måndag 29 oktober 2012

24 år



Idag är det 24 år sedan jag och Jenk träffades. Han var 16. Jag var 14. Och så har vi hållit ihop år ut och år in, med undantag av en tillfällig sinnesförvirring på en vecka. Vissa saker är bara menade att vara.

-Vad gör man om ens man inte stöder en i det man innerst inne vill? var det någon som en gång frågade mig under en föreläsning. Jag blev väldigt ställd över den frågan och fann inget bra svar. Helt enkelt eftersom jag inte vet. Jag tänker att jag skulle ha väldigt svårt att hamna i den situationen, eftersom jag inte skulle tillåta att någon jag älskar skulle begränsa mig eller snarare att jag skulle kunna älska någon som begränsar mig. Men samtidigt vet jag att det inte är så enkelt. Älskar man så älskar man och man kan bara vara tacksam över att kärleken ibland är enkel. Att föremålet för ens kärlek älskar en tillbaka, att han vill bo på samma plats som en själv, att han inte heller tycker det är viktigt med ett välstädat hem, att han inte tycker pengar är allt, att han ville ha barn, att han inte tänker på vad alla andra tycker om hans fru gör si eller så, att han tycker att en man visst kan laga mat och passa barn, att han tycker att det är mannens uppgift att tömma musfällor ...Jag kan inte heller låta bli att tänka på en visdom som en gammal tant berättade för mig när jag intervjuade henne för tantboken. -Om man inte trivs med sitt jobb eller med den man bor med, ja då är nog livet lite bortkastat ...

Så fina, fina Jenk som låter mitt liv vara precis som jag vill ha det. -Tycker du att jag borde vara en sådan som planerar mer? frågade han mig en dag. Absolut inte! Skulle vi ta oss tid att fundera igenom allt vad vi får för oss, nej då skulle ju mycket inte bli av.  Och kanske skulle vi leva ett smidigare och mera normalt liv. Men kanske också lite tråkigare.

söndag 28 oktober 2012

Artikel i tidningen Hanken

Det var någon av er som bad mig sätta in en länk till tidningen Hanken när den kom ut. Här är den. Den lilla notisen om mig är ganska i slutet av tidningen. Jag undrar om jag är den enda ekonomen i tidningen som hållit i en korg med äpplen när hon försökt påvisa sin karriär, ha ha.

För övrigt vill jag tipsa om Issuu. Här finns massor med intressanta grejer att läsa. Helt gratis. Till exempel det här. Eller det här.

lördag 27 oktober 2012

Tre grytor in - noll grytor ut


Jag har upptäckt en ny typ av bloggar, in och ut -bloggar. Mina tankar om att köpa färre saker har ju alltid först och främst handlat om att klara sig med en mindre summa pengar. Alltså en monetär orsak. Men i dessa bloggar tar de ju fasta på själva kvantiteten av ägande, att summan ägda grejer alltid skall vara konstant. Köper du ett par kalsonger, måste ett par kalsonger åka i soptunnan. Köper du en bok, måste du ge bort en cd skiva, eller vad det nu kan vara. Intressant!

Kanske jag borde prova? Samtidigt tittar jag på mina tre brandkårsröda kastruller som står på vedspisen. De är mina senaste loppisfynd och jag tycker så mycket om dem. De fastnade liksom bara i handen, när jag hastigt sprang genom loppis på jakt efter en hushållsassistent. Den enda anledningen till varför jag köpte dem är att jag blev så glad av att se dem. Länge har jag suktat efter färggranna kastruller, men tyckt att de varit så dyra, men de här var faktiskt riktigt billiga. Och varje dag när jag ser dem blir jag glad.  För visst är de fina? Och nu har jag intalat mig att när jag har dem ståendes på vedspisen så värms de ju upp. Och eftersom de är i gediget gjutjärn avger de långsamt värme, vilket resulterar i att de lagrar värme precis på samma sätt som när man tidigare proppade ugnsluckan på vedspisen full av tegelstenar för att ackumulera värme. Så på min lista får det stå tre grytor in -noll grytor ut. Fast om jag gräver riktigt långt in i byrålådan hittar jag säkert tre fula trosor som jag kan slänga. Friden återställd. Samvetet rent.

