fredag 30 maj 2014

Loppis på Flemmingsbacken!

Vi kommer att vara med i evenemanget "Älvbyarna runt" som ordnas söndagen 8.6 kl. 10-15. Välkommen till oss!

"Flemmingsbacken är en inspirationsgård för odling och självhushållning. Kom och lyssna till surret av bin och hönornas kacke. Elsas café är öppet under dagen och erbjuder dig hembakade godbitar. Välj själv om du sitter i orangeriet, glasverandan eller på vinden. Naturligtvis har vi ett loppisbord (eller två eller tre), men du kan även köpa till exempel tomatplantor.  Hos oss har du även möjlighet till wc-besök. Välkommen!"

Mera information och kartor över evenemanget hittar du här. (scrolla ner)

torsdag 29 maj 2014

Naturen är emot oss

För några dagar sedan hade vi besök av räven. Inatt var det björnens tur. Resultatet är en sönderriven bikupa. På samma ställe finns fem kupor så vi hoppas att björnen insåg att det inte fanns någon honung att vänta och ger sig iväg. Annars har vi väl tre kupor imorgon ...

Resultatet av björnens framfart. Notera ställningen i trä som kupan stått på. Även den är helt demoluttad.

På träramarna där vaxet sitter mera löst har björnen slitit loss vaxet. På plastramarna har det inte lyckats så bra, trots björnens försök. Om ni ser noga på ramen längst till vänster ser ni hur han försökt skrapa loss vaxet från ramen.

Här syns det hur björnen skrapat loss locket av kupan. Rejäla labbar. Eller ramar heter det visst ... En ram som river en ram ...

Äppelblomsregn

Vilket vackert ord! Äppelblomsregn! Men jag får alltid lite ångest när äppelträden blommat ut. Jag frågar mig själv -Maria, har du faktiskt tagit dig tid att njuta tillräckligt nu? Nu när naturen är som vackrast. Ja, jag får ångest över att jag inte njuter tillräckligt. Den här årstiden blir min njutning en prestation.

onsdag 28 maj 2014

Växtpromenad

I måndags hade jag och yngsta dottern en växtpromenad med vännen Eija. På bilden håller dottern på att visa till allra bästa harsyre-ställe. När det kommer till vilda växter i köket eller till medicin är jag en riktig teoretiker. Det vill säga att jag kan rätt mycket, kan vandra omkring och peka ut det ena eller det andra, berätta vad som är ätbart och vad som är bra till vad. Men jag använder det sällan. Jag kommer mig inte för att använda späda maskrosblad i salladen eller göra paj på kirskål. Inte heller tvättar jag håret i späda björklöv eller botar febern med älggräs. Det finns alltså utrymme för mycket förbättring där.

Men jag lärde mig några nya saker under vår vandring. Här är två av dem ...

Jag berättade för Eija att jag hade lidit av urinvägsinfektion och hon sade direkt att jag borde dricka te på Gullris. -Det har jag ingen aning om hur det ser ut, svarade jag. Du känner igen det på hjärtat under bladet. Och mycket riktigt, se vilket fint hjärta som gömmer sig under bladet. Nu är det i och för sig på blommorna som te skall kokas, så kanske jag borde plocka lite i sommar, nu när jag vet hur de ser ut. 

Hitta en rönn och knip av det allra yttersta bladskottet. Det lilla, lilla som knappt vecklat ut sig. Sätt det i munnen och tugga. Förvånas av smaken. -Det smakar bittermandel, sade Eija. Jag tyckte det smakade körsbärsyoghurt. Vilken smakbomb!

Vill du läsa mer om vilda växter hittar du två texter här och här

tisdag 27 maj 2014

Usligare än uselt

Här vilar en så tyst och sorglig stämning på Flemmingsbacken. Vi går omkring och är småbedrövade i hjärta och sinne. Vi har haft ett nytt besök av räven. Denna gång tog han sju hönor så flocken är rätt liten nu för tiden.

Vi har varit så försiktiga med att ha dem lösgående sedan påsken när räven förärades oss med ett besök. Vi har bara släppt ut dem när vi har varit hemma och varit på gården. Den här lördagmorgonen (Varför kommer den alltid på lördagar? Är den ledig från jobbet då?) var Jenk ute och jobbade på gården. Grannen körde med sin traktor på åkern bredvid. Vi trodde det var lugnt. Eller snarare tillräckligt olugnt.

