lördag 31 oktober 2015

Fågelmatare de luxe

Det här dök upp i mitt FB flöde idag. Till alla er som någon gång inte kunnat säga nej när ni varit på ett homeparty som säljer ljus. Eller till er som öppnat ett paket och bara känt ... tack, precis vad jag behöver!

(Fotografiet kommer från en FB sida som heter Sometimes we need to see that there is still beauty in this world). 

fredag 30 oktober 2015

Historien om den otroliga kycklingen

Kycklingen på bilden har inget med historien att göra
Jag känner en mamma som har en hönsälskande dotter. I somras tog dottern sommarhöns, men ingen tupp. En av hennes hönor ville för allt i världen ruva. Hon ruvade på alla ägg hon bara hittade. För att få henne nedlugnad köpte mamman några ekoägg från bensinstationen som hon lade under hönan. 21 dagar senare dök det upp en kyckling.

Det här låter (nästan) för otroligt för att vara sant. Ägg i affären skall i princip vara obefruktade. Visst kan man misstänka att hönan varit befruktad när flickan fick dem och att hon samtidigt som hon lades på de köpta äggen kläckte ett eget befruktat ägg. Men också det skulle vara smått fantastiskt. Tuppspermier lever cirka tre veckor i hönan så då skulle någon kringsmygande tupp ha varit tvungen att befrukta flickans höna.

Det är med andra ord snudd på jungfrufödsel. Kanske en stark stjärna lyste över hönshuset en kväll utan att någon av oss visste vad det var fråga om.


torsdag 29 oktober 2015

Hur gick kamskalaset?

Bra.

Som ni kanske minns så ordnade jag och några andra kvinnor i byn ett kamskalas för att samla in pengar till två välgörenhetsorganisationer med inriktning på flyktingar. Det dök upp ca 80 personer och vi fick in 800 €. Och så åt vi kamsar så det stod ut genom öronen. Ja, här hemma åt vi kamsar flera dagar i sträck. Dessutom lärde jag mig äntligen hur man gör kamsar och eftersom flera har varit nyfikna på det delar jag här med mig av receptet.


Du behöver kornmjöl, vetemjöl, salt och potatis.

Riv potatisen fint. Sätt den i ett durkslag och pressa ut en stor del av vätskan. Vill du ha dem mera lösa så låter du största delen av vätskan vara kvar, vill du ha dem mera fasta så pressar du ur mer vätska.

Blanda 5 kg riven potatis med 1 kg vetemjöl och 1 kg kornmjöl. Tillsätt ½ dl salt. Knåda ihop till en rätt lös smet. Det här är ju en rätt stor sats så det går bra att räkna om den till mindre mängder.

Forma till platta kamsor som sätts i kokande vatten. Det skall inte röras om medan de kokar och det skall inte vara flera ovanpå varandra. De skall småkoka i cirka 20 minuter. Efter en stund flyter de upp och när de sedan sjunker igen så är de klara. Ju längre de kokar desto mindre lär de börja smaka av potatis, men de kan inte koka för länge.

Beroende på var man har bott här i Älvbyarna så har man ätit kamsarna på lite olika sätt. En del har ätit dem med smör, en del med smör och lingonsylt och en del vill ha en speciell vitsås med potatismjöl som bas.

Dagen efter tärnar du upp de kamsar som har lämnat över och steker dem i smör. Det är nästan ännu godare. Kamsar går även bra att frysa.

Smaklig måltid!


tisdag 27 oktober 2015

Offerinlägget

Kålmaskar är ett gissel för många av oss trädgårdsvänner. Ett tips för att rädda sina kålväxter är att plantera "offerväxter" en bit ifrån. Kålmaskar älskar t.ex. majrovor, kålrötter och krasse och söker sig i första hand till dem. Har du tur får dina kålhuvuden vara ifred.

