tisdag 31 maj 2016

Styckefrysa rabarber

Nu är rabarbern som bäst hos oss -saftig och krispig. Jag skär den i bitar och styckefryser den på ugnsplåtar. När den är genomfrusen sätter jag den i påsar och förvarar i frysen. Enkelt att ta upp det man behöver till en paj. 

Ekotanternas dag 11.6

I Finland ordnas det den 11.6 något som kallas Öppna byarnas dag. Evenemanget är ett sätt att föra fram alla våra små och stora byar, berätta om sig själv och visa upp det man är stolt över.Vem som helst får vara med och här i Älvbyarna kommer bland andra Ekotanterna att vara med. Vi kommer att ordna Ekotanternas dag. Platsen är vår gård Flemmingsbacken och grannens gård Lalle gård. Välkomna att se hur vi har det och ta del av allt vad som händer hos oss och grannen.

Flemmingsbacken (hos oss)
kl. 10   Qigong på vår gräsmatta med Ci Knubb. Pris 8 €
kl. 11   Guidad rundtur på Flemmingsbacken med Maria
kl. 12   Vilda örter med Eija och Pia. Plocka och fråga.
kl. 13   Slagrutedemonstration med Jenk och Kari. Prova att hitta vatten med slagruta!

Elsas café har öppet mellan kl. 11-16 och serverar kaffe, te och saft med hembakade läckerheter. Kom ut och njut av sommaren bland blommor, hönskackel och bisurr. Sitt en stund i vår glasveranda eller i vårt orangeri. Ströva runt på gården. Kanske du får syn på en ullig och gullig kyckling?

På Flemmingsbacken har du möjlighet att gå en tipsrunda med bitema och vi säljer även honung, ägg, böcker och kanske någon liten planta. Hos oss har du möjlighet att besöka vårt utedass om nöden är stor.

Lalle gård (grannen)
kl. 14   Kompostering med Kaj. Lär dig att kompostera!
kl. 15   Rundtur på Lalle gård med Christine. Kolla in bland annat äppelodling och musteri.

På Lalle gård serveras lunch som består av ugnspotatis med röror.
Till försäljning på Lalle gård hittar du Ekotanternas hälsoprodukter, lokalt grillkol, hembakat bröd och bullar. Det finns även loppisbord och självplock av kirskål (!).

Andra saker som ordnas i Älvbyarna är flera loppis, stilla stund i Älvkyrkan, Sarin leivontabaari, förevisning av Persiska katter, loppis och slutförsäljning av Tupperware. För mera information se på Ekotanternas FB sida eller hemsida någon vecka innan evenemanget.

måndag 30 maj 2016

Handgräva en brunn -del 2

Vi fortsätter vår brunnsgrävning och det är i detta skede som barnarbete blir aktuellt. Hink efter hink med lera hissas upp ur brunnen. Notera den icke-ergonomiska ställningen. Det var stört omöjligt att lyfta på ett "bra" sätt.

Dottern stod ut lite mer än en timme. Sedan tog jag över. Följande dag hade vi båda ont i ryggen och sjukskrev oss.

Det som är ett problem när man har en man som Jenk är att när man av någon anledning inte kan hjälpa till så vet man att han gör det själv. Så när ingen hjälpte till så bar han hink efter hink uppför stegen.

Jag borde ha filmat hans färd från botten till toppen för han visste inte om att jag stod på kanten och tittade och ni skulle veta vilka ljudeffekter jag fick ta del av. Det var stön och vrål som skulle ha gjort den mest rutinerade tyngdlyftare avundsjuk.
Ibland kan man undra om han har allt rätt mellan öronen
Leran som kommer upp ur brunnen är av finfin sort och skulle säkert kosta massor på någon fin salong. Känns nästan lite syndigt att köra det till skogs. Vattnet som vi pumpar upp ur brunnen är svagt grumligt och jag inbillar mig att det kommer att vara bra för mina växter. Nu när jag tänker så skall ni se att det täpper till deras kapillärer och alla dör.
En bild som vittnar om att barnen är tvungna att hitta på egna sysselsättningar eftersom föräldrarna inte bryr sig om att vara med dem. 

