söndag 30 oktober 2016

Bokrea på mina böcker


Jag har alltid drömt om att mina ungar som tonåringar vill hänga med sina kompisar hemma hos oss. Nu ser det ut som om drömmen håller på att gå i uppfyllelse, det är bara ett hinder på vägen. En massa boklådor! Mitt boklager tar så mycket plats så sonen sitter och huttrar på byn istället. Så kan det ju inte vara. Därför utropar jag bokrea så här passligt inför farsdag och julafton. Så passa på och köp presenter samtidigt som du motverkar köldfrusna tonårsfingrar.


Villkor:
Rean pågår fram till 15.12.2016
I priserna ingår moms 10 % och frakt till Finland och Sverige.
Ett bankgiro medföljer.
Böckerna sänd som andra klass brev, vilket i praktiken innebär att leveransen i Finland tar cirka 5 dagar från beställning och i Sverige cirka 8-10 dagar från beställning

Vill du att jag skriver en hälsning i boken går det finfint! Meddela i så fall när du beställer vad du vill att det skall stå.
Du beställer genom att sända mig ett mejl på adressen i balken till höger.

Till alla som beställer böcker sätter jag med ett litet "Att våga" häfte så långt lagret räcker.
(Värde 5 €)

Då kör vi!



Ingen är den andres lik. 
Pris 12 €
Antal i lager 300 st
Läs mer om boken här. 













Lev mer på mindre
Pris 20 €
Antal i lager 400 st
Läs mer om boken här
Läs ett utdrag ur boken här


Kvinnor och kakor längs Kyrö älv

Kvinnor och Kakor
Pris 30 €
Endast 5 st kvar
Läs mer om boken här







lördag 29 oktober 2016

Fixa miljövänliga presentpåsar

Vi har i många års tid använt bruna papperspåsar till nästan allt, så även till presentpåsar.
Miljövänligt, billigt, personligt och enkelt att paketera.

Möjligheterna att "snygga till" dem är  många. Mitt favoritsätt är att sätta mig ner en stund och rita. Då får jag samtidigt lite gratis avkoppling. Och så är det ett perfekt sätt att "umgås och pyssla" med dottern.

Min inspiration hittar jag  på Pinterest. Skriv in "doodles" i sökfältet och känns hur det börjar klia i fingrarna. 

fredag 28 oktober 2016

Vinterbona glasverandan

Vi har en glasveranda som är oss väldigt kär. Där har vi ätit många middagar i vårsolens sken och låtsats att det nästan är sommar. Glasverandan har dock haft enkla, gamla fönster (från ett gammalt dagis i Bergö) och den har hittills fungerat som kallveranda. Men nu skall det bli ändring på det här!

I samband med att vi drog in värme i vårt hus och installerade gamla gjutjärnsbatterier började Jenk drömma om en varmbonad veranda. Förra vintern isolerade vi taket och nu är det dags att sätta in dubbla fönster. Fönstren har vi beställt från Sands Snickeri i Södra Vallgrund.

Och nu när Jenks dröm går i uppfyllelse är det dags för mig att börja drömma. Vad allt kan jag göra med en varm glasveranda som i vintermörket rymmer 10 personer? En veranda där stearinljusen lyser och en svag doft av rökelse slår mot en när man öppnar dörren. Först och främst skall mina pepp-grupper flytta dit vintertid. Men jag har även en annan dröm ...

Jag vill ordna diskussionskvällar. Kvällar med högt i tak och spännande ämnen. Kvällar där man lär känna nya människor, får ta del av andras tankar, äter något gott och njuter av stämningen. Kvällar där vi funderar på hur vi kan rädda världen, kvällar där vi funderar på vad som är godhet, kvällar där vi funderar på hur andlighet kan ta sig uttryck i vardagen, kvällar där vi funderar på vad som håller oss tillbaka ...