Nu har jag märkt att det funkar precis på samma sätt med blogginlägg. För något år sedan skrev jag ett blogginlägg med ett namn som jag inte ens vågar skriva om här, men ni hittar det med denna länk. Den här rubriken intresserar tydligen personer som vill l_na ut pengar så till den milda grad att jag nästan varje dag får kommentarer från dessa vänliga människor. I början tog jag bort kommentarerna, men nu låter jag dem hållas. Cirka 240  bankirer finns där för tillfället. Vissa hänvisar till Gud. Vissa till Mrs Robinson. Jag låter dem hållas. För tydligen är det här inlägget min majrova. Maskarna hålls där och låter mina andra inlägg vara ifred. Peppar, peppar.

måndag 26 oktober 2015

Vad hände med djuren?

Rätt så ofta får jag höra denna fråga

-Vilka alla djur har ni på gården just nu?
-Höns och katter
-Men, har ni inga får?
-Nej, det var länge sedan vi slaktade dem
-Kalkonerna då?
-Nej, inte det heller. Vi har inte fått tag i några kalkonkycklingar i år.
-Jaha (besviken röst)

Och då känner jag mig alltid lite som jag misslyckats med att leva upp till en bild av oss som många har. För vi har bara hönsprupporna på gården. Och katterna (ibland när jag vill liva upp diskussionen lite brukar jag tillägga -Och katterna, men dem äter vi inte. Än.)

Men den stora sanningen bakom varför djuren på vår gård har minskat drastiskt är nog att vi äter allt mindre kött. Kanske beror det på att vi faktiskt tvingats slakta vår egen mat och sett döden (och djuren) i vitögat. Kanske beror det på att vi äntligen börjar få ett större antal goda vegetariska recept att välja mellan, vilket gör att den vegetariska matlagningen känns helt okej.

Kanske beror det på att Jenk såg dokumentären "Forks over Knives" och av hälsoskäl beslöt att minska andelen animaliska protein i kosten. Det gör ju att resten av familjen av sympatiska bekvämlighetsskäl även långt äter vegetariskt. Kanske beror det på lättja. Kanske beror det på att min bror börjat jaga älg och ger oss stora mängder älgkött, ett kött som det känns rätt skönt att äta med samvetet. Kanske beror det på att den mängd kött vi behöver mer vettigt produceras av någon annan snäll och omtänksam bonde som har det som sitt levebröd.

Ja, inte vet jag. Men så är det. I alla fall. Ett är i alla fall säkert, det är så mycket lättare att tänka självhushållning när man äter morötter istället för biffar.

Och jo, vi äter kött, men bara inte lika mycket som tidigare. Så där någon gång i veckan bara. Barnen får ju rätt ofta kött i skolan och jag tycker faktiskt inte de behöver mer än så. Vår son är av annan åsikt.

fredag 23 oktober 2015

Röd trädgårdssyra

För en tid sedan när vi hade goda vänner på besök fick jag som present en planta av röd trädgårdssyra.

Deras planta hade de i sin tur köpt i mataffären och efter att de hade tagit vad de behövde grävde de ner den i trädgårdslandet. Plantan har trivts bra och frösår sig lätt. Nu har de småplantor överallt som de ger bort till vänner och bekanta.

Och det är sånt här som jag tycker är så rebelliskt skönt. Att man köper något i affären och så blir man plötsligt oberoende av den produkten i affären.  Och plötsligt kan man se till att många fler är oberoende av produkten och så har man minskat konsumtionen på just det. Kul!

onsdag 21 oktober 2015

Morfar i tranbärsmossen


Jag har en morfar. Han heter Klas. Om en månad fyller han 89 år. Jag älskar och beundrar honom mycket.

Varje morgon börjar morfar sin dag med morgongymnastik, sedan tar han en kort länk. När han kommer in äter han en handfull russin, åtta tranbär och havregrynsgröt med lingonsylt.

I år när vi plockade lingon råkade jag och Jenk hitta en mosse som formligen dignade av tranbär. Jag tog med mig äldsta dottern och morfar för att plocka vinterns behov av tranbär.

-Jag har aldrig sett så mycket tranbär i hela mitt liv, sade morfar och började springa omkring som ett jehu. När jag och dottern satte oss ner för att plocka sprang han omkring på hela mossen. Ibland visste vi faktiskt inte riktigt var han höll hus.
-Precis i sådana här mossar brukade jag träna löpning när jag var ung pustade han fram medan vi lätt klagade på trötta ryggar. Men nej, han blev inte trött i ryggen så det var nog vi som fick ge oss till slut.