Scheisse! Ein Stein! Ein grösse.

Nej! När vi var nere på 2,50 dök det upp en stor sten. Det blev en sömnlös natt innan Jenk klurat ut hur han skulle göra.

Nu måste väl tilläggas att man inte alltid kan gräva så här vårdslöst som vi. I många jordar är det farligt att stå i en liten grop flera meter under marken eftersom sidorna kan rasa in. På sådana ställen behöver man stötta upp sidorna medan man jobbar i brunnen. Men här var vi gräver har vi den typen av jordmån som är stabil och säker. Plus att Jenk är utbildad anläggningstekniker och kan sin sak. Påstår han i alla fall.

Som tur var hittade vi en liten vattenåder (eller troligen en liten förgrening från en vattenåder) på 2,80 cm djup så nu hade Jenk något att vara glad över.  Han hade ju nämligen mätt djupet på brunnen till 3 m. Trots att det var en väldigt liten "åder" så strömmade det in vatten rätt bra.

Jag hade ju mätt djupet på brunnen till 3,50 och tror ni inte att Jenk när han fortsatte gräva hittade en till (en större) vattenåder på 3,30 ! Kanon.  Och vad demokratiskt och bra att vi båda fick ha rätt.

Någon frågade i förra inlägget om hur vi tog ut djupet på brunnen med hjälp av en slagruta. Vi använde två olika sätt. Jenk ställde sig där brunnen skulle grävas och så gick han med slagrutan ut från brunnen åt alla kanter. Varje gång gav slagrutan utslag efter 3 meter så då "visste" han att det skulle komma en vattenåder på cirka 3 meter. Jag ställde mig på brunnen och fick slagrutan att "snurra". Varje snurr är 1 meter och den snurrade tre och en halv gång. Så kan det gå ...

Om vi nu med hjälp av en sänkpump pumpar brunnen tom så tar det ett halvt dygn innan vattendjupet är 2 meter. Inte illa.

Det finns två olika typer av brunnar (om jag förstått det rätt). Den ena är brunnar som får vatten från grundvattnet. Man ser att det sipprar in vatten genom brunnens väggar och det här är grundvattnet som strömmar in. Hos oss började grundvattnet när vi grävt cirka 1,5 meter och vi grävde 1,5 meter till under de nivån innan vi hittade vår vattenåder. Skulle vi inte ha hittat någon vattenåder skulle nog brunnen ha funkat ändå, men när grundvattnet sjunker under varma och torra somrar är det stor risk att brunnen skulle torka ut.

Den andra typen av brunn är den som fylls på med hjälp av en eller flera vattenådror. De här ådrorna ger ofta en bättre brunn, med bättre kvalitet på vattnet och mindre risk att brunnen torkar ut.

I nästa del av den spännande följetongen "Handgräva en brunn" får ni ta del av fortsättningen på projektet.






lördag 28 maj 2016

Frågesport! Nu blommar det

Nu är den vackraste tiden här på Flemmingsbacken och jag var tvungen att gå ett varv med kameran. Får du alla rätt på vilka blommor som (nästan) slagit ut? Svaret hittar du längst ner.









Och de rätt svaren är
Plommon
Druvfläder
Gullviva
Hägg
Förgätmigej
Körsbär
Päron
Äppel

Tack och hej!

fredag 27 maj 2016

Handgräva en brunn

Vi har rätt ett rätt spännande projekt på gång här på Flemmingsbacken. Vi skall nämligen gräva en brunn. För hand. Eller vi och vi, som vanligt är det Jenk som trängtar efter hårt och hederligt kroppsarbete.