Även samma sak denna gång. Jenk ser räven, hojtar och härjar, springer efter honom. Kommer ca 10 meter ifrån räven, som svänger sig om och tittar rakt på honom -Känn på den du, skitgubbe! ser räven ut att tänka.

Och vi blir svarta i synen och tänker blod och död. Men rävar är fredade just nu när de har ungar. Skit i det tänker vi. Men väldigt snart inser vi att vi inte har hjärta att låta tio rävungar svälta ihjäl för att deras mamma inte kommer hem. Det kan vi inte leva med. Så vi stänger in hönsen. Plötsligt flaxar det till som bara den. Hönsen flyger ut igen. De vill inte sitta inne! De har ju inte gjort något tycker de. Så fortsätter det.

Om någon månad kommer vi att ha en räv och tio rävungar som stryker omkring här (och nej, jag vet inte att det är tio stycken, men lite måste man väl få hitta på).  Och mamma räv säger -Här vet ni, här bor en prillig skitgubbe och massor av läckra hönor. Ja, nu är ju inte 'massor' direkt ett ord man kan använda om vår hönsflock. Inte ens om man är en illitterat räv. Men se upp rävfan! På hösten är ni inte längre fredade! Och jag tänker att det är just så här krig börjar.

Imorgon skall vi köpa mera stängsel ... Denna gång vann räven.

fredag 23 maj 2014

Bin - Currykryss och currylinjer

Vet ni vad i gjorde igår? Jo, vi tog ut en kvinna som i skogsbrynet några kilometer bort från vårt hus med hjälp av vinkelpekare och slagruta tog ut currykryss och currylinjer. Det är alltså fråga om jordstrålning. Vi har nämligen hört ett rykte om att bikupor placerade på currylinjer så att linjen går in i flygöppningen ger en större honungsskörd. Ingen vet, men många tror att bland annat bin flyger längs linjerna och genom att placera kuporna på detta sätt är de "direkt i kurs" när de kommer ut ur kupan. Effektivt och bina trivs och mår bra.

Det skall bli intressant att se om vi märker någon skillnad. Det som är lite dumt är att vi inte har någon "jämförelsekupa" direkt i närheten som inte ligger på en linje. Vi får utveckla vårt experiment/vår studie med det om det indikerar att det är så. Det vi dock gjorde är att sätta fyra kupor på linjer och ett starkt samhälle satte vi dessutom på ett kryss (där två linje korsar varandra) eftersom jordenergin sägs vara extra stark där. Detta är tydligen något man inte skall göra, så vi får se hur det går där. Å andra sidan finns det de som säger att de absolut mår bäst på kryss. Det visar sig.

Man kunde skriva hur mycket som helst, men är du intresserad kan du läsa mera t.ex här eller här. 


torsdag 22 maj 2014

Maria testar: Hälsoscanning

Nu är det länge sedan jag har testat något, men förra veckan var det dags. Då testade jag att scanna min kropp med hjälp av en ES-teck apparat. Läsa hur det går till kan du bl.a. göra i denna länk. 

Det kändes väldigt trovärdigt och man fick verkligen kroppskännedom in i minsta beståndsdel. Dels analyserades en mängd olika värden (allt från halten av noradrenalin, till cellernas syreupptagningsförmåga, mineralhalterna, fetthalten inne i blodådrorna, kroppens ph-värde, hjärtat, mängden vätska i kroppen och mycket, mycket mer) och dels fick man se en helbild av kroppen där alla organ, leder och muskulatur visades i olika färger. Färgskalan gick från grått, gult, orange till rött. Och en orange eller röd färg indikerade t.ex. att det fanns en inflammation i kroppen. Inget sådant för mig. Hurra! (Var faktiskt lite livrädd för att något i min mage skulle visa att jag var tvungen att lägga om min kost, men min mage tål tydligen både det ena och det andra)

Det som var väldigt intressant var att det kom fram samma saker både på bioresonansen och på denna kropps-scanning, vilket enligt mig gör det mera trovärdigt. Det är bara det att med scanningen kunde jag direkt se vilket värde jag hade och hur mycket för lågt eller för högt det var. Helhetsbilden blev så mycket tydligare.