Morfar plockar tranbär med bärplockare, men själv föredrar jag nog att plocka dem för hand.

En stor del av bären fryser vi hela. Dem sätter jag i mina morgonsmoothies. En del av bären torkar vi i torkmaskin och mixar dem till ett tranbärspulver som dottern strör över gröten. Om du torkar bären skall du komma ihåg att med en vass och ren nål sticka hål i dem. Då torkar de mycket snabbare.

När våra barn var små gav vi dem alltid tranbärspulver på gröten. Vi hade nämligen hört att det motverkade öroninflammation och peppar, peppar våra barn har sällan haft öronvärk och när de har haft det har vi lyckats bota det på egen hand utan antibiotika.

Tranbär är ju även perfekt att ta in när du börjar känna av en urinvägsinfektion. Därför tänker jag ta ytterligare en tur till skogen och plocka tranbär som jag saftar och fryser in. I fall om.

Vill du läsa mer om varför tranbär är så nyttiga kan du kolla in denna länk. 

måndag 19 oktober 2015

Nästa år blir det tagetesexplosion!

Jag antar att det ser ut så här i många trädgårdar just nu. Herr frost har haft premiär redan för många dagar sedan och tagetes slokar i vårt land. Tagetes brukar jag odla varje år. Jag planterar ut de små plantorna kring mina lökland eller mellan morotsraderna. Allt som förvillar insekterna är bra. Dessutom har tagetes en förmåga att minska skadliga nematoder i jorden. 

Drar man ut en vissen blomma följer det med massor av frön. Vem har egentligen tänkt på det? Av tio blommor från en enda planta kan du få säkert hundra blommor. Visst häftigt?

Och nu kanske någon tänker att tagetesfrön ju faktiskt är rätt billiga i affären. Och ja, det kan jag förstå eftersom de är så otroligt lätta att samla in. Men varför skulle du köpa frön från något annat land när du på en minut fixar dem i ditt eget land -trädgårdslandet. 

Plocka fröna, bred ut dem på en gammal tidning så att de torkar och förvara dem torrt t.ex. i ett kuvert eller kaffefilter. 

Andra frön som det är snudd på skottpeng på att köpa är ringblomma. 

Och krasse.

Luktärter är även väldigt lätta att ta frön av. 

fredag 16 oktober 2015

Maria i Jeppis

Ps. måndagen den 19.10 är jag på bibban i Jakobstad och pratar om min nya bok. Vill ni höra kan ni dyka upp kl. 19 och vill ni köpa får ni väl se till att ta med er pengar. Ds.

torsdag 15 oktober 2015

Periodare -Är det här självhushållning?

Säg mig att du har ett litet trädgårdsland eller ett växthus som du odlar i under sommaren. Grattis! Då är du en självhushållare på tomater och grönsaker under några av årets månader. Lär du dig dessutom att konservera eller hur du förvarar dina grönsaker och rotfrukter rätt under hösten och vintern kan du förlänga din självhushållning med några månader till.

En periodare är periodvis självhushållande. En periodare låter förutsättningarna och livet styra graden av självhushållning. För en del är det klimatet som styr. För andra är det förvaringsutrymmet. Man har kanske inte utrymme för att förvara 70 flaskor äppelmust och 30 burkar sylt under vintern.

Men en självhushållningsperiodare kan även styras av livet och orken. Åtminstone vi kan klassas till den här kategorin. Våra barn spelar fotboll. Mycket fotboll. När träningssäsongen är på topp är det tio träningar i veckan. Eftersom vi bor på landet och våra barn inte på egen hand kan ta sig till och från träningarna är det många kilometer i bil som gäller. Lägg därtill till gymbesök, pianospel och skolskjutsar så förstår du att ibland bryter jag ihop. På riktigt. Ibland tycker jag riktigt synd om mig själv trots att jag verkligen gillar att barnen har en hobby, att de får möjlighet att satsa på det de tycker om, att de hålls undan från onyttigheter etc.

