torsdag 28 augusti 2014

#blankettupproret

Jag kan inte hejda mig. Det finns så mycket jag mitt allt tycker är så onödigt korkat. Saker som jag bara känner att jag måste göra uppror mot. Saker som jag inte längre slentrianmässigt orkar fylla i år efter år.

I nio års tid har jag varje år på hösten fyllt i en mängd olika blanketter till mina barns skolor. Igår vad det dags igen. En blankett om uppgifter om barnet och dess vårdnadshavare skulle in till tandvården och en annan blankett med våra kontaktuppgifter skulle in till barnens skola. Och nu kommer den stora frågan ... varför måste man som förälder alltid fylla i vad man har för yrke? Vad har det för betydelse?

Så i år gjorde jag uppror. På blanketten till tandläkaren skrev jag på raden yrke  "föreläsare, pizzabud och polis" på blanketten till barnens skola skrev jag "tandhygienist".

Jag utmanar alla er som inte kan förstå vad yrke spelar för roll att hitta på ett nytt yrke nästa gång ni ombeds skriva ner det på en blankett där det inte egentligen behövs. Dagens vrål avslutat.

tisdag 26 augusti 2014

Dags för årets hälsning

Minns ni ifjol när jag var lite nere och ni muntrade upp mig genom att säga hej? Idag är en sådan dag. Kan ni inte höra av er igen? Alla ni kära läsare som jag tycker så mycket om, men som jag vanligtvis inte har en aning om vem ni är. Ni kan höra av er och skiva var ni befinner er just nu.

Hej hej! Maria med katten Vivi, nersjunken i soffan. 

måndag 25 augusti 2014

Eget Svamppulver -utvärdering

För två år sedan testade jag att göra svamppulver genom att skära svampen i bitar, torka den och mixa den till ett pulver. Utan tvekan kan jag säga att det minsann är värt att göra. Oj, vilken smakförhöjare till alla årets såser, till svamplasagnen eller till maletköttbiffarna. Jag vill aldrig vara utan svamppulver i mitt skafferi.

Det behövs endast en liten mängd pulver för att ge smak till din maträtt. Det är ju verkligen svamp i dess mest koncentrerade form. Så även om du hittar endast ett par futtiga svampar löns det att omvandla dem till pulver. Svampen i pulverform är på det sättet ännu inte är tillredd så du bör dock tillsätta den i matlagning, inte krydda färdig mat med den.

Igår gjorde jag höstens svamppulver på följande svampar (svamp som jag ändå inte riktigt vet hur jag skall använda i matlagningen) 1) Tegelkremlor, 2) Citronslemskivling, 3) Tegelsopp och 4) Rimskivling. Vill du kan du naturligtvis även blanda i Karl Johan och kantareller, men de brukar jag torka i större bitar och använda till pastasåser under vintern.


söndag 24 augusti 2014

Svampstress

Direkt när jag förklarat hallonsäsongen som över för min del fick jag höra om hur mycket svamp det finns i våra skogar i år. Så nu är det bara att börja sucka över att jag inte hinner iväg till skogen. Jag kör alltså vidare med min höstliga samlarstress. Jag har tidigare skrivit om min kantarellförbannelse. Hur jag aldrig hittar svamp. Och om jag mot all förmodan hittar en svamp så finns det bara en. Högst två. I år finns det tydligen svamp så det räcker och blir över även till oss förbannade svampplockare.

Även i år har vi en självförsörjningsmånad. Orsaken till varför jag inte har gjort så stort väsen av det är att det inte går så bra. Säg det inte till någon, men jag har faktiskt en öppnad chipspåse i skafferiet som undan för undan blir mindre och mindre. Men vi försöker. Det gör vi. Åtminstone jag och Jenk. Det godaste vi utan vidare har ätit under självförsörjningsmånaden hittills (idag är vi inne på dag 14) är färsk hemgjord pasta med kantarellsås. Hur du gör pasta hittar du här. Sedan gör du en sås på hemgjort svamppulver, grädde, soja och vitpeppar.Sedan steker du upp dina kantareller i smör, saltar och pepprar. Klart. Kostnad för fem personer ... 2,50 €




fredag 22 augusti 2014

Boktipset: Nyskördat

Jag är duktig på att plocka bär. Men sen när jag kommer hem blir jag liksom så lat. Antingen slänger jag dem i saftkokaren eller så fryser jag dem hela till smoothies och paj. Men efter att jag med gott resultat förra vintern lyckades förvara sylt utan onödiga tillsattsämnen i jordkällaren har jag känt att jag vill bli bättre på att koka sylt.

