onsdag 29 juni 2016

Sent en ljummen sommarkväll

Om du sent en ljum sommarkväll går och ställer sig med näsan framför en bikupa känner du hur det strömmar värme ur kupan samtidigt som en ljuv doft av honung sprider sig in i dina näsborrar. Inne i kupan är det ett enormt surr. Efter en lång och solig dag har skörden varit god. För att honungen skall få bättre lagringsegenskaper bör vattenhalten i honungen minskas. Därför fläktar bina med hjälp av sina vingar ut fukten ur kupan. Och det är det du får  uppleva om du vågar dig tillräckligt nära med näsan.

tisdag 28 juni 2016

Svärmsöndag

I söndags var det en rätt speciell svärmsöndag. Vi var ute för att kolla till våra bigårdar. Den här tiden på året innebär det dels att sätta på fler skattlådor som de kan samla honung i och dels att förhindra svärmning vilket man kan göra på många olika sätt. De här tre veckorna är de veckor när de flesta bisamhällen som skall svärma gör det. Trots att vi lyckas förhindra de flesta svärmar uppstår det med den mängd bisamhällen vi har alltid svärmar och det är något vi jobbar på för att minimera. Vi har en strategi, men det tar några år ...

Hur som helst, solen sken och bina tyckte det var perfekt flygväder för att hitta ett nytt boställe. Ingenting konstigt i sig, men det här var den konstigaste svärmsöndagen i mitt liv i alla fall. Hör här ...

1) Plötsligt ringde min svärfar och sade att det satt en bisvärm uppe i en talltopp på hans gård. När vi anlände till brottsplatsen fick han mitt i allt den "briljanta" idén att han skulle skjuta på bisvärmen med luftgevär. Han tänkte som så att de kanske skulle flytta på sig och sätta sig lägre ner i trädet. Tyvärr hade han "solen i ögonen" så det var lite svårt att pricka svärmen. Men synen av en man i bidräkt som går omkring med ett gevär var rätt så surrealistisk. Jag vågade tyvärr inte fotografera honom (eller jag försökte i smyg, men det lyckades inte så bra) för natten innan hade jag drömt att jag fotograferade en tjuv och hen ville slåss med mig. Och svärfar hade ju ett gevär ...

2) Medan min svärfar övade prickskytte ringde telefonen på nytt. Den här gången var det vår granne. -Du ringer väl inte om någon svärm? frågade jag uppgivet. -Jo, men den här svärmen är lite exceptionell, svarade han. -Försök överträffa vad jag just är med om tänkte jag tyst. Men det var rätt speciellt faktiskt, för vår granne är ex-biodlare och inne i hans gamla fårhus står en tom bikupa och dit flyttade de in. Om alla svärmar skulle vara så enkla skulle det inte vara några problem. Eftersom de verkade vilja bo hos grannen gav vi svärmen till dem och nu är de inte ex-biodlare längre.

Nu åker jag på semester och lämnar svärmerierna till Jenk. Over and out.


måndag 27 juni 2016

Doftar du?

Brukar du dofta på blommorna i din trädgård? Hur rosor, liljekonvalj och syren doftar känner nog de flesta av oss till, men hur är de med de andra blommorna? Brukar du dofta på dem?

Gör det! Du får dig ofta en överraskning. Visste du till exempel att bergsklinten doftar precis som en persika? Det är faktiskt riktigt, riktigt sant

söndag 26 juni 2016

Skönt att få bädda in

Det här hör till en av de bästa tiderna under odlingssäsongen -när frösådden eller de utplanterade plantorna växt till en aning, man rensat igenom landen och täckt in odlingarna med t.ex. gräsklipp.

Nu sköter odlingarna nästan sig själva och så länge Gud i himlen förser oss med vatten i lämpliga mängder så kan vi lägga oss i hängmattan och slappa efter försommarens odlingsarbete. Nu samlar vi krafter inför skördesäsongen och det som behöver göras innan dess är det sällan bråttom med eller speciellt ansträngande att utföra. Sommarledigt i trädgården med andra ord. På bilden är det frilandsgurkorna som fått ett skönt täcke av gräsklipp.

lördag 25 juni 2016

Midsommar, midsommar

Hoppas ni har en skön midsommarhelg. Här kommer en liten midsommarhälsning från Flemmingsbacken.
Det är midsommarafton. Jag har tagit på mig fina sommarklänningen och sitter och äter gott med släkten. Vi har precis ätit efterrätt och slöpratar vid kaffebordet. Telefonen ringer.

