lördag 29 september 2012

Plocka trattkantareller

Egentligen tycker jag att trattkantareller är den roligaste svampen att plocka av den anledningen att den är så lätt att förvara. Jag torkar den helt enkelt och så är det så lätt att slänga ner en näve torkade trattisar i såsen, grytan eller smeten till köttfärslimpan.

Bloggen 'Lamm på en höft' har receptet på världens godaste gryta. Jag har modifierat den lite för att passa mitt skafferi och fixar till den så här: fårkött, lök, soja, calvados, vatten, salt och peppar. När köttet kokat mört slänger du i en näve torkade trattkantareller och låter koka med en stund. Före serveringen rör du ner en burk creme fraiche.

De som följt min blogg eller läst min bok känner kanske till att det vilar en kantarellförbannelse över mig. Tyvärr gäller den även trattkantareller. Men min vän Tessa brukar förbarma sig över mig och ta mig med på svampfärd. Sanningen är den att hon själv har så många ställen att hon inte orkar plocka alla. Ja, olika falla livets lott. Så nu har jag plockat trattkantareller och lärt mig att det bästa stället att hitta trattkantareller på är i en sluttning där det växer granar och husmossa.

Trattkantarellen känner du enkelt igen eftersom den har gul stam, skivorna går ner på stammen och stammen är ihålig. För den som kan sina svampar finns det egentligen inga förväxlingssvampar, men är du osäker rekommenderar jag att du första gången tar med dig någon som kan visa dig svamparna. De är svåra att få ögonen på och det finns många bruna svampar. Men när du en gång har lärt dig så är det enkelt att känna igen dem. Nu skall jag ut och söka egna ställen!



fredag 28 september 2012

Tantnostalgi

2009 fick jag en idé, jag skulle skriva en bok som skulle handla om alla gamla tanter här i byarna och den livsvisdom de förvärvat under ett helt liv. Livsvisdom som jag som kvinna kände att jag ville ta del av på min egen resa till tant. Så föddes boken "Kvinnor och Kakor längs Kyro Älv".

Det var den första boken jag gav ut på egen hand och egentligen visste jag ingenting förutom att jag trodde stenhårt på min idé. Jag startade eget förlag, jag sökte finansiering, jag sade upp mig och jag skrev, skrev, skrev. Och vilken resa jag fick följa med på!

Jag hade tänkt trycka upp 500 böcker, men någon fick mig övertalad att trycka upp 1200 ex. Jag minns att jag tänkte att hur kan det finnas över 1000 personer som kommer att veta om att jag och boken finns och som sedan i sin tur även vill köpa boken. Den 15 oktober 2010 kom boken ut och den gick som smör i solsken. Snart fick jag trycka upp 1000 till. Idag nästan två år senare konstaterar jag att det bara finns 180 böcker kvar. Och inga fler kommer att tryckas. Nu kanske någon tycker att 2200 ex inte är så mycket, men det är det! Nog för en bok skriven på svenska i Finland. Utgiven på eget förlag. Av en person som ingen egentligen kände till.

Vilken oerhört rolig och lärorik tid det har varit. Ofta har det kommit fram personer och berättat om författardrömmar och bokprojekt de har och jag märker att drömmen om att skriva en bok finns hos väldigt många. Ta tag i dina drömmar! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att jag skulle sälja så många böcker, att jag skulle synas i de flesta finlandssvenska tidningar, att jag skulle få vara i tv och radio flera gånger. Och vem hade trott att jag skulle få ett brev av den dåvarande presidenten Tarja. Tyvärr inte en inbjudan till presidentbalen : )

Och att det skulle bli fler böcker och att folk skulle titulera mig författare, att jag faktiskt kan leva på det här och att det blev precis som jag hade tänkt fast bara mycket, mycket bättre. Jag är tacksam för tanterna som gav mig möjligheten att skriva en bok om dem och jag är tacksam för att jag fixade det här och själv gav mig känslan av att visst går det, bara man tror på sig själv.

