tisdag 29 september 2015

Tuppens älskarinna


Ibland märker man att en av hönorna blivit väldigt, väldigt skamfilad. Förskräckt tänker man kanske att den är sjuk eller oälskad. Men nej, har hon bort fjädrar på halsen, över vingarna och ibland även på huvudet är det istället tecken på att hon är väldigt "älskad". Åtminstone i fysisk bemärkelse. Hon är nämligen tuppens älskarinna.

När en tupp pippar med en höna håller han nämligen fast i henne över vingarna. Ofta tar han tag med sin näbb i hennes nackfjädrar.  I detta fall tänkte vi faktiskt sära på de båda, men älskarinnan sover närmast tuppen varje natt på pinnen och ofta är hon honom väldigt efterhängsen, så vi skall se hur det utvecklar sig.

Kanske är det som i Cornelis Wreeswijks sång Hönan Agda. 

söndag 27 september 2015

Grönkålspulver

Grönkål är ju en verklig höjdare när det gäller att vara hälsosam och det senaste året har den blivit en riktig trendig supergrönsak. Men jag måste erkänna att jag är väldigt dålig på att hitta användningsområden till grönkålen. Anledningen till varför jag odlar mycket grönkål i år är att jag ifjol kom på att den är den perfekta vintergrönsaken till hönsen. De älskar den mer än jag.

Varje morgon slinker den dock ner i min smoothie och som rå är den ju dessutom allra mest hälsosam. Därför har jag bestämt mig för att i år torka en stor del av grönkålen och mixa den till ett grönkålspulver. På så vis kan jag fortsätta att tillsätta den i min smoothie hela året om.

Överlag tycker jag det är synd att vi i våra smoothien ofta slänger ner en massa superfood från andra breddgrader (Maca, Camu etc.) när vi är så jättedåliga på att använda den superfood som finns i trädgården. Kanske man borde göra det samma med spenat, rödbetsblad och mangold?

lördag 26 september 2015

Fin-Jonna i dokumentär

Jag känner väl att det har varit lite mycket jag på senaste tid och för att ni inte skall tro att jag är den mest egenkära person som vandrar omkring i våra djupa skogar tänkte jag tipsa om en dokumentär med Jonna Jinton som visades på svensk tv igår. Har du inte sett den kan du se den här (11 min).

När jag kom i kontakt med Jonna och hennes blogg för några år sedan blev jag så in i själen glad. Jonna tycker jag nämligen har förmågan att visa upp hur oerhört vackert vi har det runtomkring oss och hon gör mig stolt och tacksam att få bo precis här. Hennes bilder är magiska.

Men jo, jag är rätt egenkär. Men det tycker jag man skall vara. Man skall tycka om sig själv. Då har man lättare att tycka om andra. Men det finns ju en gräns. Den gränsen var jag och trampade på för något år sedan. I Finland får många av oss finlandssvenskar som hör till kyrkan en tidning som heter Kyrkpressen. Ibland bläddrar jag igenom den och den här gången föll mina ögon på en rubrik som hette "Att våga". Eftersom jag skrivit en liten bok med samma rubrik tänkte jag direkt att oj handlar det om den. Mina ögon föll dessutom direkt på namnet Maria i texten. Min första tanke var att vad kul att de har hittat min bok och ville skriva om den! När jag sedan började läsa artikeln märkte jag att texten handlade om jungfru Maria. Jaha. Allt kretsar tydligen inte kring mig.

Ps. Kolla in texten ovan. Hur mycket av den handlar om Jonna och hur mycket handlar om mig? Trots att inlägget har Jonna som rubrik. 14 gånger har jag skrivit jag. Jag måste verkligen skärpa mig!

fredag 25 september 2015

Den renande betan

Eftersom rödbeta sägs vara både lever- och blodrenande brukar jag en gång varje höst köra en två veckors kur där jag varje dag dricker ett glas färskpressad rödbetsjuice. I år odlar jag dock polkabetan Chioggia och den är ju inte så värst röd. Är därför lite osäker på om den är lika nyttig som den vanliga rödbetan och kommer nog i fortsättningen att återgå till en helröd sort.