Våra växthus ligger ju en bit från huset och det skulle vara praktiskt med en vattenkälla nära dem. Hittills har jag ju hållit mig på god fot med vädergudarna och bett om regn alltid när regnvattentunnorna varit tomma, men man kan ju inte alltid räkna med att man är sams. Ibland har vi också kört vatten från älven här bredvid, men det är ett projekt i sig. Att vattna med "köpevatten" tycker jag känns fel. Så därför tanken kring en brunn.


Nu finns det ju de som vist säger att det finns vatten än var man gräver och det är ju sant bara man gräver tillräckligt djupt. Eftersom vi skulle gräva för hand ville vi dock veta hur djupt vi skulle behöva gräva och att vi direkt skulle "pricka rätt" och få en brunn på en stark vattenåder. Så slagrutan åkte fram och den visade att brunnen skulle grävas här och att vattenådern ligger på 3 meter. Nu är det bara att hoppas att det inte finns så mycket sten. 


Jenk hade planerat att han skulle gräva 20 cm per dag för bråttom har vi ju inte, men säg den dag när Jenk har kunnat ta det lugnt. Vi har ju inget gym här i byn så med jämna mellanrum gick han  under dagen ut för att gräva. Perfekt terapi när huvudet måste tömmas från jobb-jobb. På en och en halv timme hade han gräv 1 ½ meter. Ingen sten i sikte!

På kvällen knakade hans ryggkotor skönt och datorjobbets låsningar gav med sig. 

Från att vi hade bestämt oss från att faktiskt gräva en brunn tog det inte många dagar innan  sju stycken brunnsringar lastades av på gården. Eftersom vi gör allt arbete för hand räknar vi med att ringarna är det enda som kostar något med detta projekt. Om det inte kommer en sjukhusräkning på köpet vill säga.  Sju stycken ringar blir cirka 350 €
Med tanke på att vi då förhoppningsvis har en brunn i många, många år tycker vi att det är väl värt pengarna.

Nu är vi nere på 2 meters djup. Gropen fylls sakta med vatten och vi är tvungen att med jämna mellanrum pumpa bort vattnet med en sänkpump. Arbetet går långsammare eftersom  det tar tid att få upp den grävda jorden ur gropen. Att komma ner till detta djup har tagit tre timmar. Nu blir vi tvungna att börja hissa ner hinkar och dra upp jorden med hink.

Vi har egentligen ingen strategi. Egentligen borde vi kanske börja sätta dit ringarna nu, men vi tror vi gräver nästan klart först. Det löser sig alltid. Det som är mest spännande är att se om vattnet börjar forsa in vid  tre meter.

Jag återkommer.

torsdag 26 maj 2016

Förså persilja

Visst är det lite pilligt att peta ner den försådda persiljan, men jag tycker det är värt det. Persiljan gror bra i drivbänken och när den planteras ut är det lätt att hålla ogräset i schack.

När jag är i trädgården är det ytterst sällan som jag lyssnar på något annat än naturen, men om du är den typen som gärna har underhållning i öronen rekommenderar jag varmt Bella Lindes trädgårdspod Grönsakslandet. Den har funnits en tid, men den är lika bra nu som då den kom.  Jag lär mig massor! Vad jag kommer att testa skall jag skriva om en annan gång. 

onsdag 25 maj 2016

Hotell Flemmingsbacken

Inne i vår skogsdunge står en liten stuga. En gång i världen fungerade den som lekstuga, men det var länge sedan någon kokade sandgryta i pyttesmå kastruller.

När min vän Erica från Stockholm ville komma och se hur Finland ser ut (och eftersom vi är stereotypen av en finländsk plats valde hon att besöka oss) började vi fundera var tusan i huset vi skulle stoppa in henne.

-Vi fixar ett hotell!

Det blev ett av de mysigaste hotellrummen jag sett. Faktiskt blev de flesta i familjen riktigt sugna på att ta sig en hotellnatt nu och då. Manglade påslakan ingår dock inte i hotellpaketet. 

På hotell Flemmingsbacken skall man ta sig tid att fundera på livet. Livet har liksom en central plats hos oss.

