måndag 30 september 2013

Köttfri måndag: vegetarisk lasagne

Förra veckan testade vi Malins recept på vegetarisk lasagne. Det skojiga med lasagnen är att den innehåller grynost (keso). Spännande, enkelt och gott. Receptet hittar du här.

Och nu kanske alla tror att jag länkar till Malin för att hon hade länkat till mig och mitt deodorantrecept, men så är det inte alls. Verkligen inte. Det råkar faktiskt bara vara så att vi tycker om varandra. Och lasagne. Och vegetarisk mat. Kram på dig Malin!

söndag 29 september 2013

Pirum, parum, puff -mojäng

Egentligen hade jag inte tänkt göra mera äppelmos, men vad gör man när skörden ser ut så här? Helt underbart vackra och stora äpplen har vi plockat från vårt träd. Vi äter och äter och äter. Skulle plötsligt en kannibal få för sig att sätta tänderna i mig tror jag nästan han av smaken skulle tro att han äter en frukt. Så mycket äppel äter jag. Men ändå räcker det och blir över. Så när jag läste Johannas blogg Lev Enklare och hennes inlägg om "konserverat" äppelmos så tänkte jag att jag slår till och gör äppelmos att förvara i jordkällaren. Tidigare har jag bara frusit mitt äppelmos. Enkelt och behändigt, men det kräver ju en del utrymme och ur ett miljöperspektiv är ju frysboxen inte så bra. Men det var inte själva äppelmoset jag tänkte blogga om (vill ni läsa om det tycker jag ni länkar er in till Johannas inlägg. Där kan ni även lära er att virka ett burklock!)

Nej, jag tänkte blogga om en sådan här mojäng. Jag vet inte ens vad den heter, men man brukar se den här och var på loppis. Den här råkade komma med i samma låda som något jag ropade in på auktion. Länge stod den på en hylla i vårt uthus, eftersom jag inte riktigt visste vad det var (ja, vi nutidsmänniskor!), men så berättade en vän att mojängen är perfekt när man gör äppelmos. Och vilken grunka! Bara att dela äpplena, slänga dem (med kärnhus, skal, käpp och allt) i en kastrull med lite vatten på botten, koka tills de är mjuka, slänga allt i mojängen och veva. Ut kommer det lenaste äppelmos du kan tänka dig.

Men nu är det ju ofta så när man hittar en mojäng på loppis som man inte har sett tidigare att man inte riktigt vet om alla delar finns kvar. Så därför tänkte jag ta en bild på min så att ni ser vilka delar som skall finnas. Hittar ni en sån här maskin (det brukar finnas större och mindre) rekommenderar jag verkligen att ni slår till. De brukar nästan vara gratis.

Tratt (ibland med ben att vika ut)
En eller flera "såll" som du trycker fast inifrån
En vev på vilken det sitter fast en skiva och en "spännare" som håller veven på plats.

Moselimos!

lördag 28 september 2013

Fixa egen slush

Mina barn brukar med något trolskt i blicken prata om hotellet i Turkiet och det faktum att de fick dricka hur mycket Slush de ville. Gratis! En egen variant på slush fixar du hur enkelt som helt. Perfekt att ha i frysen och ta upp när efterrättsidéerna sinar.

1 burk konserverade persikor i sockerlag
1 burk gräddfil
(ev. socker)


Släng burkens innehåll och gräddfilen i en smoothie-maskin (går säkert även bra att mixa) och kör en stund. Häll "drycken" i en form med bred botten och lägg i frysen. Jag använder en mindre ugnsform med färskfolie i botten.

När du skall servera drycken tar du upp härligheten och mixar den. Servera med sked eller med ett grovt sugrör.

fredag 27 september 2013

Bra rutet forts.

För en tid sedan länkade jag till ett inlägg som Ekoreko skrivit om ekologisk gräddfil. Mitt ursprungliga inlägg hittar du här. Det kom en hel del kommentarer på inlägget (tack för det!) och två av kommentarerna var så bra att jag ville lyfta fram dem bättre. Jag vet ju nämligen inte hur mycket kommentarer annars uppmärksammas.