Rödbetsjuice är dock väldigt kraftigt och den som är ovan eller känslig kan lätt vid stora doser bli illamående eller få huvudvärk. Det har jag aldrig fått. Jag har dock fått rådet att aldrig dricka rödbetsjuice på tom mage och att blanda den med andra ingredienser. I mitt fall brukar jag köra en rödbeta, två morötter och två små äpplen.

Det har ju blivit lite popp med färska juicer och juicemaskiner trängs på hyllorna i affären. Jag tycker dock att man titt som tätt ser begagnade maskiner på loppis. Själv köpte jag en begagnad Braun för en tiolapp. Den var i princip oanvänd och funkar perfekt.

Andra självhushållningssätt att få i sig rödbeta på (förutom att äta den rå eller bakad i ugn med getost) är att göra inlagda rödbetor eller koka Borsjtj. Det sistnämnda har vi ätit nu i dagarna två. Egentligen kunde den ha räckt till tre dagar, så lite som barnen åt. Men när jag hotade med att om ni inte tar mer så äter vi den en dag till,så försvann den ur kastrullen.

måndag 21 september 2015

Andra bullar

En av mina laster är bullar. Inga tårtor, inga kakor, inga kex. Bullar. Därför måste jag få nämna en smaksättning jag testade för en tid sedan och som jag plockar fram i mina syndiga drömmar. Nästa gång du bakar bullar testa att fylla dem med mosade hallon, lakritspulver och mandelmassa. Mums!

fredag 18 september 2015

Kom ihåg att plocka frön

Nu är det så lätt hänt att man struntar i att ta det sista ur grönsakslandet eller växthuset. Men glöm inte bort att ta utsäde och frön inför nästa års odlande.

Plocka ärter som du sår nästa år. Plocka in baljorna på luktärterna, fröna på ringblommorna och kapslarna på krassen. Peta ur tomat- och gurkfröna.

Det är ju verkligen dumt att köpa nya när det är så enkelt att fixa egna. 

torsdag 17 september 2015

Bonden Frank på besök


Så kom han. Bonden Frank. Eftersom jag lovat att berätta om hans besök så kommer här en kort tillbakablick ... Först ut på måndag morgon var han och besökte barnen i Veikars skola som dagen till ära tog upp sitt skolpotatisland. En bild av det kan ni kolla in på Vasabladets hemsida. Före Franks besök hade barnen fått säga vilka frågor de ville ställa Frank. Eftersom vår yngsta dotter går i den skolan fick jag lite "inside"-information. Nyfiken som jag är frågade jag henne om det var någon fråga som de ville ställa honom, men inte fick. -Jo, vi ville veta om han har en riktig toalett eller ett utedass, men det fick vi inte fråga honom för vår lärare. Det tyckte jag var en jättebra fråga! Precis det man är nyfiken på själv. Så jag och dottern gjorde en kupp och ställde honom frågan när han besökte oss. Han har en helt vanlig toalett. Men i det nya huset bygger han en mulltoa. Så nu vet ni det.


Jag hade verkligen bestämt att jag inte skulle hålla på och fotografera och fåna mig. Jag menar, det är ju bara Frank. Ha ha. Och jag är ju en mogen kvinna.

Men när han dök upp ensam på vår gård, slängde av sig sin ylletröja i vår veranda och gick ut för att utforska gården med Jenk, då kunde jag inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att fotografera Franks tröja, jacka och ryggsäck som sådär lojt hade slängts i vår veranda.

Det var nästan i klass med när jag i sjuårsåldern plockade upp ett russin som hade fallit ur Juha Mietos mun vid en saftkontroll. 

