måndag 31 augusti 2015

På vårt bröllop!

"Min" fotograf Patricia Rodas (eller Trissan som jag kallar henne) är en av mina bästa vänner. Hon är också den som fotograferat alla mina böcker. Dessutom har hon en fotoblogg där hon delar med sig av inspiration och råd till oss mindre duktiga fotografer. Hon har faktiskt sagt rent ut att jag är usel. Men man kan ju inte vara bra på allt. Vilket är rätt bra för henne. Annars skulle jag kanske fotografera mina böcker själv. Det har hon inte tänkt på, ha!

Nåja, i sin blogg "Flatten Image" har hon haft en serie om hur man fotograferar brudpar. Och där finns ett foto från vårt bröllop. Ett av mina favoritfotografier faktiskt. I Österbotten där vi bor var det tidigare vanligt att brudparet vid bröllopsmiddagen satt lite för sig själva i en speciell brudsoffa. När middagen var slut och festligheterna tagit vid, männen knäppt upp sina västar och en del blivit lite runda under fötterna skulle brudparet hissas upp i soffan. Det är precis vad som händer på bilden. Och se på allas miner! Vi var tydligen inga lättviktare! Min gudfar, pappa, byssbor, gamla fina vänner, Jenks chef ...

Hon kan de där med att fåna stämningen den där Trissan.

söndag 30 augusti 2015

Boksläpp!

Ja, ni får ursäkta att det nu kommer att vara flera inlägg om min nya bok. Men det är liksom en rätt stor grej i mitt liv just nu.

När en ny bok kommer ut brukar man ju ha boksläpp. Och det tänker jag också ha. Ett officiellt Finlandsboksläpp och ett i smyg. Förlaget berättade att jag även fick använda deras lokaler i Stockholm om jag ville ordna ett boksläpp där, men eftersom jag bara känner ungefär fem personer i Stockholm skulle det kännas lite futtigt tycker jag.

Officiellt boksläpp på boken är tisdagen 15.9 kl. 18.00 i Vasa, Finland.
Vem kan motstå att ha bokrelease tillsammans med Bonderöven Frank? Inte jag i alla fall.
Så nu har du möjlighet att först lyssna till Frank (och mig, men till och med en egotrippad varelse som jag inser ju att jag riskerar att tappa glansen denna kväll) och sedan gå hem med en pinfärsk bok i självhushållning.  Platsen är Ritz och man kan anmäla sig till evenemanget här!

Smygrelease kommer det att bli på vårt Älvtorg som hålls lördagen 12.9 kl. 10-13. Det här är alltså ett helt vanligt torg som vi hållit på med i rätt många år och eftersom jag redan står där med med min honung och hembakta bröd kan jag väl ändå ta med mina pinfärska böcker? Så vill du kolla in och köpa boken först av alla då är det hit du skall söka dig.

Efter det är det de traditionella försäljningskanalerna som gäller, typ Bokus och så. Jag kommer endast själv att ha ett mindre antal böcker att sälja. Så vill ni ha boken signerad eller köpa den av mig så är det datumen ovan som gäller. Eller så måste vi hitta på något annat kul.



lördag 29 augusti 2015

I väntans tider

Jag är inte gravid om ni trodde det. Kan nämligen inte riskera att få ännu ett barn som är intresserat av fotboll. Hur skulle jag hinna med det?

Nej, jag går och väntar på min nya bok. Den lär nämligen dyka upp från tryckeriet i början på september. Och det är ju nästa vecka!

Det är nästan två år sedan som min förläggare Petra sände mig ett mejl och frågade om jag var intresserad av att skriva en bok om självhushållning för Norstedts förlag. Lite smålustigt är det att mejlet damp ner i min inkorg på min 40-årsdag. Som en liten oväntad present. En liten överraskning från cyberrymden. Vet hur hårt många andra sliter med sina bokkontrakt och så kommer räkmackan bara flygande så där. Med extra dillkvist och allt. Otroligt!