Det som även fick mig att tro stenhårt på detta var att i slutet av behandlingen visades det upp en bild på min kropp med alla lymfkörtlar inprickade. -Det ser ut som att dina lymfkörtlar jobbar extra hårt med något i nedre delen av buken, sade hon. Känner du ingenting konstigt? -Nä, inte alls, svarade jag. En vecka senare fick jag plötsligt en akut urinvägsinfektion (den första i mitt liv) som på två timmar ledde till feber, ett ökat antal leukocyter och läkarbesök. Tänk att det syntes redan då!

Jag rekommenderar verkligen det här till alla som är intresserade av att veta hur kroppen mår. En scanning är ingen behandling på samma sätt som bioresonans, men den ger en viktig första inblick i om något behöver göras. Det som t.ex. för mig var jätteskönt att höra vara att fetthalten i mina ådror och kring mina organ var väldigt låg. -Och jag som känner att jag borde gå ner några kilo. -I så fall blir det endast för utseendet skull (hur tolkar jag det?!?) din kropp behöver det inte. Hormonnivåerna i din kropp visar att din kropp skulle må mycket bättre av att varva ner än att motionera högintensivt, fick jag som svar.

Skogspromenad nästa. Å andra sidan har jag inte varit på en enda lugn promenad sedan jag var dit. Jo, en promenad har jag varit på. Till dotterns skola. Men då stressade jag hela vägen eftersom jag trodde jag var för sent ute, vilket jag inte tror räknas.

måndag 19 maj 2014

Bönröra med kirskål + morotssallad

Till vår restaurangdag hade jag gjort en bönröra med kirskål. Den blev väldigt lyckad och jag delar gärna med mig av receptet. Perfekt som kall sås eller dressing. Bara att mixa ihop alla ingredienser.

1 ½ dl kokta vita bönor
1 dl hackad kirskål
1 msk olivolja
25 g fetaost
½ dl naturell yoghurt
1 liten vitlöksklyfta
salt och peppar


För en tid sedan fick jag även receptet till en pesto baserad på nässlor av min vän Petra som driver bloggen Signes hus. Hon hade i sin tur tagit receptet från min virtuella vän Bondjäntan. Tänk vad roligt hur det funkar i bloggvärlden. Jag använde min pesto till att göra en väldigt god morotssallad. Så här dags brukar ju inte morötterna vara världens saftigaste,  men med peston blir det mums ändå. 

Riven morot
Rostade solrosfrön
Rostade kokosflingor
Nässelpesto
Saften från en apelsin

Rapport från restaurangdagen

I lördags var det då dags för Elsa och mig att har vårt livs första pop-up restaurang. Vilken upplevelse! Oj, vad vi kockade. Och vad vi sprang. Och vad vi stressade. Och vad det var skönt när det var över. Ändå var det en väldigt rolig erfarenhet, som jag bra kan tänka mig att göra om någon gång.

Vi förberedde väldigt mycket kvällen innan och tyckte att vi hade läget under kontroll. Hela förmiddagen gick enligt planerna. Jag hann till och med snofsa till mig innan gästerna skulle anlända. I något skede hann jag till och med fotografera vår restaurang.

Glasverandan. Katt ingår i möblemanget. Vädret var verkligen på vår sida.

Lilla uthusvinden, med alldeles egen liten tittglugg

Stora uthusvinden. 

Cafét. För det lilla sällskapet. 

Orangeriet. 

Planerna gick som smort ända till kl. 11.40 (första dukningen började kl 12) när jag skulle börja med såsen. Då gick strömmen. Alltså vi blev utan el i hela huset! För det var inte bara strålande sol den dagen, det var också väldigt hård blåst.

Nu fick vi ta till plan B och starta upp vedspisen. Men den skulle askas och det tog förstås en stund innan den var varm. Så tidsschemat blev liksom lite omkullkastat ... -Såsen kunde du ju ha gjort dagen innan, sade min mamma när jag senare berättade om vårt dag.  Ja, tänk att jag inte hade tänkt på det. För det hade faktiskt aldrig slagit mig att jag kunde ha gjort så.

Och visst hade jag tänkte fotografera även maten och lite gäster, men här tog liksom tiden slut.

Från klockan 12-16 var det full fräs. Vi serverade 37 matportioner och nästan lika många efterrätter. Vi mötte många glada människor och de flesta var inte det minsta stressade, vilket gjorde att det kändes bra fast tidsschemat inte alltid höll. Men det är väl sådant man får räkna med när glada amatörer gör sin restaurangdebut.