torsdag 25 oktober 2012

Barnprogram anno dazumal

För några dagar sedan var jag på en föreläsning där bland annat följande bild visades. I ett huj kastades jag tillbaka till barndomen och kom ihåg känslan av att sitta och titta på sekundvisaren och vänta på att barnprogrammet skulle börja. Klick, klick, klick. 1 minut kvar. Vad kort! Det var liksom något meditativt över det. Nu finns det inte så många naturligt tomma väntetider längre. Nu är det reklam eller så zappar man mellan kanalerna eller kolla in facebook. Den händelselösa tiden är en bristvara och det kanske inte alla gånger är en fördel. På den tiden var 2 minuter en kort tid. Idag är det en tom evighet. Eller?

tisdag 23 oktober 2012

Surdeg halleluja, halleluja, halleluja

Ja, så var jag då surdegsfrälst. Jag bakar och bakar och vet ni det blir så bra! Min familj de äter och berömmer och stryker mig medhårs så det står härliga till. Efter min insikt att man för att baka surdeg borde äga en assistent och efter mitt erkännande här på bloggen att jag suktade efter en egen liten gammal assistenfarbror har jag blivit fostermor till en orange, tung liten assistent som bor i skafferiet. Det var min kära granne Christine som erinrade sig att hon hade två (ja olika falla livets lott) och att jag bra kunde inhysa den ena tills livet tilldelar mig en egen.

Och det var nog assistenten som gjorde det för nu har jag bakat tre olika surdegsbröd och de är fluffiga, de är goda och de är otroligt hållbara. Inte det minsta krångel. Blir du själv sugen så är detta en sida full med råd, tips och recept! Bara att hitta din egen favoit.

Inte för att skryta, men vet ni vad jag just hörde sonen utbrista? -Åh det var så gott jag måste ta en skiva till ...

lördag 20 oktober 2012

Övervintring av växter

I natt var första ordentliga frostnatten i vår trädgård. Precis vad som behövdes för att jag skulle inse att nu är minsann hösten snart slut och jag är tvungen att plocka undan växter som jag vill försöka övervintra till nästa år. När det gäller övervintring har jag aldrig några garantier på att det lyckas, men man förlorar ju verkligen ingenting på att försöka, så ...

Paprika- och chiliplantorna får åka in i garaget där temperaturen aldrig sjunker under noll och där de har tillgång till ljus dagtid. Jag har hört att åtminstone paprikan är en tvåårig växt så vi skall se om det lyckas. De här plantorna kommer jag att vattna några gånger i månaden.

Mina örter får åka in i jordkällaren. Det här gäller salvian, rosmarinen, pepparmyntan och oreganon. Ifjol hade jag en oregano och en rosmarinplanta i jordkällaren. Oreganon klarade sig finfint trots att jag inte vattnade dem en enda gång. Rosmarinen dog.

Mina pelargoner för jag ner i källaren där temperaturen ligger på ca 18 grader,men där det är ganska mörkt. Dem vattnar jag några gånger per vinter. Många av pelargonerna är inne på sin fjärde sommar så det här brukar lyckas ganska bra.

Resten av växterna får väl döden dö antar jag.

fredag 19 oktober 2012

Barnsligt enkelt knäckebröd

Knäckebrödsrecept finns det ju många av, men det här receptet som jag fick av vännen Jenny måste nog höra till ett av de enklare. Kanon om man snabbt behöver bröd till exempel till middagsbjudningen eller om man behöver en gå bort-present. Som en parentes kan jag ju nämna att jag alltid håller ögonen öppna efter billiga, snygga burkar att fylla med godsaker när vi blir bortbjudna.

Här kommer receptet:

2 dl rågmjöl
2 dl krossade linfrön
2 dl sesam
2 dl solrosfrön
4 dl havregryn
½ tsk salt

Blanda och tillsätt 6 dl vatten
Låt dra i 15-20 minuter
Bred ut blandningen tunt på bakplåtspapper (räcker till 2-3 plåtar)
Sporra
Grädda i 150 grader i ca 1 h. Har du varmluftsugn är det perfekt.
Knäckebrödet skall vara torrt och hårt när du tar det ur ugnen, men naturligtvis inte bränt : )
 
 

Tips på födelsedagspresenter

Med tre barn i huset blir det en hel del födelsedagskalas att åka på. Inget jag klagar över, nej mera fest till barnen! Men ibland blir det kalas med väldigt kort varsel och då står man där och funderar vad tusan man skall hitta på i present. Sedan blir ju även alla presenter väldigt snabbt till pengar och det är som min farfar brukar säga inte de stora inkomsterna man blir rik av utan de små utgifterna. Här följer två tips för att hålla presentstressen och utgifterna i schack.