torsdag 27 september 2012

Trädgårdsstädning

Nu är det ett faktum. Hösten är här. Jag brukar sätta ganska mycket tid på mina trädgårdsland på hösten. På så vis kommer jag enkelt och lätt igång när vårens solstrålar börjar värma upp jorden. När landet är tömt rensar jag bort allt ogräs. Sedan breder jag ut ett lass med dynga och ovanpå det sätter jag tillbaka trädgårdsrester. I det här fallet är det bönstjälkarna som får utgöra finfin gödning. En sista omgång med gräsklipparen ger fint gräsklipp att lägga på jorden och lönnens stora, fina, blöta löv blir också perfekt. En liten temporär kompost som får förmultna över vintern och lämna efter sig ett fint lager jord där mina frön kan gotta sig på våren.

tisdag 25 september 2012

Hermeneutiska bondbönor

Innan någon börjar förfasa sig över mitt språkbruk måste jag börja med att poängtera att rubriken är en akademisk ordlek på hög nivå ...
Det om det. Detta inlägg skall handla om den ädla baljväxten bondböna och konserveringsmetoden hermetisk inkokning. Och nej, inte heller denna gång har jag gjort enligt böckerna utan på mitt eget sätt och jag tror det blev bra. Så här gjorde jag med min pastasås ifjol och den höll sig hela vintern. Tanken bakom hermetisk inkokning är att skapa ett vacuum i din burk, vilket gör att du kan spara den i ditt svala skafferi eller i din jordkällare utan att behöva frysa produkten eller tillsätta konserveringsmedel. Praktiskt och miljövänligt. Men det som jag framför allt tycker är praktiskt med detta förvaringssätt är att det är klart att använda när man behöver det. Inga frysta grejer här inte.


I går var det gröna veckan. De sista frilandsgurkorna, squashen, gurkorna och bondbönorna fick komma in i värmen. Bondbönor odlas främst för att de är så bra jordförbättrare, men naturligtvis kan man även använda de stora bönorna. Själv diggar jag dem inte så skarpt, men det gör att det är mycket lättare att experimentera med dem : )

Här ligger bönderna och frotterar sig med varandra. Dessa bönor kastas i en kastrull med kokande vatten i några minuter. Dels för att förvälla, men även för att det sega skal som sitter på dem skall gå att ta bort. Inuti bönorna sitter alltså en ännu grönare bönkärna som skall petas ut. 
 
Under tiden värmer du upp dina rena glasburkar i ugnen. 100 grader ca 15-20 minuter. Koka locken. Jag vet att vår ugn är enormt skitig, men än har inte den dagen kommit när jag har tyckt att jag inte har något roligare eller viktigare för mig än att skura ugn.

De varma bönorna läggs i de heta burkarna. Du värmer upp en lag på 1-2 tsk socker på 1 liter vatten. Denna varma lag häller du i burkarna nästan ända upp till kanten. Så vrider du på det varma locket. Sedan ställer du dem att koka i ett par timmar. Här är det skönt att ha vedspis så behöver man inte tänka på elförbrukningen. I botten på kastrullen sätter du en handduk och burkarna skall inte heller röra i varandra. Vattnet skall gärna täcka burkarna eller åtminstone vara lika högt som innehållet i den största burken. Locket på!  Ps. denna gryta hittade jag på loppis för 5 €, vilket kap!

Ta upp dem och vrid åt locket ytterligare. Nu ser du att mitten på locket har sugits ner och det har bildats vacuum i din burk. Nu är burkarna klara att förvara. Summa summarum det tog nästan 4 h att få fyra burkar med bönor. Är det vettigt? Kanske. Kanske inte. Snart kommer jag att skriva om en meningsfull fritid så kanske denna syssla får ingå under den benämningen ...



måndag 24 september 2012

Kolla Strömsö (och mig)

Ifall du bor i Finland och vill kika på det finlandssvenska tv-programmet Strömsö som denna gång gästades av den eminenta författaren Maria Österåker kan du titta här

söndag 23 september 2012

Äppelchipsmaskin

Efter äppelmos och äppelmust är det dags att göra äppelchips. För att göra det så enkelt som möjligt så byggde vi en maskin : )

Det som behövs är några rundstavar, två snören och två krokar. Enkelt och billigt. Jag hade svårt att få tag i rundstav, därför köpte jag en billig taklist som Jenk delade och sågade i bitar.Se bara till att det är obehandlat trä. Eller så tar du barken av pinnar som du plockar själv.