Och kan man heta Eva Solkraft på riktigt? Alltså jag menar är det ett efternamn man föds/gifter sig till?

När min äldsta dotter var 2-år klippte min farfar med darrig hand ut en änglabild från ett julklappspapper och gav henne. Bilden tejpades upp på hennes sänggavel och sitter där än. Må den aldrig blekna. 

En skrattande Dalai Lama tillsammans med tips för hur man skapar sitt drömhem. Allt placerad på en ostärkt virkad duk. Det kallas shabby chicken. 

Denna möbel härstammar från min farmors barndomshem och var en av del av inredningen i min egen lekstuga en gång när jag var liten. Notera hur väl fönstret passar in vid avsaknad av spegel. Hotellet erbjuder ekologiska bananer och vatten ur egen kran ifall man blir hungrig efter att servicen tagit kväll.

Man hittar även öronproppar ifall man inte står ut med tystnaden, tuppen i hönshuset bredvid eller koltrasten som drillar klockan fem på morgonen, men som vi själva säger -Är man gäst på hotell Flemmingsbacken tycker vi att man skall passa på och uppleva med alla sinnen. 

tisdag 24 maj 2016

Självhushållande på upplevelser


Man behöver inte alltid åka hemifrån för att delta i olika grejer, man kan bli självhushållande på olika evenemang. Bjuder man in sina grannar så får även de nära till upplevelser som annars kanske mest händer inne i storstan eller i centrum. Tänk efter vad du vill vara med om och så klurar du ut hur händelsen, upplevelsen eller evenemanget kan komma till dig istället för tvärtom.

Här håller yogainstruktör Erica Högsborn att värma upp inför söndagens växthusyoga. När det var som allra varmast och svetten lackade sade Erica -Nu är det precis som när man yogar i Indien och så kände alla deltagare sig väldigt exotiska och värmen blev riktigt uthärdlig.

Notera även Yoga-katten Nisse som sitter och väntar på att passet skall börja. Han gillar yoga skarpt. Under de inledande andningsövningarna började han lojalt med att ligga i min famn. Sedan vandrade han demokratiskt kring bland deltagarna och låg än här och än där. Ibland såg jag hur någon deltagare försynt flyttade på hans svans så att den inte skulle komma i kläm.


måndag 23 maj 2016

När krusbären blommar ...

Ett rättesnöre för biodlare är att när krusbären blommar är det dags att lägga på andra yngellådan på bisamhället.
Och visst stämmer det även i år.

Just nu går det på högvarv inne i bikuporna. Vi var rädda att det kalla vädret förra veckan hade stannat av äggläggningen och kläckningen, men icke sa Nicke. Hittills har det varit en perfekt vår för bina. 

De flesta övervintrar sina bisamhällen på en yngellåda (den nedersta), men när det blir varmare och drottningen kommer igång med att lägga ägg, cellerna fylls med larver och färdiga bin börjar krypa ut blir det snabbt trångt. Då sätts den andra yngellådan på. Det finns så gott som alltid två yngellådor på ett bisamhälle (om det är uppbyggt med denna metod) och därefter börjar man sätta på skattlådorna. De är lite högre och det är där bina börjar samla sin honung. Den honung och det pollen som de samlar den här årstiden  och som således placeras i yngellådorna behöver de själva. 

onsdag 18 maj 2016

Ett potatisland föds

Nu har bli kommit oss så långt att vi skall använda hela den lilla "åker" som vi haft i träda i flera år. En stor del av den skall bli ett potatisland. Vi börjar med att harva genom åkern.

Nu kanske något tror att jag inte kan köra traktor, men det kan jag. Och cykel, bil, lastbil, moped och motorcykel. Så har vi det avklarat en gång för alla. 
Så tog vi pärlan och åkte iväg för att hämta lite brunnen kodynga. Har jag glömt att berätta att Jenk har köpt en baklastare till traktorn? Förlåt. 