Tur att det finns zoom på kameran så det inte märks när man smyger i buskarna. Jenk och Frank hade mycket att prata om. Själv är jag faktiskt inte så intresserad av virkestäthet, knutstockar och vägglutningar. Men de där båda har en konstig kärlek för trä och hus.

Jag tror nog att Frank tyckte att vår gård var lite småpotatis. Men artig och belevad var dansken. Han var faktiskt så där superdupertrevlig som man trodde. På riktigt. Och man förstod jättebra vad han sade.

Efter att ha fått rå om Frank i någon timme då vi bland annat bjudit på rispiroger med äggsmör, hembakt bröd (som dagen till ära misslyckades lite) och nybakta bullar (som lyckades jättebra) började det dyka upp lite fler personer och jag och Frank spelade in några intervjusnuttar. Men dem får jag inte visa än. Det är liksom inte mina snuttar.

Och ja, jag bjöd ju även på lingonsaft. Det får jag ju inte glömma. 

Medan vi filmade hade mina vänner ekotanterna dukat upp till välkomstfest på Lalle gård. Där bor våra grannar Jonathan och Christine, vilket gjorde det väldigt behändigt att nonchalant släntra över åkern på fest. 

Så höll vi på hela kvällen. Ingen vågade riktigt ta en selfie med Frank, men tillsammans är man modig och ekotanterna ville förevigas med denna berömda röv. Vi ekotanter består av Christine, Maria A, Siv, Paula, Eija (som kvällen till ära klätt ut sig till Frank), ljusbäraren Maria, Jenny och Pia.

Så var den kvällen slut.

Följande dag besökte Frank en lågstadieskola i Vasa och sedan hade han fått höra om en båt som huggits ur en aspstock (ask no more) och ville absolut titta på den. Båten var nästan 200 km bort, men det är tydligen inga avstånd på Danmark.

Och så till dagarnas höjdpunkt (om jag får säga det själv. Och det får jag ju för det är ju min blogg) -Franks föreläsning och mitt boksläpp!

Det fladdrade till lite i magen att tillsammans med Frank  i bländande strålkastarljus ställa sig upp på scen och mötas av nästan 300 applåder. Jag inledde med att berätta om min bok. Hur otrolig känsla det är att plötsligt få ett mejl från ett utländskt förlag (ja Sverige är ju faktiskt ett annat land för mig) där man ombeds att skriva en bok för dem. Och hur otroligt det känns när förlaget säger att deras avsikt varit att hitta en svensk motsvarighet till bonderöven Frank och efter mycket sökande hittat mig.

Ja, jag påstår inte att jag går omkring och är en ny Frank. Men låt mig säga så här.
Boken är skriven och Frank dök upp på vår gård.
Så det kan gå.

Sedan gick Frank i bastun. Och så åkte han hem.
Slut på berättelsen. 
 

måndag 14 september 2015

Hjälptips 3: Ordna en FB-insamling

1. Vänta tills det händer något hemskt i världen. Tyvärr behöver du inte vänta så länge.
2. Sök upp en lämplig hjälporganisation som samlar in pengar genom sms.
3. Skriv ett FB-inlägg (eller använd annan social media) där du utmanar dina vänner att till insamlingen skicka 10 €. Funkar tyvärr bättre om du sätter med en bild på magra barn eller drunknande isbjörnar. Gör det enkelt för dem att i inlägget skriva både telefonnummer till hjälporganisationen och förfaringssätt.