Vi har placerat vår äppeltorkare ovanför vedspisen så att vi kan ta tillvara den sköna värme som börjar sprida sig nu under mörka höstkvällar.

Och äppelchipsen ... de blir så söta och goda. När de är torra är det bara att förvara i korgar eller i papperspåsar och ta fram när sötsaksbegäret blir övermäktigt.

lördag 22 september 2012

Bläcksvamp

Jag tycker ju om att plocka svamp. Men jag är usel på att hitta dem. Jag hör om alla som berättar hur mycket kantareller och trattkantareller det har funnits i år och jag går ut och söker och kommer hem tomhänt. Därför tycker jag att bläcksvampen är en trevlig prick. Mitt på vår gräsmatta växer den och gör mig så glad.

För det är en jättegod svamp,men det gäller att vara snabb. Den förstörs snabbt. Enkel är den att känna igen och jag tycker att den borde få ingå i svampnovisens kunskapsbank. Man ser ju ofta bläcksvampen på gräsmattor och i parker. Var dock lite försiktig med var du plockar för svampar överlag drar ju ofta till sig tungmetaller och föroreningar. Så plocka dem inte nära trafikerade vägar eller i städer. Men om de som här växer på din egen gräsmatta tycker jag absolut att du skall slå till!


torsdag 20 september 2012

Jobb

Jag har inte haft tid att skriva blogginlägg på samma sätt som tidigare. Orsaken är att jag har börjat jobba så smått efter sommaren. Och det går lite trögt, det måste jag medge, men en rejäl början på jobbhösten har jag ändå fått. Det här är första hösten sedan jag sade upp mig som jag inte längre oroar mig över jobbet (eller snarare bristen på jobbet) och det är verkligen skönt. Samtidigt känner jag att min obestämda ångest lurpassar i sovrummets hörn om kvällarna. Ångesten över att ha glömt något, att inte hinna med mina deadlines, att inte kunna uppfylla förväntningar. Det är något jag tror att jag får leva med, minnet av jakten på perfektionism.

Jag tror att det är ganska vanligt att gå omkring och känna sig som en bluff. Det har jag gjort i många år. Men med åldern kommer något, kanske visheten och man hittar sig själv på ett annat sätt, vilket gör att man helt enkelt ger blanka f-n i om man nu mot all förmodan är en bluff eller inte. Eller oj, vad tuff jag lät. Att jag skulle ge blanka f-n i något tror jag faktisk inte kommer att hända. Det ligger liksom inte i min natur, så klart jag än ibland känner mig lite bluffaktig. Som här på bloggen ibland. Ifall jag till någon ger bilden av att jag bara går hemma och syltar och saftar, klappar får och pussar man. För det gör jag, men visst jobbar jag också.

Inte lika mycket som förr, men nog tusan jobbar jag. Något som jag är väldigt glad över att märka är att jag hela tiden blir bättre på att jobba mindre. Jag minns när jag sade upp mig hur jag glatt tänkte på den inkommande hösten och alla sköna höstpromenader jag skulle ha i all sköns ro. Och så kom hösten och jag var nästan aldrig ute i skogen. Jag satt framför min dator och sökte uppdrag. Berättade för alla som ville höra på att jag fanns. Och höstsolen sken, lingonen mognade och jag jobbade. Snopet märkte jag att det plötsligt var vinter.

Så läste jag Gisela Lindes bok Lev enklare och hittade följande rader ... Där gick jag i den lantliga friden  - och slogs ständigt mot klockan, stressade och tyckte att jag inte räckte till. Jag bestämde mig gång på gång för att jobba klart för dagen innan jag gick ut i skogen. Och så missade jag dagsljuset. Igen och igen och igen. Vad hjälpte det att jag slapp tunnelbanan om jag ändå inte tog mig tid att gå ut i skogen? Det var ju precis så det var.

Men det blev bättre. Denna sommar tog jag inga jobbuppdrag före sista veckan i augusti. Och hösten kom och Maria njöt. Men nu börjar jag få upp takten igen. Inte varje dag, inte fulla dagar, riktigt lagom. Ändå en orsak till varför bloggen ibland går i stå. Och så måste det få vara. Ibland.