Det är dags att bryta upp. Kanske lite mera plötsligt än vad vi hade tänkt. Det är väldigt varmt. Paketbilens fönster är nervevade och håret fladdrar i bästa Carola Häggkvist stil.

En kort stund senare har jag förvandlats från ljuv midsommarmö till något som inte direkt skulle få några ragg i baren.

Och nej, hör du till dem som tänder på kvinnor i biodlardräkt så behöver du inte höra av dig. Jag är inte intresserad. 

Vi fick nämligen ett telefonsamtal om en bisvärm.

Åh, vad de är vackra. Ett perfekt konstverk. Familjen som ringde om svärmen tyckte det var mer spännande än spännande och jag funderade på allvar att bilda en "bisvärmslista" dit man kunde anmäla sig. Det plingar till i telefonen och man får gps-koordinaterna till nästa bisvärm. Så slänger man sig i bilen och åker för att ta del av naturens skådespel. Visst är ni med? :)


När bin svärmar är de otroligt snälla. De har ingenting att vakta och de har fullt upp med att söka sig ett nytt hem så de lägger knappt märke till dig.

Här sprejar Jenk vatten på svärmen för att den inte skall kunna flyga iväg. Sedan ställde jag mig med en tom bikupa under grenen och så knipsade vi av grenen så att klotet med drottning och allt föll ner i lådan. På med locket och så var det klart.

Ett trevligt avbrott i midsommarfirandet. Man brukar tycka det med svärm nummer ett. De andra brukar mest möta svordomar och sura miner. 



Boktipset: Mandelmanns köksbok

För några år sedan kom boken Självhushållning på Djupadal ut. Jag minns att jag när jag läste den tänkte: - Det här är en sådan bok som jag skulle ha velat att jag hade skrivit. Livet ledde till att jag också finns chansen att skriva en egen bok om självhushållning och bra så.

Men det är något speciellt med de Mandelmannska böckerna. Lekfullheten, det trolska och det poetiska. För vad säger ni om meningen Längs stränderna på Österlen kan man hitta förvildade sparrisrymlingar från länge sedan nedlagda odlingar. Sanden och blåstången och rentav ljudet av hav har lockat dem att återvända till sitt ursprung. Aj, aj vilket språk ... Vilken känsla ....

Mandelmanns köksbok har underrubriken "Självhushållande recept från Djupadal" och det är precis vad boken är full av. Det är en kokbok med lite mellansnack helt enkelt. Recepten är användbara och intressanta, men för mig är de en bisak. Jag är helt enkelt inte en kokboksmänniska. För mig är boken istället full av drömmar. Den tecknade bilden av tomater får mig att redan i juni börja drömma om vilka tomatsorter jag skall odla nästa år. Den får mig att stiga upp och gå ut och plocka rabarber till ännu en till rabarberpaj, men denna gång i ny tappning. Och den får mig att än en gång förundras över hur många saker man faktiskt kan odla och om det månne skulle lyckas även hos oss i vårt nordliga klimat.

Boken är inte en bok jag läser från pärm till pärm. Den ligger i glasverandan och ibland slår jag mig ner och läser en sida eller två. Den får mig alltid på ett speciellt humör och den ger mig en känsla av att vilja gå ut och skutta genom gräset och plocka munnen full av smultron. Livet leker.

En finfin bok.

torsdag 23 juni 2016

Titt i växthuset



Det sägs ju att ett medlemskap på FB är stressande och när jag läser inläggen om hur tomaterna mognar i de andras växthus må jag hålla med. För så här ser mina tomater ut! Men jag har mycket av dem istället tänker jag.

Grejen är den att jag tycker det är lite fusk att pynja på med tilläggsvärme på våren. Det blir väldigt dyra tomater det. Och väldigt oekologiska också. Åtminstone är det vad jag försöker intala mig med när grön tomatkart är det enda jag ser. Eller så kanske jag är färgblind? Det alternativet har inte slagit mig tidigare faktiskt. 

Tomatpaprikan jag köpte på trädgårdsmässan ser ut att leverera minsann. Men hur stora skall de bli?

Lågväxande sort med halvstora tomatlika, röda frukter. Mycket söta och goda, passar både att äta färska, tillagade och i inläggningar. Snabbväxande, odlas med fördel i större krukor, lådor, växthus och varma utelägen.