Så velade jag fram och tillbaka några veckor, så malde kvarnarna långsamt på förlaget, så skulle avtal skrivas och först i juni året därpå började vi fotografera -jag och min fotograf Patricia Rodas. Skriva började jag göra först i augusti och så skrev jag som en tok i fem månader. Slutkörd och nedstämd blev jag på kuppen.

Men resultatet av att jag slet som en tok i fem månader var att boken då i princip var så gott som klar. Våren kändes som att jag bara gled fram. Skrev lite bildtexter. Godkände ändringar som min redaktör Gabriella föreslog och tittade på illustrationer som min illustratör Lovisa gjorde. Och så plötsligt var alla klara och den sändes iväg till tryckeriet.

Och nu är det roligaste kvar. Att få hålla boken i sin hand! Att få dra in doften av trycksvärta, dra med handen över det matta pappret (ett krav från mig) och le åt minnen som kommer över en när man ser bilderna. Att veta att andra kan ta del av boken och hoppas att de tycker om den. Att se vad livet erbjuder härnäst.

Med en ny bok följer ju boksläpp. Tjohoo! Mer om det i nästa inlägg. Men nu tänkte jag visa er ett smakprov ur boken.

Vill ni läsa den "officiella" beskrivningen av boken hittar ni den här.
Själv skulle jag berätta så här om min bok Självhushållning i praktiken.  

Boken visar att självhushållning inte behöver vara något märkvärdigt som bara passar en del av oss. 'Självhushållning' spänner från allt från att dra in doften av egenodlad basilika på fönsterbrädan till att skrapa tarmarna rena inför korvstoppningen. Du kan vara självhushållande på tvål, på sylt, på kött, på tomater, på upplevelser, på glädje eller på garn. Du väljer själv vad som passar dig och din situation.

Med boken 'Självhushållning i praktiken' vill jag ge dig kunskap och verktyg, men framför allt inspiration. Vill du bygga ett växthus? Då hittar du en ritning i boken. En fönsterodling? Samma här. Rökugn? Äppelpress? Förvaringstunna för potatis? Ja, ja, ja. Vill du odla svamp? Färga garn? Tillverka tvål? Göra egen äppelcider? LÄS MIN BOK!


Ja, ungefär så skulle jag väl skriva. Och här kommer ett urval av Patricias vackra bilder.

Korvstoppning. Klänningen är en klar favorit. Den köpte jag faktiskt för Malous tv-soffa. Men nu har jag inte ännu fått någon inbjudan så vete tusan om jag köpte den i onödan.

Boken innehåller många steg-för-steg bilder. Här visar Jenk hur man sätter jord i en låda. Nå nej! Han har visat hur man bygger egna odlingslådor.
Jag visar i steg-för-steg bilder hur man bygger en egen stuka för att enkelt under vintern med hjälp av jordvärme kunna förvara sina rotfrukter.
Jenk tar sig an att i steg-för-steg visa hur man odlar egna ostronskivlingar.
Naturligtvis har vi med ett kapitel om hur man odlar bin och blir självhushållande på egen honung
Grannen Christine visar att det visst går att klippa ett får med en helt vanlig sax. Självhushållning behöver verkligen inte vara något krångligt eller märkvärdigt. Eller det är väl hur man tar det. Det är ju inte alla människor som klipper får med sax. Eller överhuvudtaget klipper får.
Och så en bild av vår jordkällare och det överdåd av mat som där förvaras. Och jag lovar, ingenting är inhandlat från affären. Ingenting. Jo, korgarna och burkarna förstås. Och flaskorna.





onsdag 26 augusti 2015

Nya "åkern" tar form

Ni som följt bloggen en tid kanske minns att vi i flera års tid har jobbat med att omvandla en gammal ogräsplätt bakom huset till en liten åker (med betoning på liten). När vi inte hade någon traktor kom min svärfar med jämna mellanrum för att harva genom jorden som vi satt i träda, men nu kan vi göra det själv. Och i sommar (tredje året marken är i träda) ser det ut som om ogräset gett upp. Visst, det har tagit sin tid, men så har inte heller åkern odlats på tjugotals år.

Vi har redan tjuvstartat med att odla till höger. Här är det handkraft som gäller vid ogräsrensningen och därför har vi inte så stora ytor än.