Det är vad jag drömmer om. Ett koncept med namnet "Glasverandan".


torsdag 27 oktober 2016

Jag gästar podden "Andra sätt"

Jag har fått äran att vara med i den svenska podden "Andra sätt" där jag pratar om mig själv och min största talang.

Vill du lyssna kan du göra det här. Avsnittet är 48 minuter.



onsdag 26 oktober 2016

Ylva, Johan, Siri och Permakultur!

Jag blir så sjukt taggad av människor som vågar fortsätta trots att det kommer hinder på vägen. För några dagar sedan fick jag ett mejl av Ylva som berättade att de byggt upp en gård (Borrabo) enligt principerna för permakultur.

Och nu ville de berätta om allt vad de lärt sig i en bok, eftersom de tycker att det inte finns någon bra bok om permakultur på svenska. Så de skriver och ritar och kontaktar förlag, men stora förlag vågar inte satsa för att det är ett så okänt kort och målgruppen är liten. (=Vi som intresserade läsare är alltså för få och futtiga).

Istället för att sätta sig ned vid ankdammen och sucka djupt bestämmer sig familjen Arvidsson istället för att ge ut boken själva. Tjohoo, vad bra! De vill dock trycka boken lokalt, vilket ofta är dyrare, och därför har de bestämt att i november starta ett Kickstarterprojekt för att förverkliga sin dröm. Vi kan alltså hjälpa till om vi vill!

Vill du veta mer om dessa roliga människor, deras superintressanta projekt, deras spännande gård och vad permakultur överhuvudtaget är tycker jag att du skall gå in på deras länkar www.permakulturboken.se och www.borrabo.se

Lycka till familjen Arvidsson!

tisdag 25 oktober 2016

Boktipset: Ett stekt ägg är också middag

Med en flock höns som bara blir större och större, med skåp fulla med äggkartonger och med barn som för länge sedan är urbota trött på ägg tyckte jag titeln Ett stekt ägg är också middag såg lovande ut. Bokens författare Siri Barje är tydligen någon kändis i Sverige, men jag har faktiskt ingen aning om vem hon är.

För det första ... boken handlar inte om ägg. Visserligen lär du dig hur du kokar ett perfekt ägg, hur du gör en god omelett och en spännande äggröra, men vill du läsa en bok om hur du kreativt använder dina ägg så är det inte denna bok du skall läsa, trots titeln. Men boken innehåller en hel del andra roliga recept.

Men låt mig börja från början. Boken är skön att bläddra i. Snygga illustrationer, snygg layout och skönt papper. De små texterna invid recepten är personliga och trevliga, vilket fick mig att först faktiskt läsa boken som en "läsbok" för att sedan börja använda den som en "receptbok". Sånt tycker jag om.

Om vi övergår till recepten så kommer jag inte att testa de flesta av dem. Orsaken till det här är att boken innehåller en hel del recept på mackor (eller smörgåsar som vi envisas med att säga i Finland), sallader och snacks. Och för mig är det här inte mat. Men de recept som finns under kategorin soppor, grytor och pastarätter ser desto mera spännande ut. Faktum är att vi redan har testat en soppa på mungbönor (som jag faktiskt bara hittills tänkt på som groddböna) som fick förvånansvärt höga betyg i den kräsna familjen. Vi har dessutom gjort en lasagne på rödvin och aubergine, vilken fick toppbetyg av familjens äldre medlemmar. Ännu har jag flera recept jag ivrigt väntar på att testa. Vad sägs om fänkålsrisotto eller potatisgratäng med jordärtskocka, savojkål och svamp?

Jag tycker om att boken inte är så märkvärdig. Siri skriver att hon älskar pasta och det känns rätt skönt att inte få några hälsopekpinnar uppkörda. Boken varvas även av Siris tankar kring mat, råvaror som är bra att ha hemma och hennes kitchen hacks, vilket gör att jag tycker det här är en bra bok att ge till yngre kockar som kanske precis har börjat kocka sin egen mat.