Jaha!

Och se där! En gurka! Jag brukar inte hänga upp mina gurkor utan låta den krypa längs det halmbeströdda golvet och det funkar finfint. 

Eftersom jag hade några frön kvar i påsen beslöt jag mig för att ge Tomatillon en chans till, trots att vi inte gillade den ifjol. Kanske den inte hann bli klar, något som den borde hinna med i år. Blommar gör den åtminstone som den skulle ha betalt för det.

Än en gång levererar busktomaten Yantarnyi. Direkt ner i den kalla jorden och den blommar som bara den. Än ser den liten ut, inte som någon buske direkt, men vänta bara här kommer det att bli tomater av skall ni se.


Om min svärfar skulle se denna kruka skulle ha utbrista -Men vad s-an är det här? Å det undrar jag också om än i något mildare ordalag. Jag leker med tanken att det är en busktomat som inte skall tjuvas. Eftersom jag bara har en stycken planta som ser ut så här är den tanken lite konstig. I våras blev det nämligen lite slarv med märkningen av vad som är vad, men en fördel med detta är ju att saker blir så mycket mer spännande nu, eller hur?

Den växer så det knakar och den blommar rätt bra så den som lever får se.
Halmgolvet i växthuset är i bra skick trots att det är andra sommaren. Det håller bort ogräset bra och det har inte möglat det minsta. De ogräs som gör ett tappert försök att tränga genom är lätta att dra bort. De blåa vattentunnorna fylls på 10 minuter och vattnet i den värms snabbt upp till en lämplig temperatur för bevattning. Det enda vi nu måste fundera på är att fixa en lucka på andra gaveln så att det blir korsdrag för ibland är det rätt varmt. 

onsdag 22 juni 2016

Djupdykning i fyndlådan

Den här tiden på sommaren kan jag inte åka förbi en plantskola utan att svänga in och kolla om de har någon fyndlåda med skruttiga växter för en billig peng. Där brukar man nämligen hitta plantor som man själv inte orkat dra upp, men som med lite extra kärlek kommer att bli finfina. Som t.ex. bildens chili för 1 €. En vecka efter inköp hade det redan börjat komma små frukter på den. Andra saker som jag fyndat är en blommande honungsmelonplanta för 2 €, en citronmelissplanta för 1 € och en blommande aubergineplanta för 2 €. För att inte tala om sättlöken där jag fick de fyra sista rödlökspåsarna för en struntpeng. De spirar så fint i landet. Dessutom är det många affärer som säljer sina fröpåsar till halva priset nu. Så ut och fynda gott folk!

tisdag 21 juni 2016

Vatunarvin i måronsmootin

Efter allt regnande här känns det som våtarv (eller vatunarvin som vi säger på dialekt) är det första som möter blicken när man närmar sig trädgårdslandet. Vilken tur att min vän Paula avslöjade att den är bra på att rena lymfan. Så nu gör jag mitt bästa för att äta upp den, åtminstone en del av den. Tillsammans med späda nässlor och kirskål utgör den just nu en bas i min morgonsmoothie.

Våtarv är ju verkligen en växt som känns extra fräsch att använda. Ta den helst innan den blommar och undvik de torra exemplaren, som lär smaka pest. Våtarven innehåller C-vitamin och aminosyror och många har säkert även hört att den kan krossas och smetas på brännskador, sår och insektbett.



lördag 18 juni 2016

Nygammal bokhylla

En ny vän gick husesyn hemma hos oss i vintras. Plötsligt utbrast hon -Men var är alla böcker? Jag hade trott att du var en människa som älskar böcker.

Visst gör jag det, men böcker förknippas för mig även med jobb och därför orkar jag inte se på dem. Jag tycker även att bokhyllor med böcker ofta ger ett rörigt intryck som inte direkt lugnar min själ. Därför har mina böcker fått ligga osynliga inne i ett skåp.

Men så såg jag den gamla vackra stegen som inte kom till sin rätt och började fantisera om att placera den i glasverandan. Där kan jag placera alla vackra böcker, nära till den gamla soffan där det sommartid är så härligt att ligga och läsa.

Det blev jättebra och här finns nu alla mina fina böcker. Placerade enligt färg och storlek. För det är minsann inte alla böcker som får komma hit. Nej, man måste kvala in i snygghetskategorin för att få vara med. Och så får man inte heller påminna alltför mycket om mitt jobb. Därför finns inte mina egna böcker med. 