Här sitter jag på en sten
i vårsolens sken
framför en dyngsto
och väntar med ro

På att en riddare i en Zetor så röd skall komma hit
och börja sprida en väldoft av piss och skit

Väl hemma igen sprids dyngan ut och harvas ner i jorden
Igår var Jenk och köpte lite sättpotatis. Han tyckte inte att de små påsarna jag släpade hem från trädgårdsmässan räckte till. Och nej, de ser ju onekligen rätt fjuttiga ut, men här är nog tanken att vi skall bygga upp en egen arsenal av sättpotatis. En del tror att man med jämna mellanrum behöver förnya sin sättpotatis, men ser du det har jag hört att man absolut inte behöver, något som klingar vackert i en självhushållares öron.

Vi visste verkligen inte vad vi skulle köpa och ibland förstår jag mig inte på hur Jenk resonerar ...

-Timo har man ju hört, men hur tråkigt låter inte Timo? Man vill väl inte ha en tråkig potatis heller? Det fanns många säckar Carrera. Det var det säkert ingen som vågat köpa, så jag tänkte den tar vi.

Så nu har vi Carrera och Sikli (låter tryggt och bra) + Juliette som jag fick med mig från trädgårdsmässan + sättpotatis från mina föräldrar. Det blir nog bra det här. 


Och så kommer Esko fram och dottern kallas ut och plopp, plopp så slank potatisen ner i röret. 

tisdag 17 maj 2016

Odla i sand

Varje vår känns det när det är dags att plantera ut alla plantor som jag får brist på jord. Det känns ju ofta som man vill ge dem en mysigare start än åkerjord och jord är rätt dyr om man vill ha bra kvalitet.

För en tid sedan läste jag om en man som odlade sina tomater i sand och den enda gödningen som han gav dem var färskt gräsklipp någon gång i veckan. Det skall testas.

Om det här skulle funka skulle den största fördelen för mig vara att jag kunde odla mina tomater i samma krukor med samma sand i år ut och år in. När man fyller krukorna med jord borde man byta åtminstone vartannat år (gärna varje) och det blir ett fasligt jobb och en fasligt massa jord.

Efter fjolårets miss med att plantera ut tomaterna i för kall jord i växthuset bestämde jag att de tomatplantor som planteras ut nu får planteras i krukor. Dessa 20-liters ämbare hade spruckit i botten och fick ett nytt liv som krukor. -Men är det vettigt att plantera i plast, frågar sig alla plastbantare. Jag tänker så här ... det är vettigare att ta tillvara ämbaren än att slänga bort dem. Dessa plastämbare är godkända för livsmedelsbruk eftersom de någon gång innehållit sylt och är köpta från ett bageri. Plast är aldrig roligt, men ibland sätter jag på skygglapparna.

Vill du kolla in en diskussion om ifall det är farligt att odla i plast kan du göra det här och här.

Jag valde ut de två största plantorna. Svärfar tror nämligen inte alls att det kommer att funka. Därför är det extra viktigt att det här blir bra :)

Vill du läsa mer om att odla i sand kan du göra det här. 


söndag 15 maj 2016

Esko flyttar in

Vi bestämt att vi för första gången i våra liv skall ha ett eget potatisland. Vuxenpoäng klirr, klirr. Tidigare har vi haft vårt potatisland tillsammans med mina föräldrar, men dels är det mera praktiskt att ha det nära huset och dels tycker jag att det börjar bli dags för mina föräldrar att få minska på sitt land.

Jenk blev själaglad när han insåg att han minsann var tvungen att utvidga maskinparken med en potatissättare, en potatismyllare och en potatisupptagare. Och det var liksom som det skulle ha fallit ett osynligt lock för hans öron när jag sade -Vi kan väl låna?

