söndag 28 september 2014

En väldans dyr tomatsås

Ekologisk tomatkross utan tillsatsämnen är rätt enkel att få tag i. Billig är den också. I tetrapak som resurslöst kan sparas i köksskåpet. Därför känns faktiskt lite onödigt att göra sin egen tomatsås/tomatkross/pastasås. Det kan jag faktiskt tycka.

Till de här burkarna gick det nämligen åt 3 kg tomater + lite annat grejsemojs förstås. Och jag kokade den i säkert 3 h. Då gav jag upp. Jag hade tänkt sätta in den på glasburk och förvara i jordkällaren (så att den skulle vara lika enkel att använda som "kööpis"), men eftersom orken var slut slängde jag den i frysen. Där lär den säkert ligga och dra el.

Nej, hädanefter kommer mina självhushållningskrafter att gå åt till annat än tomatsås. Fast fördelen är ju att den inte har behövt transporteras från något annat land. Så kanske jag borde göra ett nytt försök.

lördag 27 september 2014

REKO -en vettig idé

Vi har med vår honung gått med i en REKO-ring och det är ett så vettigt system som faktiskt funkar att jag vill uppmana människor att antingen gå med i en ring nära dem eller starta ett motsvarande system i sin omgivning.

I början när jag hörde om systemet tyckte jag det lät lite pretentiöst och krångligt, men nu har det hittat sin form och fungerar utmärkt. REKO Vasa (som vi tillhör) funkar i korthet så här:

Det finns en FB-sida med namnet REKO Vasa (det finns även REKO Solf, REKO Nykarleby och en del andra ringar). Du går med i den gruppen. På FB-sidan sätter producenten upp ett inlägg med vad hen kommer att sälja vid nästa utdelningstillfälle (i Vasa är det utdelningstillfälle varannan torsdag). Som köpare beställer du dina produkter genom att kommentera inlägget. När torsdagen kommer åker du till Kaserntorget någon gång mellan 17-17.30 och hämtar dina beställda produkter.

För oss som producenter är det oerhört smidigt. Genom att sätta ut ett inlägg på FB når vi många köpare och vi vet redan när vi åker till utdelningstillfället hur mycket vi skall ha med oss av produkten. Dessutom är det väldigt tidseffektivt eftersom vi bara behöver stå där ½ timme varannan vecka.

För en konsument som är intresserad av närproducerat och ofta småskaligt odlad mat är det här himmelriket. Du kan hemma sitta och fundera på hur mycket du behöver och under en halv timmes tid har du sedan tillgång till honung, mjöl, ägg, fårkött, nötkött, grönsaker, äppelmust etc. Många av produkterna är dessutom ekologiska.

torsdag 25 september 2014

Tips på äppelsort -Salla!

För två år sedan lade vi grunderna till vår äppellund. Ett av de äppelträd som vi då köpte på rekommendation av försäljaren var äppelträdet Salla. -Det är som små karameller som växer på träd, sade försäljaren och det kunde vi ju inte motstå.

Egentligen är det inget äppelträd utan en bärapel, men är dock fullt ätbar. 

I år har vi fått vår första skörd och äpplena är verkligen små, men goda. Smakar inte riktigt som äpplen, men jag har ingen aning om vad de egentligen smakar som. Ett kul komplement till de övriga äppelträden. 

tisdag 23 september 2014

GRATIS!

I sommar har vi haft sådant flyt gällande saker som vi fått gratis. Här ser du några av dem. Det började med det nya uthuset som vi fick gratis bara vi plockade ner det.

Nu är det klart och utan att skryta ser det faktiskt ut som om det alltid skulle ha stått på vår gård. Uthuset inrymmer våra bigrejer och på dörrarna sitter som sig bör två emaljskyltar med ordet 'Bi'. Dem hittade jag i Ajas fenomenala affär Lundagård. 

Taket till uthuset hittade vi även gratis på nätet. Det var till och med färdigt nerplockat och det var bara att hämta hem 20 km ifrån oss. Perfekt! Takteglet räckte även till vår bastu och till ett tredje litet uthus. 

Precis när vi stod och funderade på vad vi skulle ha för golv i det nya uthuset ringde man och frågade om vi ville ha ett utrivet plankgolv från ett renoveringsobjekt 2 km ifrån oss. Klart vi ville.

Det som dessutom är lite kul med golvet är att det är ett ursprungligt dansgolv från en ungdomsförening. Tänk vad många klackar som har slagits i taket på det här golvet. Och vad många som har dansat med sin käraste. 

