onsdag 27 februari 2013

Element -eller batterier som vi säger här i Finland

Ett av våra nästa stora projekt är att tänka över uppvärmningen av vårt hus. Vi var ju stenhårt inne på en kökspanna med ackumulerande vattentank, men vete katten om det blir det. Vi hittar nämligen inte någon som vi tycker om. Utseendemässigt alltså.

Det är faktiskt ett av våra största bekymmer, att vi är så noga med hur saker och ting ser ut. Att det måste passa in. Skapa en enhetlig atmosfär. Vara vackert. Eller bekymmer och bekymmer ... det beror väl på hur man ser det, men nog skulle det ju ibland vara enklare att bara ta första bästa och vara nöjd med det. Men sådana är alltså inte vi.

Nu är vi inne på att istället köpa en insats och mura en egen kakelugn kring insatsen ... mer om det en annan gång, men än hur det blir behöver vi sätta in värmeelement i huset. Vi fasar! Hur skall vi få det att se snyggt ut i ett gammalt hus? På ett sätt vill vi att det skall se ut som om de alltid funnits där, men det är ju omöjligt. Om inte det är möjligt brukar vi nästan tycka att det är bättre att få saker och ting att sticka ut än att försöka få dem att passa in så där halvhjärtat och det är därför vi nu har tillbringat dagar med att svärta element.

Efter att ha sökt med ljus och lykta efter snygga värmeelement på nätet ringde jag Aja på Lundagård och hörde om de hade några extra. -Visst har vi det! Nu var det bara att fundera på vilken färg vi skulle måla dem i. Åh, vad svårt.Vi köpte några provburkar och målade, men det blev aldrig som vi ville ha det. -Äsch nu tänker vi tvärtom! tänkte vi och tänkte inte färg istället för färg. Och förde iväg våra element till en man som blästrade dem helt rena. Och nu var det bråttom! För obehandlat gjutjärn rostar jättesnabbt eller får en konstig gulgrön beläggning om det inte behandlas snabbt. Så därför har vi strukit och gnidit våra värmeelement med spissvärta. Oj, vad fint det blir! Det kommer att passa perfekt i vårt hus!

Nu återstår det bara att få in dem i vårt hus ... de är tunga som ...

tisdag 26 februari 2013

Första sådden

För en vecka sedan sådde jag mina första frön -tomaterna. Det är egentligen lite tidigare än vad jag brukar, men en kvinna i grannbyn sår alltid sina tomater på alla hjärtans dag och hon brukar ha tomater till midsommaren. Kan hon, kan väl jag? Dessutom får jag ju varje gång jag tar en promenad genom byn höra kommentaren -Ja, det blir nog en tidig vår i år ... men jag är alltså beredd!

I år gjorde jag på ett annat sätt än jag brukar. Tidigare har jag ställt mina frön ljust direkt jag sått dem, men i förra numret av tidningen Åter hade Petter Bergström beskrivit hur han sätter sin sådd mörkt och varmt. Därför ställde jag mina frön direkt på golvvärmen i källaren och höll jorden fuktig. Och oj, vad snabbt de grodde. Här på bilden ser de lite bleka och kangliga ut eftersom de precis kommit ur jorden och förpassats från källaren. Efter att jag tagit fram min groteska plantdrivningsmojäng och ställt dem under lysröret så har de fått en vacker grön färg. De ser ut att må riktigt bra!

Än så länge har jag alltså bara sått tomater, men så småningom börjar jag även ställa mig i ordning för paprika, gurkor, meloner och purjolök. Det är så roligt att äntligen får känna jord under fingrarna! I år är det lite speciellt spännande med tomaterna tycker jag, eftersom jag fick ett brev med tomatfrön på posten. Det gick till så här:  Ifjol höll jag vid Nykarleby Arbis en föreläsning om självhushållning. Något år tidigare hade tomatkungen Åke Truedsson gästat dem. Med sig hade han haft tomatfrön och det hade helt enkelt lämnat en del överblivna frön i deras skåp. Dessa frön sände de till mig. Vad glad jag blev! Plötsligt fick jag spännande sorter att prova.