Tidsåtgång: ca 15 minuter
Uppoffring: minimal


Tyvärr räcker det inte med att vi förfasar oss över flyktingssituationen i Europa. Det hjälper inte dem att vi delar deras bilder på FB och känner oss maktlösa över deras situation. Det som hjälper är att vi alla konkret visar att vi bryr oss.  Jag utmanar dig och mina övriga FB-vänner att skänka 10 € till organisationen  ... . Det här gör du enkelt genom att skicka texten HJÄLP till telefonnumret 12345667. Tillsammans drar vi vårt strå till stacken! Tack!

lördag 12 september 2015

Hjälptips 2: Trollstigen

1. Välj ut en eller två vänner att jobba med
2. Välj ut en bana på ca 1 km, gärna ett motionsspår.
3. Samla ihop stora mjukisdjur och andra roliga saker
4. Skriv lappar, skapa evenemang på fb, kontakta tidningen
5. Baka bullar och köp saft
6. Placera ut mjukisdjuren i skogen runt motionsspåret
7. Skriv en checklista där man kan kruxa av vilka saker man ser
8. Ta emot anmälningar och ta betalt, sköt serveringen i två timmars tid

Tidsåtgång:  7 timmar (om en stackare gör allt själv)
Uppoffring: Relativt liten
Kom ihåg: Pennor och checklistor
Hoppas på: Bra väder


Hej alla barn! Välkommen till trollstigen!

Söndagen den 17.5 har du i åldern 2-12 möjlighet att mellan kl. 13-15 ge dig ut på en riktig spännande promenad. I skogen vid ... har en massa konstiga saker gömt sig. Hittar du dem? Kom och leta! När du sökt färdigt kan du mumsa på bullar och dricka saft. Mysigt, va?

Och tänk vad bra, för samtidigt kan du hjälpa fattiga barn. Det kostar 5 € per barn att vara med och de pengarna går oavkortat till ...  De i sin tur hjälper barn som är hungriga eller inte har råd att köpa kläder.  Många av de här barnen har heller inget eget mjukisdjur. Kanske du har flera? Kanske till och med något som du inte längre behöver? Då kan du ta med ditt gosedjur och sätta det i en stor låda så sänder vi iväg  hela lådan full med gosedjur! Så blir det fler barn som kan få ett gosedjur att leka med.

Pst! Om mamma och pappa blir väldigt sugna på kaffe och bullar finns det också till dem. Men de får köpa själv. Visst? Och om någon av er behöver sitta i en barnvagn (kanske pappa) så funkar det även att ta med vagnen längs trollstigen.

Vi ses!

Pst igen! Berätta för alla dina vänner så blir vi många som letar och hjälper.

fredag 11 september 2015

Det börja likna boksläpp banne mig.


Jag och Jenk har varit på semester. Ända bort till Gotland. På vägen hem, sisådär i Handen, ringde min telefon. -Hej, det här är Heidi på Vasabladet. Jag sitter och bläddrar i din nya bok. -Oj! Ser den bra ut? 

Vilken känsla att veta att boken läses av andra utan att man ens sett den själv. Som två ligister satte vi oss i bilen och vrålåkte in till Stockholm. På vägen till förlaget bad jag en liten bön och ringde till min redaktör. -Snälla, snälla, snälla! Säg att du är på jobb idag. Och säg att du har en extra bok. Och säg att jag kan hämta ett exemplar.

Resultatet av detta blev att första gången mina ögon fick beskåda detta mästerverk var i en halvsunkig hytt (dock hade vi uppgraderat oss från hytten under bildäck denna underbara kväll till ära) på sverigebåten (eller finlandsfärjan som ni säger i Sverige).

När vi sedan svängde upp på vår gård möttes vi av en hög trave med böcker. Täckta med en militärmönstrad presenning. Som ni säkert förstått, boken är klar!

Och det börjar dra ihop sig till boksläpp. Ja, visserligen kan man redan köpa den på nätet, men låt oss strunta i det. Det är ju så tråkigt. Imorgon lördag visar jag upp den för allmänheten på Älvtorget mellan kl. 10-13. Som en stolt Silvia kommer jag att stå och vinka med ena handen och visa upp boken med den andra handen. Tyvärr finns det ingen balkong att stå på. På tisdag (15.9) kommer jag dock att avancera till en scen. Då är det officiellt Finlandsboksläpp i Vasa. Läs mer här.  Till och med tv-bonden Frank kommer.