Kommentar nr 1Jag brukar tänka att om varan kommer från djur så är det extra viktigt med ekologiskt eftersom en levande varelse har haft det bättre då. 

Kommentar nr 2: Idag köper jag så gott som allt vi äter ekologiskt. Det är vår familjs bidrag till medmänniskan.

Så här skall jag också börja tänka mer. För jag tyckte det var så bra. Tack!

torsdag 26 september 2013

Att taa opp päärona

Det känns nästan som det var igår jag bloggade om släktens stolthet David Brown och hans värdefulla insatser när det gäller att få potatisen i jorden. För några dagar sedan var det dags att ta upp dem. 
Även denna gång får en maskin anno dazumal göra jobbet. Lägg även märke till min pappas "orienteringsjacka" från ungefär samma århundrade. Tar man opp päärona är det inga finkläder som gäller.

Jag tycker i och för sig att vår maskin är rena nymodigheten. För tänk när jag var liten tog vi faktiskt upp potatisen med gräfta. Mamma, pappa, farmor, farfar och så vi barnen. Det tog många dagar. Farmor och farfar som var gamla var ledbrutna i flera dagar efteråt. Det känns som stenåldern och jag kan inte riktigt förstå att vi faktiskt gjorde så.
Efter sig lämnar traktorn en lång sträng med potatis. Bara att börja plocka. I år var det en fröjd att plocka, eftersom vädret varit fint och potatisen ren och vacker.

Det följer alltid samma mönster. Först pratar vi glatt med varandra. Vilket härligt väder och vilka fina knölar. Sedan kommer vi in i en fas när vi bara plockar. Ingen orkar säga någonting. Ryggen börjar sakta göra sig tillkänna. Till sist när det bara är någon rad kvar börjar vi prata igen. För då är vi snart klara och livet känns finfint igen.

Handskar i all ära, men jag är nästan alltid utan handskar när jag arbetar med jord. Jag vill känna jorden och få en direkt hudkontakt med det jag gör. Det känns mera äkta då. Må så vara att jag många gånger mitt på en föreläsning eller på ett möte insett att jag har väldigt mycket skit under naglarna, men det bjuder jag på.

När man plockar potatis har man med sig två ämbare. Ett stort och ett litet. I det stora åker de storpäärona som blir till matpotatis. I det lilla åker småpäärona som blir till sättpotatis nästa år.

Ps. Lägg märke till den erfarne fotografen Jenk uppe till vänster

Mommo bjuder på varm saft och hembakt äppelkaka. Som sig bör är pallen en säck potatis eller ett buckligt plåtämbare. När vi var små var vi alltid tvungna att vara med. Nu för tiden lyser barnen med sin frånvaro. Fast det känns nästan enklare så. Så slipper vi höra på deras gnäll. För vi gnällde säkert aldrig som små.

Mommo brukar nästan varje år göra en "pääronblaso". Då samlar barnen ihop halm som de tänder på. I brasan slängs potatis som sedan får ligga och bli mjuka inuti elden. Därefter äts de med smör. Ända sedan jag var liten har jag tyckt det här har smakat ganska illa. Men vad gör det när det liksom hör till. Men i år orkade ingen anstalta med blason. Mommo skyllde på att det fanns för lite halm på åkern vi höll till på ... Ingen protesterade ...

Jag tycker min pappa ofta har en ganska skön inställning till saker och ting. -Vad är det för potatissorter vi har? frågade jag intresserat. -Sorten röd och sorten vit, var svaret jag fick.

Här är sorten ... vit

Efter tre timmars jobb var all potatis upptagen. Det var tur för ryggen började verkligen protestera. Nu har både vi och mina föräldrar egen, giftfri potatis för hela vintern. Jordkällaren full.

Vi pratade om att det börjar bli allt färre som odlar sin egen potatis. Eftersom potatisen är så väldigt billig i affären. -Det lönar sig nog inte, sade mamma. Och nej, det gör det nog inte om man tänker på pengar. Men skall man byta ut några få inhemska livsmedel från konventionellt odlade till ekologiskt odlade ja då står potatisen nästan högst upp på listan, eftersom den a) besprutas väldigt mycket och b) man ofta äter ganska stora mängder potatis per person.

