lördag 29 mars 2014

Test av tomatfrön

I höstas tog jag tillvara egna frön av några av mina favoriter i växthuset. Eftersom jag är lat orkade jag inte tvätta fröna. Efter en kommentar tänkte jag emellertid att jag för att gardera mig kanske borde göra det med åtminstone favoriternas favorit.

Nu är det testat. Såväl frön som har tvättats och frön som inte har tvättats har pillats ner i jorden. Båda har grott lika bra. Nästan 100 % grobarhet. Så i fortsättningen kommer jag att köra på den lata linjen.

torsdag 27 mars 2014

Uglyblogg

Ni som varit med ända från början kanske minns att jag länge, länge kallade min blogg för en 'Uglyblogg'. Jag tyckte att begreppet var ganska skönt och befriande. I bloggens högra spalt förklarade jag resolut att det här inte kommer att vara en snygg blogg. Jag som bloggare kommer inte att sätta tid på att få till de rätta bilderna, med den rätta ljussättning eller den rätta kompositionen. Jag kommer inte att redigera mina bilder, fundera på fonter, rubriker eller smidiga etiketter.

Istället kommer jag att leva livet och låta er hänga med på ett hörn. Jag kommer att slita fram min telefon, knäppa en bild och så länge man något så när ser vad bilden så kommer jag att vara nöjd. Den som söker en blogg med snygga bilder finner den inte hos mig.

Ändå känner jag ett behov av att berätta att jag vet om att mina bilder är fula. Det är inte så att jag inte kan bättre. Jag orkar bara inte. För en tid sedan fick jag av en expert höra att mina bilder var fula och att jag borde gå på fotokurs. Det tänker jag inte. För jag har en uglyblogg. Och då har jag ett ansvar. Så det så.


onsdag 26 mars 2014

Förgro potatis

Eftersom vi brukar sätta potatis hos mina föräldrar är potatis inte något jag har tänkt på desto mera. Det skall det bli ändring på i år tänkte jag. Jag skall nämligen försöka experimentera med att få tidig nypotatis. Och då skall jag

1) Förgro mina potatisar. 
Jag har tagit upp några potatisar ur jordkällaren och satt dem ljust och ganska svalt. Tanken är nu att det skall växa ut gröna och knubbiga groddar ur potatisens ögon. Det här kan ta allt mellan 3-6 veckor har jag läst. Vill du läsa mer om att förgro potatis kan du titta här. 

2) Sätta potatis i tomma mjölkburkar. 
Efter att groddarna växt ut tänker jag plantera potatisarna en och en i tomma, urtvättade mjölkburkar. Burkarna skall jag ställa varmt och se till att vattna dem bra. Jag har hört att det på det här viset bildas massor av rötter i burken och att potatisen har ett rejält försprång när de planteras ut. Här hos oss går det ju nämligen inte så fort att komma igång med potatislandet på våren.

3) Odla i en korv
Den här rubriken kanske låter lite konstig, men ifjol hamnade allt strö och all dynga i en enda hög när jag rengjorde kaninburarna och hönshuset. Det här materialet har brunnit ihop och jag har ägnat de senaste dagarna till att kupa upp det till en lång korv. Där får det ligga och värmas upp innan jag river sönder mina mjölkburkar och planterar mina potatisplantor i korven. Lite tveksam är jag för jag tycker mig minnas att fel gödsel kan ge skorvig potatis, men månne det inte gäller kogödsel? Vet någon?

4) Äta sill, ägg och nypotatis tills jag spricker. 

måndag 24 mars 2014

Bygga en varmbänk -del ett

Det är så svårt att övertala sig själv att vi inte bor i samma odlingszon som många bloggare jag följer. Så svårt att hejda sig från att plantera, så och dona. För här är det ännu rätt kallt och snön fläckar marken här och där. Ändå börjar vårens solstrålar värma så skönt och vi vill tillbringa den mesta av tiden utomhus. En solig söndag beslöt vi oss därför att samla ihop några gamla fönster, några gamla tegelstenar, lite gammal odlingsväv och lite halm för att bygga en varmbänk. Helt enkelt skapa något nytt av "skräp" som vi redan hade.