Jag är glad att jag läste boken och fick en hel del nya recept till familjens matlista, men största delen av boken kommer att bli "oanvänd". Å andra sidan är det ett rätt vanligt fenomen när det gäller mig och kokböcker. Alltså vad försöker jag säga ... en klart läsvärd bok som jag dock inte måste äga.

Vacker, rolig och perfekt för en yngre kock!

måndag 24 oktober 2016

Jag och reklam

Jag får titt som tätt mejl från företag som vill att jag skall skriva om olika saker på min blogg. Marknadsföra deras grejer helt enkelt. Jag tackar nästan alltid nej -speciellt om det är större företag. Ibland är det små företag som jag tycker behöver synlighet för det goda arbete de gör och då är det annorlunda.

Jag får liksom inte ihop det inne i skallen att en blogg som handlar om att vara nöjd med mindre, leva mera medvetet, gilla självhushållning och värna om miljön blir mera trovärdig av att skriva om hur man lekte med lego som liten, hur man älskar att inreda huset eller hur man testat ett nytt dundermedel i städningen. Så dessa inlägg lyser fortsättningsvis med sin frånvaro.

Jag gillar inte heller annonser på bloggar, så även dessa går bort.

Men, det finns någon jag inte kan motstå ... böcker! Som ni säkert har märkt under årens lopp så läser och skriver jag gärna om böcker som lär mig nya saker. De vill jag gärna dela med mig av. Många böcker lånar jag på biblioteket eller köper för egna pengar, men en del får jag faktiskt som recensionsexemplar.

Och kanske är det här marknadsföring. Jag får ju faktiskt böckerna (trots att det är tryckt "recensionsexemplar" inne i dem). Men jag lovar att jag verkligen skriver vad jag tycker. Tycker jag inte om boken så skriver jag det, trots att det kanske inte är så bra marknadsföring för boken och trots att det kanske påverkar mina chanser att få böcker hem i postlådan i fortsättningen.

Så nu vet ni min inställning till reklam och marknadsföring på bloggen. Jag tjänar inga pengar på min blogg. Jag tackar nej till de flesta förfrågningar om att göra reklam på bloggen, men böcker kan jag inte motstå ...




söndag 23 oktober 2016

Söndagsvandring

Idag har vi haft en söndagsutfärd till vår kyrkogård i Gamla Vasa. Ända sedan jag var liten har jag älskat kyrkogårdar och nu på hösten är det extra fint.

Och det finns något nytt att upptäcka varje gång. I somras arbetade vår dotter på begravningsplanen och hon har visat mig massor av "gömställen". Följ med!
Jag tror att många inte känner till att det i Gamla Vasa bredvid den lutherska och den ortodoxa kyrkogården även finns en konfessionslös kyrkogård där t.ex. ateister är begravda. På bägge grindstolparna finns denna "skylt". En bägare med en eld och bokstäverna VL. Samma symbol finns även på en del gravar. Vad står detta för?

Är det månne den violetta flamman? (På finska violetti liekki). Jag har  vänner som ber om beskydd av den violetta flamman, vilket fick mig att undra om det är denna symbol som dyker upp här. Den violetta flamman är en andlig energi som under många år har använts av andliga sökare. Är det någon som vet? Skulle vara kul att veta.

På samma område finns även  några muslimska gravar. Många av dem är väldigt anspråkslösa och de står upp ovan jord på ett helt annat sätt än våra, vilket gör att man ser storleken på den som begravts. Ett barn har en pytteliten grav, vilket gör det hela så tydligt på något sätt. 


Utanför de egentliga kyrkogårdarna finns mitt i skogen en liten "judisk gravgård" med två judiska gravar. De är svåra att hitta om man inte vet om dem och frågorna är många. Vem var de två okända judiska soldaterna? Vad gjorde de här? Stenen restes år 1930, men när dog de? Och varför?

Inne på den ortodoxa delen finns en rysk massgrav med 75 ryska soldater. Den yngsta soldaten är blott 19 år. Sorgligt, sorgligt. 