Vips, var annonsen in på Findit och vips hade en gammal farbror hört av sig och vips hade Esko flyttat in. -Det är så roligt att samla på gamla maskiner, sade Jenk. -Visst är det, sade jag och höll fingrarna i kors bakom ryggen.

lördag 14 maj 2016

Förnya jordgubbslandet

Jag har lärt mig att man skall förnya sitt jordgubbsland ungefär vart fjärde år. Jag har också lärt mig att man gör det genom att byta plats på landet och förnya plantorna med hjälp av revor. När jag var på trädgårdsmässan lärde jag mig att man inte alls behöver förnya plantorna utan att man bara behöver förnya jorden, d.v.s. gräva upp plantorna och gräva ner dem i ny jord eller i ett nytt land.

Vi har haft ett litet jordgubbsland nära huset som har fungerat som "ätland" och det testade jag nu att flytta. Få se hur det går. Nu borde jag bara orka klippa gräsmattan så jag får täckmaterial som både göder och hindrar ogräset.

fredag 13 maj 2016

Halta hönan

Vi har en höna som haltar rätt rejält. Hon håller sig för sig själv och dagarna tillbringar hon antingen under en stor buske eller som här i solen under en bänk. Hon ser ut att njuta av livet på sitt sätt, men jag tror att det gör ont när hon går. Men hur ont, det vete tusan ...

Och det är ju det här som är så svårt när man är djurägare. Skall man avsluta lidande eller skall man tänka att naturen har sin gilla gång? Skall man tänka att inte tar man minsann livet av halta gubbar eller skall man tänka att en gubbe och en höna är två skilda saker? Hur skall man veta när solsken inte längre överträffar smärta? Svårt.


torsdag 12 maj 2016

Fixa bästa gröna pulvret

I takt med att intresset för smoothies och superfood ökar växer även utbudet på affärernas hyllor över hälsoprodukter. En av produkterna är en pulverblandning av torkade, gröna bladväxter och gräs. På företagets hemsida står det så här " Alla ingredienser är 100 procent ekologiskt certifierade. Produkten är helt och håller naturlig utan några tillsatser. Det ger ett oerhört nyttigt och näringsrikt pulver"

Men det här är ju oerhört lätt att göra själv. Inte nödvändigtvis med samma ingredienser, men med lika bra ingredienser. Nu är tiden att plocka t.ex. nässlor, kirskål och späda maskrosblad. Låt dem torka och mixa dem till ditt eget näringrika pulver.

Nässlor är rika på C-, B- och K-vitamin samt järn, kalium, kalcium, magnesium, zink och kisel. Maskrosen är rik på C-vitamin samtidigt som den är renande, urindrivande och leverstärkande. Och kirskål, ja den är bara nyttig plus att man gärna äter den ur rabatterna.



lördag 7 maj 2016

Drivbänk för latmaskar

Rada upp gamla tegelstenar  till en ram av valfri storlek. Om så önskas kan du täcka botten med kartong eller tidningspapper innan jorden sätts i bänken. 

Ta ett plast och häfta fast det vid två träribbor. Ovanpå  ribborna (och plasten) spikar du fast två träregler. 

Nu kan du enkelt snurra ihop plasten tills den blir spänd. Vill du öppna och ventilera går det även busenkelt.
När du inte längre vill ha din drivbänk är det hur enkelt som helst att montera ner den.

I drivbänken driver du lätt upp plantor som du med jämna mellanrum planterar ut i trädgårdslandet. I min drivbänk har jag sått frön av tagetes, solrosor, rucola, fyra sorters sallat och spenat. 

fredag 6 maj 2016

Besök till plantskolan

På söndag är det morsdag och som present önskade jag mig ett besök till plantskolan, spännande bärbuskar och hjälp med planteringen. Idag skedde första delen av presenten -ett besök till Blomqvist plantskola.  Och där hittade jag ett som annat ...
Ett körsbärsträd med vita körsbär. Spännande! Kan man kanske hoppas att fåglarna inte bryr sig om dessa? Jag blir alltid så snål när jag är vid plantskolan och tycker att allt är så dyrt, men om man får plantorna att växa och sprida glädje i många, många år är det väl investerade pengar. Om de dör direkt är det däremot lite onödigt ...