Tack alla ni som kom! Hoppas att det smakade.



onsdag 14 maj 2014

Uthuset på plats

Här händer det grejer minsann. Uthuset är snart upplockat. I skrivandets stund är det bara nockbalkarna kvar, men de är tyvärr så tunga så att Jenk nog måste ha en starkare hjälpkarl än sin fru.

Ifall ni inte tycker om stockar kan ni lika bra sluta läsa nu, för detta inlägg kommer verkligen att snöa in på just stock. 

Vi blev jättenöjd med placeringen av vårt nya uthus. Jenk har alltid fantiserat om en "port" in till gården och uthusets höjd gör verkligen att det känns som att vandra in till gården. När man placerar ett nytt hus på gården gäller det verkligen att läsa in hur de andra husen är placerade och följa samma linjer. Allt för att kunna ge ett harmoniskt intryck. 

Ni kanske minns att vi sörjde lite över att vi skulle tvingas bräda vårt uthus. Stockarna var helt enkelt för dåliga. Men Jenk kom över ett parti gamla stockar på Findit (typ Blocket) och bytte ut de mest skadade stockarna. Det är ett väldigt pusslande, eftersom stockar skiljer sig så mycket åt i höjd och grovlek, men det lyckades rätt bra. Så nu kan vi ha fram stockfasaden. Jippii!

Många som ser en sådan här stock blir rätt förskräckta och tror att den inte går att använda.  Vill man reparera den bilar man bort allt mjukt och ruttet och ersätter det med friskt virke.

Det kommer vi dock inte att göra här. Den här stocken kommer att ligga under takutskjutet och kommer således inte att utsättas för väta. Det ruttna sprider sig inte av sig själv utan det som snarare händer är att ruttet, mjukt trä lättare drar in vatten och när det blir blött så börjar det ruttna. Vad jag försöker säga är att småruttet virke på en torr plats inte blir sämre av sig själv. 

Vid västra gaveln var varje timmerknut pågnagad. Ni ser att det har blivit rejäla gropar. Först trodde vi att det var råttor som hade gnagt för att komma åt någonting inne i uthuset, men sedan fick vi lära oss att det är fladdermöss som har åstadkommit detta. Eftersom uthuset har haft en brädbeslåning har de trivts bra. Fladdermöss bor gärna på höjden och detta har således varit ett riktigt höghus. 

Som så ofta är var understa stocken i dåligt skick. Vi fick inte tag i en ersättande stock av samma längd, vilket gjorde att vi fick skarva.

Här ser ni småruttna stockar som kommer att utsättas för väta. Vi kommer att bila bort det ruttna virket och fälla in en del från en annan stock. Som jag redan skrev gäller det att hitta en stock som är av samma bredd. Vi får helt enkelt vänta tills en sådan dyker upp 

Det som är fascinerande med att timra upp en gammal stockbyggnad, speciellt när man börjar nå lite högre höjder, är att se hur allt verkligen faller på plats. Det är tunga stockar som sakta skuffas ut så att de vilar på yttersta kanten av stocken under. Man tror att de skall falla i backen och brytas av, men det gäller att våga ge dem en sista knuff. Stocken välter och kilar så vackert in sig på rätt plats. 


Något vi alltid försöker tänka på när vi flyttar byggnader till vår tomt är att hugga så lite som möjligt på den plats där byggnaden skall stå. Redan här ser du hur befintliga grenar börjar söka sig in genom gluggar och hål.

På så vis får vi våra "nya" hus att smälta in bra i omgivningen och det ser ut som att de alltid skulle ha stått där. Lite besvärligare att bygga, men slutresultatet är värt det. 



lördag 10 maj 2014

Glasverandan ännu ledig ...

Trött på att kocka? Besök vår pop-up restaurang på Flemmingsbacken den 17.5. Första dukningen är fullbokad,men kl. 14 finns det plats för två familjer. Kalkonfilé i konjakssås, vitchokladmousse med saffran och mynta, lasagne med trattkantareller, trio med paj ... Blir ni inte lite sugna? Hela menyn hittar du här på bloggen

måndag 5 maj 2014

River och flyttar ett uthus

Förra helgen såg vår bastu ut så här. När vi flyttade till gården för femton år sedan fanns det på tomten en ny stockbastu. Den här har vi aldrig riktigt tyckt om. Det har varit något med proportionerna som stört oss, men vi har inte kunnat sätta fingret på vad. Men eftersom varje finländsk familj behöver ha tillgång till minst en bastu har den stått kvar.

