tänkte avslöja en annan dag. 




Naturligtvis blev soppan jättegod. Och vilket trevligt och oväntat lunchsällskap en helt vanlig onsdag. Och det slog mig (med tanke på mina diskussioner med mig själv om huruvida jag borde jobba mer som vanligt folk) att det här absolut inte är något som kunde ha hänt om jag inte haft den livsstil som jag har. 

Att bara kunna säga -Ja tack! till allt kul som livet oväntat bjuder på. Till exempel tomatsoppa ...

Fotot är lånat från YLE närmats liveblogg. Här kan du läsa om vad mer som Matias och Micke hittar på under veckan. Tro mig, det är rätt oväntade grejer de får lägga vantarna på. 





lördag 10 september 2016

Första pepp-träffen

Ni kanske minns att jag i våras fick en idé om att starta en pepp-grupp? För några veckor sedan hade vi första träffen och det var precis så spännande och roligt som jag hade föreställt mig.

Vilka tankar, rädslor, mod och talanger döljer sig i andras huvuden? Saker man själv tycker är lätt kan någon annan tampas med länge och då är det roligt att få hjälpa och ge sin syn på saken. I situationer där man själv bara stampar på stället kan någon annan springa förbi med lätta steg och säga -Gör så här! Ibland räcker det med att någon försiktigt frågar -Varför inte? för att man skall våga göra det man drömmer om ... Precis det hoppas jag att vår pepp-grupp skall vara. Ett ställe där man peppar, frågar, ger tips, lyssnar, får prata, skrattar och gråter en skvätt om man vill. Ett ställe där man med stolthet i rösten får berätta om saker som lyckats bra och ett ställe där man får perspektiv på saker som lyckats mindre bra. Ett ställe där man får träffa nya personer, tänka nya tankar och framför allt får tänka tankar till slut.

På första träffen presenterade sig alla genom att berätta vad som gör dem unika. Det var en väldigt annorlunda känsla att lära känna en person genom att veta vad hen är bra på och på vilket sätt hen är unik, men överhuvudtaget inte har en aning om vad hen jobbar med. Det är ju annars ofta där vi startar. Snart skall vi träffas igen. Då skall vi prata om att vad vi vill skall hända inom tre år och så småningom även om hur vi tänker komma dit. Om vi hinner planerar jag att slänga in ett ämne som jag tror debatteras livligt, men vad det är är en hemlighet.

Blir du sugen på att komma med i en pepp-grupp? Jag startar nya vartefter det kommer in nya intresserade, så hör av dig via e-post om det känns som det är något för dig.

torsdag 8 september 2016

Mustning hos Lalle gård

Våra grannar har gjort oss lata. Tidigare mustade vi våra äppel i vår egen äppelpress, men sedan Lalle gård satsade på äppelmustning i stor skala är det så enkelt att vandra över åkern, prata en stund och sedan knalla hem igen med den färdiga musten.

 
Det enda man behöver göra är att hälla sina äpplen på ett transportband och vänta.

Förresten Jenks tröja är en gammal kvarleva från tiden när motocross var ett av hans stora intressen. Det var mer än en gång han ringde hem och bad mig hämta hem honom med hjärnskakning. Så då köpte jag honom en tröja. Till sist växte även denna man upp. Någotsånär. 

Brukar ni också fundera på hur det ser ut bakom väggen när man pantar flaskor?

Här kan jag ge er en exklusiv titt bakom kulisserna. Bakom luckan står i detta fall en liten man som heter Edvin. Hans uppgift är att röra runt äpplena i ett kar med vatten och se till att äpplena åker vidare i maskinen. Det här gör han när han orkar och har lust. Annars låter han automatiseringen ha sin gilla gång. 

Så snurras det, tvättas, valsas, pressas och silas.

De flesta kunderna vill ha sin äppelmust pastöriserad och packad i 3-liters bag in box. Det här är ju väldigt behändigt eftersom man kan hålla på och dricka av sin mustbox länge utan att den blir dålig. Det slipper ju nämligen inte in luft i påsen fast musten används. En bag-in-box kan även förvaras i rumstemperatur.