Vi återvänder

Gradvis börjar vi avsluta vår självförsörjningsmånad. Det är nu det gäller att inte falla för frestelsen att slänga köpkorgen full utan att ta det undan för undan och verkligen njuta av det som nu plötsligt är tillåtet. Som när jag köpte en påse tuggummi och yngsta dottern blev överlycklig och fällde kommentaren -Som jag har längtat.

Att längta var något som jag inte hade tagit i beaktande första gången vi funderade på en självförsörjningsmånad, men som jag så här i efterhand tycker är en av de viktigaste grejerna med vår självförsörjningsmånad. Att låta barnen (och vi) få längta. Längta efter en korv, längta efter tuggummi, längta efter lakrits. För jag blev glad ända in i magsäcken när Jenk kom hem lagom till lunch och drog fram två "köpis-smörgåsar" och varsin lakritsplatta. Inte för att låta det bli till någon vana utan för att få sitta där mitt emot varandra vid köksbordet, tysta, tuggandes och njutandes. Och veta att nästa dag kommer vi troligtvis att äta våra fyra ägg. Och att det är helt ok.

söndag 16 september 2012

Saltgurka

Här kommer ett recept på inlagd skivad gurka. Min vana trogen hade jag förlagt förra årets recept på "saltgurka" och kör detta år enligt ett nytt recept. Därför vet jag ännu inte hur det smakar, men säkert är det gott : )

3 l gurkor i skivor
2 liter vatten             

2 dl salt

 Låt gurkskivorna ligga i denna lag över natten för att sedan rinna av i en sil
Nästa dag kokar du upp en lag på följande ingredienser:
8 dl ättika
11 dl socker
2 tsk hela vitpepparkorn
4 msk gula senapsfrön
dillstjälkar
pepparrot i bitar
blad av vinbärsbuske och körsbärsträd

Varva gurkskivor, pepparrot, dillstjälkar och blad i rena, varma glasburkar. Häll över lagen så att det täcker innehållet och förslut med ett lock. Ställ burkarna att svalna upp och ner. Förvara i svalt utrymme.


lördag 15 september 2012

Bönskörd

Nu är gårdagens vedermödor glömda och idag är det dags att skörda bönor. Bönorna förväller jag några minuter i saltat vatten och så brer jag ut dem på ugnsplåtar och fryser dem över natten. Sedan in i platspåsar. Under vinterna använder jag mest bönorna som ingrediens i olika maträtter.
Här får ni ett exempel på en maträtt som vi tycker väldigt mycket om och som inte kräver desto mera förberedelser:


Grönsakswok med nötter

1 påse cashewnötter
1 liten blomkål
2 morötter
1 rödlök
½ kinakål
frysta bönor
rybsolja

Sås: 2 msk söt chilisås, 2 msk söt sojasås, 1 liten vitlöksklyfta (eller vitlökspulver), ingefära

Rosta nötterna vackert bruna i en torr panna. Bränn dem inte! Sätt nötterna åt sidan. Skär allt i lämpliga bitar och woka / stek tills det är halvmjukt. Du sätter inte i allt på en gång utan det som tar längre tid att bli mjukt sätter du förstås i först o.s.v. Blanda i såsen och ringla den över grönsakerna. Sätt i nötterna och servera med kokta nudlar.






fredag 14 september 2012

En anemisk vegetarian

Jag är så järnrik så jag nästan rostar när jag står ute i regnet. Varje gång jag kollar mitt blodvärde i samband med att jag ger blod så pöser jag av stolthet inombords över att blodsugartanten förbarmar sig över hur bra blod jag har. Men idag förvandlades jag till en anemisk vegetarian. Mitt blodvärde hade sjunkit med 27 enheter sedan sist och nu var jag tvungen att ge tre blodprov innan de kunde avgöra om jag fick ge blod eller inte. Jag som inte tycker om vare sig känslan av nålstick eller synen av mitt eget blod kom utsnyftandes till Jenk i väntrummet.

-Nu får det vara nog! Nu avbryter jag den här självförsörjningsmånaden! Vi är inne på slutrakan (vi har tre dagar kvar) och precis som varje år är vi urbota trötta på hela projektet. Men nästa år antar jag att vi har glömt vår leda och startar gladeligen upp det igen.

Detta år har det i och för sig varit det lättaste året hittills eftersom vi detta år även har haft tillgång till eget kött. Trots att vi har försökt minimera intaget av kött under självförsörjningsmånaden. Men just nu lutar det nog åt att vi satsar på att öka självförsörjningsgraden i vardagen under hela året istället för att fokusera på en höstmånad.