Så vi odlar på. Först använder vi vintern till att äta och sedan när våren kommer startar vi upp David Brown igen.  Så har ett helt år gått. 



En kvinna för sin råtta


En morgon när vi öppnade dörren till glasverandan låg det en död, fet råtta på golvet. Det började med att äldsta dottern åkte iväg till skolan. -Ååååh, vad äckligt! utbrast hon och sprang iväg.

Efter en stund åkte Jenk till jobbet och de yngsta barnen pallrade sig iväg till skolan även de. -Sidu, vad bussig råtta! hörde jag innan de stängde dörren.

Efter en stund gick jag ut för att mata djuren och ligger inte råttkraken ännu kvar. Nu finns det två sätt att tolka situationen; a) Jenk tycker att även jag bör få se denna vackra syn och riktigt gotta mig över hur duktig mördarfrass vi har eller b) Jenk tycker att jag borde vara kvinna för min råtta och klara av att resolut lyfta ut den i svansen och slänga den i buskarna.

Så vad gör denna kvinna av rang? Jo, som hon vanligtvis gör. Tänker att -Nej, jag har ingen råtta i verandan. Har jag? Nej, det tror jag inte. 

Och tänk efter en stund så hade jag inte det. Funkar nästan varje gång.

måndag 23 september 2013

Inkomster och utgifter

Nu är hösten ett faktum och de flesta av oss har börjat få in jobbrutinen efter sommarens semestrar. Utom jag. Jag har börjat jobba så smått, men i ganska maklig takt. Skulle säkert kunna göra mera, men vädret har varit för fantastiskt. Vilken höst vi har haft! Att jobba har inte blivit av helt enkelt. Denna höst har jag känt mig väldigt tacksam över att kunna njuta av solen och höstdofterna. Denna höst har jag dessutom haft ett helt annat lugn i sinnet än tidigare.

Men visst känner jag ibland att jag borde göra som de flesta andra. Stiga upp och åka till jobbet, dra in pengar och öka familjens inkomst. Ibland känner jag mig lat. Jag känner så många 'borden'. Men som sagt, denna höst har varit bättre än tidigare och jag tror att det beror på att jag har lyckats svänga mitt tänk från inkomster till utgifter.

Min farfar sade alltid att det inte är de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Och så är de ju. Om man tänker företagsekonomiskt så påverkar ett företags utgifter lönsamheten i precis samma mån som företagets inkomster. Marginalen och vinsten skapas såväl av inkomster som utgifter. Så är det även inom privatekonomin, men vi pratar betydligt mer om att vi skapar våra livsförutsättningar genom att fokusera på inkomster. Men vi kan ha en precis lika hög levnadsstandard genom att fokusera på utgifter. Helt enkelt genom att leva billigare. Därför har jag helt enkelt börjat med att tänka på vad jag sparar in genom att jobba så lite som jag gör istället för att bara gräma mig över den förlorade inkomsten. Det kan te sig som en försvarsmekanism (och det kanske det är), men jag kan utan problem tänka så här:

-Idag har jag ägnat 1 h åt att koka 10 liter äppelmos. Det är äppelmos för hela familjen, hela året. Om jag skulle köpa denna produkt i affären skulle det kosta mig si och så mycket. Alltså har jag tjänat ihop till min lön den här timmen. Inte genom pengar jag får, utan genom pengar jag inte behöver lägga ut. 
-Åhå, där kom yngsta dottern hem från skolan. Nu tjänar jag in si och så mycket genom att vara hemma eftersom jag inte behöver betala eftisavgift ... 

En annan femma är om vi går tillbaka till farfars påstående om inkomster och utgifter är att "bli rik" inte nödvändigtvis behöver ha att göra med monetär rikedom. Man kan bli rik på livet utan att ha mycket pengar på banken. En äldre kvinna sade en gång åt mig att om man gläds åt lite har man mycket att vara glad åt. Och på något konstigt sätt tror jag att denna nivå av lycka går förlorad vartefter inkomsten stiger. För sedan familjens inkomster har sjunkit har vi konstigt nog börjat göra oss av med mera pengar än tidigare. Det låter helt sjukt konstigt och jag kan inte förklara det, men så är det. Jag ger idag mer pengar än tidigare till välgörenhet, trots att jag kanske har mindre att ge av, bara för att jag känner mig så tacksam. Jag "slösar" mer pengar på familjen, på resor, på saker att göra tillsammans. Helt enkelt för att jag har fått tid att känna hur viktigt det är för oss att vara tillsammans och hur mycket jag får tillbaka. Inte genom monetär avkastning på investerat kapital utan genom lycka genom att sätta sprätt på pengar. Kanske det även hänger ihop med en ökad känsla av att vi har så vi klarar oss. Det kommer vi alltid att ha. På något sätt.