Visst är det behändigt med sylt i frysen, men i vår familj är frysen lite småknepig. Det är liksom i en skräckfilm, det som en gång sätts in i frysen kommer aldrig därifrån igen. Åtminstone när det gäller sylt. För alltid när vi behöver sylt så är den ... frusen. Och vi har aldrig tid att tina den. Men det är nu alltså ett minne blott. Nuförtiden är det bara att tvinga ut någon unge till jordkällaren efter sylt.

När jag i våras besökte Norstedts förlag blev jag helt stum över alla bokhyllor som täckte väggarna. Plötsligt frågar redaktionschefen om jag vill välja någon bok att läsa på resan hem. Klart jag ville! Men det var ju liksom så många. Vilken skulle jag välja. -Den här passar säkert dig, sade hon och tog ner en bok som hette Nyskördat. En bok full med recept på saft, marmelad och sylt.

Jag måste erkänna att jag blev lite besviken. För jag är inte den typen som läser marmeladrecept på tåget. Men jag tackade och tog emot. Och det var allt en himla tur för boken är jättebra! Jättefin, jätteskönt papper, fina bilder och inspirerande recept på alla tänkbara frukter, bär och grönsaker.

För några dagar sedan testade jag en sylt på krusbär, kardemumma, citron och syltsocker. Det blev snabbt en hit i familjen och äntligen vet jag vad jag skall göra av mina krusbär. Det här är garanterat en bok jag desperat kommer att bläddra i varje höst.



tisdag 19 augusti 2014

Imorgon lever vi över våra tillgångar.

Idag är dagen då mänskligheten har gjort slut på de förnybara naturresurser som jorden i år producerar. Den nittonde augusti. Det betyder att resten av året lånar vi av framtiden. Frågan är bara om vi har möjlighet att betala tillbaka lånet eller om jorden är tom när framtiden är här. Från och med idag lever vi över våra tillgångar. Vi köper brödet på kredit.

Läs mer om detta sorgliga faktum exempelvis här. 

Dagens tips

Visste du att du skall hacka lök i skenet av ett stearinljus? Då svider inte ögonen lika lätt. Så här i skördetider när bl.a. löken till årets gurksallad skall tärnas kan det vara o så bra att känna till. Och jo, det funkar även fast lampan i taket är tänd.

måndag 18 augusti 2014

Gå till jobbet -måndag

  Det är måndag morgon. Det duggregnar här hos oss. Och blåser. Det verkligen känns att nu, precis nu, är sommaren slut och hösten börjar. Det är liksom dags att ta tag i saker och ting. Inte längre bara slappa och dra benen efter sig. För min del är det min nya bok som skall skrivas. Sida upp och sida ner behöver jag få ur mig. Rätt snabbt.
Måndag morgon. Jag borde komma igång. Väljer att gå till jobbet. Men vart?

Idag tänkte jag att det här skulle få bli min arbetsplats. Vårt orangeri.

Varför det heter så beror på att vi från början tänkte ha två vinrankor att klättra i takstockarna. Rätt snabbt insåg vi att vinrankor skräpar ner rätt mycket. Men vem vill inte säga att de har ett orangeri? Det låter ju rätt snoffsigt. Så namnet har fått hänga med.

Så jag hämtade en hink med gammal skruttved för att elda i orangeriets kamin. När regnet piskar mot rutorna finns det inget bättre än att känna värmen stråla från en gjutjärnskamin.

Jag får dock lov att medge att det gick rätt mycket av min arbetstid till att få fyr i kaminen. Det gjorde det. 
Så tog jag med mig en kaffetermos och en burk med små hembakade kex. Allt för att förgylla min arbetsdag.