Tills vi plötsligt en dag fick för oss att vi skulle riva den och flytta den tio meter högre upp på tomten. Vi hade nämligen en plan ...

But first, let me take a selfie

Vi fick plötsligt för oss att vi skulle flytta dit ett gammalt uthus av stock.

En kväll (några timmar innan vi skulle iväg på en resa) ringde min lillebror. Han hade på nätet sett en annons om ett stockuthus som skänktes bort bara man rev ner det själv. Kanske vi var intresserade?

Det visade sig att uthuset stod på min svägerskas föräldrars tomt, vilket gjorde att Jenk hade en svag bild av hur det såg ut. Är man intresserad av gamla hus så ser man dem överallt ...

Vi försökte ringa på annonsen. Inget svar. Så vi sände helt resolut ett sms där vi skrev att vi ville ha det. Så nu håller vi på och flyttar huset till bastuns gamla plats.

Grejen är nämligen att bastun var för låg. Vi tror det kommer att ta sig mycket bättre med ett högre hus på samma plats. 

Jag fick den ärevördiga uppgiften att märka stockar. Efter att ha flyttat x antal uthus vet vi att märkningen är a och o. Därför tokgarderar vi oss alltid med märkning på tre ställen. 

Uthuset är rätt vindpinat och vi hamnar tyvärr att brädbeslå uthuset. Skall ta oss en sista funderare på saken. Det finns nämligen inget vackrare än gamla stockar. Här ser ni dock att den tätats både här och där med stenar och gamla träbitar. 

Uthuset innehöll en hel del gamla fönster. Dem ville vi ju förstås också ha. Vad månne vi skall fixa av dem? Alltid bra att ha ett lager när andan faller på.

Och på tal om bastu ....

En gång när jag och min vän Tua var i Hong Kong hade vi en liten försynt kines som visade oss runt i staden. Vi såg skyltar med ordet Sauna både här och där. Min vän insåg nog inte att det var skillnad på deras Sauna och vår Sauna (bastu på finska). Hon frågade därför den lilla kvinnan om hon någon gång varit i en Sauna. Smått chockad svarade hon -No.

Då lät min vän Tua det berättas för den lilla kvinnan att -In Finland we use to go the whole family together.  Sometimes we hit each other with small trees.

Jag undrar om kinesens bild av oss för alltid förändrades efter de orden : )

söndag 4 maj 2014

Plantera gamla lökar

Många av oss har säkert sådana här tråkiga, vissnade påskliljor i kruka efter påsken.
Gräv ner dem.

Om något år har du pyttesmå, gulliga påskliljor som tittar upp ur rabatten eller balkongkrukan.
Naturlig återanvändning. 

lördag 3 maj 2014

Hätäbollar

Det är rätt svårt att i en bur fånga en kyckling
med en hysterisk mamma på bild
Anders det blev inte något med vår experiment! Du vet, där vi skulle kolla om runda ägg gav hönor ... Det visade sig nämligen att båda våra ruvande hönor var riktiga 'hätäbollar'. Vad en 'hätäboll' är för något? Jo, man är en 'hätäboll' när man har för brått för sitt egen eller för andras bästa.

Egentligen skall ju hönor fortsätta att ruva äggen även efter att första ägget kläckts. Detta eftersom kycklingarna kläcks flera dagar efter varandra. Men våra båda hönor blev tydligen så förskräckta när det kittlade till under magen så de var helt enkelt tvungna att stiga upp och direkt ta hand om de små dunbollarna som plötsligt som en gudagåva råkade finnas under deras mage. Tänka sig!

De andra äggen kallnade och de okläckta kycklingarna dog. På ett ägg såg vi att kycklingen till och med hade börjat picka ägg i skalet, men sedan tydligen dött av kyla. Vilka mammor! Jag tror det beror på att det var första gången de ruvade och helt enkelt inte visste bättre. Vi som hade räknat med si så där tio kycklingar får nöja oss med 1+2 stycken. Med vår tur är det säkert tuppar alla tre.

Ruvande höna nr tre borde få kycklingar på tisdag. Vi får hoppas att hon har mera ro i kroppen och vett i knoppen.

torsdag 1 maj 2014

Menyn är klar!

