onsdag 23 december 2015

Jul, jul, jul

Hos oss älskar vi julen! Och vårt hus är så tacksamt när det kommer till att pynta och fixa. Julstämningen ligger bara några ljus eller kvistar bort.

Jag tycker väldigt mycket om att pyssla och helst av allt använder jag material som jag hittar i skåpet eller i naturen. Här kommer lite inspiration, samtidigt som det får bli en julhälsning från oss till er.

Ett hjärta av lingonris gör du genom att forma en ståltråd till ett hjärta och med en tunn järntråd tvinna lingonris kring hjärtat. 

Nu har min orangea plåtburk fått komma in från orangeriet för att agera julgransfot. En liten skamfilad gran  med vita stjärnor och porslinsänglar får agera innehåll.

Stjärnorna är virkade dukar som jag har dränkt i lim för att sedan  klippa ut. Porslinsänglarna fick jag på årets glögg drop-in av vännen Kirsti. 

Våra ytterdörrar pryds av två tjocka enriskransar pyntade med rosetter, stjärnanis och kanelstänger (det går bra med fina pinnar också). Kransens keramikhjärtan har jag beställt från  Fröken Rosengren en gång i tiden. Det är laserade keramikhjärtan i olika storlekar (finns även olika färger och olika modeller) som hon tillverkar själv. Mina hjärtan pryder allt från burkar till kransar och går utmärkt att spara från år till år.

Hemligheten bakom en tjock krans är att forma stommen av hönsnät. Skall du ha kransen hängandes på en dörr behöver du inte binda baksidan. Enris är absolut mitt favoritmaterial till krans trots att det minsann känns i nyporna. 

I verandan hittade jag en bortglömd form med hemgjord kola. Den har tydligen någon i huset hittat eftersom det endast fanns ett litet hörn kvar. 

På vår spegel hänger för första året en enkel och vacker stjärna som jag fick av vännen Marina. Den är tillverkad av gamla böcker och flikarna hålls på plats enbart genom att de är instuckna i varandra. När jag får mera tid skall jag klura ut hur hon har gjort. 

Det är sällan jag köper "nytt" julpynt, men jag brukar varje år gå via loppis och se om jag hittar några gamla julpynt.

För några år sedan hittade jag denna skönhet. Det var en skamfilad ängel med trasiga vingar och smutsig särk. Jag klädde henne med benvitt kräpppapper, satte ett brett, rött sidenband i midjan och tillverkade en luciakrona av ståltråd. Vips blev hon en galen lucia med luciakronan på sniskan. 

Lillajulen är en finlandssvensk tradition som firas lördagen före första advent. Det firas lite olika beroende på var man bor, men det som jag har fört med mig från min barndom till mina barn är att plocka in en lilla-julgran som barnen helt får klä. Granen står sedan inne hela december. På lilla jul slänger småtomtarna även in påsar med godis till barnen samtidigt som de springer och tittar in genom fönstren för att kunna rapportera till tomten om det finns några snälla barn. Ganska praktiskt som förälder må jag säga. Det här håller småtomtarna med på hela december så det räcker med att dra efter andan och säga -Jag tyckte jag såg något vid fönstret! eller försynt knacka på fönsterrutan för att barnen skall börja uppföra sig som folk igen.

Tyvärr har denna effekt avtagit med åren. 

Ett gammalt tvättfat av plåt med tre ljus ser plötsligt väldigt juligt ut. 

Ett gammalt såll av något slag hängs alltid upp i köket till jul. Där hängs torkade apelsiner, gamla pepparkaksformar, halmstjärnor, tomtar och stora bjällror. 

På loppis brukar jag även titta efter riktigt gamla bakformar i plåt eller koppar. De blir finfina ljusstakar eller krukor för julblommorna. 
En fin blomkruka kan man även få av en vacker kaffeburk. För att burken inte skall förstöras sätter jag alltid ett kaffefat i botten, en separat blomkruka inuti och täcker med mossa.