Nu är grejen bara den att jag inte dricker kaffe. Inte ens te egentligen. Grejerna är en kvarleva sedan förra veckans fotografering hos oss. För nu skall jag avslöja att det faktiskt i vardagen inte alls ser ut som i inredningstidningarnas reportage. Åtminstone inte hos oss. Eller för tillfället gör det ju det, eftersom jag inte orkat städa efter fotograferingen.

Men termosen och pelargonen gör mig riktigt glad. Så de får vara kvar och bidra till min kreativa process. 
Det jag däremot tog med mig var min dator, några böcker, min hjärna, några papper och en penna.

Nu skall här skrivas bok. Bara jag får det här förbenade inlägget klart.

Och förlåt till alla er som tycker att det här inlägget var äckligt präktigt och pelargonunderbart. Men så är mitt liv faktiskt ibland. 




torsdag 14 augusti 2014

Lön för mödan

Idag har jag skördat ungefär hälften av vår vitlök. Som jag har väntat. Och vilken lön för mödan jag fick. Stora, vitskimrande bjässar! Som jag skrivit om tidigare krävs det en del tålamod att från grunden anlägga en vitlöksodling.

Första hösten pillar man ner frön, andra hösten låter man dem ligga kvar (om man tar upp dem ser man att fröet har blivit till en enda klyfta -en sorts utsäde (utlök?) med andra ord), tredje hösten har det bildats vitlökar med x antal klyftor beroende på sort. När man kommit upp till den mängd vitlökar att man kan pilla sönder dem och återigen på hösten lägga ner klyftorna går det snabbare. Då bildar varje enskild klyfta en ny vitlök. I min trädgård försöker jag alltid ha vitlök i olika stadier på gång. Där nypotatisen har tagits upp tänker jag nu till exempel kasta ut vitlöksfrön. Nästa vår när de börjar sticka upp flyttar jag dem försiktigt till raka rader.

Och glöm inte att du även kan odla vitlök inomhus. Den bildar inga lökar, men det går utmärkt att skörda den goda och milt vitlökssmakande blasten. Sätt två lökar per kruka och ställ soligt. När löken inte orkar bilda mera blast är det bara att slänga den och pilla ner nya vitlöksklyftor.

Kom ihåg bokplastupproret!

#bokplastupproret #revolt #miljötänk #vägraplast

Läs mina tidigare inlägg om bokplastupproret här och här. Nu är det åter dags. Hoppas även du tar dig en funderare. Tillsammans står vi enade!

onsdag 13 augusti 2014

Var är alla nyckelpigor?

Vi pratar ofta om att det är så lite humlor i farten, men det som faktiskt oroar mig mer är att jag så sällan ser en nyckelpiga. Jag minns när jag var liten och min pappa från sädesåkern kom hem med kärran full av säd. Och nyckelpigor. Det formligen kryllade av nyckelpigor i säden. Gör det så längre? Jag undrar.

För i sommar har jag sett kanske tio nyckelpigor. Och de flesta av dem har jag sett i hallonsnåren. Jag förstår pigorna verkligen. Om jag vore de skulle jag också dra till skogs. Jag och Jenk har på allvar pratat om att börja odla nyckelpigor. Kan man det? Att man kan köpa nyckelpigor vet jag, men faran är om jag har förstått det rätt att man kan få in en art som tar kål på den "inhemska, vanliga" pigan och det vill man ju inte. Men på allvar. Var är alla nyckelpigor?

Och vet ni, jag har inte hört en enda syrsa i sommar. Och jag vägrar tro att det beror på att jag fyllt 40!

tisdag 12 augusti 2014

Maria i hallonsnåren

Kanske någon har undrat var jag hållit hus? I hallonsnåren är svaret. Det finns ju så mycket hallon att plocka. Den senaste veckan har jag tagit som vana att starta dagen med att dricka ett stort glas vatten och sedan cyklar jag iväg för att plocka hallon. Man kunde nästan säga att jag har en alldeles egen variant av hallon-fasta. En "turkisk yoghurt" -hink full måste jag plocka innan jag får åka hem. Varken mer eller mindre. Det brukar ta cirka 45 minuter. Sedan tar jag en fem minuters hallonpaus, vilket innebär att jag äter så mycket hallon från busken jag kan på fem minuter. Den här regeln har jag infört efter att jag märkte att jag sällan tog mig tid att äta av bären. Jag bara plockade. Men hallon är ju utan tvekan som nyttigast och godast när de solvarma plockas direkt från kvist. Vilken frukost!