När jag bryter ihop brukar jag frivilligt eller ofrivilligt pausa från självhushållningen. Kanske är det i sådana perioder du ser hur jag i affären lassar korgarna fulla med billigt bröd, hur jag tar vändan via pizzerian eller dreglande står framför godishyllan.

Jag tycker att självhushållning aldrig får kännas som ett krav. Det måste gå att vara flexibel och att känna att det är okej att inte orka. För om du tillåter dig att tappa taget ibland så tror jag att du i längden orkar mer.

Och visst är det bättre att vara självhushållande några dagar i veckan, eller någon vecka i månaden eller några månader per år, eller några år av ett liv än att inte vara det överhuvudtaget. Har du inte läst om hur självhushållningen började för oss, via en självhushållningsmånad, kan du göra det här. 


onsdag 14 oktober 2015

Fejksjälvhushållning -Är det här självhushållning?

Jag har börjat använda ett begrepp som jag tycker väldigt mycket om -fejksjälvhushållning.

Fejksjälvhushållning är när du skaffar ett fåtal råvaror (gärna ekologiska och närproducerade) och på egen hand fixar till slutprodukten.

Exempel: Du orkar inte odla säd. Du har ingen åker och ingen skördetröska. Du tycker det verkar lite gammalmodigt att skära havre med skära. Därför köper du in ekologisk råg av en bonde tre kilometer bort. Säden häller du i din bordskvarn och så maler du eget mjöl. Mjölet är färskt och innehåller mera nyttigheter än mjölet du köper från butikshyllan.

På så vis är fejksjälvhushållaren självhushållande på mjöl men inte på säd. Man kan vara självhushållande på sylt utan att ha egna bärbuskar och man har en snäll och lat granne. Man kan vara självhushållande på tvål utan att slakta en gris för fettets skull.

Länge leve fejket!


tisdag 13 oktober 2015

Byteshandel -Är det här självhushållning?

I många års tid har vi gjort äppelmust av våra egna äpplen. Det kan du läsa om här och här.  Vi har byggt vår egen äppelpress och gjort allt arbete själv. Roligt har det varit, men också ganska tidskrävande.

400 meter från vårt hus bort Christine. Hon äger tillsammans med sin man Jonathan Lalle gård som bland annat inhyser ett nybyggt äppelmusteri.

För några veckor sedan behövde de lite hjälp på gården och Jenk knallade över. När arbetet var utfört och det blev dags för kompensation frågade Jenk om vi istället för pengar kunde byta lite tjänster och gratis föra våra äpplen till deras musteri. Naturligtvis fick vi det.

Det tog 30 minuter och så var allt klart. Enkelt och behändigt. Men vi gjorde det ju inte själv. Vår press står ledsen oanvänd hemma. Vi utförde en motprestation som skulle ha kunnat användas till något annat än till något vi kunnat fixa själva. (Läs pengar). Så frågan är ... Är detta självhushållning? Kostade vår äppelmust oss något? Hur är relationen här mellan tid och pengar?

Oberoende på vad du svarar öppnar det ju upp en väldigt skön känsla för självhushållning. Gör det du är bra på och byt till dig saker som du inte är bra på eller inte orkar göra själv. Hur som haver är jordkällaren full av egen, härlig äppelmust.

Är det här självhushållning? -ny bloggserie!

Ibland känner jag mig som en stor bluff. En självhushållningsbluff. Trots att jag försöker vara noga med att visa upp en sanningsenlig bild av vad vi på självhushållningsfronten gör och vad vi inte gör så känner jag ibland att det målas upp en väldigt idyllisk bild av oss som ultimata självhushållare. En bild som jag inte alltid orkar leva upp till.

Ibland tar det sig uttryck i att jag märker att personer funderar till lite extra när de bjuder mig på hemlagad mat. -Vi försökte tänka oss in i vad ni äter. Och jag bara ... -öh, vi äter nog helt normalt.
-Men ni är ju självhushållare! -Ja, men ibland är vi inte sugna på morötter så då äter vi pizza. Och då ser personen direkt framför sig en egenbakad pizza med egentillverkad tomatsås, oregano ur trädgårdslandet, uthusodlade ostronskivlingar och ost från affären (tyvärr förstördes bilden där). Men vet ni, inte orkar vi hålla på så. Pizza köps från pizzerian!