Snart har mina semlor jäst färdigt. Jag har precis matat hönsen och plockat in några ägg. Jag sparar några euron här och där. Samtidigt som själen mår så bra.

söndag 22 september 2013

Kvinnan som borstade ihjäl sina tänder

Ni kanske minns att jag i våras skrev ett inlägg om Fluortandkräm. Jag tror faktiskt att det är ett av de inlägg som fått flest kommentarer. Oj, vad många det finns som hatar fluor. Åtminstone som är smått skeptiska till ämnet. Jag blev övertygad och köpte mitt livs första fluorfria tandkräm. I tre olika smaker dessutom. Jag meddelade barnen att jag tänkte börja borsta tänderna utan fluor eftersom jag inte trodde det var bra och att de gärna fick göra detsamma. Men att de förstås fick välja själva. Att den vanliga tandkrämen så småningom tog slut gjorde ju valet lättare efter en stund.

Och vi borstade och vi borstade. Till sist borstade jag sönder mina tänder. För tandkrämet löddrade nästan inte alls. Tandborste efter tandborsta säckade ihop och låg förvriden med spretande hår. Och mina tandhalsar ylade i misär.

Den vedervärdiga fluortandkrämen gjorde åter entré i våra liv och jag nästan dog av känslan av att flosch-flosch smeka mina tänder med borsten. Tyvärr! Jag gjorde ett försök. Kanske jag försöker igen när jag känner att mitt tandkött och min emalj har återhämtat sig.

fredag 20 september 2013

Månadens bloggtips

Förlåt! Jag har helt säckat ihop i sommar när det gäller att tipsa om bloggar jag läser. Men nu tar jag mig i kragen och hänger upp mig själv på galgen.

Egentligen kan man dela in bloggar jag läser i tre olika kategorier 1) Bloggar som jag lär mig något av, 2) Bloggar som jag skrattar åt / som jag tycker om språkmässigt och 3) Bloggar vars personer jag känner. Den sistnämnda kan ju i och för sig innehålla såväl nummer ett som två, men det är ingen nödvändighet. Ibland räcker det med lite cyberspionage.

Här kommer några bloggar inom de olika kategorierna. Och glöm nu inte att kolla in min flik 'bloggar', där finns det fler guldkorn

Lärorika bloggar: 
Miljötankar
Fullblodsekologen

Bloggar med hög igenkänningsfaktor, bra språk och många skratt
Föreningsgatan 8B
Supermom

Vänners bloggar
Lundagård
Husmor Anna


torsdag 19 september 2013

Att bränna ett liv

För en tid sedan flyttade en av mina vänner och skrev då på FB hur hon brände alla sina gamla jobbpapper. Det fick mig att gå ner i källaren och börja sortera. Och idag gjorde jag något som känns väldigt förbjudet. Jag brände doktorsavhandlingar. Inklusive min egen. För det är en del av mitt liv som jag vet att jag inte kommer att gå tillbaka till. Ändå har de stått där i källaren. Doktorsavhandlingarna, konferenspappren, löneförhandlingsblanketterna, kursplaneringarna. Och idag brände jag upp dem.

Jag klippte ut förorden ur alla doktorsavhandlingar jag fått under åren. För de tycker jag är mest intressanta. Sedan sparade jag artiklar jag skrivit själv och två ex av min egen avhandling. Tänkte att barnen mot förmodan kanske sedan någon gång ville se vad jag skrivit. Resten av mina exemplar fick gå upp i rök. Svårare än så var det inte. Konstigt nog har det ändå tagit väldigt länge innan jag kom till den dagen när faktiskt tuttade på.