Årets tomatsorter blir hos mig följande:
Yantarnyi, Green Grape, Malenki Prints, Outdoor Girl, Oxhjärta, Yellow Pearshaped, Sweet 100, Black Cherry och Tigerella. 

lördag 23 februari 2013

Istället för tvättpulver

Jag har ju blivit biten av tvålflugan och förundras över enkelheten med egen tvåltillverkning och de många användningsområdena olika tvålsorter har.

Egentligen är jag ju lite knäpp som inte tänkt på det här tidigare, men när jag såg receptet på tvättvål var det som det gick upp ett ljus. -Aha! Jag kan tvätta kläderna med tvål! Tidigare har jag tvättat kläderna i ekologiskt tvättpulver, tvättnötter eller tallsåpa, men aldrig provat tvål i fast form.

Min tvättvål innehåller endast kokosfett, lut och vatten. Tvålen passar inte för kroppstvagning, men enligt Saara Kuhas tvålbok är den perfekt till tvättmaskinen och till tvättning av mattor. När du använder den i tvättmaskinen river du den på ett rivjärn, ungefär samma mängd som den mängd pulver du annars skulle använda, och sätter den i doseringsfacket. Därför gjorde jag denna gång rejäla klimpar att hanskas med. I sköljmedelsfacket sätter du ättiksvatten som består av vatten, någon eterisk olja om så önskas och äppelcidervinäger.

-Men är nu det här bra för tvättmaskinen? undrade jag. Ja, enligt Marthaförbundets ekologiska rådgivare Tessa Turtonen går det finfint. Kom bara ihåg att med jämna mellanrum rengöra maskinen med citronsyra, men det skall du göra oberoende av vad du tvättar med. Oj! Det har inte jag gjort ... Det får bli nästa projekt.

torsdag 21 februari 2013

Egna energikakor

Det känns som våra barn alltid behöver något att äta. Träningarna är många och skoldagarna är långa. Speciellt äldsta dottern vill alltid ha med sig mellanmål. Hon brukar så där i förbifarten berätta att hennes kompisar brukar äta energistänger. Och så hoppas hon att jag även skall köpa sådana till henne.

Stackars dotter! Vad får hon inte utstå? När hon kommer hem och mamma glatt utropar att -Nu har jag fixat hemgjorda energikakor till dig!
-Kunde de inte se ut lite mer som stänger, var enda kommentaren jag fick. Men så provsmakade hon och tyckte de var jättegoda.

Inte vet jag direkt om det blev billigare. Och lite tid tog det ju också, men de är nästan helt igenom ekologiska och det känns ju bra. Tipset fick jag från Petra i Signes hus och receptet hittade jag på Strömsös hemsida. 

onsdag 20 februari 2013

Tandborstning

Idag har jag varit med yngsta dottern till skolläkaren på rutinkontroll. Läkaren var av den allvarligare sorten och några krux i kanten fick vi. Bland annat för att vi borstar tänderna bara en gång per dygn. Det har vi alltid gjort och våra barn har i och för sig aldrig haft några hål. Varje år får vi minst två gånger höra att vi borde och vi ler, nickar och tänker att usch vad kämpigt. Att borsta tänderna är nästan det tråkigaste jag vet. Speciellt tråkigt är det att borsta på någon annan.

Så det är kanske främst lathet som gör att vi borstar endast på kvällen, men det är också en annan sak. Jag är lite skeptisk till tandkräm. Dels allt tandkräm som man köper i affären har så hemska innehållsförteckningar. Ändå köper jag dem. Det är lite som att välja mellan pest och kolera. Och så var det ju det här med fluor. Tandläkaren skriker YES! Andra säger SHIT! Jag vet inte vad jag tycker. Därför har jag kompromissat med att använda det en endast en gång per dag.

Så jag undrar ... vad använder ni för tandkräm? Är det Fluor i den tandkrämen? Är det någon "vits" att borsta tänderna utan fluor? Ja vits är det väl förstås, men ni förstår vad jag menar.