Jag har aldrig tidigare odlat i varmbänk, helt enkelt för att jag inte har haft någon, men i år tänkte jag försöka driva upp en del av mina plantor utomhus (sallad, kålrot, kålrabbi etc.)

Vi radade ut de fönster som vi tänker använda för att kolla måttet på vår drivbänk och sedan grävde vi bort det yttersta jordlagret. Helt enkelt för att få en bättre grund och för att försöka undvika att ogräs växer genom. 

Sedan körde vi dit ett lager med sand. För att få sanden jämn drog vi med en vanlig bräda. Det här skall bli grunden för vår drivbänk. 

Nu börjar vi rada ut de gamla tegelstenarna. Med en gummiklubba bankar vi till dem här och där. Helt enkelt för att få dem på samma höjd, vilket underlättar resten av arbetet. Det är ju det här med en ordentlig grund ... tråkigt just då, men skönt i långa loppet

Så radar vi tegelstenarna varv efter varv. Eftersom det är gamla tegelstenar där såväl tjocklek som längd varierar använder vi ibland en hacka för att jämna till kanterna. Men en del av tjusningen ligger i att det får vara lite vint och lite ojämnt. 

Efter fem varv avslutar vi. Vill vi senare bygga på höjden är det bara att fortsätta. I botten lägger jag gammal täckväv som jag för några år sedan samlade in efter en kålodlare som kasserade sin väv. Ovanpå väven lägger jag på ett tjockt lager med halm. Det här som ännu ett försök att hindra ogräs från att krypa in i varmbänken. 

På med de gamla fönstren (som jag tänker måla i en annan färg). Jag konstaterar att det är mycket trevligare att förvara sina gamla tegelstenar så här än att ha dem i en enda hög. Behöver man dem till något annat är varmbänken lätt att riva. Så flisade vi några gamla kvistar som låg och skräpade i utkanten av trädgården. Fliset skall försöka se till att gräset inte växer sig högt kring varmbänken.

Nu skall varmbänken fyllas med färsk hästdynga och jord. Mer om det sen.  






söndag 23 mars 2014

En korg med färska ägg

På vår gård spatserar 15 hönor och två tuppar. Det blir rätt mycket ägg. Åtminstone nu innan ruvningen kommit igång. Vi kan omöjligen äta upp sextiofem ägg i veckan. Om sanningen skall fram är vi ibland rätt trötta på ägg. Åtminstone våra barn. Därför har vi varje söndag ute vid postlådan börjat sätta en korg med färska ägg. De närmaste grannarna har informerats om att önskas färska lantägg från garanterat lyckliga hönor är det bara att ta en påse och lägga pengarna i postlådan.

Förra söndagen gapade korgen tom när vi hämtade hem den på eftermiddagen. Våra grannar får ägg med stora, gyllengula äggulor och vi får några slantar att köpa hönsmat och golvströ för. Och det är väl också en av självhushållningens principer 'att på det extra dra in pengar för att täcka kostnaderna för det nödvändiga'. Helt enkelt inte för att gå med vinst, utan snarare för att inte gå med förlust : )

lördag 22 mars 2014

Kollaps -del två

Av en händelse fick jag ögonen på ett blogginlägg som handlade om boken Kollaps av David Jonstad. Det visade sig även att boken stod på bokhyllan vid vårt lokala bibliotek. Så jag beslöt mig för att läsa den och föda den lilla survivalist-light-personen som kanske ändå satt inne i min kropp. Först tänkte jag ge upp. Det var bara romerska riket hit och industrialismens utveckling dit, men mot slutet av boken piggnar jag till.

"Med tanke på framtidsutsikterna är det förvånansvärt många som är övertygade om att det mesta kommer att ordna sig till det bästa. På något vis. Oklart hur."