När vi hämtade hem takteglet fanns det en gammalt halvt ihopfallet uthus bredvid högen med taktegel. Det såg inte så mycket ut för eftervärlden, men som vanligt såg Jenk potentialen i huset. -Det har jättevackra laxknutar och det är rätt ovanligt, försökte han övertala mig med.

Jenk frågade ägaren vad de skulle göra med uthuset och eftersom de hade tänkt elda upp det på plats och ställe hade de inget emot att vi tog vara på det. Gratis.

Så nu ligger det på vår tomt och väntar på att vi skall hitta de rätta knutstenarna så att vi kan bygga upp det igen. 
Något som jag ännu inte har hunnit skriva om är vårt nya växthusprojekt. Med gratis, vackra, vågade,  ryska fönsterglas och färdiga aluminiumprofiler som vi målat i vackraste rött. Från ett annat ställe fick vi även gratis växthusprofiler i stål, men de var tyvärr för rostiga för att kunna användas. Därför fick det bli en träkonstruktion istället. 

Något som nästan var gratis var metervis med gamla hängrännor. Eftersom vi försöker vattna våra odlingar med enbart regnvatten så behöver vi kunna samla upp regnvatten från alla våra tak. Men nya hängrännor är så fula och skitdyra. För att passa in i vår miljö ville vi gärna ha kantiga hängrännor och de här har funnits på några minkhus 100 km ifrån oss. De ser inte så mycket ut för världen just nu, men kan enkelt formas om och kapas efter våra behov. De räcker till hängrännor på alla våra uthus.

Vårt bästa fyndställe är utan vidare Findit. Det kollas genom varje kväll här i huset och är det något vi behöver så räcker det ofta med att vi sätter in en annons och vips är det någon som vill bli av med just det. Sedan är det ju även tacksamt att det finns människor som känner till våra intressen och vår stil och gärna hör av sig när det är något de vill bli av med. Det är ju inget skrot vi tar emot (enligt oss i alla fall), men ibland kanske man vill göra sig av med något som man vill att någon annan skall kunna ha glädje av, ta hand om och bevara och då tycker jag man skall ge bort det till någon som förstår dess värde.

Gratis, det är grejer det. 

söndag 21 september 2014

Årets hit

Sommarens hit är utan tvekan gyllenbäret. Det är lite knepigt att så och det tog väldigt länge innan det växte till sig, men nu har vi som lön för mödan massor av små söta bär. Barnen tycker de är kanon!

Några av plantorna satte vi i växthus och där blev de färdiga betydligt snabbare, men vi satte även en del plantor på friland. Och titta vilken djungel! Den varma hösten har gjort att vi även ute varje dag kan plocka åt oss nästan så många bär vi bara orkar.

Det här är absolut något som skall upprepas nästa år! Rekommenderas! Går även bra att odla i kruka på altan eller balkong.

lördag 20 september 2014

Honung som sportdryck

Jag har inte testat det här själv (mycket av den anledningen att jag för tillfället är för slö för att idrotta), men flera av våra honungskunder har berättat att de använder honung som sportdryck. En av kunderna hade till och med jämfört mängden kolhydrater i honungsvatten och sportdryck från affärer och konstaterat att honungen slår många av de köpta dryckerna. Och det är ju förstås kul att berätta vidare.

fredag 19 september 2014

Pajpartaj


Jag älskar fest! Eller egentligen skulle jag vilja vara en sådan som älskar fest. En riktig partypingla som höjer humöret på varenda fest skulle jag vilja vara. Men det har jag med åren konstaterat att jag inte är. Jag tycker inte om stora fester. Jag tycker om små, mysiga fester. Där man hinner prata med alla. I lugn och ro.

Jag har med åren även lärt mig att jag inte är en människa med dammtorkade lister och hemmet i skick. Inte en människan som färgkoordinerar servetter och assietter. Inte en människa som bakar prinsesstårtor.

Därför blir det ju så sällan man orkar ställa till med fest. Fast man vill. Men för några helger sedan kom jag på den ultimata festen.

Pajpartaj! Vi bjöd in tre par och alla fick i uppdrag att ta med sig en valfri paj.

(Och skulle det här ha varit ett bakprogram på tv skulle jag absolut ha eliminerats pga att jag inte torkat kanten på min pajform. Shit happens!)
Eftersom jag köpt boken Smulpajer var jag tvungen att baka två pajer. Jag kunde helt enkelt inte välja endast en bland alla fenomenala (och enkla) pajrecept som boken inrymmer. Tycker du om paj är detta absolut boken för dig!