Sedan är det lite lustigt att komma ihåg att när jag var liten kom det som till många andra en fluortant till skolan.  Först borstade vi tänderna och sedan fick  vi skölja med Fluor. Och håll i er nu ... jag minns så nog att hon sade att vi inte skulle använda tandkräm. Anledningen var att vi då inte kände lika noga om tänderna blir riktigt rena. Så där satt vi och borstade enbart med vatten. Ja tiderna förändras ...


tisdag 19 februari 2013

Tidningen Åter

Nu vill jag ju inte föranleda er att tro att vi är några riktiga mediarävar, men förra veckan damp det faktisk även ner en tidning där framsidan pryddes av Jenk, nämligen tidningen Åter.

Tidninger Åter är verkligen en tidning som jag vill slå ett slag för ifall du är intresserad av självhushållning. Den innehåller läsarnas egna reportage om hur de tycker och tänker och kring hur de sköter vardagen som självhushållare. Men tidningen innehåller även många små och stora tips. I detta nummer fick jag bl.a. lära mig hur man gör kådsalva, äggplåster, torkar krusbär, fixar små odlingshus, gör egen ansiktsvätt, lagar egen creme fraiche. Och mycket, mycket annat.

Du kan antingen prenumerera på tidningen eller köpa lösnummer. Mera information om tidningen hittar du på Alternativs hemsida. En hemsida som i vilket fall som helst är värd ett besök om du inte känner till den från tidigare. De har även en bokklubb (affär) där du enkelt hittar intressanta böcker. Bland annat min bok finns med : )

söndag 17 februari 2013

En ängel för fem euro


För en tid sedan kom jag tidigt på morgonen gåendes från Helsingfors tågstation när jag plötsligt såg en utländsk kvinna i 50-års åldern som satt på gatan och tiggde. I handen hade hon en ikon. Jag grävde i fickan och hittade 50 cent som jag gav henne. Vid närmare eftertanke tror jag att det var första gången jag faktiskt tittat in i ögonen på någon jag gett pengar och både hon och jag upplevde en kort sekund av glädje över varandra. Så gick jag vidare och tänkte på hur bra det kändes. Det var en häftig upplevelse. Och vilken billig upplevelse sen! Plötsligt tyckte jag att jag var skyldig henne mer än 50 cent. Så jag tog fram en fem euros sedel och gick tillbaka till kvinnan. Jag gav henne sedeln och hon blev så glad, så glad, så glad. Vi kunde inte prata med varandra, men hon såg mig djupt i ögonen, hon visade sin ikon och jag förstod att hon ville mig väl och i sin glädje tog hon tag i min hand och förde den till sin mun. Och i den stunden kände jag mig som en ängel. Och med tårar i ögonen visste jag att hon hade gjort mer för mig än vad jag hade gjort för henne.

För de sitter ju där och tar plats. De stör. De låter inte oss och våra tankar vara ifred. De kanske ger oss dåligt samvete. Borde jag hjälpa? Men de hör säkert till någon liga som inte egentligen behöver tigga? Om jag ger henne pengar tvingar hennes man henne kanske att tigga ännu mera? Hon köper säkert sprit och tobak för sina pengar. Ja tiggare börjar det finnas gott om. Både här och där. Några veckor senare stod jag på perrongen i Stockholm och betraktade en gammal farbror som gick omkring på perrongen och bad om två kronor. Ingen hade två kronor, förutom en småbarnsmamma som hade en krona att ge honom. 2 kronor! Det är ju 20 cent! 10 minuter tidigare hade jag köpt dvd-filmer för 200 kronor. Jag letade fram två kronor och gav farbrorn.

Några minuter senare tog han fram en vinflaska som han halsade ur. Säkert skulle mina pengar bidra till en ny flaska när den första (?) var tom. Kanske det var därför människorna runt omkring inte gav honom några pengar. De ville inte vara delaktiga i hans missbruk, som de så fint kanske rättfärdigade sig med. Det ville nog inte heller jag och inte blev jag direkt glad när jag såg hans vinflaska. Men egentligen ... vad har jag för rätt att bestämma vad han skall använda de två kronorna till? De två kronor som jag varit så god och gett honom. Det får han väl bestämma själv över! Och inte kan vi väl heller anta att detta är vad han önskade sig av sitt liv. Att gå runt och be folk om pengar. Och det är kanske detta som är anledningen till varför jag fortsätter att ge pengar, trots att många säger att vi skall låta bli, vetskapen om att det här knappast är det roligaste tiggarna kan tänka sig att göra en vanlig onsdag. Om de kände att de hade ett annat alternativ skulle de knappast förnedra sig genom att slå sig ner på marken utanför affären. Inte ens fast de är av ”den där sorten”. Jag vill inte lära mina barn att det är ok att gå förbi andra människor. Jag vill inte lära dem att blunda. Och jag vill känna mig glad över att jag kan ge, om än så bara några euro.