Här står de färdiga mustboxarna och väntar på sina ägare. 

Men vi är ju inte så mycket för såna där bekvämligheter. Vi vill ha vår must som råmust direkt i ämbaret. Så går vi hem och pastöriserar den själv, värmer glasflaskor och sätter den på flaska. Även så här står den sig bra och länge i jordkällaren, men öppnar man flaskan måste man dricka upp den rätt snabbt.




Visst är det ett fasligt schå att pastörisera och sätta sin must på flaska. Men en av de största fördelarna med detta är  för mig att vi kan återanvända flaskorna från år till år och det känns inte lika slit och släng som med plastpåsarna. Jag är heller inte så förtjust i plast som material.

Vill man följa ett tredje alternativ så kan man ju frysa opastöriserad must. Enkelt och näringrikt. Problemet är bara att det drar en del el när det förvaras fryst, det tar ganska mycket plats och så skall man ju komma ihåg att ta upp det i tid när man blir sugen på must. 
Och när det är klart är det klart. Då känner man sig rätt nöjd.
En jordkällare fylld med 70 vinflaskor must. Perfekt!

Kontaktuppgifterna till äppelgrevinnan på Lalle gård hittar du här




onsdag 7 september 2016

Vegetarianresan -från köttälskare till salladstuggare

Ett av mina nya projekt kallar jag för "Vegetarianresan". Jag sitter och skriver på en bok (har du ett förlag kan du ju ta kontakt!), jag håller föreläsningar och jag har gjort ett recepthäfte.

"För några år sedan stod vår familj inför ett stort dilemma. Från höger och vänster haglade argumenten för varför ett ökat vegetariskt intag var att föredra. Vi hatade vegetarisk mat. Fem år senare består vår veckomeny till 70 % av vegetarisk mat. Hur gick det till?

Hur säljer du in vegetarisk kost till din familj? Hur orkar kocken i dig leva med en familj som består av både vegetarianer och köttätare? Vilka basvaror behöver du alltid ha i skafferiet? Hur kryddar du vegetarisk mat? Vilka recept funkar?"

"Vegetarianresan" ger dig helt enkelt inspiration och tips för hur du och din familj kan påbörja er egen resa mot mindre kött och mera sallad"


Anledningen till varför jag gör det här är att jag märkt att det finns så många familjer som vill äta mera vegetariskt, men som helt enkelt inte kommer sig för. Familjer som inte orkar sätta sig in i skillnaden mellan quorn och sojakross. Familjer som läser genom vegetariska kokböcker utan att hitta ett enda recept som låter gott. Familjer som inte hinner blötlägga bönor och koka ärtsoppa.

Ändå tror jag starkt på det här med att äta mer vegetariskt. För oss själva, för miljön, för djuren och för plånboken. Precis som när det gäller tanken om självhushållning vill jag inspirera till ett mer vegetariskt leverne som varken kräver livsstilsbyten eller konsekvens i någon form. Om man inte vill. Jag utgår inte från att du eller din familj vill äta enbart vegetarisk mat, för alltid. ( Visste du t.ex. att en brittisk undersökning visar att en tredjedel av alla vegetarianer i berusat tillstånd äter kött?)

Och nu är det premiär!

skördemarknaden i Wenngarn 17-18.9 (utanför Sigtuna) blir det världspremiär av föreläsningen Vegetarianresan. Jag kommer även att föreläsa i Korsholm den 11.10 och i Petalax 10.10. Vill du lyssna på mitt korståg är det bara att tipsa någon arrangör och be dem mejla mig.


tisdag 6 september 2016

Fixa eget rödbetspulver

Jag brukar gå igång när jag tittar på alla pulver och proteingrejs som säljs i affären. Mycket är väldigt enkelt att göra själv. Nässelpulver, grönkålspulver, svamppulver och pulver av kirskål har jag gjort i flera år, men jag har inte tänkt på att göra rödbetspulver. Men så såg jag ju att även det var något som används mycket inom hälsa och träning. Hur enkelt som helst. Skiva rödbetorna tunt, torka och mixa till pulver. Perfekt till morgonsmoothien, tar extremt lite plats och håller länge. Hälsa på burk.