När man kommer till den gamla delen av "vår" begravningsplan kan man välja att gå in genom portarna eller vandra över stentrapporna. Förr bar man kistorna av odöpta barn och personer som tagit självmord över trapporna. De hade nämligen inte rätt att bäras in genom grindarna. Vilken känsla att tänka på det när man kliver i trappan ...

Vår kyrkogård är för övrigt en av de äldsta kyrkogårdarna i Finland där det ännu sker begravningar. 

Jag tycker det är så roligt att gå omkring och läsa på gravarna. Det finns så mycket mer information på de gamla gravarna än på dagens. T.ex. skrev man ju ofta ut yrke. Denna gravsten är en av mina favoriter. 

Jag tycker också denna är lite rolig och sorglig på samma gång.

"Jämte särskilda hans efterkommande". Undrar vad man behövde göra för att kvala in ...

fredag 21 oktober 2016

Bananglass på specialbananer

Vår lokala mataffär brukar ibland sälja ekologiska 'Specialbananer'. Det är bananer som har blivit för bruna för att falla konsumentsvensson i smaken. Istället för att slänga bort dem, förpackar de bananerna och säljer dem till ett kraftigt rabatterat pris.

Alltid när jag ser dessa bananer så bunkrar jag. Jag köper många påsar och när jag kommer hem slänger jag dem direkt i frysen. Vi har nämligen ett glassrecept som är världens enklaste och som blir en perfekt efterrätt när man är på det humöret.

Ta en påse specialbananer ur frysen och skala dem med kniv. Släng de frysta bananerna i mixern tillsammans med en halv burk kokosmjölk. Smaksätt med kakaopulver (råkakao om du vill köra på den hälsosammare varianten) för att få chokladsmak eller med vaniljpulver och lakritspulver för att få lakritssmak. Mixa och servera direkt.

Ps. Den andra halvan kokosmjölk kan du slänga i frysen till nästa gång du blir glassugen. Eftersom mjölken är fet kan du inte ha den i årtal i frysen, men någon månad går bra.

onsdag 19 oktober 2016

Beskära hallon och björnbär

Nu är det dags att masa sig in i hallon- och björnbärssnåret och klippa bort de grenar som har burit bär. På så vis håller du buskarna luftiga, vilket förhindrar svampsjukdomar och mögel. Den här årstiden är det också väldigt enkelt att se vilka grenar som skall bort. Klipp av dem direkt ovan jord.

Sommarhallonen bär frukt på fjolårets skott, vilket gör att du inte kan råka klippa fel. Årets skott som alltså inte ännu burit bär lämnar du alltså kvar till nästa år. 

måndag 17 oktober 2016

Blåmåndag och David Jonstad

För en tid sedan var jag på föreläsning med David Jonstad, författaren bakom bland annat böckerna Kollaps och Jordad. Boken Kollaps skrev jag om för många år sedan, boken Jordad har jag ännu inte läst. Här kan du dock läsa några utdrag ur boken.

Föreläsningen var väldigt intressant och fokuserade mycket på hur samhället måste förändras för att både klara av att omvärlden förändras (t.ex. om oljan minskar) och klara av att motverka att omvärlden förändras (t.ex. klimatet förstörs). Själv har Jonstad flyttat från Stockholm till en gård i Dalarna och lever som han lär. Han vill låta självhushållningen bli ett mervärde i livet. Fint så.

Vill du lyssna på en podd där David pratar om sina tankar hittar du den här. 

Det jag själv kommer att ta med mig mest från föreläsningen var uttrycket "blåmåndag". Blåmåndagen stod tidigare för en "arbetsfri dag" i bemärkelsen. -Oj, tog helgen slut och jag hann inte med allt det roliga? Jamen, då gör jag det på måndag. Och för mig är det nog det bästa med det liv jag lever. Att saker och ting inte tillhör vissa dagar och att ångesten på söndagkväll sällan infinner sig. Det finns oftast utrymme för att göra det man längtar efter nästan när som helst.