1) Ge barnen en upplevelse. Fixa ett presentkort på ett simhallsbesök tillsammans med ditt barn och dig själv. Jag minns en liten kille som tyckte det var jättespännande att få åka tillsammans med vår familj till simhallen. Något att vänta på liksom. Eller varför inte fixa ett presentkort på en filmkväll hemma hos er, med valfri hyrfilm, godis och chips? De här presenterna är ju något som också gläder dina egna barn : )

2) Fixa en presentskåp. Hemma hos oss finns det en presentskåp dit barn ej äga tillträde. Dit samlar  jag grejer jag köper på rea, på loppis eller annars kommer över (ja, här menar jag inte stjäl). Jag är helt säker på att jag sparar massor av pengar på det här. Och vad enkelt det sedan är när barnen kommer på att de skall på kalas följande dag. Bara att gå och gräva fram något lämpligt. Länge på förhand börjar jag köpa in till årets släktkalas och julfirande. Alla jubilarer har ett namn på en lista och vartefter jag hittar något lämpligt fyller jag i på listan. Ja, en stor del av mina julklappar är redan köpta  : )

onsdag 17 oktober 2012

Min lilla hen


I och för sig har jag aldrig tagit debatten om att vi skulle uppfosta våra flickor till flickor och pojkar till pojkar speciellt hårt. Att vi istället för 'hon' och 'han' borde uppfostra små 'hen'. Men när jag såg resterna efter gårdagens lek var jag ju tvungen att fotografera. Det här är väl ändå beviset på att jag har lyckats som mor? Polly Pocket goes farming ...

tisdag 16 oktober 2012

Tomater

Sommarens tomatskörd blev inte mycket att hurra för. Eller jo, visst kom det tomater, men de hann aldrig mogna. Länge, länge gick jag omkring i växthuset och tänkte att snart kommer solen och då blir det fart på tomaterna, men mitt i allt var det oktober och det var bara att konstatera att solmogna tomater inte längre var en realistisk tanke.

Nu är alla mina korgar fulla av gröna tomater som mognar i sakta mak.






 
Av tomaterna kokar jag pastasås som jag lägger i glasburkar, kokar vacuum i och förvarar i jordkällaren. I pastasåsen slänger jag ner vad jag hittar i skafferiet och de egna odlingarna; salt, muscovadosocker,vitlök, lök, oregano, rosmarin, chili ...

Ps. anledningen till varför tomatsåsen är så ljus är att jag har en hel del gula tomater med : )
I år har jag även prövat att torka mina tomater i torkmaskin. De blir så fina, men det tar rätt länge. De torkade tomaterna tänker jag förvara i glasburkar och då lär de hålla i flera år. Klara att användas i soppor och såser. Funderar även på att lägga in dem i olja som jag smaksätter t. ex med rosmarin eller basilika. Massor med tips på vad du kan göra med dina tomater hittar du på Ekoplantans blogg.

söndag 14 oktober 2012

En tandborste, en söndag och 20 par hönsfötter

Våra höns har fått kvalster. Inget ovanligt i sig har jag förstått, men ändå ... Det tar sig uttryck som fjälliga och svullna fötter, eftersom kvalstren gömmer sig under hudplåtarna och "borrar" sig in i huden. Är det riktigt besvärligt för hönorna så bildas det stora förhårdnader på fötterna och hönsen börjar halta. Kvalster är tydligen ingen skön historia för en höna.

Jag som är ganska lat av min natur suckar och stönar varje gång det dyker upp ett litet problem i vårt harmoniparadis. Men har man djur så får man sucka och stöna precis hur mycket man vill, hjälpa dem bör man ju naturligtvis. En av våra vänner har även fått kvalster på sina höns och hon tipsade om en enligt henne effektiv metod. Det var ett medikament som man droppade i hönsens nacke (samma medicin som man även kunde droppa i katternas nacke för att avmaska dem) och när medicinen sögs in i kroppen dog alla parasiter. Det måste alltså vara tal om ganska starka grejer. Och jo, om man använde det på hönorna så fick man inte äta av deras ägg på minst en månad. Låter ju inte så värst hälsosamt ... så vi bestämde oss för att försöka ett annat alternativ.