Varje år tillåter jag mig att köpa ett (1) julpynt. Det är inte varje år denna tillåtelse utnyttjas, men i år var jag tvungen att köpa detta rådjur (?). Den gjorde mig så glad. 

Och visst kan det bli juligt med en gammal bakform, mossa, några nypon, några lärkkottar och tre ljus.
Det gäller dock att hålla kolla på ljusen så de släcks i tid.

På loppis brukar jag även frenetiskt samla på mig småtomtar i alla de slag. De kan ploppas ner överallt för att sprida julstämning. På julbordet kan man låta dem hänga på karotter och fat och de kan även användas i julkransar eller blomarrangemang.

Adventsljusstaken från Pentik pryds alltid med tallkottar och dessa tre tomtebejbisar. 

God jul, God jul! Jag hoppas ni får en skön jul!



måndag 21 december 2015

Städa med Coca-Cola

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är verkligen ingen hejare på att städa. Inte så att jag kvalar in till tv-programmet "Rent hus", men jag har för länge sedan kommit på att jag o så gärna sätter tiden på roligare saker plus att jag har märkt att ingen annan i hushållet verkar ta så stor stress över det heller, så varför skulle jag?

En av våra skitigaste platser har nog varit ugnen. Märk väl - "har varit".

Efter att jag läste om Coca-Colans förträfflighet som städprodukt var jag tvungen att hälla ut en flaska Cola i ugnen, låta stå och rengöra ugnen följande dag. Det funkade fint. Mer städtips med läskeblaskan hittar du här. 

Med tanke på detta och att jag i boken "Självhushållning i praktiken" skrev att man kan använda Coca-Cola till att ta bort ogräs i trädgården är man inte längre lika sugen på att dricka den : )

söndag 20 december 2015

Söndagsmöte i skogen

Idag när vi kom till vår skog välkomnades vi av denna syn. Ett älghuvud som trätts upp på en pinne.

Det kändes nästan som vi var med i en skräckfilm och var på väg att beträda förbjudet territorium. Man riktigt kunde föreställa sig hur tittarna satt hemma i soffan och skrek -Gå inte dit!
En bit därifrån i en vacker glänta  låg resten av älgen. Det blev nästan en grotesk skattjakt, där vi sprang omkring i skogen och lekte "hitta alla älgens ben", vilket vi även gjorde.

Som belöning tog vi en mysig pic nic med saffransbullar och varm saft. Dock valde vi en annan glänta en bit därifrån ...


Vårt egentliga ärende till skogen var att se om höstens stormar fällt några träd i vår skog.

Över vårt skogsskifte går en elledning och elbolaget hade tydligen varit och röjt under ledningarna. På ren måfå tog äldsta dottern i en gran som låg på marken och reste upp den till stående. -Men det där är ju en julgran! utbrast vi och så plockade vi med den hem.

Och mitt hjärta blev lite lättare, för jag har alltid så dåligt samvete att hugga julgran. Men nu var den ju redan huggen!
Perfekt!

(Och visst har vi ett julmysigt väder?)

fredag 18 december 2015

20-sekunders regeln

Förra helgen hade vi glöggmingel hemma hos oss. Jag har skrivit det tidigare, men jag skriver det igen. Vi behöver planera in sådana saker för att få ändan ur vagnen och städa. Men nu är det julstädat, julpyntat och hyacinterna doftar underbart. Det är så härligt hos oss så tårna krullar sig varje gång jag stiger in genom dörren. Tänk att få känna så i sitt eget hem!

Nå, nu var ju inte det här tänkt att bli något skrytigt mysinlägg utan jag ville skriva om känslan när hemmet i toppskick och plötsligt på några få timmar återigen förvandlas till ett stökspök. För det är ju verkligen en utmaning att behålla julstädningen. Men efter att jag läste boken "Projekt lycka" (som jag skall skriva mer om någon annan gång) har jag fått ett finfint hjälpmedel.