Idag är en blåmåndag. Den ger mig ett oerhört mervärde till livet.

Ps. Imorgon kväll skall jag åka och lyssna på RuneWestergårds föreläsning kring sin bok "Ett jordklot räcker" där han skriver "Endast en bostadslös vegan skulle klara av att avsätta ett hållbart ekologiskt fotavtryck enligt dagens etablerade normer. Men mänskligheten kan omöjligen snåla sig ur miljöhotet genom radikalt minskad konsumtion. Det synsättet ställer evolutionen på huvudet och hotar drivkrafterna för teknologin som är vårt egentliga framtidshopp". Tänk att få sätta de där båda i samma rum och stänga dörren ...


fredag 14 oktober 2016

När brorsan kommer på besök

Ibland ringer telefonen och någon i andra ändan frågar -Vad gör ni? Jag tänkte komma ut en stund. Och då vill man gärna ha något att bjuda på. Är frysen tom på bullar och kakor (som den ofta är hos oss) har jag ett tips på en superenkel, supersnabb och rätt nyttig godsak du kan bjuda på. Funkar även bra som efterrätt när det värker i efterrättstanden.

Skala några äpplen. Är du en präktig självhushållare kan du ta några direkt av äppelträdet eller ur jordkällaren, annars är du tvungen att ta några ur fruktskålen. Skiva äpplena.

Värm upp en stekpanna eller gryta. Klicka i lite smör och släng ner äppelbitarna.
Krydda med kanel och kokossocker.
Stek tills äpplena är genommjuka.


Ner med äppelringarna i en skål och strö över kardemummasmulor.

-Men, tar det inte länge att göra smulorna, kanske du nu undrar.
Då svarar jag att de här smulorna är superenkla att förvara i en lufttät burk.
Du kan göra en stor sats och använda dem många gånger.

Till en sats kardemummasmulor behöver du:
2 dl havregryn, en nypa salt, finstött kardemumma, ½ dl kokossocker och 50 g kallt smör.
Skär smöret i mindre bitar, tillsätt de övriga ingredienserna och använd fingrarna till att få ihop en grynig massa.
Smula smulorna (ha ha) i en ungsform och in med dem i ugnen på 200 grader. Rör om ibland och låt dem vara kvar tills de blir gyllenbruna och lite knapriga. Det brukar ta ungefär en kvart.

Så inte tar det så länge det heller ...

Servera med vaniljglass eller vaniljsås.



torsdag 13 oktober 2016

Vegetarianresans recepthäfte och ett roligt telefonsamtal

I onsdags hade jag premiär på min föreläsning Vegetarianresan här i Finland. Det var 50 personer i publiken och jag tyckte själv det gick helt bra, men jag är förstås alltid rätt spänd i början av en ny föreläsningsgrej. Hur gick det hem?

I samband med föreläsningen har jag även skrivit och tryckt upp ett recepthäfte med 30 vegetariska recept som vi i familjen provat oss fram till under årens lopp. Det här är recept som vi ofta använder i vår vardag och som nästan alla i familjen gillar. Häftet är tänkt som ett start up-kit för de som varit på föreläsningen och som enkelt vill komma igång när de kommer hem.

Idag fick jag ett telefonsamtal av en äldre kvinna. Hon pratade snabbt och jag tror hon var lite nervös. -Jag var på din föreläsning i onsdags och jag måste säga att du har frälst mig ordentligt. Kan du sända mig ett recepthäfte på posten? Jag blev så glad! Det var precis det jag behövde höra! Så nu är jag redo att frälsa världen i linsgrytans tecken! För jag tror verkligen att världen och vi själva behöver mera vegetarisk mat.

I ett av mina förra inlägg var det någon som frågade om man får köpa recepthäftet även utan föreläsning. Visst får man det! Häftet kostar 12 € och i priset ingår porto (i Finland och Sverige). Häftet dimper ner i din postlåda tillsammans med ett bankgiro bara du sänder mig din adress. Du får även med ett litet följebrev med bitar av föreläsningen så att du förstår min tanke bakom recepten.