Vi läste på nätet om ett mera skonsamt alternativ för såväl höna som miljö. Tyvärr är det inte så värst skonsamt för våra nerver, men jag kan ju se det som en lektion i mindfullness på hög nivå. Så vad gör vi? Jo vi fångar varje höna, torrborstar hennes fötter med en gammal tandborste och så smörjer vi in fötterna med bivaxsalva som vi blandat tea tree-olja i.  Det här upprepar vi några gånger i veckan. Efter några gånger har vi redan märkt en klar förbättring. Fotplåtarna och förhårdnaderna ramlar enkelt bort när det mjuknar upp och "nytt skinn" växer fram. Jag vet inte om det redan har blivit mycket skönare för hönsen eller om de har vant sig vid sin spa-behandling, men nu verkar de nästan tycka det är skönt. I början var de både rädda och jag antar att det gjorde lite ont. Under tiden har hönorna varit på sanatorium i det gamla kalkonhuset. Deras hönshus har städats ur, sittpinnar har bytts och ett medel för ohyra har strötts ut. Kvalster överlever inte så många veckor utan sin värd så därför har huset nu stått tomt i några veckor. Snart är det dags för nyinflytt.

Så vi fångar, borstar och smörjer. Vem hade kunnat tro det om livet? Vill du läsa mera om hönskvalster och alternativa vårdmetoder kan du exempelvis läsa här.

fredag 12 oktober 2012

En medelålders turk

Tänk att det skulle vara på en strand i Turkiet som insikten om att jag var medelålders slog mig. Låt mig börja från början. Jag älskar att resa och jag reser gärna med hela, stora familjen. Jag fick en gång frågan om jag tycker att jag måste försaka något när vi lever så här (läs med fokus på självförsörjning). Efter en stunds funderande kom jag på att så länge vi har möjlighet att resa så saknar jag inget. De pengar vi sparar på att leva enkelt i vardagen sätter vi gärna på resor och upplevelser tillsammans.

Så förra veckan var vi i Turkiet. Vågorna gick höga i det 28-gradiga medelhavet. Perfekt! När jag blickade in mot stranden såg jag en man som stod och fotograferade sin fru (jo jag tror det var hans fru för de hade också ett barn) där hon i en vit bikini låg och poserade i vattenbrynet. Det mörka håret doppades erotiskt ner i vattnet och brösten lyfte sig mot skyn. -Maria, titta hit så skall jag fotografera dig! ropade Jenk som inte tagit notis om den åmande och kråmande kvinnan i vattenbrynet (10 poäng till honom). Och så kom det sig att min man ville fotografera mig där jag guppade omkring på en stor simring i medelhavet. Och det var precis då jag började känna mig medelålders ...

torsdag 11 oktober 2012

Tidningen Camino

För någon vecka sedan fick jag stifta bekantskap med den svenska tidningen Camino, eftersom de i det senaste numret har en artikel om oss och våra tankar. Det som jag tyckte var roligast med artikeln var ett citat (ja, jag har troligen sagt så här fast jag själv inte kommer ihåg det) som löd ungefär så här -Visst kan man leva så här fast man är rätt normal. Och det är ju precis vad jag vill komma fram till. Att självförsörjning inte är något konstigt och extremt. Något som måste följas till punkt och pricka, varje dag, till 100 %.  Alla kan göra det på sitt sätt, enligt sin livssituation. Och vill man vara normal så funkar även det : )

För övrigt tyckte jag att tidningen Camino är jättebra. Verkligt intressanta artiklar och jag fick massor med idéer på saker jag kunde skriva om på bloggen. Funderar skarpt på att börja prenumerera. Det som är så bra är att man kan prenumerera på en e-tidning och då kostar det ju samma sak oberoende i världen man bor. Dessutom sparar man ju på miljön. Förutom de nya tidningarna har man tillgång till alla tidningar som hittills kommit ut. Smart! Men skulle det verkligen bli av att läsa tidningar i datorn? Jag vet inte. Jag sitter ändå så mycket framför datorn när jag jobbar så att börja läsa för "nöjes skull" vete katten om jag skulle komma mig för. På länken ovan kan du dessutom provläsa i tidningen och själv se om det är något för dig.