Mitt bidrag till kvällen blev Krusbärspaj med pistagenötter och Äppelpaj med saffran och konjak.



Vi dukade i vårt orangeri. Perfekt ställe när man inte orkar städa inomhus. Jag är så glad över vårt orangeri. Tack vare detta kan jag ställa till med fest inom 30 minuter. Här är alltid fint och mysigt!

Under årens lopp har jag samlat på mig en hel del udda porslin och för mig är det mycket roligare att duka enligt "man tager vad man haver"-principen än att satsa i stora serviser.

Kopparna är en födelsedagspresent från några kära vänner, tefatet är ett loppisfynd och assietten är ärvd av farmor. Servetten är från Ikea och lämnade över från restaurangdagen. Hädanefter tror jag alla får vita Ikea-servetter hos oss.
Eftersom jag älskar att gå på loppis brukar jag ibland ge mig "ett uppdrag" när jag söker bland hyllor och lådor. I år har det varit färggranna saftglas. Det brukar bli ett glas här och ett glas där.

Så kom gästerna. Det jag tycker om är att skapa en grupp människor som jag tror kommer att trivas med varandra. Och för att göra det lite extra spännande för våra gäster fick de inte veta vilka andra som skulle dyka upp. Ingen kände alla (utom vi då förstås), men alla hade någon gemensam nämnare.

Trots att alla fick ta med sig precis vad de ville blev utbudet perfekt. Vi åt svamppaj med Karl Johan, Rödbets- och fetaostpaj och Tomatpaj.

Vilken kul kväll vi fick och det som kändes som extra lyxigt för mig var att jag dels slapp undan med minimal ansträngning och dels nästan kände att jag lika mycket var på "någon annans fest" som mina gäster.

Mera pajpartaj till folket!

fredag 12 september 2014

Not in my backyard

Det blåser rejält i våra trakter. Egentligen har jag aldrig tänkt på det förr, men tydligen är det så. För nu planeras 25-30 vindkraftverk en bit ifrån oss. Från vårt hus blir det kanske 4 km till närmaste vindmölla.

En del jublar. För en del skogsägare ser det ut att bli en riktig guldgruva. Andra är rädda. Vad de är rädda för är att idyllen skall förstöras, att hus och trädgårdar skall skuggas av roterande ljus, att natten skall lysas upp av blinkande lampor, att lågfrekventa ljud skall påverka djur och natur.

Jag då? Jag har så svårt att veta vad jag riktigt tycker. Vindkraft är bra. Och trots att jag ogärna har den nära mig är det väl lika rätt eller orätt att jag skall behöva titta på det som någon annan. Jag skulle vara helt för vindkraft om det skulle ersätta t.ex. kärnkraft. Jippii, vad bra! Men för att vi bygger vindkraft försvinner inte kärnkraft. Kärnkraftverk planeras ändå. Ju mer el vi producerar desto mer el kommer vi att använda.

Jag är inte rädd. Men jag är väldigt sorgsen. Sorgsen över att inte längre kunna titta ut över fälten och njuta av att allt är blickstilla. I ögonvrån kommer det alltid att finnas en rörelse. Sorgsen över att jag mörka vinternätter inte kan ta ut karlavagnen ovanför vårt hus utan att i ögonvrån notera ett blinkande ljus. Sorgsen över att inte längre kunna vandra i en tyst skog.

Och lite rädd det är jag även allt. Men mest sorgsen.





torsdag 11 september 2014

Pastörisera must/saft

Visst är det enkelt att frysa saft eller must, men det tar en hel del utrymme i frysen samtidigt som frysen kräver el året om. Dessutom är musten i vårt fall nästan alltid frusen när vi blir sugna på must. Vi har i flera års tid istället värmt upp vår saft och must, satt den på glasflaskor och förvarat den i jordkällare (eller annan sval plats).