Här använder jag den avlånga rödbetan Cylindra, som har blivit en klar favorit denna sommar.

söndag 4 september 2016

Koka in rödbetor

Efter att du tvättat och borstat rödbetorna noga kokar du dem mjuka. Vattnet du kokar rödbetorna i kommer sedan att användas vid inläggningen så försök att få bort all jord och smuts.

Rödbetorna kokas med skalet på. Även rotstumpen och blaststumpen lämnas kvar. Du skall alltså inte skära bort något, bara vrida av blasten och tvätta betorna.

Skölj de kokta rödbetorna under kallt vatten. Nu går skalet, rotstumpen och blasten väldigt enkelt att gnida bort. En väldigt skön känsla. Så vackert det blir!

Sila kokvattnet för att få bort all eventuell jord och smuts. Jag använder kaffefilter och en honungsburk med sönderklippt botten. 


Koka upp en lag av 5 dl kokspad, 1 1/4 dl ättika, 1 ½ dl socker och ½ tsk vitpepparkorn
Kokar du in mycket rödbetor tar du helt enkelt och dubblerar eller tripplerar satsen.  Och ja, jag vet att tripplera inte är ett ord, men det var ett rätt behändigt uttryck.

Under tiden tärnar, skivar eller klyftar du rödbetorna och sätter i varma, rena glasburkar. När de är proppfulla häller du på den varma lagen, skruvar på locket och ställer burkarna upp och ner. Låt dem stå så tills de svalnat, vrid åt locket ytterligare om det behövs och förvara sedan kallt.

Rödbetorna är klara efter ett dygn, men förvarar du dem kallt/svalt står de sig i flera månader.

Med burkarna brukar jag göra så här. Jag tvättar dem rena. Ställer in ugnen på 100 grader och låter burkar och lock stå där minst 10 minuter. Så tar jag dem direkt från ugnen och häller i innehållet och locket på. 




lördag 3 september 2016

Att svara sin inre röst

Jag älskar hösten. Jag älskar när allting dör samtidigt som allting börjar om. Jag älskar när barnen åker till skolan och jag får tid och ro för mig själv och mina tankar. Hösten är lugn och hektisk på en och samma gång.

Hösten är den tid när de flesta semestrar är avslutade och många återvänder till sina jobb. Jag känner mig många gånger väldigt tacksam över att inte ha en bestämd dag när tiden mellan arbete och ledigt ändrar och på hösten blir det kanske som mest kännbart.

Men ändå är hösten den tid när jag ofta får jobba med mig själv. För det är många gånger svårt när alla runtomkring börjar jobba, återgår till den effektiva vardagen, presterar, kommer sig framåt. Då är det svårt att ta det lugnt med gott samvete. För visst jobbar även jag. Ibland mer och ibland mindre. För det mesta mindre. Jag tror att många har en bild av mig att jag är väldigt kreativ och ständigt har nya projekt på gång. Det har jag ibland, men inte alltid. Jag får rätt ofta frågan
-Har du något nytt, spännande projekt på gång? -Håller du på och skriver på någon ny bok? -Hur är det? -Vad gör du?

Och trots att jag har övat mig många år på att leva långsammare är det fortfarande så svårt att säga
-Nej. Jag har inget spännande på gång just nu. Jag skriver, men vet inte om det är en bok än. Jag gör nästan ingenting. Det är väl rätt bra, tackar som frågar.

För när jag säger så finns det ännu en liten del av mig som säger -Du borde börja jobba, du borde göra rätt för dig. Vad går du här och släpar för? Vad är meningen med ditt liv? Vad åstadkommer du egentligen? Hur kan du behandla framtiden så vårdslöst? Vadå, gå och vänta! Vad väntar du på? Vet du inte? Tänk om det aldrig kommer, vad gör du då? Nähä, vet du inte det heller.