Vår tanke är nu att dela "åkern" i två sidor. Vi odlar på en sida per år. Den andra sätter vi i träda alternativt gröngödslar. Och så byter vi om. På så vis kan vi undvika att ogräset snabbt kommer igen och så kan vi se till att tillföra organiskt material.

Att bara träda mår inte jorden bra av i längden, eftersom inga växter håller kvar eller tillför näring till jorden. Men ibland har man inte så många andra val, men hädanefter skall vi inte bara ta bort utan också tillföra jorden massor med mums mums.

måndag 24 augusti 2015

Vitlöksnäve

Jag har ju skrivit en del om mina usla grödor i sommar så jag tyckte faktiskt att jag hade rätt att nu få berätta om något som återigen har lyckats. Mina vitlökar! De största är nästan som min näve. Och nej, jag har inte mutat något litet barn utan det är min näve.

Det som är lite lustigt är att det i odlingsböckerna står att man skall gödsla bra där vitlöken växer, men den här vitlöken "glömdes" bort och har inte gödslats alls.

Det ena vitlökslandet har skördats och de ligger nu i det varma och sköna sensommarvädret för att torka.

De största och vackraste lökarna använder jag som utsäde. De andra använder jag i köket.


I år har jag faktiskt kommit så långt i min vitlöksodling att jag inte längre behöver vitlöksfröna som utsäde.

Men det är ju synd att bara slänga bort dem.
Jag har därför mixat dem, torkat dem och malt ner dem till vitlökspulver.
Jag har även pillat ut de små fröna, skurit ett hack i dem och lagt dem i olivolja att dra på fönsterbrädet.
Kanske det blir en god vitlöksolja? Vi får se?
Ett alternativ vore också att torka dem och mixa sönder dem tillsammans med salt.

Hur som helst. Vitlöken har fullgjort sin plikt.


lördag 22 augusti 2015

Barnhemsföreståndarinnan

Vi har en höna som är otroligt snäll. Sent omsider bestämde hon sig för att göra ett försök att ligga och ruva på sina ägg, men när första kycklingen var kläckt orkade hon inte längre. Kvar lämnade hon tio ägg i redet.

Jag brukar inte göra det, men jag inbillade mig att äggen var fem före färdiga och knallade iväg till grannen för att låna hennes äggkläckningsmaskin. Nästan direkt kläcktes två kycklingar, men sedan har det kläckts någon kyckling lite nu och då.

De andra hönorna brukar minsann vara noga med vilka kycklingar som är deras och vilka som de minsann inte tänker slösa sin energi på, men inte vår barnhemsföreståndarinna. Nej, varje kyckling som föds är det bara att pilla in under henne och hon tar emot den med öppet och stort hjärta.

Vi har alltså fått ett kycklinghem där kycklingar i väldigt varierande ålder tas omhand av en väldigt, väldigt snäll höna.

fredag 21 augusti 2015

Istället för plastfolie

Plastfolie är ett ganska behändig sak, vilket naturligtvis gör att vi frestas att använda den rätt ofta. Ibland luras vi också till att tro att plastfolie är precis vad vi behöver. I min surdegsbok står det nästan i varje recept "täck skållningen/degen med plastfolie".  Eller så har vi lärt oss att plasta in överbliven mat med plastfolie till följande dag.

Men det behöver man inte göra. Det funkar i de flesta fall lika bra med en tallrik som lock. Det är faktiskt inte så svårt att i tallriksskåpet hitta tallrikar som passar perfekt till din skål och som sluter om innehållet med täta armar.

Ett annat alternativ till plastfolie som jag inte ännu har testat men som jag är lite sugen på är tyg beklätt med bivax så kallade BeeWraps. Här kan du läsa Magnus recension av köpta BeeWraps.  Och naturligtvis kan man även fixa egna om man känner för det. Kolla t.ex. in hur Annie gör. 

lördag 15 augusti 2015

Paradiset

Vi har två damer från Jehovas vittnen som brukar hälsa på oss med jämna mellanrum. De är väldigt trevliga och förutom att de gör det de ska - ger mig två tidningar och pratar lite om Gud och Jesus så pratar vi också lite om ditten och datten. Jag vet att en del brukar låsa dörren när de kommer eller på något annat vis indikera att de minsann inte vill prata med dem, men det tycker jag är väldigt fånigt.
Som vuxen människa kan man lyssna på en annan människa i fem minuter utan att förgås. Åtminstone mina tanter är inte det minsta påstridiga. Nej, det frågar vad jag tror och så berättar jag det och så berättar de vad de tror och så är det bra med det. Jag tycker det är rätt intressant att ibland tvingas tänka efter och formulera vad man själv egentligen tror och tycker om saker och ting.