Då gör vi så här:
1. Vi radar ugnen full med glasflaskor och låter dem vara där i 15 minuter på 150 grader. Låt dem stå i ugnsvärmen ända tills de används.
2. Vi värmer upp musten/saften till 80 grader.
3. Sedan häller vi den varma musten på de varma flaskorna. Först blir det lite skum i flaskhalsen. Då väntar vi en stund. Sedan häller vi mer must i flaskorna så att musten i flaskhalsen är klar. Det kommer alltså att rinna över lite must, men det är viktigt att det kommer must ända upp till kanten.
4. Sedan sätter vi på en röd gummikork. Det som nu händer är att när flaskan kallnar "sugs" korken in i mitten och det bildas vacuum i flaskan och den står sig bra i svalt. Som ni ser på bilden har musten varit ända upp till flaskhalsens kant, en nu när den svalnat har den sjunkit och mellanrummet är vacuum.
5. Torka av flaskorna. Annars möglar den överrunna saften. Inte farligt, men inte så fräscht heller.

De röda gummikorkarna är guld värda. Hittar du sådana på loppis är det bara att slå till, men kontrollera dem noga först. Är de alldeles för gamla eller förvaras för varmt blir de hårda och murkna. Då funkar de inte längre. De finns i olika storlekar. Förvarar du saften eller musten i vinflaskor är nästan de största bäst.

Gummikorkarna steriliserar vi genom att koka upp dem i vatten.

Att förvara sylt eller äppelmos i glasburk funkar nästan på samma sätt. Mer om detta kan du läsa här.

lördag 6 september 2014

Självhushållningens pris

Äldsta dottern är "ut-å-på", sonen sover hos kompis, yngsta dottern är på fotbollscup. Vi är alltså barnfria. Vad vi gör? Jo, vi gör äppelmust!  I fem timmar. 80 liter. Ibland känner man sig inte klok.

torsdag 4 september 2014

Paketera in trädgårdslandet

På hösten, när grödorna är uppe ur jorden, råder det skilda meningar om huruvida man skall höstgräva landet eller inte. Eftersom jag tidigare nämnt, och även nu bestämt hävdar, att jag är rätt lat av mig sällar jag mig glatt till den skara människor som tycker att det är helt onödigt att med spade gräva igenom landet. Eftersom jag genom kompost och annat organiskt material har lyckats skapa en fin odlingsjord i mina lådor tycker jag inte att frosten behöver bearbeta min jord (vilket är just vad den gör t.ex. vid höstgrävning när den fryser sönder större jordkockor i bl.a. lerjord)

Det som dock är viktigt är att jorden inte ligger bar. Nej, när grödorna är uppe ur jorden så är det bara att glatt paketera in den till nästa odlingssäsong. Först rensar jag bort allt ogräs och lägger det i en hink. Sedan luckrar jag upp jorden genom att lite småvilt dra med handgräftan (?) fram och tillbaka.

Till sist paketerar jag in jorden med ett tjockt lager med gräsklipp. Ovanpå slänger jag ogräset (rotogräs) och överblivna växtdelar. Nu får det ligga och skydda marken, samtidigt som det bryts ner och bildar finfin kompost. På våren tar jag bort det som inte förmultnat. Resten myllar jag ner i jorden tillsamman med lite dynga. En ny odlingssäsong kan börja.

Nu har jag inte gräsklipp så det räcker till alla lådor. Därför täcker jag in en del av lådorna med golvströ från hönshuset. Även det funkar fint, men brinner inte ihop lika bra som gräsklipp.Det går även bra att täcka in sina odlingar med löv.

måndag 1 september 2014

Fotografering av svampfabrik

Hela sommaren har det varit full fart med fotograferingen till nya boken kring självhushållning. Kul och kämpigt på en och samma gång. Kul eftersom jag är så bra vän med fotografen Trissan och att det känns som ett väldigt annorlunda sätt att umgås med sina vänner på. Kämpigt eftersom det är en hel del som skall planeras och verkställas. T.ex. det här med att odla svamp ...

För några år sedan odlade jag och Jenk med gott resultat ostronskivlingar i säck. Därför skulle jag inte ha de minsta problem att skriva ett kapitel om svampodling, men det behövs ju även bilder och därför är vi tvungna att starta upp svampfabriken på nytt. Motivationen är kanske inte på topp när det känns så mycket enklare att hämta en kantarell ur skogen : )

Så vi steriliserar halm, ympar in mycel, städar ur svamperiet, binder påsar, sticker hål, väntar. Och lyssnar till kamerans klick, klick, klick.

Det är mycket man inte tänker på när det gäller fotografering av böcker, men eftersom det skall vara en variation i bilder, miljöer och framför allt kläder (om man fotograferar tre olika saker på en timme är man ofta tvungen att byta kläder till varje fotografering och hur mycket kläder tror ni inte det blir på en bok? Dessutom känns det som de flesta av mina klänningar redan har figurerat i Lev mer på mindre boken ...)