Vill man boka en föreläsning till sin hemort föreslår jag att du kontaktar någon lokal kursarrangör och ber dem kontakta mig. När det gäller föreläsningen "Vegetarianresan" är jag inte så hutlös med priset. Det skall inte en frälsare vara tycker jag. Love and carrots!

onsdag 12 oktober 2016

Torkade havtornsblad

På vår gård står en jättestor och ful havtornsbuske. Eftersom dess honor har dött för länge sedan blir det inga bär och skulle jag i våras bara ha orkat masa mig iväg till garaget för att hämta en såg hade den minsann rykt.

Men kanske var det bra att den lämnade kvar, för jag råkade plötsligt i förbifarten läsa att man när det kommer till havtorn inte bara behöver tänka nyttiga BÄR utan att man även kan tänka nyttiga BLAD. Man kan nämligen torka bladen och använda dem som te. Eftersom jag är dålig på att dricka te tänkte jag själv smula ner dem och använda dem i smoothie. Jag har inte hittat så mycket information om detta så om jag plötsligt försvinner från cyberrymden kanske ni förstår att det inte gick. Å andra sidan hittade jag en artikel om att man vid Tekniska högskolan i Lund funderar på att av havtornsblad göra ett vattenlösligt pulver, rikt på antioxidanter, som man kan blanda i t.ex. korv. Varför? Jo, eftersom de flesta tillsammans med kött äter för lite grönsaker. Göudlich, säger jag bara.

Bladen torkar oerhört enkelt. Det är bara att riva av dem, bre ut dem på en tidning och vänta något dygn.

Vill du läsa mer om havtorn kan du läsa här

tisdag 11 oktober 2016

Anlägga ett smultronland 2-52

Minns ni att jag i våras köpte två smultronplantor? Plantorna satte jag i en hopsnickrad låda med fin kompostjord och där har de stått hela sommaren utan att jag ägnat dem en tanke.

I går tog jag och rensade lådan på revor. Det var så många att jag kunde anlägga ett helt smultronland. Revorna är nu lika stora (eller små beroende på hur man ser det) som när de köptes, vilket gör att jag tror det kommer att gå rätt fort att fylla även denna låda.

Att bli självhushållande på plantor gör att du inte kan tänka att du skall äta massor av smultron redan samma sommar du köper plantorna, men orkar du vänta något år till har du massor av smultron nästintill gratis. Vi lockas ofta att köpa många plantor på en och samma gång, men väldigt många plantor förökar sig villigt bara du ger dem de rätta förutsättningarna och lite tid.

Och som ni ser på den första bilden är det här bara en del av de revor som kom från två stycken plantor. Lika många revor har sökt sig ner till marken och slagit fäste där. De kommer att få leva sitt eget liv och förhoppningsvis blir det smultronlycka även där. 

söndag 9 oktober 2016

Jag har varit på bio


Det har varit transition week här i Vasa och jag har varit på två evenemang. En kväll var jag på en föreläsning med David Jonstad (vilket jag tänkte skriva mera om sen) och en kväll var jag på filmförevisning av filmen Tomorrow.


I filmen lyfte man upp det här med hur duktiga vi människor är på att skapa filmer om hot mot mänskligheten. Vi äts upp av zombies, vi attackeras av små gröna gremlins, vi möts av utomjordingar som kommer för att stjäla vårt vatten och så vidare. Men den mest realistiska skräckfilmen lever vi i varje dag utan att reagera på eller orka ta till oss. Hotbilden blir för stor, vilket gör att vi inte orkar ta det till oss, sätter på skygglapparna och fortsätter som tidigare. Och det är kanske det som är problemet, att framtiden målas upp så dystert och att vi känner oss så små. Filmen vill vara en kontrast till allt det här. Den vill visa på att det går, att det är möjligt och att de faktiskt görs en hel del småskaligt (och även i större form naturligtvis).