Ni har ju redan sett Norstedts officiella bilder ur boken. Men här kommer några av mina egna val. Och förlåt för den usla kvaliteten på bilderna (som vanligt), men kamerabajset var förstås utan batteri så det blev min trogna Nokia årsmodell anno dazumal som fick göra jobbet.

Vill ni höra när jag pratar om boken kan ni lyssna här. Varning! Jag är så till mig så jag fnittrar ovanligt mycket. Tro inte att jag är så där "pjaso" i vanliga fall.

Pärmbilden har ni ju sett till lust och leda. Därför passade jag på att fotografera uppslaget.

Kvinnan bakom bokens layout heter Pernilla Qvist

Om ni klickar på bilden hoppas jag att ni får den så stor så att ni kan läsa innehållet i boken. Annars får det väl bli en överraskning. 

Förutom Pernilla som jag jobbat med gällande layouten har jag även fått äran att jobba med Lovisa Lesse som har gjort alla illustrationer i boken. Allt från växthusritningar till små flugor har hon tecknat ner. Och vilken tillgång hon varit! Hon verkar känna människor av alla de slag i nästan hela världen. En dag när jag satt och funderade på en praktisk lösning till en fönsterodling kom hon plötsligt på att hon tror att hon har en kompis i Australien som har en fönsterodling. Och ta mig tusan, hade hon inte det.

Mitt i allt en dag när jag låg och läste en Sunebok för min dotter insåg jag att det är Lovisa som bestämt hur Sune skall se ut. Tänk! Här har jag i åratal legat och tittat på Sune och så plötsligt en dag illustrerar hon min bok! Lite starstrucked blev jag faktiskt. 

När man är med i en bok av denna karaktär är det nästan som om boken skulle bli ett stycke historia av ens eget liv. Det är fyra år sedan vi t.ex. fotograferade och skrev boken Lev mer på mindre och jag älskar att sitta och titta på bilderna och inse hur små barnen var då, vad annorlunda vissa saker var och hur lite andra saker har förändrats sedan dess.

Säkert kommer det att bli detsamma med denna bok. I hörnet av "göra surkål"-bilden hittar vi en liten Mats. Nu är han en stor och ståtlig katt. 

Jag avslutar med en av mina favoritbilder ur boken. Den är i rätt litet format i boken och därför var den inte så enkel att få till med telefonens kamera, men här har ni oss. Jag och morfar Klas. Morfar är 87 år och har precis lärt sitt barnbarn knepet med att få till en proffsig höstör.

Efteråt kom han på att han borde ha burit sin fina halmhatt tillfället till ära. Men det är ju så här jag alltid kommer att se min morfar framför mig. I en skärmmössa (eller lippis som vi säger här i Finland) från ortens avhallshanteringsanläggning.






torsdag 10 september 2015

Hjälptips 1: Rågbrödshjälpen

1. Samla ihop några vänner 
2. Skriv lappar, kopiera och dela ut i postlådorna där du bor
3. Stig upp kl. sju på en lördag
4. Baka 10-20 rågbröd var
5. Stå och sälj färska rågbröd i t.ex. en timmes tid



Tidsåtgång: För dragaren ca. 5 timmar, för bagarna 3 h
Grad av uppoffring: Liten
Fördel: Om brödet inte blir sålt är det bara att stoppa i frysen och äta upp själv


Lördagen den 28.4 kl. 10-11 har du möjlighet att både hjälpa och mumsa färskt rågbröd  på en och samma gång. Då kan du nämligen köpa ett rykande, färskt, hembakt rågbröd för 5 euro, pengar som oavkortat går till ...
Så låt oss visa att tillsammans kan vi göra mycket för någon annan!
Brödet kommer att säljas vid ... kl. 10-11.  Vill du köpa en större mängd bröd eller vill att vi kommer hem med brödet direkt till dig går det bra att kontakta ... på telefon ... någon dag på förhand.
Tack!

Hjälpa!