"Våren 2010 lanserade Stockholm Environment Institute ett forskningsprojekt om framtidsbilder. I detta avgörs framtiden av två parametrar 1) om klimatförändringarna blir allvarliga eller rentav milda 2) om priset på energin ökar eller minskar beroende på om oljeproduktionen når sin topp tidigt eller sent. De fyra scenarierna där tre av dem beskrivs i dystra och närmast apokalyptiska ordalag; antingen blir det klimatkaos eller oljekris eller både och. Det fjärde scenariot har döpts till 'Grönt hopp' och bygger på den mest optimistiska utvecklingen där en snabb minskning av utsläppen ger relativt milda klimatförändringar samtidigt som peak oil skjuts på framtiden och resursklyftan mellan rika och fattiga överbryggas. Av de medverkande forskarna är det få som ser 'Grönt hopp' som ett särskilt sannolikt scenario. Trots detta, konstaterar de är det  utifrån det gröna hoppet som i princip all politisk diskussion förs. De värsta scenarierna, hur troliga de än är, finns oftast inte med i planeringen. Förmågan att föreställa sig det värsta saknas."

Den stora styrkan med boken är att den är så krass. Och det är så skönt. Det känns som att nu kan vi sluta låtsas att allt är bra. Nu vågar vi säga att det håller på att skita sig. Rejält. Och istället för att sätta energi på att upprätthålla den fina fasaden kan vi tillåta oss bli en aning rädda, utan att för den skull bli handlingsförlamade. Det vi vågar inse, ta till oss och hämta information om det kan vi även förbereda oss för.

Och vid alla katastrofer är det de personer som på förhand kunnat tänka sig det värsta tänkbara och redan på förhand mentalt gått igenom olika alternativ, som klarar sig bäst. Det må vara de människor som varje gång räknar antalet flygplansstolar till närmaste nödutgång eller som tar sig tid att kolla in var nödutgången finns på teatern. Eller som gräver en egen brunn, lär sig odla morötter eller ta tillvara solenergi.

Många skulle klassa det som att vara pessimist, men handlar det inte mera om att vara förberedd? Även dessa människor vill undvika det värsta scenariot. Men kanske inte till vilket pris som helst. Ibland kan de tycka att det är bättre att krascha, resa sig och gå vidare.

fredag 21 mars 2014

Spara diskmedel

Här kommer ett litet, enkelt tips på hur du kan spara på diskmedel. Du behöver två flaskor, en tom och en full. Den tomma flaskan fyller du med en mindre mängd diskmedel för att sedan fylla på den med vatten. Voilá! Nu har du en flaska att använda när du behöver det tyngre artilleriet och en annan att använda när du bara behöver lite trevligt lödder. Förvånansvärt ofta klarar man sig med den utspädda varianten. Ja, mer än så var det inte för denna gång.

onsdag 19 mars 2014

Boktipset: Rätt ur jorden. Handbok i självhushållning.

Det damp ner en bok i min postlåda. Vad glad jag blev! Boken heter Rätt ur jorden -Handbok i självhushållning och är skriven av Bella Linde och Lena Granefelt.

Det här är inte en bok om självhushållning i allmänhet utan om odling i synnerhet. Och visst kan man vara självhushållande endast när det gäller grönsaker, bär och frukt. Hur bra som helst.

För en tid sedan tipsade jag om boken Runåbergs fröer och skrev att den boken var allt vad jag behövde i min bokhylla gällande odling. Det håller jag fast vid, men kompletterar mer än gärna med denna nyfunna bok. Styrkan med boken 'Rätt ur jorden' är nämligen dess kapitel om själva förberedelserna inför odlandet. Den innehåller bra fakta om jordmån, gödsling, olika sätt att odla, skadedjursbekämpning,  växelbruk etc. Det är rätt sällan man ser tabeller på avkastning per kvadratmeter av olika grödor och hur mycket grönsaker en fullvuxen människa faktiskt behöver per år. Det blir en bra början till att börja planera det egna behovet.