Ps. Just nu sitter jag på Uppsala stadsbibliotek och bläddrar i gamla Caminotidningar och jag gillar verkligen vad jag ser. Så kanske det ändå blir av ...

fredag 5 oktober 2012

Vad gör du nu?

Idag har jag haft besök av tidningen Hanken och det tyckte jag var så roligt, så roligt. Jag har varit en riktig Hankenbroiler; jag har studerat på Hanken (svenska handelshögskolan), jag har doktorerat på Hanken och jag har jobbat på Hanken. 2008 sade jag upp mig för att göra andra grejer. När jag böt jobb fick jag höra att jag "böt ner mig" och efter något år fällde en man i förbifarten kommentaren -Du hade ju en riktigt bra början på din karriär. Jag förstod att jag kanske i andra ögon om inte hade gjort något dumt så i alla fall gjort något väldigt, väldigt oväntat. Jag hade aldrig sett det så, mest känt att jag alltid var den som kunde minst av alla experter. Det var först när jag började göra något annat som jag märkte att jag kan ju massor, ja enligt en del är till och med jag en expert.

Men ändå funderade jag ju massor vem jag skulle vara utan min arbetsgivare och min jobbtitel. Hade jag faktiskt bytt ner mig i andras ögon? Därför var det kul att Hanken ville göra en artikel om mig under titeln "Vad gör du nu?". Kanske som ett varnande exempel på hur det kan gå om man inte följer den utstakade vägen : ) Nej, jag är jätteglad att de tänkte på mig och tycker att jag fortfarande  passar in även i den världen.

torsdag 4 oktober 2012

En assistent mot mina principer

För några dagar sedan var jag tillsammans med mina Märthor på surdegskväll med Ghita Enges. Trots att jag gärna skulle vilja har jag inte riktigt kommit igång med mitt surdegsbak. Det känns krångligt och tidskrävande och de gånger jag prövat har det inte lyckats så bra. Nu fick det sin förklaring. För det första, boken jag har är enligt Ghita alldeles för ambitiös. Jag har läst och fascinerats av Martin Johanssons bok Surdegsbröd, men samtidigt aldrig riktigt kommit igång enligt hans instruktioner. Enligt Ghita, en van surdegsbakare, var det precis samma sak för henne. Boken hon istället rekommenderade varmt som nybörjarbok är Helene Johanssons (är de månne släkt Martin och Helene?) bok Bröd från Brunkebergs bageri. Den boken är hennes bibel och mycket enklare att baka ur.

För det andra, är det jättesvårt att baka surdegsbröd utan hushållsassistent eftersom degen skall knådas så länge. Jag är i princip emot alla "onödiga" hushållsmaskiner och vill göra det på riktigt, från grunden. Känna degen mellan fingrarna. Men när jag hörde på Ghita väcktes en liten längtan efter en alldeles egen assistent. Ingen ungdom, utan en gammal, kunnig och enkelspårig assistent. Som kanske inte klär sig så modernt längre, men som kan sin sak. Därför söker jag med ljus och lykta efter en begagnad assistent, med höga watt, stor skål och mycket tillbehör. Gärna engammal farbror (ja, jag vill ha en manlig assistent) som lystrar till namnet Electrolux. Kan du hjälpa mig så hör av dig. Jag vet att där någonstans sitter en överflödig, omodern och billig assistent i något hörn och bara än en gång vill smittas av min bakentusiasm.

onsdag 3 oktober 2012

Köpa och sälja

Det är lite smålustigt det här. Precis när jag tycker att jag har reviderat mitt liv och kommit till den insikten att jag inte behöver köpa så himla mycket grejer längre, ja då dyker det upp ett nytt problem i mitt liv, nämligen att vi är tvungna att sälja en massa grejer. Myntets baksida liksom. Och nej, det handlar inte om utmätning, exekutiv auktion eller något annat dramatiskt utan snarare om att sälja toalettpapper, strumpor, lotter, underkläder och annat intressant till förmån för barnens olika resor och aktiviteter. Och jag hatar det så mycket! Och barnen hatar det! Och släkten hatar det!