När det ser ut som det gör i världen tycker jag det skulle kännas väldigt fel att endast skriva inlägg om morötter och gulliga kycklingar. Klart jag måste skriva om vårt gemensamma ansvar för flyktingarna och hur vi alla på vårt eget sätt kan hjälpa dem.

Det är få av oss som sätter sig i bilen och åker ner till Europa för att hjälpa. Det är inte heller så många av oss som anmäler oss som stödfamiljer. Inte så många känner att vi är villiga att ge halva vår månadslön till dem trots att vi innerst inne vet att de behöver den mer än vi. Det är helt okej. Det finns många sätt att hjälpa på.

Ett sätt är naturligtvis att skänka saker vi inte längre behöver. Ett utmärkt sätt att hjälpa. Men ibland behövs det pengar. Dels pengar för att få sakerna transporterade till de behövande och dels pengar till att fixa det som inte vi har i våra skåp. Rent vatten, mediciner, blöjor, bindor ... Eller pengar till att köpa mat.

Jag hörde en gång en erfaren hjälparbetare berätta att det är lätt att få människor att ge bort de saker de inte längre vill ha/behöver, men det är svårare att få dem att ge pengar. Och alla har inte möjligheten att hjälpa ekonomiskt, men betydligt fler har möjligheten att samla in pengar. Det du då bidrar med är din tid, ditt engagemang och ditt hjärta.

Jag har under de senaste åren samlat på mig olika sätt att hjälpa. Alla med utgångspunkten att det skall vara enkelt att hjälpa någon annan. Att en insamling inte behöver vara krånglig och tidskrävande. Att alla kan göra något. Och att tillsammans går det i ett huj. Ja, det kan till och med vara riktigt roligt.

Därför tänker jag nu i några inlägg dela med mig (och förhoppningsvis inspirera andra) av hur man enkelt tillsammans på endast några futtiga timmar kan hjälpa andra personer i nöd. Du hittar till och med förslag på färdig text gällande hur du marknadsför "ditt evenemang och engagemang".

Dela gärna med dig av tipsen till andra. Samla ihop några vänner och börja hjälpa. Även du kan göra något. Ja, egentligen kan du göra massor!

Ps. Har du egna tips får du jättegärna sända dem till mig så får fler nytta av dem.




lördag 5 september 2015

Krasse och halsont

Jag fick lära mig att man skall äta krasseblommor om man känner av ont i halsen. Det smakar jättegott! Lite som en blandning mellan ärter och rädisor. Värre medicin har man smakat. 

torsdag 3 september 2015

Myten med vinbärsplockaren

Ni kanske minns att jag alltid brukar plocka mina röda vinbär med hjälp av en bärplockare. Tjipp, tjopp, enkelt går det. Platsen jag plockar bären på är hos min morfar Klas. Visserligen har jag egna bärbuskar hemma, men inga som på långa vägar kan mäta sig med morfars. Hemligheten med morfars enorma bärbuskar är att han göder dem med aska och med några års mellanrum skär ner dem helt.

Nu har jag märkt att det finns en sägen som lyder "plocka ej rödvinbär på så vis att ej hela bärhänget medfölja ty således komma busken att inkommande år ge dig en mindre skörd än vanligt". I klartext betyder detta -Plocka inte med bärplockare eftersom endast bären lossnar och inte hänget.

Jag kan med glädje meddela att detta är en myt. Jag har i säkert sju års tid använt bärplockare när jag plockat av morfars buskar och det har aldrig märkts någon skillnad. Bären räcker mer än väl till morfar, mig och trastarna. Det skulle helt enkelt inte kunna vara mer bär än vad det är.

Och tänker man på hur det funkar i naturen (och det kan vara ganska bra att göra med jämna mellanrum) så ruttnar bären och faller till marken. Eller så kommer en liten trast, äter upp bären och skiter ut kärnorna. Så sprider sig buskarna. Inte sitter bären och väntar på att hela hänget skall ruttna bort.

Så det så!