Sedan cyklar jag hem med ett lugn i kroppen. Ett lugn över att ha tillbringat en rofylld stund i skogen och ett lugn över att veta att det finns lite, lite mindre hallon i skogen och lite, lite mer hallon i min frysbox.

De flesta av hallonen fryser jag i påsar för att vintertid ta fram till olika pajer och smoothies. Men en del av hallonen blandar jag med röda vinbär och gör till världens godaste saft. Sista dagen av sommarlovet tvingade jag barnen att tillsammans med mig plocka röda vinbär hos min  morfar. En endaste ynka timme behövde de plocka. Efteråt tackade de mig för att jag gjort det lättare för dem att börja skolan. Sickna slöfockar! Och jag har väl inte glömt bort att tipsa om att röda (och svarta) vinbär plockas galant med en bärplockare. I sommar fyndade jag fyra gamla, urtjusiga plockare av plåt för en femma. En till mig och varsin till barnen : )


måndag 4 augusti 2014

Så här lyckades jag med kålen

Efter mitt senaste trädgårdsinlägg var det någon som undrade hur jag hade lyckats få så fin kål (blomkål, broccoli och kålrabbi). Det var ju roligt. Det var så roligt att jag bestämde mig för att svara genom ett inlägg och inte genom ett kommentarssvar. På så vis är ni ju betydligt fler som uppmärksammar att någon faktiskt tyckte att min kål var stor och fin.

Jo, jag har faktiskt lyckats bra med kålen och det som jag tror det beror på är

1) Jorden. I våras fyllde jag på med ett tjockt lager kompostjord i mina odlingslådor. Det har varit kanon. Eftersom jag även byggde en del nya lådor hade jag inte egen kompostjord till alla. I de nya lådorna satte jag kompostjord som jag hade köpt från Stormossen. Stormossen är vår avfallscentral. Även i den jorden har det vuxit så det ha knakat. Känns bra att kunna köpa "återvunnen" lokal jord direkt på släpkärra.

2) Gödning. Den enda gödning jag har använt är att jag i den grop jag skulle sätta kålplantorna i satte blodmjöl och vattnade rejält innan jag satte i plantorna.

3) Väv. Jag täckte mina kålplantor med väv för att de skulle komma igång ordentligt. Men eftersom jag inte tror att plantor trivs att växa under väv hela tiden tog jag bort den efter någon månad och plockade sedan kålarverna för hand.


fredag 1 augusti 2014

Lev mer

Jag sitter och läser nyutgåvan av John Seymours bok Självhushållning -En handbok för realister och drömmare. Jag har faktiskt bara bläddrat i originalet och konstaterat att den inte var i min smak, trots att jag vet att den har inspirerat många. Därför tänkte jag ge nyutgåvan en chans.

Och det kunde inte börja bättre. I det svenska förordet läser jag följande:

"Ordet självhushållning får ofta utstå omskrivningar som alla ser bättre ut i skrift, låter finare i tal, eller helt enkelt får oss att tänka på något annat än att skyffla kodynga och rensa ogräs: det goda livet, det enkla livet, eller min egen favorit att leva mer på mindre". Dessa sköna begrepp är något många av oss gillar att tänka på som ett alternativ till det liv vi har ..."

Och då pöser jag lite och faktiskt, på riktigt, inbillar mig att begreppet "att leva mer på mindre" ja, det har den svenska redaktören säkert fått från min blogg och bok. Jag sitter och trissar upp mig själv över att jag kanske med fem ord faktiskt bidrar till det klassiska verket.

Kanske är det inte så. Vem vet? Men lite kul är det ju allt.