Författaren av boken berättade nämligen om hennes 20-sekunders regel. Man gör ett avtal med sig själv att om det inte tar längre än 20 sekunder att göra något så MÅSTE man göra det. Och det tar inte så lång tid att sätta glaset i diskmaskinen istället för i diskhon (ca 5 sekunder). Om jag direkt går med tandkrämstuben från köket till badrummet när jag packar upp mina inköp tar det 18 sekunder och att skjuta fast skrivbordslådan som står öppen tar 1,5 sekund. Det funkar JÄTTEBRA!

torsdag 17 december 2015

Korkade julpynt

När det lackar mot jul brukar jag börja sluka julpysselböcker. Det är sällan jag hittar något jag går igång på, men i år fick jag tag i Lotta Glaves nya julbok. Enkla, vackra julpynt med hög nostalgikänsla. Det började spritta i mina pysselfingrar och rätt snabbt hade jag pysslat ihop dessa julpynt till vännen Jenny.

Det enda du behöver är  skruvkorkar, sax, lim, vackert papper eller glansbilder och lite gammal målfärg (hobbyfärg). Klipp fransar i korkarna och fik ut dem. Dekorera.

fredag 11 december 2015

Istället för mossa

Det är rätt vanligt att man använder mossa (och kanske framför allt vitmossa) i sina blomsterarrangemang inför julen.
Ända sedan min lärare Annika berättade för oss ettagluttare att det tar hundra år för mossa att växa upp igenom om man river lös den har jag haft lite svårt för det där med att samla mossa.

Nu är det inte riktigt så. Det som många av oss tror är vitmossa är egentligen fönsterlav (en typ av renlav). Många lavar växer jättelångsamt, mossa betydligt snabbare.  Men ja, eftersom de flesta tror att renlav är vitmossa kan man felaktigt säga att mossa växer långsamt ... Hänger ni med?

I år såg jag plötsligt att det på en del lövträd växer mängder av vit blåslav. Blåslaven sägs vara Sveriges mest vanliga "växt". Och trots att den är en lav växer  den minsann inte långsamt och om man drar loss det från träden  och sätter det i sina arrangemang så torkar det och blir nästan som vitmossa. Börjar du titta runt dig finns den nästan överallt, speciellt lätt är det att hitta den på döda aspar tycker jag mig ha märkt. Så testa att använda den istället för vitmossan/renlaven


onsdag 9 december 2015

Förnya kuddarna

Det sägs ju att man alltid kan piffa upp sitt hem med hjälp av nya soffkuddar.

Det är vissa saker jag brukar köpa på loppis. En grej är små vävda dukar i olika färger och mönster. Och igår plockade jag fram min samling och gjorde något jag nästan aldrig gör -syr. Jag sydde blixtsnabbt ihop nya soffkuddar. 

Se vilka fina mönster. Precis som vilken svindyr hemslöjdsprodukt som helst. Dukarna har jag köpt för några euro styck.   Storleken på dukarna är ofta i precis lagom storlek för en "standard innerkudde", om inte brukar jag aldrig klippa i dukarna utan bara sy in dem. På så vis förstör jag ingenting ifall någon annan själ efter mig vill använda tyget på något annat sätt.

Överlag finns det enormt med billiga textilier på loppisar. T.ex. retrojulduken på bilden ovan köpte jag för några euro. Ibland hör jag någon som säger att det är småäckligt att köpa begagnade textilier. Tänk på det nästa gång du sover i en hotellsäng.


tisdag 8 december 2015

Fixa egen sportdryck

Vi har några honungskunder som köper vår honung enbart för att använda som sportdryck. Alla är ju lite hemlighetsfulla med sina "bästa recept" men av en händelse råkade jag hitta Finlands Biodlares Förbunds broschyr där ett recept på honungsdryck för sportiga varelser fanns med.

Värm upp 9 dl vatten till en sådan värme att du kan lösa upp 2 msk honung och  1/4 tsk havssalt i vattnet. Låt det dock inte bli för varmt, det mår honungen inte bra av. Pressa i 0,3 dl citronsaft. Klar!