Jag tror att självhushållningens största fara är självhushållningen själv, eller snarare bilden av självhushållning. Att självhushållning är något präktigt, enbart för inbitna självhushållningshardcore människor med mycket tid, lite pengar och rätta värderingar. För när man visar upp självhushållningen på ett sådant sätt tror jag att många inte känner igen sig och inte får känslan av att självhushållning är något för dem.

Men självhushållning kan vara så mycket. För mig är självhushållningen en inställning till livet. Om det sedan innebär att ens liv för tillfället ser ut så att man bara hinner eller orkar vara självhushållande på basilika eller tvål är det mer än okej. Allt du gör är på plussidan och allt stort har någon gång varit litet. Så fram för en bred tolkning av självhushållning!

Först ut i min serie "Är det här självhushållning" är konceptet byteshandel

torsdag 8 oktober 2015

Er nya poetissa

Minns ni igår, när jag skrev att jag hade hamnat på en gammal blogg och småfnissande konstaterade att jag var lite poetisk på den tiden. Jag kunde inte slita mig från min gamla blogg utan läste vidare och vad tror ni jag hittade där? Jo, en DIKT!

Och den var ju riktigt bra om jag får säga det själv. Och som vi har konstaterat redan tidigare så får jag ju säga det eftersom det är min blogg.

Bakgrunden är att jag skulle skriva min första bok och hade anmält mig till en skrivkurs. Och vad gjorde vi på skrivkursen då? Jo, vi skrev dikter, dikter, dikter. Inget fel på dikter i sig, men det är inte riktigt min grej. Så vad gör då den duktiga eleven? Jo, hon skriver dikter. Varsågoda! Här kommer dikten du inte trodde fanns (inte jag heller tydligen eftersom jag hade glömt bort den).

Den starka kvinnans dikt

Kliv ur vår säng
Släck vårt ljus
Överlämna våra barn
När träden fäller sina löv vill jag vara ensam

Jag vill inte längre vara den frostkänsliga blomman i din vas
Inte den kluckande, glada drottningen i din sal
När träden fäller sina löv -då går jag

onsdag 7 oktober 2015

Välkommen på kamskalas!

När jag var liten var nästan det bästa jag visste i matväg när farmor ställde till med kamskalas. Det var rätt omständigt att koka kamsar så ofta blev det inte, men när det väl blev av njöt vi flera dagar i sträck.

En kams är gjord av riven potatis, kornmjöl, vetemjöl och salt. I våra kamsar skall det även vara ett hål (hålet är godast sade vi alltid när farmor försökte slingra sig), men vanligt är även att de kokas som tillplattade bollar. Nu kanske någon tror att det här är samma som palt eller kroppkakor, men en kams har ingen fyllning. Det är inte heller samma som klimp eftersom den innehåller mest potatis. Det är helt enkelt en kams.

Vi har ätit våra kamsar med smör. I andra byar äter man även med vitsås och/eller lingonsylt. Dagen efter steker man upp det som har lämnat och det är egentligen ännu godare.

Men till sak, på söndag 11.10 kommer vi att ordna kamskalas i Älvbyarna där jag bor. I Veikars skola kommer det att serveras kamsar med tillbehör mellan kl. 12-14. Alla pengar går oavkortat till flyktinghjälpen. Så är du sugen på att testa äta kamsar och samtidigt stöda en god sak så hoppas jag du dyker upp.

Jag kommer att vara med och koka. Äntligen skall jag få lära mig hur man gör och omvandla mina barndomsminnen till något jag själv kan bjuda familjen på. Att vi är tio damer som kommer att skala, riva, vrida, koka och skratta gör ju inte saken tråkigare. Åh, vad jag längtar till helgen!

Att kastas tillbaka

Idag när jag satt och slösurfade på datorn (eller nej egentligen gjorde jag inte det jag jobbade med att skriva en bok och så var jag tvungen att gå in på ett spår som förde mig allt längre från det jag egentligen borde ha gjort just då) hittade jag en gammal blogg som jag skrev rätt flitigt på åren 2009-2010. Vi kan se det som att det var förstadiet till Lev mer på mindre. Stället jag övade mig på.