Den största förändringen mot en bättre värld börjar enklast med att man börjar förändra sig själv -sina tankar, sina värderingar, sina beteenden, sina konsumtionsmönster, sina avtryck. Dels för att om alla gör lite så betyder det i slutändan oerhört mycket och dels för att om en börjar leder det oundvikligen till att fler följer efter. Så är det bara. Och för den enskilda individen leder ofta en liten grej till en annan liten grej som blir en tredje liten grej och vips gör man rätt mycket utan att man ens tänkt på det. Så allt handlar om en pytteliten förändring som alla faktiskt klarar av.

Filmen var klart sevärd och om jag har förstått det rätt kan man få möjligheten att visa filmen i sin egen stad eller förening. Kolla in mer på deras hemsida. 


lördag 8 oktober 2016

Vad gör jag?

Det har inte blivit så mycket skrivet här på bloggen på senaste tiden. För det är ju lite så att när man har skrivit en blogg om självhushållning i flera års tid, så har ju många av de "vanliga" sysslorna på gården redan beskrivits och det är ibland svårt att hitta oskrivna saker att berätta om. För att ni inte skall tro att jag helt återfallit till konsumtionens djävul och lathetens lilla demon har tagit över min kropp levererar jag lite bildbevis.
Jag plockar och torkar trattkantareller. En av mina bästa vänner bor nära trattkantarellparadiset så med jämna mellanrum våldsgästar jag henne för en prat- och plockstund i skogen. Det är ju verkligen ett kanonår med trattkantareller!

Jag brukar torka alla mina trattkantareller. Mörkt, varmt och luftigt. Sedan förvaras de mörkt, svalt och lufttätt. 

Vi har plockat tomater i vårt glasväxthus ända till slutet av september. Vi har inte haft någon annan tilläggsvärme än tre stora vattentunnor som värmts upp under dagen för att sedan avge lite extra värme nattetid.

Men för några dagar sedan blev det jättekallt och då plockade jag in alla gröna tomater och paprikor. Bara jag orkar skall jag bre ut dem på ett mörkt ställe. En del låter dem mognas i ljus, medan andra säger att mörker är bäst. Jag har testat båda och tycker att båda funkar, men de mognar mer långsamt i mörker och man vill ju gärna att de skall mogna under en längre period. 

Så städar och rensar jag upp i mina odlingslådor. Det som ännu är grönt och fint, som här mangolden och bladselleri, får stå kvar. Sedan skall jag paketera in marken med växtdelar och gräsklipp. Jag tror inte så mycket på det där att låta marken ligga bar en längre tid.

Men vad gör man egentligen med bladselleri? Jag har rätt mycket, men vet inte hur jag skall ta tillvara den annat än torka en liten del till soppor och så. Tänkte att jag skulle odla den för att pressa ner den i min juice och dricka den färsk, men jag tänkte faktiskt spy av smaken. 

Så skördar jag det som finns kvar i landet och ibland glömmer jag det ute så att frosten biter till.

Morötter, kålrötter, rovor och rödbetor hör till denna kategori. 

Så har jag kokat lingonsylt. 

Grönkålen torkar jag också och maler ner till ett pulver som jag använder i mina smoothies. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag annars skall göra med den. Försöker jag sätta med den i såser och grytor är alla barnens tallrikskanter gröna och fina efteråt. De allra sista grönkålsstockarna brukar jag glädja hönsen med när allt annat grönt är slut i naturen. Inbillar mig att äggen blir extra hälsosamma då, ha ha.