Jag läser även med intresse kapitel om jordlära och förökning. Ett klart plus är även kapitlet om förvaring. Det som är utmanande när man skriver en bok är ju balansgången mellan att ta med tillräckligt mycket innehåll och att kunna behandla innehållet så att det fyller sin funktion. Svårt. Även i denna bok finns det kapitel som visserligen kanske platsar i en bok av denna sort, men som blir lite för ytliga för att man kan ta dem till sig rakt av. De är bl.a. kapitlen om svamp, vilda växter, val av grönsaker och kryddlandet. Men det gör inget för det finns ju speciella böcker i vart och ett av dessa ämnen om man så önskar fördjupa sig.

Mitt exemplar är redan fullt av markeringar i kanten och det gör att jag tycker boken är både väl värd att läsa och att äga.

måndag 17 mars 2014

Köttfri måndag: Pasta med svamppesto

En riktig enkel och snabb pastarätt kör vi med denna måndag. Antingen gör du egen pasta eller så köper du din favoritpasta. Peston svänger du ihop på följande sätt:

300 g champinjoner (eller annan svamp)
2 vitlöksklyftor i skivor
2 msk + 3 dl olivolja
1 dl valnötskärnor
½ dl riven parmesanost
2 dl persilja
½ tsk salt
kokvatten från pastan


Fräs svamp och vitlök i olja. Mixa blandningen tillsammans med de övriga ingredienserna. Späd med olivolja och smaksätt med salt. Behöver du spä på peston ytterligare använder du kokvatten.

Vänd ner peston i nykokt pasta
.

söndag 16 mars 2014

Kollaps -del ett

Våra äldsta barn tycker för det mesta att det är väldigt pinsamt att vi håller på med självhushållning. OMG inget SWAG överhuvudtaget! Ibland tycker de väldigt synd om sig själva, eftersom vi inte är normala ...

En dag hade dock vår dagstidning en artikel om hur beroende vi är av el och andra basfunktioner i samhället. I artikeln hade de intervjuat mannen och kvinnan på gatan om hur länge de skulle klara sig utan el. De flesta låg där runt några dagar. När vår son läste artikeln utbrast han -Vi skulle ju klara oss säkert ett helt år! För vi har ju egen ved, vi har fullt med egen mat och vi har en vedspis som vi kan koka mat på! Glad inombords tänkte jag att han hade hittat sitt sätt att se fördelarna med självhushållning.

Plötsligt började jag tänka på en annan grej som hände mig för några år sedan. Jag höll en föreläsning kring självhushållning och frågade mina deltagare varför de var intresserade av självhushållning. En av deltagarna svarade att han, trots att han inte direkt gick och väntade på att samhället skulle kollapsa, ville kunna känna sig bättre förberedd om samhällets strukturer brakade ihop. Kanske han var en survivalist? Jag hade inte tänkt på vårt sätt att leva ur det synsättet tidigare och gör det väldigt sällan. Samtidigt finner jag det oerhört intressant. Jag tror nog inte vi kan stoppa den negativa utvecklingen som sker i samhället och med vår miljö. Tyvärr. Det bästa vi kan göra är att sluta tro att allt löser sig. För det gör det inte. Ur det här perspektivet tror jag inte att vi kan tänka på att självhushållning är ett sätt att undvika kollapsen utan snarare ett sätt att gå vidare när vi står där mitt i kaoset.

Men ändå ... vi lever på. Som vanligt. Som alla andra. Och det är därför jag tror att samhället kraschar. Och det är därför jag börjat tänka att i så fall vill jag vara beredd. På något sätt. Och det känns så dumt att skriva det här för det känns nästan som nästa steg är att beställa hem en gasmask på posten, bygga om vår jordkällare till ett bombskydd eller ladda upp bilder på hur vår källare innehåller 1278 konserver. Det gör den alltså inte ...

tisdag 11 mars 2014

Förvaring

Någon frågade mig i en kommentar för en tid sedan om hur vi förvarar våra grönsaker. Vi torkar,  vi fryser in, vi lägger på burk och så proppar vi in det i vår jordkällare.