Men jag har faktiskt börjat bli rätt bra på att lyfta blicken och svara min inre röst.

-Jag har lyckats leva i ett lyckligt förhållande i snart trettio år. Jag har barn som verkar lyckliga. Jag har tid att sköta om min hälsa och jag mår jättebra till kropp och själ. Jag hinner umgås med mina vänner. Jag hinner också umgås med min familj och vi äter tillsammans nästan varje dag. Det här är också framgång. Ja, om jag skulle välja är det så här jag vill vara framgångsrik. Och börjar jag jobba, så som min inre röst påstår att jag borde jobba, så försvinner en stor del av det här. Så är det bara.

Jag har också blivit bra på att se tillbaka. Jag brukar fundera på saker någon, någon gång har sagt till mig och som jag kommer ihåg. Saker som gjort mig väldigt, väldigt glad. Saker som har berört och som fått mig att känna mig stolt över mig själv. De här sakerna har väldigt sällan haft att göra med mitt jobb, trots att jag naturligtvis har blivit jätteglad när någon berömt resultatet av mitt jobb. Nej, det är saker som har berört mig som person, som berört mig som förälder eller som berört mig som vän. Alla de saker som jag har tagit till mig allra mest har inget att göra med om jag jobbar eller inte. Och eftersom jag värdesätter dessa så högt borde de också få räknas.

Till sist brukar jag tänka på mig själv som tonåring. Skulle jag ha blivit förfärad eller glad om jag hoppat trettio år framåt i livet och sett hur jag lever idag?

Jag kommer alltid att ha rösten inom mig som säger att jag jobbmässigt borde bli mera lyckad. Vi får väl se vem som får sista ordet. Tjattret fortsätter.

fredag 2 september 2016

Och så blommorna ...

Nu finns det massor av frön att knycka i trädgårdar runtomkring. Vallmokapslar i olika storlekar, aklejor i alla möjliga och omöjliga färger, riddarsporrar, trädgårdslupiner ...

De lata av oss öppnar kapslarna och slänger ut fröna i rabatten. Så gör ju naturen. De av oss som vill kontrollera processen lite mer sparar fröna och försår dem under våren. I det senare fallet kan man gärna låta dem gå en vända via frysen så att de får känna på lite kyla. Man tror ofta att man behöver veta väldigt mycket för att lyckas med sin trädgård, men för det mesta räcker det med att tänka hur det skulle funka om det fick sköta sig själv.

torsdag 1 september 2016

Kom ihåg tomatfröna!

Kom ihåg att ta vara på tomatfrön till nästa säsong. Själv har jag förenklat detta radikalt. Jag pillar ut några frön på ett hushållspapper, låter det ligga några dagar på fönsterbrädan, viker ihop och sparar till nästa år. Ja, och så skriver jag ju direkt på pappret vilken tomatsort det är frågan om.

Jag har med åren fått mina favoriter. De som är ett måste i mitt växthus är Yantarnyi, Brandywine, Nyagous, Black Cherry, Oxheart, Ida Gold och Sweet 100. Efter att ha läst Mandelmanns köksbok är jag sugen på några till. Har ni några klara favoriter som ni vill tipsa om?

Sista skvätten i toaletten

Nej, det här inlägget kommer inte att handla om prostatabesvär utan om äppelcidervinäger och städning. Jag har ju under en lång tid enbart städat badrummet med bikarbonat och äppelcidervinäger. Igår var det dock inte badrummet jag städade utan jordkällaren. Det börjar bli dags att göra rum för årets skörd. I vår stora rostfria tunna för äppelmust hade det lämnat en skvätt must som hade börjat jäsa till sig rätt rejält.

Jag kände dock inte för att dra en ordentlig fylla utan silade upp den ädla drycken i flaskor. Här skall minsann städas. Det funkade finfint att använda den istället för äppelcidervinäger, så har ni äppelmust som ni inte längre vill dricka, städa med den! Det är en order!