Men oj vad ynklig jag är idag. Nu skulle det sitta fint med lite choklad ...

Silduksproblemet löst


Jag gick in i en affär, sa god dag vad har ni här, kan man möjligtvis köpa sig bordsdukar här?

Och tänk det kunde man. Stora begagnade dukar för 20 kronor styck (jo det var i Sverige) och två stora gardiner för 35 kronor tillsammans. Och de fungerade perfekt som sildukar till äppelmusten så nu är musteriet i full gång igen. Utan otrevlig bismak.

måndag 10 september 2012

Lingontider hej, hej

När jag var liten hatade jag att plocka bär. Inte för att jag plockade så värst mycket. Jag satt mest uppflugen på en hög sten och undrade när vi skulle åka hem. Därför tycker jag det är viktigt att föra det nedärvda lidandet vidare. Även mina barn tycker lingonplockning är pest och pina. Själv försöker jag inbilla mig att det är karaktärsdanande.

I går var det dags. Alla ut i skogen! 60 liter kom vi hem med på 1 ½ timme så bärlyckan var god. Men då måste jag väl tillägga att jag har en riktig bärtröska till man. Han plockar mer än alla oss andra tillsammans. Som en virvelvind susar han fram bland mossor och tuvor. Och varje år berättar han för våra barn om året han plockade ihop till en egen moped. Och varje år ser våra barn lika ointresserade ut. Och så blir mannen förnärmad och mumlar något om bortskämda barn innan han dyker ner i lingonriset igen.

Av lingonen gör vi tre saker 1) Lingonsylt, 2) Lingondricka och 3) Hela frysta lingon. Av den sistnämnda kokar vi vispgröt under vintern.

Lingonsylt (enligt Marthas kokbok)
2 liter lingon
3 dl vatten
500 g socker


Koka upp vattnet, tillsätt bären och låt dem koka i  10 minuter. Sätt till sockret. Låt sylten få ett uppkok och skumma. Rör den då och då tills den är kall. Häll upp i burkar.

Lingonsylten står sig bra i rena glasburkar hela vintern t.ex. i jordkällare eller skafferi. Naturligtvis går den även att frysa. När det gäller lingonsylt brukar jag faktisk inte ens sterilisera burkarna eller "koka vacuum" utan jag häller den kall på rengjorda glasburkar och skruva på locket.

söndag 9 september 2012

Visst kan kalkoner flyga ...

Det roligaste jag vet är att se djur som inte haft möjlighet att från födseln "odla" sina naturliga instinkter börja uppföra sig naturligt igen. Till exempel att ta en kalkon som hela sitt liv har levt inomhus, tätt, tätt tillsammans med tusentals andra kalkoner och låta den uppleva äkta natur. Att se hur den plötsligt börjar sova på en sittpinne eller känna för att flaxa upp på taknocken för att ta sig en titt på världen. Då blir man glad i hjärtat.

lördag 8 september 2012

Äppelmust

Nu faller äpplena från trädet så det står härliga till. Perfekt tid att göra äppelmust. Vi har en deal med min 85-åriga morfar att några gånger i veckan åker vi och länsar hans gräsmatta från äpplen. Han kan klippa sin gräsmatta, vilket är jätteviktigt för honom och vi får enkelt tag i massor av äpplen. Av äpplena brukar vi mest göra äppelmust.

Ifjol konstruerade Jenk en äppelmustare av modell större. Det är ett åbäke som tar plats och som inte är speciellt vacker, men den är väldigt effektiv. På en kort stund får vi mellan 20-30 liter must.  Som mål för i år har Jenk satt 200 l äppelmust (!), men få se om det lyckas. Vi hade nämligen lite otur. Som silduk hade Jenk tvättat upp gamla potatissäckar av säckväv (oanvända). Det funkade jättebra. Ända tills vi smakade på musten och upptäckte en pikant smak av ... potatissäck. Bara att hälla ut de 50 liter vi redan mustat : ( Och i vårt stilla sinne undra varför vi inte smakade på musten medan vi höll på.