Vår jordkällare är platsbyggd och fanns på plats när vi köpte huset. Den är byggd av lecablock. Fördelen med denna källare är att den håller temperaturen bra, nackdelen med lecablock är att de suger åt sig en del fukt, vilket gör att den är en aning torr.


I samband med vår ENORMA morotsskörd i höstas funderade jag ju till kring hur vi kunde förvara morötterna på bästa vis. Det visade sig att förvaring i odlingssäckar har funkat bäst för oss. Det är specialsäckar med små lufthål. Morötterna håller sig hårda och möglar inte. Det är väl att ta i att påstå att de dryper av saft, men å andra sidan är det de lite "torrare" morotssorterna som lagras bäst.

Med den här farten kommer vi att ha morötter fram till midsommar. 

Vi förvarar även morötter direkt i en trälåda utan sand. Det funkar även bra. Även dessa morötter är hårda, men av någon konstig anledning tycker vi ändå att morötterna i säck känns fräschare. 

Vår potatis ser även ut att räcka bra. Det är ju en utmaning att förvara potatis och morötter tillsammans. Potatisen vill ha några grader varmare temperatur än morötterna. Hos oss funkar det dock bra. 

Saltgurk på burk

I år testade jag för första gången att förvara äppelmos i jordkällaren. Tidigare har jag frusit in det. Det ser ut att funka finfint. 

Likadant med vår rödvinbärssaft. Den har jag tidigare haft i frysen, men det tänker jag sluta med nu. Det är ju så mycket enklare att hämta ur källaren än att tina frusen saft. Det sparar ju även mycket energi att förvara sin saft på detta sätt.

För att inte tala om den äppelmust som ännu finns kvar i vår jordkällare. Den är så god så jag nästan dör. Ibland är jag tvungen bara att hämta en flaska för att jag blir så sugen. Tusen gånger godare än affärens must.



Har du ingen jordkällare är ett annat alternativ att bygga en stuka. Exempel på hur du då gör kan du läsa här. Den här texten hittade jag även på ett forum för trädgårdsvänner. Det låter ju väldigt smart.

 En odlarvän till mig har grävt ner en sån där stor soptunna i grön plast som hon hade hittat. Har för mig hon klippte till den lite upptill. I botten har hon också ett finmaskigt nät, runt om upptill har hon satt lecablock och sen gjort ett lock med handtag. Den verkar funka bra.

måndag 10 mars 2014

Årets 'Att våga -dag'

På allmänhetens begäran blir det en 'Att våga' -dag på Flemmingsbacken även i år. Således ...


Behöver du få bättre struktur på dina tankar?
Borde du klura ut vad du egentligen vill?
Vill du komma vidare med något du länge gått och funderat på?
Drömmer du om att kunna ägna en hel dag åt att jobba med dig själv?
Behöver du inspiration? Få höra hur andra tycker och tänker?

Lördagen 26.4 kl. 10-15 ordnar jag en ”Att våga”-dag i vårt orangeri på Flemmingsbacken.

Hos oss får du möjligheten att på egen hand fundera på vad du egentligen vill. Du får hjälp med att bygga drömmar och på papper sätta ner dina första konkreta steg för att nå dem.  Trots att var och en jobbar med sig själv kommer vi att tillsammans i grupp diskutera saker som exempelvis tid, pengar och krav. Vad är det som hindrar oss från att göra det vi egentligen vill? Hur blir vi bättre på att våga?

Det här är andra gången som dagen hålls hos oss på Flemmingsbacken i Korsholm. Vill du kan du läsa tankarna hos en av fjolårets deltagare här. 