Låt oss höja ribban. Nu drar vi till med fattigdomen i Afrika. Hej och hå! Värre än att leva ett liv med hungersnöd och sjukdom, död och elände måste ju vara att göra det samtidigt som man vet att ingen bryr sig. Åtminstone jag har alltid tänkt att de fattiga människorna i Afrika inte vet om att vi finns. Men tänk om de faktiskt gör det. Att de vet att vi finns, att de har vetskap om hurudant liv vi lever och att vi inte bryr oss om att hjälpa dem ett skit. Vad säger det då om oss?


lördag 16 februari 2013

Följetongen om den lilla fågeln

Idag var jag, Jenk och yngsta dottern ute i skidspåret. Plötsligt hoppade det ur snön fram en liten, liten fågel och stannade precis framför oss. Den bara satt där och Jenk tog den i handen. Den försökte inte hacka, den blev inte rädd, den försökte inte fly, den bara satt där i handen och tittade på oss. Den kunde inte flyga, men vi såg inte något fel på den. 
Var skulle vi sätta den? Det var snö överallt. Där i handen satte fågeln huvudet under ena vingen och burrade upp sig. Den frös. Den var våt på magen efter att ha hoppat i snön. Skulle vi sätta ner den i snön skulle den säkert dö. Den var ett lätt byte för andra djur. Men vi var ju mitt ute i skidspåret.

 

-Vi sätter den i din huva, sade jag till Jenk. Men där ville den inte vara. Nej, den kröp ut och satte sig på huvans kant och där satt den i 2 km. Både i uppförsbacke som i nerförsbacke. Den verkade pigg, men flög inte iväg och det var ju konstigt. Men räddas det som räddas kan tänkte vi och beslöt oss för att ta hem den och ge den mat. Kanske var den bara svag om den inte hade hittat mat på en lång tid? Det kändes inte som vi hade något att förlora.
Vi ringde och berättade om situationen för sonen och när vi kom hem väntade en låda med hö, vatten och ett fat med brödsmulor och krossade havregryn. Fågeln fick flytta in i badrummet i vår källare. Det enda kattsäkra stället vi kunde tänka oss. Men än har den inte brytt sig om att äta. Vi tror att den har något fel så att den inte kan flyga. Men vi skall försöka ha den i några dagar och se vad det blir. Så att vi åtminstone kan utesluta att den bara är för svag. 
Skall man försöka rädda vilda djur? Jag vet inte. Kanske man borde låta naturen ha sin gilla gång. Men jag klarar inte av att döda djur. Och döda dem borde man ju i så fall kanske göra för att göra deras lidande kortare. Konstigt uttalande egentligen från någon som slaktar och äter sina egna djur, men det är en sak att döda och äta. En annan sak bara att döda. Och kan det kanske vara farligt att ta hand om vilda djur. Kanske vi nu får någon konstig sjukdom? Gråsiskefeber ...

Fortsättning följer ...















onsdag 13 februari 2013

Eksemet försvann!

Jag har i flera års tid haft ett eksem på min arm. Eftersom mina eksem varken kliar eller lyser illröda får de hänga med. Jag orkar inte bry mig så mycket om dem. Ibland smörjer jag på lite ringblomssalva, men oftast orkar jag inte ens det.

I vår tvåldiskussion för någon vecka sedan nämnde 'Salix' att hon av en slump hade tvättat sina händer med Le chat-tvålen (en stor vit tvål som finns i de flesta vanliga butiker) och att hennes utslag på händerna hade försvunnit. Samma kväll testade jag att duscha med tvålen. Visserligen tyckte jag att huden blev ganska torr, men eksemet försvann! Direkt efter duschen gick det nästan att skrapa bort eksemet och sedan har det inte kommit tillbaka. Efter duschen smörjde jag in fläcken med ringblomssalva och har gjort det några gånger sedan dess. Och än lyser eksemet med sin frånvaro. Otroligt!