Varför honungen lär vara så bra vid kroppslig ansträngning är att den innehåller både fruktos- och glukossocker. Glukosen sugs upp snabbt och höjer effektivt blodets sockerhalt, medan fruktosen är mer långtidsverkande och alltså håller sockerhalten stabil över en längre tid.

måndag 7 december 2015

Boktips: 50 sätt att rädda Östersjön!

Idag har jag läst boken 50 sätt att rädda Östersjön av Johan Tell. Boken är en liten tankeväckande sak som enkelt läses på under en timmes tid. Ja, du kan bra ta till dig bokens innehåll på en halv timme.

Som rubriken säger tar den upp 50 sätt för hur du kan rädda Östersjön. Och vet ni, jag visste faktiskt inte hur illa ställt det var med Östersjön. Visste du att Östersjön är världens mest förorenade hav? VÄRLDENS! Och här bor vi trallallaa. Visst har man hört om de stackars havsörnarna (1973 fanns det bara 150 vuxna havsörnar i hela Sverige) och dragit en lättnadens suck för att saken "ordnat upp sig" (idag finns det > 2500 st). Och så har man tänkt att det mesta fixar sig. Vi kan om vi vill. Det vi däremot glömmer bort är att de fiskar som havsörnarna idag fångar och flyger hem med till boet innehåller så mycket miljögifter att fisken i de flesta fall inte är tillåten att exportera till något annat land inom EU. Grattis örnen!

Visste du att många antibakteriella medel vars uppgift är att motverka dålig lukt i syntetiska sportkläder innehåller silverjoner. När plaggen tvättas sköljs silvret ut. I våra reningsverk slår silvret ut "de goda bakterierna" och försämrar reningsprocessen. När det till sist hamnar i våra sjöar och hav dödar det fisken eftersom silvret får gälarna att sluta fungera. Det är ju inte svårt att här bestämma sig att man bra kan lukta lite svett bara fiskarna kan andas. För det är som boken skriver ... i princip är antibakteriella tillsatser usla lösningar på påhittade problem. Snacka om i-landsproblem alltså!

Visste du att en halv tesked mjällschampo som innehåller zinkpyriton inom fyra dygn dödar hälften av fiskarna i ett normalstort akvarium. Vad säger du om det Henrik Lundqvist (eller vad han heter han som gör reklam för mjällschampo i tv)? Zinkpyriton anses by the way vara för giftigt för att få användas i båtfärg. Låt axeln hellre vara vit än att Östersjön mår skit.

Ja, det finns många saker att reagera på i boken. En del av tipsen gör jag redan, som 1) Gör dig hörd (jag skriver ju ett blogginlägg ser du väl), 2) Sitt i skuggan och undvik solkräm, 3) Städa som förr, 4) Tänk eko, 5) Tvätta smart

Det jag personligen skall ta till mig bums är att välja miljösmarta rederier (det är faktiskt skillnad på dem) och kolla in var jag kan konsumera grön el här var vi bor.

Som sagt boken är väldigt lättläst och den passar bra som diskussionsunderlag. På informationen som kom från förlaget kunde jag läsa att boken kostnadsfritt skickas ut som klassuppsättningar med lärarhandledning till högstadier i Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Vad bra! Är du lärare tycker jag du skall se till att du får en och är du förälder kan du ju höra dig för om boken används. Men boken tycker jag bra att även yngre barn kan ta till sig och den är inte någon kostsam historia. Så skulle jag vara lågstadielärare skulle jag skaffa boken och gå genom ett tips med barnen varje dag under en hel månad. Det finns som sagt mycket att ta fasta på. Och är du riktigt ivrig kan du ju som förälder beställa boken och diskutera ett tips per dag vid middagsbordet. Fast om man då får mer eller mindre miljöintresserade barn återstår ju att se ...


fredag 4 december 2015

Kommentarshelgen

Jag har bloggat i lite mer än fyra år. Under den tiden tycker jag att bloggläsandet har ändrat ganska mycket karaktär. I början var det rätt vanligt att folk lämnade en kommentar efter sig. Många gånger enbart för att visa att de hade varit där. Det kunde vara ett tack för ett trevlig inlägg, eller bara orden "intressant" eller "spännande". Lite glada tillrop så där.