Och så har jag jobbat med ett recepthäfte med 30 vegetariska recept som fungerar som "start up-kit" för motvilliga vegetarianer.  Recepthäftet kommer att säljas i samband med mina vegetarianföreläsningar och vill man beställa något exemplar går det även bra att ta kontakt.


fredag 7 oktober 2016

Trerättersmiddag med stjärnkock -en helt vanlig fredag för mig

Det finns faktiskt en fortsättning på händelsen med stjärnkocken Micke Björklund som kom hem till mig och bjöd mig på tomatsoppa. Några dagar senare ringde han och bjöd mig på en trerättersmiddag på Strömsö. Det var ju en trevlig sysselsättning på en helt vanlig fredag i mitt liv. Här kommer vad han bjöd på med länk till alla recepten. På projektets liveblogg (som nu inte är live anymore) hittar du bilder på när jag smajlar omkring på Strömsö. -Åh, vilket drömjobb det måste vara! Ni kan se på min min att jag bara sitter och drömmer, ha ha.

Som förrätt fick vi nötcarpaccio med svamp- och rödlökspickles. Mycket gott! Helt otroligt att alla ingredienser bara hämtats på en radie av 30 km från var vi satt.

Receptet hittar du här

Till förrätt var det halstrad sik med rom och potatisbakelse. Det här var klart min favorit. Efteråt fick vi frågan vad som förvånade oss mest med måltiden och för mig var det att jag tyckte så mycket om rommen. Det brukar annars vara lite äckelpäckel för mig. Skulle verkligen inte stå mig som avnjutare av dyr kaviar. Jag tror i och för sig inte att det var svaret de var ute efter på frågan. Man kanske borde ha sagt något i stil med bildtexten ovan.

Trots att det är helt "vanlig" mat märker man ju klart skillnad på när en stjärnkock tillreder maten. Det är liksom det lilla extra. Som t.ex. havtornssaften som ringlades över siken.

Receptet hittar du här



Till efterrätt blev det honungspannacotta med säsongens fruktkompott (rabarber och äpplen) med havrefras. Visst var även detta gott, men dock en liten besvikelse för mig. Det smakade precis som något jag skulle kunna ha gjort själv. Och åtminstone i mitt fall förväntar jag mig (och hoppas på) lite mer än så. Det som dock gjorde det lite extra gott var att det var vår honung som använts i efterrätten.

Receptet hittar du här

Som avslutning fick vi smaka på Cikoria-kaffe. Jag är ingen kaffedrickare och kan räkna de koppar kaffe jag druckit på mina fingrar, så jag känner att jag inte kan göra en rättvis jämförelse med vanligt kaffe, men det gick faktiskt att dricka helt bra. Det påminde lite om Terva-Leijona (ett litet tjärgodis som finns här i Finland). Det kan dock hända att jag är ensam om den jämförelsen. Och inte fick jag hjärtklappningar heller. Inte av kaffet i alla fall. Det skulle i så fall ha varit av alla trevliga karlar kring bordet.

Sedan när jag kom hem hade min favoritkock överträffat sig själv med traditionellt ris, ugnsgratinerad blomkål, stekt getost och ultralokala tomater med några kuber fetaost. Som ni ser har han tänkt på att man äter lika mycket med ögat som med munnen.




torsdag 6 oktober 2016

Värm växthuset med kompost

Bilden är lånad från bloggen "Kompostbloggen"
Jag har för många år sedan skrivit om Bondjäntans projekt Glädjehuset där hon vintertid låter sitt växthus vara hönshus, för att sommartid odla i golvströet/skiten. Tanken är här att den värme som komposteringen avger värmer hönshuset vintertid.

Idag fick jag höra om Kompostbloggen som beskriver hur man i början av våren (och hösten) kan anlägga en kompost inne i växthuset och sedan höja värmen i växthuset med hjälp av komposten. Lite som en jättestor varmbänk kan jag tänka mig. Låter det intressant kan du enkelt både i textform och via filmsnuttar följa projektet på bloggen.

Jag blev riktigt inspirerad av tanken trots att det nog skulle vara svårt hos oss. Det mindre växthuset är av plast och håller in värmen för dåligt. Glasväxthuset är så stort så att det skulle krävas en enorm kompost för att värma upp det. Men kanske det skulle vara ett alternativ i ditt växthus?