Att bokhyllan även kan användas som klösbräda för katterna gör den till en väldigt praktisk möbel. 



fredag 17 juni 2016

Dags att plocka -fiffig hemsida

Tänkte tipsa om en väldigt vacker och praktiskt hemsida som jag snubblade över igår, nämligen sidan "Dags att plocka".

Är du intresserad av att plocka och använda vilda växter är detta verkligen sidan för dig. Här hittar du mycket tips och inspiration, samt en kalender för när det är dags att plocka olika örter. Prenumererar du på deras nyhetsbrev får du ett brev hem med vad det är dags att hålla upp ögonen efter just då. Smart!

torsdag 16 juni 2016

Kärlek i salladen

Av någon konstig anledning tyckte kameran
att mitt finger var viktigare att fokusera på än växten. 
Tänkte tipsa om en vild växt som passar mycket bra i sallader. Det är den vilda kärleksörten (även den odlade rosa varianten kan ätas),vars tjocka saftiga blad jag tycker har en touch av ärtskott. Igår smög jag ner den i salladen och ingen märkte någonting!

Bladen är väldigt C-vitaminrika och enligt Wikipedia betraktas örten som en viktig vildväxt i en överlevnadssituation. Hos oss växer kärleksörten lite här och där. I rabatter och uppe på stenar. Med tanke på dess namn tar jag det som ett bra tecken.

Du kan läsa mer om kärleksörten här. 

söndag 12 juni 2016

Biodlare eller blivande biodlare i Österbotten -se hit!

Lördagen 18.6 kl. 13 håller Svenska Österbottens biodlarförening sommarträff hemma hos oss. Det är helt enkelt en dag när biodlingsintresserade personer surrar omkring i vår trädgård och pratar birelaterade grejer. Och säkert lite annat också. Vad vet jag, jag har aldrig varit på en biodlarträff tidigare, men man har väl fantasi?

Jag har hört att korvgrillning är ett måste, så det blir det. Och så har vårt gårdscafé öppet så att man kan köpa kaffe med dopp. Så gissar jag att man tar sig en titt på våra utrymmen och funderar på hur man bäst och enklast hanterar honung. Säkert gluttar man lite på någon bikupa.

Man behöver inte vara medlem i föreningen för att dyka upp utan det räcker med ett intresse att diskutera bin och allt som dit hör till. Ja, man behöver inte ens ha bin utan bidrömmar räcker mer än väl.

Passar du in på detta är du hjärtligt välkommen till oss på lördag. Adressen är Ketovägen 93 i Veikars. Ingen anmälning behövs, men har du frågor kan du ju sända mig ett mejl.

fredag 10 juni 2016

Greenpeace och alla andra

Jag hyser en stor tacksamhet till alla personer som verkligen orkar engagera sig i världen. De som klänger på oljefartyg, räddar djur från hemska förhållanden, delar ut filtar på stränder och så mycket, mycket mer. Tänk att de ägnar sitt liv åt detta medan vi sitter här hemma bekvämt och knappt orkar öppna vår plånbok. Nej, jag betalar så gärna för att de skall ha möjlighet att rädda världen. Och någon gång hoppas jag att jag också kan göra en insats större än att sitta hemma och odla morötter.

Tills dess deltar jag i Greenpeace och Patrik Jakubowskis bloggaktion idag där uppmaningen är att värna om vår gröna planet.

Så green peace to alla idag! Love!

”Tornados, enorma vågor, ljumma decembervindar, utsvultna hav, smältande glaciärer, överkonsumtion. Allt i linje med människans ständigt ångande maskineri. Men trots människans oproportionerligt stora påverkan på vår omvärld dominerar ändå naturens krafter som i allt större utsträckning gör sig påminda. Patrik Jakubowskis nya singel "Kettle of Water", producerad av Mattias Tegnér levererar i rå, dystopisk, drömsk känsla en låt som speglar dessa frågor. I samarbete med Greenpeace har arkivbilder sammanfogats av fotografen Jonas Sten Norén till en explosiv och tänkvärd video.”


Titta på deras musikvideo här!

onsdag 8 juni 2016

Pulled havre

Jag vill tipsa om ett nytt vegetariskt livsmedel som hittat sin väg till affären, nämligen den finska produkten Pulled havre (Nyhtökaura).