Hur som helst, på bloggen hittade jag följande text. Och jag kastas tillbaka till tiden när jag bestämde mig för att hoppa av det liv jag levde då.

Idag har jag beslutat mig för att sätta på blinkers, köra in till kanten och se de andra susa förbi i racerfart. Där skall jag sitta en stund och andas.
För att inte ångra mig har jag tutat till några gånger för att de andra skall märka att jag inte längre ångar på, att jag inte längre varvar upp motorn, utan att jag tar en paus.
Visst känner jag mig lite orolig. Att min motor skall rosta. Att bilmodellen inte längre kommer att kännas fräsch och intressant. Men jag är också väldigt nyfiken på vad som händer om jag öppnar dörren och stiger ut. Och sakta, sakta går över diket och in i skogen.

Ta mig tusan, var jag inte lite poetisk på den tiden ...

söndag 4 oktober 2015

Starta en surdeg

Att baka med surdeg är så mycket roligare än att baka "traditionellt". Brödet blir åtminstone enligt mig luftigare och jag inbillar mig att det är mera hälsosamt. Surdegssmaken kan man ju variera från stark till nästan oigenkännlig.

Men det är ju det här med att man behöver en surdeg. Och när man läser på så låter det onekligen lite krångligt med matning vid bestämda tider och med bestämda mängder. Jag kan förstå om många inte kommer sig för.

Men jag har kommit fram till att det är inte är så noga. Ta en tom glasburk med lock och häll i två delar vatten och en del mjöl (t.ex. 1 dl mjöl och 2 dl vatten). Sedan fortsätter du att mata den morgon och kväll (eller när du kommer ihåg det) med lika mycket vatten och lika mycket mjöl (d.v.s. 1 dl mjöl och 1 dl vatten). Så håller du på så några dagar tills du känner en syrlig doft och det bubblar i burken (locket skall vara på och burken skall vara i rumstemperatur hela tiden). Då är degen klar att användas. När du bakar sparar du lite i botten av burken och så fortsätter du mata den. Och tycker du att din deg blir för lös sätter du mindre vatten och tycker du att den blir för stabbig sätter du vid matningen lite mer. Lita på dig själv!

Vill du att det skall gå fortare kan du tillsätta lite (½ tsk) honung dag två eller tre.
När det kommer till mjöl brukar jag använda färskt mjöl eftersom jag märkt att degen snabbare blir färdig då. Det beror säkert på alla goda nyttigheter som finns kvar i mjölet, men visst går det lika bra att använda ekologiskt mjöl från affären.

lördag 3 oktober 2015

Första sommaren med växthuset

Tävlingen "Godaste tomatsorten" vann även i år tomaten Nyagous. Ett mellanting mellan köttig och saftig. Perfekt att skiva upp i tjocka skivor och äta med en bit god fetaost.

På andra plats kommer vår egen tomat Black Mama (som egentligen heter Black Russian, men eftersom jag glömde bort vad den heter och fick plantan av min mamma har den i många år fått heta Black Mama hos oss)

Tredje platsen kniper körsbärstomaten Sweet 100

Det blev aldrig några automatiska ventilationsluckor i vårt växthus. Vi räknade ut att kostnaden med att köpa dem och att köpa denna grunka gick på ett ut. Denna var betydligt enklare att montera och kan användas mera mångsidigt.

Apparaten heter PrimaKlima (fyndigt namn ...) och funkar så att man antingen ställer in en grad när man vill att den skall starta och blåsa ut varm luft ur växthuset (vilket gör att kall luft strömmar in genom ihåligheter) eller att den skall starta och blåsa in kall luft i växthuset.

Den har funkat rätt bra. Visst blir det jättevarmt i vårt växthus. Varmare än rekommenderat, men det har våra plantor inte mått dåligt av alls. Dessutom öppnar vi dörren när det är soligt väder och så har vi i motsatta hörnet bort "sockeln" så att luften drar igenom.

Vi tänker oss att vår PrimaKlima (som är väldigt energisnål) även kan användas när det börjar bli fara för frostnätter. Inte så att den värmer utan så att den får luften att cirkulera, vilket gör att det inte lika lätt fryser. 