För det är ju ofta inga förmånliga grejer man säljer. För två veckor sedan tvingade vi sonen att sälja hushållspapper för sin fotbollsförening. Han var sur som en citron och led verkligen helvetets alla kval av att gå och knacka dörr. Vi tyckte så synd om honom. Men inte kan ju vi föräldrar heller lösa ut honom varje gång. För några dagar sedan fick vi höra att dottern skall sälja underkläder. Nice. Och så igår kom ett mail om vi föräldrar var intresserade av att barnen skulle sälja strumpor för att samla ihop pengar till klassresan. Jag valde att inte svara på det mailet och tänkte att jag ser vad de andra föräldrarna tycker. Och så för en liten stund sen ser jag att min man glatt mejlledes utropat att nog går det bra det. -Har du blivit tokig? var jag tvungen att fråga honom. Nåja, det är ju bra om det finns ivriga försäljare i familjen.

Ps. Egentligen har jag ingenting emot att sälja, men då vill jag sälja grejer som jag gärna skulle köpa själv eller som jag tror att kunderna (alla stackars farmödrar och mormödrar) gärna köper av egen fri vilja.

tisdag 2 oktober 2012

Meningsfull fritid

För  lite mindre än ett år sedan höll jag en föreläsning om självförsörjning i en stad här i närheten. Någon ställde mig frågan om det lönar sig att ha egna höns, d.v.s om det blir dyrare att köpa mat till dem än att köpa ägg från affären. Vi diskuterade det här en stund, vad egna fina hönor ger och tar och något som en av deltagarna sade har fastnat i mitt minne och är något som jag tänker på nu som då.

Den mannen hade nämligen räknat ut att det blev ganska plus minus noll med egna höns om man tänker på pengar, men han fortsatte att varken det ekonomiska eller det ekologiska var orsaken till varför han hade höns. -Nej, det är för att jag vill ha en meningsfull fritid. Jag vill känna att min fritid går till något annat än till att titta på tv och sitta framför datorn. Så bra och så sant!

Ibland när jag berättar om vårt projekt självförsörjning och vår livsstil så känner jag att folk måste försvara varför inte de gör som vi. Dra fram att det här inte minsann är något som passar de flesta (som jag tror). Eller så är det kanske inte alls vad de menar med sina frågor, utan de kanske bara är nyfikna. För påstående nummer ett lyder nästan alltid, det här blir ju väldigt svårt om man inte som ni bor på landet. Jo, det blir svårare, men inte en anledning till varför man inte till en viss del kan tänka självförsörjning. Trots att vi bor på landet är vi ju inga bönder utan vi försöker utnyttja den lilla markplätt vi har till att ge oss många olika saker. Men på en liten radhustomt, kolonilott eller balkong kan man faktiskt göra ganska mycket. Och det finns svamp i skogen, gratis frukt och bär i många trädgårdar, mjöl till brödbakning i affären, grejer i skafferiet till hudvård, man kan dela med andra etc.

Sedan den andra frågan är nästan alltid hur vi hinner och påståendet att det bara går att leva så här om man inte jobbar heltid. Och visst, vi kanske lever så här för att inte behöva jobba heltid, men inte tar det mycket tid. Trädgården har ju sina jobbtoppar, men annars sköter den sig själv. Djuren (och då har vi ju ganska många) tar kanske max 1 h per dag. Max. Och det är väl kanske här som jag ibland brukar tänka att vårt sätt att leva även ger mig en meningsfull fritid. Dessutom behöver jag inte sätta tid på att röra på mig eftersom jag rör på mig i trädgården. Jag kan umgås med min man eller med mina vänner när jag rensar ogräs eller plockar svamp. Så inte heller det är ett argument som jag köper för att det skulle vara svårt att leva så här.

Nej, det är väl snarare det att man tänker att självhushållning är en hel livsstil som skall sväljas med hull och hår. Men varför det? Det går väl att tänka självhushållning till 20 %? Att man bestämmer att brödbakning är min grej och så kör man på det. Eller att ett litet växthus verkar ju roligt och så är det vad som får representera självförsörjningen i ens liv. Och så får det undan för undan växa, ta mera plats, bli mera medvetet, hitta sin egen form. Bli mera meningsfullt.