Vi äter nästan enbart vegetarisk mat i familjen nuförtiden. Som en av familjens kockar måste jag erkänna att jag saknar maletkött oerhört. Inte på grund av smaken, men på grund av mångsidigheten. Att laga vegetarisk mat känns helt enkelt inte lika lätt. Ingen i familjen har egentligen fattat tycke för tofu, quorn eller sojaprodukter så det är inte det enklaste att fixa till en maträtt som faller alla i smaken.

Därför tackar jag gudarna för pulled havre. För den går att använda precis som malet kött. Konsistensen är bra och den är lätt att krydda så att smaken funkar bra. Den är rätt billig och den har lång hållbarhetstid. En av familjens favoriter helt klart. Enda problemet är att den är lite svår att få tag i för tillfället. Det verkar inte endast vara vi som fattat tycke för den och den är ofta slut i affären. Så när vi får tag i den hamstrar vi rejält. 4 ½ guldstjärnor av 5 till pulled havre. Om man tänker på att det är en lokal produkt utan större miljöbelastning, tillverkad av ett litet företag, får den 7 guldstjärnor av 5.

Vill du läsa mera om produkten kan du göra det här.  Skulle man kunna köpa aktier i deras företag skulle jag göra det bums! Det här är en produkt som jag tror kommer att bli jättestor.

tisdag 7 juni 2016

Boktipset: Gödsel

Nu vet jag vad ni alla skall läsa om när ni ligger i hängmattan i sommar -dynga! I vår har det nämligen kommit ut en bok som ägnar sig helt åt detta skitämne och boken  Gödsel av Tina Råman är helt superb! Ett måste för alla odlare och en bok som pryder min bokhylla, för den är inte bara faktaspäckat fenomenal den är även supersnygg.

Låt mig börja med det senare. Jag är ju verkligen inte någon utbildad grafiker, men jag har hängt med formgivare en hel del och försökt suga åt mig av deras kunskap och erfarenhet när jag haft möjlighet. Det jag då lärt mig är att en bok inte skall innehålla för många olika grafiska element, för många olika färger, för många olika typsnitt eller för många rubrikstorlekar. För att få en enhetlig bild i boken bör man i något skede hejda sin kreativa ådra. Men det gör absolut inte denna bok.

Jag förundras jättemycket över hur den ser ut. Boken är ett sammelsurium av färger, fonter, fristående bilder, traditionella bilder, illustrationer, färgbilder, svartvitabilder och ... JAG ÄLSKAR DET! Det är så bohemiskt rörigt så min röriga hjärna tar ett glädjeskutt. Bilderna är så vackra så jag nästan svimmar!

Den känns väldigt trovärdig när det kommer till innehållet och den är lättläst. Det känns verkligen som att den innehåller ALLT vad man behöver veta om gödsling. En riktig skitbibel! Hur gödslar du köksväxter? Frukt och bär?* Lökar och knölar? Växthuset? Gräsmattan? Snittblommor? Örter?

Själv har jag fått upp ögonen för att tillverka biokol. Från att inte överhuvudtaget ha vetat vad det är har jag nu den senaste veckan kommit i kontakt med det flera gånger på olika ställen. När jag får ändan ur vagnen och gör något åt det får ni naturligtvis läsa om det här på bloggen. Tills dess tycker jag ni skall läsa boken Gödsel.

* för första gången har jag verkligen gödslat alla våra fruktträd, det ni!

söndag 5 juni 2016

Trendigaste snittblomman

Till den trendigaste snittblomman år 2016 utlyser jag rabarberblomman!

Du vet väl om att du inte skall låta dina rabarber gå i blom? Det gör nämligen rabarbern mer träig. 

lördag 4 juni 2016

Tjohoo! Ett nytt odlingsland

På en plätt full av ogräs lade vi för två år sedan ut korrugerad takplåt. Nu ville jag ha ett kålland som jag vet att det inte odlats kål i tidigare och tänkte ta i bruk denna odlingslott. 

När plåtarna är borta har jag direkt ett finfint trädgårdsland med finfördelad jord och utan ogräs. 

I halva landet tänker jag plantera ut min grönkål och i andra halvan tänker jag så mina kålrötter. Jo, jag vet att det är lite sent, men jag har inte hunnit + att jag bor i Österbotten + att kålrötter växer länge + att det bara är tredje juni. Så jag vägrar att ta stress över det.