Jag hoppas att jag hos oss kan ge dig ett lugn och  en ro att under några timmar sätta fokus på ditt eget liv. Jag vill redan här poängtera att jag inte är en utbildad eller certifierad coach, vilket innebär att jag inte kommer att coacha dig enligt konstens alla regler.  Jag är jag och vill på mitt sätt ge dig verktygen till att komma vidare.

Priset för dagen är 50 €  (inkl. moms).
I priset ingår en lätt lunch och kaffe/te, samt material.
Max antal deltagare är 15 personer.
Anmäl dig genom att sända mig ett mejl på maria.osteraker@gmail.com.

Har du frågor går det bra att kontakta mig via e-post eller telefon (050 4629093)
Är du intresserad, men datumet inte passar kan du gärna höra av dig så vet jag ifall fler tillfällen ges. Jag blir även glad om du berättar vidare till de du tror är intresserade.

Flemmingsbacken ligger i Veikars, ca 20 km utanför Vasa. Närmare beskrivning ges senare.

Välkommen!

lördag 8 mars 2014

Självförsörjande på värme

I vinter har vi vågat ta oss an ett av våra största projekt här på Flemmingsbacken -nämligen att lägga in ett nytt värmesystem och på så vis kunna bli självförsörjande när det gäller värme och varmt vatten (ja inte vattnet då utan snarare värmen i vattnet). Vi har tidigare värmt upp huset med vedspis och kakelugn + golvvärme i badrum, källare och kök. Nu är golvvärmen avstängd. För gott hoppas vi.

Varför har vi bytt? Dels för att spara el förstås, men även för att kunna få ett bekvämare liv. Med tanke på ålderdomen liksom. Under kalla dagar har vi i princip eldat nästan dygnet runt. (När det var som kallast steg Jenk upp mitt i natten för att elda.) Det har ju gått eftersom vi vanligtvis är hemma, men direkt vi varit borta en hel dag är det svinkallt när vi kommer hem. Och att åka på semester under den kallaste tiden har inte varit att tänka på.

Så här har vi gjort:


I november innan tjälen satte in hyrde vi  en liten grävmaskin och satte igång. Vi hade nämligen övergett våra tankar om att bygga pannrum i boden (det blev ju honungsslungeri istället) och börjat vända blickarna mot uthuset. Mycket för att få det i anslutningen till våra vedlider och minimera risken för att huset brinner ner om något går fel.

Vårt beslut ledde till att vi grävde ner en 45 lång värmekulvert. Det är i detta "rör" som varmvattnet rinner. Nu kanske någon tänker på att det måste gå en del värme i spill på så lång kulvert. Men vi har räknat ut att den värmen ryms in i 2-3 vedklabbar. Och veden är som sagt gratis. Skulle man värma med el skulle det vara en annan sak ...

Man kan ju göra saker och ting enkelt eller så kan man göra det snyggt. Sällan sammanfaller de båda ...  och enkelt tror jag inte vi är kända för att göra det för oss. Kulverten skulle in under huset via stenfoten och eftersom det under den här delen av huset endast finns ett kryputrymme blev arbetsställningen för Jenk inte den mest ergonomiska.

-Har jag inte fått sorkfeber nu, får jag det aldrig ...
Och det är i sådana lägen man som fru inte klagar över att pionbusken ser en smula misshandlad ut. -Vi hamnar att flytta dina buskar ... Och frun suckade inombords och tänkte på hur många år det tar för en pion att blomma efter att den flyttats. Men tappert log hon och berömde mannen.
Här inne finns vårt pannrum. Eller skalet till det. Innanför dörren finns ett nybyggt rum med branddörrar och leca-väggar. Allt för att minimera skadan ifall olyckan skulle vara framme. 


Vi har satsat på en eko-panna med en verkningsgrad på 91 % om man eldar torr ved (fukthalt < 20 %). Det här gör att det dels nästan inte kommer någon rök ur skorstenen och dels att energin tas väl till vara. Pannan fungerar med underförbränning. Det vill säga att veden brinner underifrån.  På så vis blir verkningsgraden ofta större än i en annan värmepanna. 