Det var även vanligt att man delade med sig av sina egna erfarenheter och som bloggare kände man att man lärde sig väldigt mycket av sina medmänniskor. Jag har faktiskt flera personer som jag har lärt känna bara genom att de kommenterat på min blogg, vilket gjort att jag har hittat till deras blogg och så har vi börjat "umgås på nätet".

Ibland märkte man som bloggare att kommentarerna minskade drastiskt och man kunde inte förstå vad det berodde på. Men då var det alltid någon vänlig själ som skickade ett mejl till bloggaren och sade att det inte gick att kommentera. Det berodde ofta på att bloggverktyget hade ändrat och det fanns någon ruta ikruxad som absolut inte skulle vara ikruxad. Och så ordnade det upp sig och allt var åter frid och fröjd.

Idag ser det helt annorlunda ut på bloggen. Ja, inte bara på min (det är ingen personlig utgjutelse över sveda och värk) utan många bloggare säger att nästan ingen kommenterar deras inlägg längre. Precis som med allt annat tror jag vi har blivit så vana vid att läsa bloggar att vi ser det som en automatisk tjänst vi kan utnyttja för att fördriva lite tid, söka inspiration eller få leva med en annan människas virtuella liv. Vi tänker inte på att bloggaren sätter rätt mycket tid på att fundera ut hur hen skall bibehålla vårt intresse och vad som kan tänkas glädja oss idag eller vad vi kan ha nytta av att veta.

 -Men det är väl upp till dem om de skriver eller inte, kanske du nu tycker. Och visst är det så, men alla blir glada över att få något tillbaka. Kanske en komplimang, ett hej, ett tips eller en smiley. Det gäller inte bara i bloggvärlden utan är det något som gör dig glad så berätta det. Finns det något som du uppskattar så berätta det.

Finns det någon blogg du tycker om att läsa tycker jag att vi denna helg skall ta oss tid att lämna ett spår av oss när vi läser deras inlägg. Denna helg tycker jag att vi skall utropa till kommentarshelgen och vi skall kärleksbomba bloggar vi tycker om. Det finns många bloggar som förgyller min vardag, men jag är alldeles för dålig med att låta dem veta detta. Mera glada kommentarer till bloggare får vara helgens devis!

Och annars också förstås ...



torsdag 3 december 2015

Fixa egna ljusbringare


Julen 2014 fick jag några ljusbringare till julklapp och som självhushållare börjar man ju automatiskt fundera på om man kan tillverka egna. Nu har jag äntligen kommit mig till skott med experimenterandet och kan konstatera att visst kan man det. Roligt och enkelt var det dessutom.


Jag provade att tillverka ljusbringarna både i Cernitlera och i Terracottalera från Siinoperi.
Cernitlera fungerade inte, eftersom den svartnade kring lågan. Lika bra det, för något miljövänligt alternativ är den nog inte.

Terracottaleran fungerade utmärkt. Att leran dessutom inte behöver ugnsvärme för att torka är även det ett klart plus. Cirka två dygn efter att du tillverkat dina ljusbringare är de klara att använda. Det enda du behöver göra är att fukta händerna, forma leran till valfri form, göra ett hål med en grov strumpsticka och efter att ljusbringaren torkat trä en ljusveke genom hålet.

Sätt ljusbringaren i en ljuslykta eller på ett fat. Fyll på med vanlig matolja (t.ex. ekologisk, inhemsk rybsolja), låt veken dra i sig av oljan och tänd på. Brinner vackert utan att osa och när oljan är slut är det bara att fylla på. Kom även ihåg att dra upp veken med jämna mellanrum.


Det här var ett perfekt pyssel tillsammans med yngsta dottern. Hon gick verkligen igång på att skapa de mest fantastiska ljusbringare. Vad sägs om t.ex. den här ugglan? Fega morsan körde det säkra för det osäkra och gjorde runda former och hjärtan. Varför inte ge ljusbringare som julklapp?