I halvan där kålrötterna skall växa tänkte jag gräva upp landet, fast det är något jag annars sällan gör, men i halvan där grönkålen skall växa använde jag min kära handharv och det blev hur bra som helst.

Handharven är min morfars käraste trädgårdsredskap. Den kör han med överallt, mellan blommorna i rabatten och  mellan raderna i trädgårdslandet. När jorden luckras upp kommer det ner mer luft, näring och vatten i jorden. Påstår han. Så när jag för något år sedan hittade denna på ett loppis slog jag till och för nu stolt traditionen vidare.

Så vattnade jag mina kålplantor med nässelvatten för att de skulle bli motståndskraftiga mot sjukdomar och insektangrepp. Sedan vattnade jag dem med guldvatten för kålväxter älskar kväve.

Sedan täckte jag in fukten med färskt gräsklipp. En kvävebomb även detta. 

Till sist tänkte jag sätta på en väv för att hålla kålmaskarna borta. Kålfjärilen har nämligen börjat flyga här. Ovanligt tidigt känns det som.

Men vet ni, jag tror jag struntar i det. Jag hatar täckväv. Den bara går sönder och är jätteful. Det är svårt att få den heltäckande och vad gör man när grönkålen blir jättehög? Dyr är den också och speciellt hållbar från år till år är den inte heller.

Nej, nu bestämmer jag mig för att köra naturellt. Egentligen hatar jag att odla kål eftersom det alltid blir så mycket strul, men när det lyckas är det roligt och den är ju väldigt användbar.  Vi får väl se hur det går. Men hur som helst är det roligt med ett nytt land. Plåten flyttar jag resolut till ett annat ogrästäckt område och så får jag väl odla där om något år eller så. 


fredag 3 juni 2016

Handgräva en brunn -del tre

Problemet med stenen i brunnen löstes genom att vi såga till brunnsringarna enligt stenens form. Det gällde bara de två nedersta ringarna, sedan var det bara att rada på som vanligt. 

Före ringarna sattes på plats fylldes brunnen med 40 cm grus. Vattnet pressas upp genom gruset och renas på så vis från lera och annan eventuell smuts. 

Den del som enskilt nästan tog längst tid med brunnsprojektet var att försöka få jämvikt i de sågade ringarna. Man vill ju inte att de plötsligt skall svänga sig och ramla av när flyttar dem. De väger ju ändå några hundra kilo styck. 
Här ser ni hur stor stenen faktiskt var. Och det gick som sagt inte att flytta brunnen. Vi hade planerat att börja gräva den 30 cm bort från stenen, men stötte på sten än var vi började gräva, så sist och slutligen blev det bra som det blev.


Denna enkla käpp på 1,30 använde vi för att kontrollera så att vi grävt ut tillräckligt för att få ringarna på plats. När orken och tålamodet tryter är det nämligen väldigt lätt hänt att brunnen nertill bara blir smalare och smalare. 
Så var det bara att börja rada ringarna ovanpå varandra.

Men får man nu brunnsringarna riktigt tätt uppefter stenen? Nej, det får man inte. Visst kan man täta med olika massor och så, men vi valde att fylla mellanrummet med att kila fast stenar. Gamla brunnar är ju stensatta och det funkar ju. 


Jag skrev i förra inlägget om att man skulle vara aktsam så att inte väggarna rasade in i brunnen. Något som Kurt påpekade i en kommentar är att man även skall se efter så att syret inte tar slut  när man står på brunnens botten. Det var något som vi var medvetna om, men som aldrig kändes som något hot. Tror nog man måste djupare än så våra 3 meter, eller att man har en väldigt smal brunn. Hur som helst, ni har blivit varnade. Tack Kurt för påminnelsen!
Nu är brunnen klar och i användning. Det som återstår är ett barnsäkrare lock och att fylla grus mellan brunnens väggar och cementringarna. 

Oj, jag kommer nog säkert att vattna ihjäl mina tomater i år. Så roligt är det med enkel tillgång till vatten. 

Det var allt från vårt brunnsprojekt! Tack för att ni läst.





onsdag 1 juni 2016

Dystert besök till blomgården

Jag må erkänna att jag gnisslar lite tänder när jag går omkring på blomgården och ser alla frodiga plantor

Och vet att mina plantor hemma ser ut så här. Men jag tröstar mig med att tänka på alla sköna slantar jag sparar. I detta fall cirka 75 € på krasse och på att mina blommor brukar börja blomma ändå, trots att de ser små och taniga ut.