Nåja, nog om det. För någon vecka sedan, en varm och solig sommardag kom de gåendes över gräsmattan när jag och Jenk rensade i trädgårdslandet. Vi hade inte setts på några månader så vi pratade lite, de båda tidningarna överräcktes och de ursäktade sig för att de tog av vår tid. Jenk svarade med  -Vi har inte bråttom.

Precis då, när jag stod under det dignande körsbärsträdet och inte hade bråttom säger den äldre kvinnan -Jag måste bara få fråga, hur känns det att redan nu få bo i paradiset?

Jag blev helt paff och fick väl fram -Ja, det känns väl rätt bra.

Den stora utmaningen är bara att inte bli hemmablind. Att själv inse att man bor mitt i paradiset. Åtminstone vårt paradis. Och då plötsligt kom jag ihåg, att när jag och Jenk flyttade hit till Flemmingsbacken för sisådär 17 år sedan. Då kallade vi skämtsamt platsen för "Harmoniparadiset". Det hade jag helt glömt bort.

Så idag blev min utmaning att visa vad jag tycker om på vår gård just nu. Helt enkelt för att bota hemmablindheten och det mänskliga missnöjet.

Att min krasse äntligen börjat blomma.
Att äpplena snart är klara
Att smultron börjat växa i fogarna 

Att stegen som vi tänkte slänga blev en perfekt hylla 

Att fröna som jag tog av mina luktärter ifjol ger lika fina luktärter i år.
Och att de doftar precis lika gott. 

Att plåtburken som jag köpte för 50 cent på loppis
blev en perfekt vas till vitlöken.
Och att den passar så bra ihop med den gamla tyghandduken
jag använder som bordsduk.  

Att mitt trädgårdsland som invaderas av blommor är så fint.
Att människor säger -Visst är det en tanke bakom att du blandar blommor och grönsaker?
Och jag säger ja, trots att den största orsaken är att jag inte orkar rensa.

Att vi kan äta hur mycket körsbär vi vill.
Att människor frågar vad jag göder dem med och jag säger
-Ingenting.

Att grenarna på bärbuskarna dignar.
Min farfar älskade krusbär och jag älskade farfar.
Alltså älskar jag också krusbär. 

Tack bina för att ni surrar så hemtrevligt på vår gård
Tack för att vi får äta hur mycket körsbär vi vill trots att vi inte göder dem
Tack för att grenarna dignar av bär

Att vår tupp är då duktig
Att vi kan erbjuda våra hönor ett liv i det fria



Att vi kan låta våra hönor vara mammor
Och att vi kan få titta på alla fina kycklingar

Att det skruttiga kan vara o så fint

Alla stora träd som växer här

Saker som visar på att någon har haft roligt
Att vi inte är så noga av oss utan att en docka helt kallt kan hänga
i ett fotbollsmål tre månader i sträck utan att någon orkar bry sig. 

Vårt hus
Vårt harmoniparadis

fredag 14 augusti 2015

Boktips: Ekobyboken

När jag såg den här boken på biblioteket växte min nyfikenhet och jag var tvungen att lägga den i väskan. Ja, jag stal den inte utan jag lånade den först.

Själv skulle jag aldrig kunna tänka mig att bo i en ekoby. Det finns för mycket av vill/kan själv och ett stort behov av att få vara ensam. En riktig finne är jag med andra ord. Men det gör ju det desto mer intressant att läsa om hur andra tycker och tänker.