Men man lär sig. Och äpplen finns. Nu återstår bara att expermintera fram ett material som håller som silduk och som inte lämnar smak efter sig. Tjolahopp!

torsdag 6 september 2012

Slow food festival

Jag kommer att prata om Slow Life på närmatsmarknaden "Smaka på Västnyland" den 29-30.9 så befinner ni er i södra Finland kan ni väl komma och säga hej : )

Förgiftad

Är titeln på en bok som jag hörde talas om i somras och bestämde mig för att läsa. Personen som läst boken berättade hur hon hade sträckläst boken och hur den hade förändrat stora delar av hennes liv. Sådant låter ju intressant. Men aaarrrgghhh vad svårt det är att hitta en bok i ämnet som känns på lämplig nivå. Antingen innehåller de alldeles för mycket text, grafer, namn på kemikalier etc för att man skall orka bry sig eller så är de alldeles för enkla typ ta en tygväska med dig när du går till affären. Boken förgiftad var av den tidigare nämnda kategorin. Jag vill ju hitta en bok som beskriver vad jag skall undvika och varför utan att behöva känna att jag måste komma ihåg ftalater hit och blablabla dit. Där ser ni, jag kommer inte ihåg namnet på en enda kemikalie nu när jag skall skriva det här. Jag har inte orkat läsa många sidor, bläddrat lite på måfå. Jenk läser och berättar. Kanske hans ingenjörshjärna går igång på sånt här.

Hur som haver det jag kommer att ta med mig från boken är att teflonpannor dödar kanariefåglar (eller var det möjligtvis undulater?). Jo, om man har en burfågel i köket och samtidigt värmer upp en stekpanna i teflon eller en ugnsplåt i teflon så börjar fågelns lungor blöda och den kvävs. Det finns till och med ett begrepp för det här PTFE toxicity. Och om man hettar upp teflonpannan till över 360 grader vilket tydligen är rätt vanligt att man gör så avger den jättegiftiga gaser även för oss. Ännu ett skäl att älska sin gjutjärnspanna.

Förgiftad -nej tack!

tisdag 4 september 2012

Strömsö

Idag har jag varit på inspelning av det finlandssvenska programmet Strömsö. Det var en stor ära och väldigt, väldigt roligt. Vi (jag och programledaren Camilla) bakade paj med krusbär och cashewnötter och pratade om livet som självförsörjande. Visst tycker jag att jag redan nu har mitt drömjobb, men skulle någon ge mig ett eget litet tv-program så visst kunde jag åtminstone tänka mig att överväga ett jobb-byte : ) Och så fick jag ju mat! Jag blev nästan lika euforisk som under lördagens maratonzumba när jag märkte att det ingick saltgurkor, choklad, chips, salmiak och banan i biljettpriset. Jag tror nästan jag åt lika mycket som jag svettades. Det gäller att passa på när man är självförsörjande!

Ps. "Mitt" Strömsö-program kommer att sändas söndagen 23.9

söndag 2 september 2012

Bönor för trångbodda

Titt som tätt får jag frågan hur man kan tänka odling och självförsörjning om man endast har en liten täppa, bor i radhus eller i lägenhet i stan. Klart att det är lättare för oss som bor ute på landet, men även vi har börjat smått och vårt trädgårdsland är till sin yta inte så speciellt stort.  Jag har tidigare skrivit om potatistorn där man odlar potatis på höjden. Vårt potatistorn gav oss visserligen potatis, men inte på långa väga när så mycket som vi hade tänkt oss. Anledningen var att potatisblasten nästan enbart växte upptill på tornet och endast ett fåtal plantor växte ut på sidan som det var tänkt. Anledningen till det var i sin tur att jag tror att vi hade satt ett för tjockt lager halm mellan jord och galler vilket gjorde det för mörkt. Bättre lycka nästa år skall vi hoppas.

Men nu tänkte jag inte skriva om potatis utan om bönor, för bönor är verkligen något som är enkelt att odla även för trångbodda. Det finns många högväxta bönsorter som gärna klättrar längs vägg eller stör. Vi klarar oss väldigt långt med de bönor som vi odlar på ca 1,5 kvadratmeter. På den plätten ryms det ca 8 plantor i cirkel och med en stör i mitten får du verkligen mycket bönor på liten plats. Så visst går det att odla "mycket" även på en liten plätt!