Restaurang Flemmingsbacken
Restaurangdagen 17.5

Bokning till Maria (se e-postadress till höger)


Frukost kl. 9-11

Hembakt bröd med pålägg
Kokt ägg
Hemlagad fil med maskros- eller granskottssirap
Vispgröt
Möjlighet att grädda våfflor
Smoothie, morotsshots och kombutcha
Kaffe/te och oboj


Pris: 8,-  för vuxna och 6,- för barn under 12 år
Barn under två år äter gratis


Lunch kl. 12-13.30 och kl. 14-16

Varmrätt:

Gårdens egen kalkonfilé med konjakssås 15,-   (barn 10,-)
         Rätten serveras med en potatisgratäng och en lätt sallad

Lasagne med skogssvamp, champinjoner och valnötter  12,- (barn 8,-)
         Rätten serveras med en grönsallad

Bovetesallad med bönor, mango och nötter  10,- (barn 7,-)
         Rätten serveras med nygräddat bröd


Bönsoppa med majschips, bondost och hembakt bröd 10,- (barn 7,-)


Efterrätt:

Vitchokladmoussetårta med saffran och mynta 5,-   (glutenfri)

Trio med paj  5,-
     Blåbärspaj, rabarberpaj och äppelpaj. Vaniljsås. (laktosfri)


Ostkaka med blåbärssylt   4,-  (glutenfri)

Hemlagad glasspinne med vanilj och choklad 2,50   (laktosfri)


Barnmeny:

Glada köttbullar med potatismos och sallad  6,-

Korvsoppa med bröd  5,-


I alla priser ingår måltidsdryck, bröd, kaffe, te och en liten godbit


Kom ihåg!

Det här är en restaurang där man inte behöver sitta stilla. Har man spring i benen eller vill utforska gården så går det bra att vandra omkring mellan rätterna.

Den största delen av våra råvaror är ekologiska och där det går använder vi även gårdens egna produkter.

Är det någon ingrediens du är allergisk mot? Hör dig gärna för så berättar vi mera om recepten.

Välkommen!







Skithus nr 111

Vi håller på att bygga ett utedass. Inte för vår egen skull, utan för våra gästers. Vi har ju ibland en hel del besök på gården och ibland blir de här gästerna nödiga. Hittills har vi visat in dem i bostadshuset, men det har känts lite fel. Där huserar barnen och vi vill inte att de mitt i allt hittar en tant i vardagsrummet när de kommer släntrandes ner från vinden. Bostadshuset är deras frizon från våra upptåg.

Därav utedass. Men jag tror nog att vi kanske använder det själv ibland. På så vis får vi världens bästa gödsel. Urin! Urin innehåller i stort sett samma ämnen som konstgjord växtnäring, nämligen kväve, fosfor, kalium och olika mikronäringsämnen. Har man en egen kompost och dessutom använder urin är man i stort sett självförsörjande när det gäller jord och gödning. Späd ut urinen med vatten (1:10) och avsluta en månad innan du skördar. Vattna inte heller på själva växten utan på jorden. Vi har konstruerat dasset så att det separerar nr 1 och nr 2. Dels för att få tillgång till urinen och dels för att försöka slippa lukten. Vi strävar nämligen efter att bygga ett luktfritt utedass. Jag har alltför många hemska minnen av stinkande utevessor. Det här skall vi försöka åstadkomma med ett lufttätt ventilationsrör + att nr 2 skall ha möjlighet att torka.

Vårt utedass har fått namnet "Skithus 111"

På Flemmingsbacken bodde för länge sedan en man som kallades Svartin. Ryktet säger att när han var på sitt utedass torkade han sig i röven med handen. Sedan torkade han av handen på väggen. Därav fingerspåren 111.
Sitt kulturarv skall man vårda ömt. 
Trots att vi ännu inte har invigt vårt utedass surrar flugorna med sitt karakteristiska utedassljud. Om det nu funkar som vi tror kommer de dock inte att ha tillgång till dyngan, vilket borde göra situationen rätt hållbar. Jag intalar mig själv att det bara är vårsolen som får dem att dras till dassfönstret. 

När vi flyttade till gården hittade vi i ett av uthusen en låda med gamla tapeter. Bland dem fanns en rulle Sandudds barntapet. Så ljuvlig! Den pryder nu vårt utedass. Allt för att slippa känslan av utedass som  jag är så allergisk mot. 

Utsikt från hjärtat. Har man tur kanske man får se en spännande fotbollsmatch när man sitter på huset ...

Det blir nog bra det här skall vi tro.