Är du nyfiken på en ekoby och vill starta upp en by eller bo i en by så finns det säkert mycket nyttigt i boken. Är man bara nyfiken på att höra smaskiga historier om hur det är att bo i en ekoby är boken kanske inget för dig. Det var liksom mera "faktabok om ekobyar" än "hänt i veckan i ekobyn Guldkornet". Jag bläddrade lite, läste här och där, men fastnade liksom aldrig. Språket var rätt traditionellt och torrt och det var ingen wow-känsla på bilderna heller. Och inget matt papper ...

Men ni vet att boken finns. Alltså Ekobyboken -frihetsdrömmar, skaparglädje och vägen till ett hållbart samhälle. 

onsdag 12 augusti 2015

Broccolimysteriet löst och jag är "dom i hovo"


Ni minns för ett tag sedan när jag suckade uppgivet över mina klena broccoli som dessutom bara blommade. Varför de bara blommar, det skyller jag på vädret, men varför de är klena ja det får jag nog bara skylla på mig själv.

Se själv! Det är klumprot! Ve och fasa. Först fattade jag ingenting. Jag som varit så noga med att inte odla mina kålväxter på samma ställen flera år i rad. Jag som ALDRIG odlat kål på det stället tidigare.

Och så drog jag mig till minnes drivbänken som jag drog upp mina plantor i i våras. Drivbänken där det ifjol växte ... broccoli. Hur dum får man vara? Hur kom jag inte att tänka på det i våras? Att även naturligtvis små söta plantor kan få klumprot. Jag menar ... jag visste ju det! Innerst inne. Dessutom har jag ju gladeligen planterat ut de olika grödorna på olika ställen i trädgårdslandet så det blir ett schå att hålla reda på var jag INTE får odla kålväxter de kommande åren.

Nu har det gått så långt att jag har slitit upp mina broccoliplantor (ja och mina kålrabbi och mina kålrötter) och planterat blommor där istället. Jag kanske skall bli en blomtant istället för grönsakstant. Och så börjar jag fantisera om att börja spekulera i aktier istället.

Piss och skit och gröna ärter som min farmor brukade säga.

fredag 7 augusti 2015

Gå-bort-tips sommartid

I år har jag istället för att plocka en blombukett eller köpa med en liten present när vi är bortbjudna börjat ge en salladsbukett direkt ur landet.

Jag drar upp den med rötter och allt, virar in den i ett vått papper och sätter den i en plastpåse med lite vatten i. På så vis kan den som är mottagare välja om de vill plantera om den, spara den eller äta upp den direkt.

Sallad går alltid åt sig. 

Maria + Frank = Sant

Ja, det är faktiskt sant! I mitten på september kommer den danska tv-bonden Frank hit till vår gård. Och jag har redan börjat oroa mig för att jag inte skall förstå vad han säger.

På tisdagen den 15.9 skall vi ha en gemensam grej i Vasa där Frank pratar om sig och jag pratar om mig. Eller jag kanske mest pratar om min nya bok "Självhushållning i praktiken" som har bokrelease i Finland den kvällen. Mer info om det evenemanget hittar du här. 

Sedan är programmet lite öppet, men vad jag har hört kommer det även att ordnas ett pressinfo och en VIP-kväll med mig och Frank här på vår gård Flemmingsbacken.

Jag och mina vänner ekotanterna har faktiskt i flera års tid skojat med varandra att vi skulle bjuda hit Frank. Och med hjälp av föreningen Slow food Ostrobothnia sände vi helt enkelt ett mejl till honom. Och han tackade ja. Ibland behöver det inte vara krångligare än så.

torsdag 6 augusti 2015

Jag är sommarpratare

Idag kl. 10 bänkade vi oss i glasverandan jag och Jenk. Vi rattade in Yle Vega och väntade med spänning på att dagens sommarprat skulle börja. Idag var det nämligen min tur att höras i etern.

I våras när de tog kontakt från radion tackade jag ja direkt. Jag hade nämligen möjligheten att få en väldigt erfaren coach att "öva med" och jag tänkte att det är ju aldrig fel att få lära sig använda sin röst rätt. Vad jag skulle prata om hade jag ingen aning om.