Ps. När barnen var små minns jag att vi använde tvålen till fläckborttagning och även till det fungerade den bra.

tisdag 12 februari 2013

Artikel om oss i Kotiliesi och lite, lite i Expressen

Igår damp en tidning ner i postlådan. Det var det nya numret av Kotiliesi och jag fick se resultatet av den finska intervjun som jag skrev om tidigare. Trots att jag på äkta kvinnligt vis sitter och jagar upp mig lite över bilderna på mig så är jag mycket nöjd med artikeln. Tänk att jag har kunnat säga allt det där på finska! Jag har till och med fått för mig att relatera miljöförstöringen med den ekonomiska krisen i Grekland ... Hmmm ...

Och i Expressens söndagsbilaga lyfts min blogg fram i artikeln om 'Nu vill vi leva som förr i tiden'. Åh, vad roligt! Jag har nämligen en lite nostalgisk förkärlek för Expressen. Alltid när jag var liten brukade vår familj "åka ut och köra" på söndagarna. Det var på den tiden när man inte behövde oroa sig för avgaser, bensinpriser och miljöförstöring. På söndagarna skulle vi alltid stanna vid någon kiosk för att pappa skulle köpa Expressen. Expressen var nämligen lite speciellt här i  Finland när jag var liten.

Här kan man läsa Kotiliesi artikeln på nätet. (på finska)



måndag 11 februari 2013

Smart vinterförvaring av rotfrukter

Minns ni Monika och Lena? Som jag besökte i höstas och som är ena hejare på självhushållning. Kanske några av er följer Monikas blogg Ekoplantan?

Monika testade i höstas en enkel metod för vinterförvaring för alla er som inte har en jordkällare eller andra förvaringsmöjligheter. För det är ju vad jag märkt att många klagar på. Att de inte har plats. Att det inte kan ta vara på skörden. Se hur det gick för Monika här. 

Kalabalik i kaninhuset

Ibland är det bra att inte veta vad man har framför sig. I vårt fall kan det hända att vi har kaninungar i mängd och massor att vänta oss. Som om inte 18 st skulle vara helt tillräckligt redan nu.

I morse när Jenk kom in i kaninhuset var taket borta från pojkarnas stora kaninbur och eftersom flickorna redan hoppar fritt inne i huset så kan ni räkna ut vad som eventuellt har hänt. Visserligen såg vi inte snuskerier, men det betyder ju inte att natten inte har varit full av erotiska eskapader.

Det är inte så lätt att se skillnad på hanar och honor innan de är fullvuxna (tycker vi i alla fall) så vi fick ägna en lång stund åt att sortera kaninerna i rätt burar. Huset var fullt av fotstamp. Kaniner stampar nämligen med ena baktassen när de blir rädda. Katten Nisse gjorde sitt bästa för att bidra till kalabaliken genom att sitta på uteburarnas tak och visa tänderna (nåja det har ja inte bevis för) när de vågade sig ut i uteburen.

Nu är lugnet återställt, men i värsta fall har vi 40 kaninungar till om någon månad. I och för sig skall vi inte måla f-n på väggen, men kaniner har ju å andra sidan ett rykte att leva upp till.

söndag 10 februari 2013

Bland blommor och bin

Denna helg är vi på biodlarkonferens i Skövde. Jag är på jobb och Jenk är med som sällskap. Han är en liten biprodukt till mig kanske man skulle kunna säga. Prissättning och försäljning står på agendan. Alltså det är vad jag skall prata om.

Honung är ju en väldigt intressant produkt, eftersom den kan lyftas fram på många olika sätt. Att skapa värde i en burk honung är enligt mig rätt så lätt. Honungsmarknaden är heller inte så värst kreativ och det finns utrymme för mycket nytänkande. Det är vad som gör honungsproduktionen så intressant för mig. Jenk går mest och drömmer om automatiska honungsitappare och elektriska avtäckare. Så vi kompletterar varandra rätt väl även där.