Bredvid pannan finns två vattentankar. De här värms upp när vi eldar och härifrån leds vattnet via kulverten till våra element inne i huset. Den ena tanken är 2000 l och fungerar endast som lagring, den mindre är 750 liter och i den här finns värmeslingorna. I denna tank har vi även satt till slingor för ev. solvärme så att vi när som helst kan bygga ut systemet med solpaneler. När det är gjort behöver vi inte elda i princip från april-september, förutsatt att vädret är någotsånär ok.

I hela systemet är ungefär 3000 liter vatten. 

Jenk hade bestämt sig för att planera och dra hela rörsystemet själv. Det här höll på att driva honom till vansinne plus att hans muskler skrek högt vissa kvällar. Han gängade nämligen alla rör för hand. Det var mycket krokar och böjar som skulle passa ihop. Allt som allt var det ungefär 160 m rör som drogs i vårt hus.

Och så var det ju det här med att göra det enkelt eller att göra det snyggt. Vi (nåja, Jenk) satte mycket tid till att fundera ut var rören skulle vara så diskreta som möjligt och var elementen skulle ta sig så bra som möjligt. 

Minns ni de gamla gjutjärnselementen som vi köpte ifjol? Som vi blästrade och gned in med spissvärta? Nu är de på plats. Äntligen! Tyngre element tror jag inte står att finna. Till de största elementen var vi tre fullvuxna män + jag för att kunna bära på plats. Och det var inte så få element vi behövde till vårt hus heller. Nej, allt som allt blev det 14 stycken element.

Men visst blev de fina? De passar in väldigt bra tycker vi. 

Vi hade ju satt rätt så mycket pengar, tid och energi till våra element. Helt enkelt för att få dem att passa in i vårt hus och då ville vi inte förstöra det med vita termostater i plast. Men det var jättesvårt att hitta alternativ. Till sist föll vi för dessa "vippor" i mässing. Dyra som attan. Dessutom betydligt krångligare eftersom vi nu tvingas ställa in värmen manuellt här inne (i pannrummet finns en värmeregulator som tar i beaktande utetemperaturen), men vad gör man inte för att få den rätta känslan.

Ett av våra största projekt. Som Jenk har gruvat sig för i flera år. (Jag har inte haft förstånd till det). Och nu är det klart! Varmt och skönt har vi och vi ser fram emot många varma vinterkvällar, med värmen direkt ur vår egen skog. En klar fördel är att även uppvärmningen av vattnet är gratis numera. Klart att man inte skall använda vatten i onödan, men åh vad skönt att med lite bättre samvete kunna vrida på varmvattenkranen.

Elåtgången kommer absolut att minska här hos oss. Redan ser vi en markant nedgång och vi räknar med att ekonomiskt tjäna in hela vårt värmesystem på sisådär tio år. Men då räknar vi ju inte in den ökade värmen och bekvämligheten vi kommer att få.

Nöjda och glada, det är vad vi är.


tisdag 4 mars 2014

Fröleverans

Igår anlände våra frön från Runåberg. Hela förmiddagen satt jag och sorterade, delade och räknade. Vi är nämligen många personer som brukar beställa tillsammans. Dels för att dela på frakten, men framför allt för att kunna dela på sorter. Sällan behöver man ju 20 tomatplantor av samma sort. Istället kan man vara flera som beställer tillsammans och ta fem tomatplantor av fyra olika sorter. Mycket roligare! Och jag som brukar sammanställa beställningarna måste erkänna att jag brukar bli nyfiken på vissa sorter som någon beställer av och helt enkelt lägger in en likadan beställning själv.

I går kväll köpte jag såjord (glömmer varje höst att göra egen) och nu kliar det i fingrarna. Tomaterna borde börja komma i jorden.