Men så hände något. Många av er var med. Utan att ni kanske visste om det. I mars skrev jag på bloggen ett inlägg om elavstörning. Jag hade av ren nyfikenhet bjudit hem en kvinna som kollade in jordstrålning, currykors och elen i vårt hus.

Det tog hus i helsike. På två dagar hade 17 000 läst mitt inlägg och jag kallades saker som jag aldrig tidigare kallats. Det var några rätt tuffa dagar. Och idag när jag lyssnade på mitt sommarprat började en tår stilla rinna längs kinden. Jag mindes plötsligt hur otroligt hårt det kramat kring mitt hjärta och hur ont jag hade haft i magen när jag kände att jag var mitt i en nätdiskussion som jag inte hade någon kontroll över.

Och då visste jag vad jag skulle prata om ... när drevet går. Vill du lyssna kan du göra det här. Jag vet faktiskt inte om det funkar i Sverige.

(Ha ha vilket konstigt sätt att avsluta ett inlägg på. "Jag vet faktiskt inte om det funkar i Sverige". Men det vet jag inte. )

Nu vet jag! Om man trycker här och sedan laddar ner podcast borde det funka även i Sverige.

onsdag 5 augusti 2015

Boktipset: Bisyssla

I år har det kommit ut en ny bok för alla intresserade av bin, biskötsel och honung. Boken heter Bisyssla och är skriven av Joachim Petterson.

Boken är väldigt lättläst och lämpar sig både för dig som är intresserad av att börja med bin för eget bruk och dig som vill förstå dig på hur bin lever och fungerar.

Boken tar upp alla skeden i biets liv och hur du tar vara på honungen, men den svarar även på frågor som -Vad är egentligen honung? -Hur kommunicerar bina med varandra? - Hur ser jag skillnad på en geting och ett bi?

Som biodlare är det här inte den enda boken du behöver för det kommer att behövas mer ingående böcker än så här. Men det är en bra första bok eftersom den ger dig den bakomliggande kunskapen du behöver för att kunna inhämta mer detaljkunskap. Och du kan alltså även bra läsa den som en faktabok utan att ha den vildaste idé om att ställa en egen bikupa på bakgården. Många fina bilder och snygg layout. Trevligt papper.

En bok att rekommendera!

tisdag 4 augusti 2015

Du är världen

Du är en del av världen.
När du förändras, förändras världen.

söndag 2 augusti 2015

Tinktur på Rölleka

Att man när man är förkyld skall intaga Solhatts extrakt är något jag har fått med min hemifrån. Jag har försökt odla egen solhatt, men den försvann rätt snabbt i ogräset. Dessutom tvistar de lärda om huruvida Solhatt hjälper mot förkylning eller ej och om det till och med kan vara farligt att ta extraktet.  Men säg det som de inte tvistar om ...

Hur som helst fick jag för några dagar sedan höra att man lika bra (ha ha så ovetenskapligt sagt som det bara går) kan ta en tinktur på Rölleka. Och rölleka växer ju invid husknuten. Så nu har jag fyllt en glasburk proppfull med rölleka, hällt i så mycket ren sprit som det bara går, satt på ett lock och ställt burken i ett soligt fönster. Det sista var svårast att åstadkomma denna sommar. Nu skall burken stå där i fem veckor medan jag svänger på den med jämna mellanrum. Sedan silar jag bort blommorna och har en tinktur som jag skall inmundiga i vinter genom att tillsätta några droppar tinktur i ett vattenglas. Som med de flesta huskurer på örter skall man dock inte använda dem i längre perioder utan två veckor i sträck med en längre paus emellan brukar sägas vara lagom. Tinktur är rätt starka grejer. Får du i dig för mycket rölleka sägs det leda till bland annat huvudvärk och yrsel.

Söker man på nätet hittar man många goda egenskaper för Röllekan som ört. Du kan bland annat läsa här eller här.
Det som dock klingar vackrast i mina öron är motverkar förkylningar och lindrar PMS.

Är du intresserad av vilda växter och örter rekommenderar jag bland andra boken Lisens gröna värld av Lisen Sundgren. Den innehåller mycket av det man behöver veta och ger mycket inspiration och tips.