Efter herr Blomqvists presentation på Nordiska trädgårdar hade jag bestämt mig för att satsa på blåbärstry. Kärt barn har många namn för som ni ser kallas de även för bärtry eller honungsbär

För att lyckas med skörden bör man odla 2-3 olika sorters blåbärstry som får pollinera varandra. Och visste du att blåbärtstryets blommor tål ända ner mot - 8 grader innan de fryser?

På skyltarna stod det vilka plantor som med fördel kunde användas som pollinerare till varandra och det blev ett roligt pussel att plocka ihop tre sorter som alla rekommenderades med varandra. 

Min vän Tua har ett "blåbärsträd" med jättegoda bär och även detta tänkte vi försöka oss på. Jag har dock hört att hararna är som tokiga på dessa på vintern så det gäller att försöka skydda dem väl. 


Även buskblåbären ger större skörd om det är fler sorter som pollinerar varandra. Därför köpte vi två olika sorter. Vet du att det även fungerar så med krusbär? Alltså att man får större skördar om man har flera olika sorter. 

Så föll mina ögon på något jag aldrig hört talas om tidigare -fyrbäret. Det lät nästan för bra för att vara sant. Doftande blommor, saftiga bär, underbara höstfärger, lättskött. Vi får väl se ...

Efter Åke Truedssons föreläsning på Nordiska trädgårdar riktigt såg jag framför mig hur jag i växthuset gick och plockade kivi från taket. Därför plockade jag glatt åt mig Anna och Oskar. Det behövs nämligen en hon- och en hanplanta. När jag skulle betala berättade dock försäljaren att hon inte rekommenderade att sätta dem i växthus eftersom dessa sorter har tagits fram för att klara kallare klimat och att ett växthus med stor sannolikhet är för varmt för dem.

Suck! Så nu återstår att hitta en varm södervägg (finns) där det inte växer ogräs (finns inte). 


Det här tror jag inte kommer att funka, men för 12 € kan man ju alltid testa, för visst skulle det vara häftigt att odla egna gojibär. Denna planta får dock leta sig in i växthuset. 

Jag tycker inte om röda vinbär och eftersom jag läste att rosa vinbär är mildare i smaken än röda och ofta faller barnen bättre i smaken tänkte jag göra ett försök. Det som är så roligt när man köper bärbuskar är att man, om man inte har så bråttom, kan köpa en och med tiden föröka dem så att man får fler och fler. 

Idag var det specialpris på Krikonbuskar. Till det fashionabla priset av 10 € fick man en mycket ovanlig sort!Ja, det fanns två mycket ovanliga sorter till och med! Voitto och Wilma. Klart som korvspad man var tvungen att köpa båda! Det är alltid lika tryggt att se att marknadsföring fungerar. 

Vi var även tvungna att köpa två jordgubbsplantor för att ta egna revor och med tiden kunna äta super-duper-stora jordgubbar super-duper-tidigt på säsongen. Och vi som inte ens bor i Rovaniemi!

Även här ett exempel på att marknadsföring fungerar. Solklart att man är tvungen att köpa en överraskningspion. Det är så man räddar situationen när trädgårdsmästaren glömt vad som är vad. 

Så köpte jag två plantor Åkerbär av olika sort. Jag minns hur min farmor och farfar brukade berätta om hur enormt goda åkerbären var när de var små. Upp till bevis. Med två plantor dröjer det troligtvis ett tag innan vi får tillräcklig många åkerbär för att mätta alla munnar i familjen, men här blev jag faktiskt lite snål och tänkte att jag börjar försiktigt och utökar planteringen med hjälp av revor.

Och nu återstår det tråkiga ... att plantera. Tur att även det ingick i presenten. Här känner jag att vi mödrar verkligen har dragit längsta strået. Usch för att firas i november (som farsdag). Vad skulle man önska sig då?