Endast två rutor har gått sönder och det är faktiskt färre än vi hade räknat med så här i inkörsskedet. Varma sommardagar knäpper det här och där i växthuset och jag brukar i hemlighet tänka på skräckfilmen (Handen som gungar vaggan?) där mamman i huset glatt var inne i sitt lilla växthus och mitt i allt skärdes till döds när taket rasade in.

Vi väntar med spänning (fasa?) på vintern. 

Den lilla vinranka, som börjat sitt liv som en avklippt, torr gren från en annan vinranka har tagit sig fint och kommer nog att växa sig stor och kraftig med tiden. 

I vinter tänkte jag testa något nytt. Jag klipper av pyttesmå toppskott som jag sätter i vatten så att de får rötter och så planterar jag dem och försöker få dem att övervintra. Så har jag kraftiga plantor tidigt nästa vår.

Jag drömmer i hemlighet om ett grönt ufo som kunde hålla liv i mina experiment över vintern. Har sett en sådan "in action" för några år sedan och den verkade fungera bra. Jag har ju visserligen mina vanliga lysrör, men skall jag ha dem på hela vintern så är LED nog vettigare. 

Det har funkat finfint med halm på golvet. Vissa mindre plantor har vi aldrig orkat stöda upp utan de får växa "liggande" och det funkar finfint.

Det här är nog min klara favorit när det gäller tomater som är tåliga och producerar massor av tomater. Den gula sibiriska sorten Yantarnyi. Den är väldigt härdig och ger dig tomater även i kallt väder.

Det är lite kul hur jag först fick den i min ägo. Jag hade varit och föreläst om självhushållning i en stad som heter Nykarleby. Året innan hade tomatexperten Åke Truedsson varit och föreläst och plötsligt kom min uppdragsgivare ihåg att Åke hade lämnat några påsar med frön efter sig som jag kunde få. En av dem var Yantarnyi. Sedan dess har jag tagit egna frön av tomaten och den är en självklar tomatsort hos oss. 


Det tog verkligen sin tid innan vi började få tomater. Mycket på grund av vårt bristande förstånd i våras och på den allmänt usla sommaren. Men vilken höst vi har haft! Nu har vi tomater så vi formligen spricker av tomater.

Jag hade ju verkligen övergett alla planer på att odla tomater direkt i jorden som jag gjorde i år. Men vis av erfarenhet kan det nog hända att jag delvis gör det igen nästa år. För oj vad behändigt. Nu märker man inte längre någon skillnad på de som växt i kruka och de som växt i jord.

Att jorden nästa år kommer att befinna sig inomhus och värmas upp av glastaket kan ju hända att den fortare blir planteringsduglig.

Och visst ser plantorna bedrövliga ut, men det är för att jag har toppat och delvis avbladat dem så att tomaterna lättare skall rödna. 

Även tomatillon växer så att det knakar. Vilken växtglädje!
Även denna kom igång väldigt sent och jag hoppas verkligen att de hinner bli klara (kan en tomatillo eftermogna?).

Det svåra är ju att veta om/när de är klara. De som jag smakade för några veckor sedan smakade piss och jag bestämde mig för att verkligen inte satsa utrymme på dessa nästa år. Men så hittade jag en som hade torkat "hölje" och den smakade jättegott. Så kanske jag måste bida min tid.

Ja, hur skall man summera sommaren med vårt nya växthus? Det började på topp! Vi tyckte det var så fint och gladdes över att få inleda säsongen.

Men allt gick skit. Det växte faktiskt bättre i det gamla plastväxhuset.

Så kom hösten och allt vände. Nu är vi återigen hoppfulla inför nästa säsong med vårt nya växthus. Men först skall det klara vintern.

torsdag 1 oktober 2015

Intensifierad äppelplockning

Det börjar bli dags att musta äpplen och vi försöker skramla ihop så mycket äpplen vi hinner.

1) Bre ut en presenning eller täckväv under äppelträdet.
2) Be en valfri person klättra upp i trädet och ruska trädet allt vad tyget i byxorna och kvistarna på trädet håller
3) Plocka dina äpplen

Snipp snapp slut, så var alla äpplen på trädet slut.