Biodlare är rätt så mysiga typer. Inga kostymer där inte. Nej, det är helt okej att komma till middagen i flanellskjorta eller noppig Helly Hansen. Och samtalsämnet är redan förutbestämt. Biodling i alla dess former. Vid varje bord surrar det friskt (ha ha). Och en biodlare delar friskt med sig av sin kunskap. Kanske det beror på att efterfrågan på honung är stor och att biodlare inte känner konkurrensen av varandra lika starkt som inom många andra branscher.

Samtidigt är det ju skönt att få en helg på tu man hand. Hotellrummet kanske inte inbjuder till en så värst romantisk stämning. I morse stod två städerskor inne på vår toalett och reparerade vår dusch med silvertejp. Men hettar det till under sådana premisser ja då är det nog kärlek.

fredag 8 februari 2013

Saippuakauppias

betyder tvålförsäljare på finska och är samtidigt ett palindrom, d.v.s. ett ord som blir lika oavsätt om man läser det baklänges eller ej.

Här ser ni exempel på mitt livs första tvåltillverkning. Tam-ta-dam! När jag i tisdags satt och tyckte synd om mig själv slog det mig plötsligt att jag några dagar innan berättat att jag ville lära mig att göra tvål. Nu var tiden inne! Så jag läste, funderade och provade på. Det var hur enkelt som helst. Snabbt gick det också. Åtminstone det grundrecept jag testade på. Så tack alla ni som tipsat mig om böcker och hemsidor här på nätet!

Jag lånade Saara Kuhas bok 'Käsintehtyä saippua'. Vilken guldgruva! En annan sida som jag också blev lite peppad av var bloggen Vecka-Vecka. På denna blogg fanns en bilddokumentation om hur man gör tvål. Därför började jag inte anstalta med att knäppa bilder, men här kan du läsa om hur jag gick tillväga.
Jag började med ett enkelt recept ur Saara Kuhas bok.

onsdag 6 februari 2013

Mina klagoskor

Med tanke på den mentala svacka jag hade för några dagar sedan och det urusla humör som red min kropp kunde tidpunkten inte ha varit bättre för en riktig klagovisa. Med bestämda steg styrde jag stegen mot sportaffären Sportia i Vasa där jag två år tidigare hade köpt ett par skor.

Efter att flera år ha lidit av frusna fötter hade jag den dagen för två år sedan beslutit mig för att satsa på riktigt ordentliga vinterskor. Skorna har utomordentligt väl värmt mina fötter och jag såg fram emot att få använda skorna i flera år till. Men så en dag i pulkabacken tyckte jag att jag blev konstigt våt om fötterna. Förvånat och förtvivlat märkte jag att båda skorna hade spruckit upp i gummit precis vid hälen. Långa glipor gjorde att snö och vatten trängde in. Suck!

Visst borde man klaga när man tycker att produkter som man betalat för inte håller måttet. Men det är sällan man orkar. Men nya varma vinterskor är dyra och jag tänkte göra ett försök.

Väl inne i affären stegade jag fram till expediten, drog fram mina skor och berättade min historia. Om att jag har haft skorna i två år, men nog hade förväntat mig att de skulle hålla längre än så här. Att jag stilla undrade om det här var ett tecken på att det hade varit något fel på skorna redan när jag köpte dem. -Ja, de skall absolut lämnas in för reklamation, sade försäljaren. -Men får jag behålla skruttskorna under tiden? Jag måste ju ha ett par skor, frågade jag. Fem minuter senare gick jag ut genom dörren med splitternya skor. Inte en endaste slant behövde jag betala. Jag tackade för god service  (för det skall man alltid komma ihåg att göra) och lovade att återkomma nästa gång jag skulle köpa skor.


måndag 4 februari 2013

Denna dag en svacka

De som läst min bok "Lev mer på mindre" vet att en av de saker jag tampats mest med är att omvärdera min syn på pengar. Ibland får jag ett återfall och känner att -Människa, du måste ju tjäna pengar. Massor av sköna pengar! Idag är en sådan dag. Ja, jag har haft flera sådana dagar på rad nu faktiskt.

När jag sitter och känner mig värdelös för att kalendern inte är full med jobb. När jag känner mig rastlös för att jag inte har något vettigt att göra. När jag känner mig samvetslös för att jag inte har förstånd att njuta och ta tillvara den lediga tiden. Jenk? Ja, han har varit och köpt en ny yxa och tillbringar dagen med att med ett leende på läpparna klyva ved. Så kommer han in och är så där skönt mör i kroppen. Klagar på att byxorna har blivit för stora. Jag sitter bara inne och längtar efter choklad.

Att vara egen företagare är att ha is i magen. Att lära sig att det inte löns att oroa sig över en tom kalender. Att det i slutändan brukar bli riktigt bra. För några månader var jag i den situationen så jag tackade nej till jobb. Nu sitter jag här och tänker att -Ja, så där går det när man tror att man är något och tackar nej till jobb. Då sitter man där helt utan. Ändå vet jag att snart dyker det säkert upp något kul. Det är bara att vänta. Och vänta. Och vänta.

Och så tänker jag att vi klarar ju oss riktigt bra på de pengar vi har. Vi skulle till och med klara oss på mindre pengar om det riktigt kniper. -Gå ut i köket och grodda människa! Ryck upp dig! Du lever ju det liv du vill. 

För det gör jag ju, men just nu är jag inne i en svacka. Det bara är så.


söndag 3 februari 2013

Mera skog

Jenk har fått en alldeles egen lekpark. En egen skog. Med jättegamla, höga träd och en hel del vindfall att genast ta itu med. Efter boken 'Ved' blev han liksom aldrig mera sig lik.

Skogen har en gång tillhört min farmors farfar. Visserligen var det nog bara en slump att vi fick reda på att den nu var till salu, men ändå känns det på något vis som att cirkeln sluts.  Skogen är ganska liten till ytan, men den är väldigt gammal och orörd. Tillsammans med det pyttelilla skogsskifte vi hade från tidigare kommer skogen att ge oss ved i hela vår livstid.

Skog är dyr. Visserligen en bra investering, men mycket pengar vi skall ut med på en och samma gång. Det som gjorde det lättare för oss att slå till var att vi under de närmaste åren kommer att behöva virke till att renovera ett av våra uthus. Skulle vi köpa virket i affären skulle även det bli en rejäl slant. Därför kändes det vettigt att sätta de pengarna i skogen, hugga några stockar och såga till eget virke.   Och ha den mesta av skogen kvar. Aldrig, aldrig att vi kommer att kalhugga vår skog. Nej, den skall vårdas ömt.

fredag 1 februari 2013

Fixa egen groddningsburk

När den inhemska, ekologiska salladen lyser med sin frånvaro ja då gott folk är det dags att grodda. Så här bygger du enkelt en egen groddningsburk. Idén fick jag av en artikel i tidningen Åter.
Ta till exempel en turkisk youghurtburk på 1 kg. Det första du gör är att klippa ett  hål i sidan på burken. I det här hålet häller du vatten när dina groddar skall sköljas. Kom därför ihåg att inte sätta hålet för lågt ner på burken. Vill du grodda mera på en gång så fixar du till en större burk eller två burkar : )

I locket gör du små hål där vattnet rinner ut. Det är viktigt att komma ihåg att även göra hål längs kanten.  Försöker du sticka hål i locket slutar det antagligen med att locket spricker. Jag satte locket mot en skärbräda av plast och borrade med en korkskruv. Kom även ihåg att inte göra hålen så stora så att t.ex. alfa-alfa frön åker igenom. 

Här är det alfa-alfa frön på groddning. När din burk är klar häller du i ca ½ dl frön och täcker dem med vatten. Låt dem dra i ca 12 h innan du häller ut vattnet. Sedan sköljer du fröna morgon och kväll. Dina groddar är klara efter ca 4 dagar. Du ser ju helt enkelt när de ser klara ut. Förvara dem sedan i kylskåp. Ät dem helst på några dagar.
 Det går ju även enkelt att grodda genom att hälla frön/bönor i en vanlig sil och skölja några gånger per dag. Grejen är bara den att då måste de stå på ett mörkt ställe (jag brukar ha dem i skafferiet). Då glömmer jag ofta bort mina groddar, vilket gör att de torkar. När jag har dem i burk kan jag ha dem framme på diskbänken och kommer ihåg dem mycket bättre. Det jag groddar allra mest är alfa-alfa frön och mungbönor. De finns att köpa i helt vanliga affärer.