Så inte kan jag väl direkt säga att jag har bränt ett liv, men de fysiska jobbrelaterade spåren av tio år av mitt liv brann finfint.

onsdag 18 september 2013

Vegetariska månaden utvärderas

Förra fredagen var familjens projekt 'vegetarisk månad' avslutat. Det firades med en rejäl hamburgare. Under månaden hade det nämligen öppnat en ny, småskalig, lokalproducerad hamburgerrestaurang nära oss och männen i vår familj har suktat och drömt om att få sätta tänderna i en riktig biff! Och vilka hamburgare! Vi var helt lycksaliga. Egen dressing, egna franskisar, bra kött, liten farbror (nja, så liten var han ju inte). Det kändes så bra att ge våra pengar till honom istället för till herr Mc Donalds och magen mådde så mycket bättre efteråt. Eniga bestämde familjen att vi skippar hälften av årets hamburgerbesök och de gånger vi äter hamburgare äter vi riktiga (!) hamburgare. Så nöjda var vi.

Men vegetariska månaden, blev den som vi tänkt oss? JAAA! Barnen konstaterade att inte hade det gått någon stor nöd på dem (om vi säger så här ... all efterrätt är ju mer eller mindre vegetarisk, så efterrätt blev det gott om under månaden), mamma konstaterade att vad enkelt det varit att kocka och framför allt att handla mat. Billigt har det också blivit. Och något kilo slankare är mamman om midjan, vilket i och för sig också kan ha att göra med 'projekt kondition'. Bra har jag i alla fall mått i själ och hjärta. Skulle det bara vara för mig skulle vi kunna äta vegetariskt mest jämnt. -Vi kan ju äta helvegetariskt varannan vecka, sade dottern på åtta år. Och då förstår ni att experimentet lyckats mer än väl.

Så nu har vi många, fina vegetariska recept, vissa nästan längtar vi till och jag bestämmer så här på stående fot att kött får det inte bli mer än tre gånger i veckan, max. Plus att vi vissa veckor kommer att köra helvegetariskt. Dags att klura ut nästa experimentprojekt ...

tisdag 17 september 2013

Popcornsutveckling

En del kör med personlig utveckling. Vi kör med popcornsutveckling. Senast jag och mina döttrar besökte loppis hittade vi en popcornsmaskin för 3,50. Nu är jag inte överdrivet förtjust i att ha skåpen full av onödiga prylar, men denna mojäng såg jag en viss potential i. För som många andra familjer är det i vår familj viktigt med fredagsmys. Och fredagsmys brukar innebära chips. Chips kan man fixa själv, men det är liksom inte samma sak. Därför tänkte jag att om vi kunde byta ut chipsen mot popcorn varannan vecka så skulle ju en ganska stor seger vara vunnen.

Och nu är det ju inte så att jag aldrig poppat popcorn i kastrull (mikro äger vi inte), men vad är väl en kastrull mot en maskin? Att maskinen inte krävde något annat än en mängd popcorn fick mig på fall. Så vi åkte hem och poppade.

Då kommer nästa femma. Att få dem tillräckligt salta. Vi saltade och saltade. Och saltade. Men utan lyckat resultat. Dags för produktutveckling. Vi köpte en blomspruta (eller spräjflasko som vi säger här i huset), värmde upp vatten, rörde ner salt och sprayade våra popcorn med saltvattnet. Perfekt!

-Jag skall äta popcorn varje dag, utbrast dottern. Nu var det kanske inte min tanke, men jag väljer att se det som ett tecken på att chipsen numera kan bytas ut mot egna popcorn ibland. Nu gäller det bara att leta efter ekologiska popcorn. Det har jag aldrig kollat in om det finns i affären ... och nu har jag kollat att det åtminstone finns på nätet så då skall jag önska det till min affär.

måndag 16 september 2013

Köttfri måndag: Blomkålssoppa

I vårt land växer blomkål i flera olika färger; röd, grön och vit. De börjar bli klara att plockas och därför blir dagens vegetariska recept en blomkålssoppa som hela familjen tycker om. Servera ett gott bröd till och till efterrätt blir det en pannkaka.

Blomkålssoppa

1 purjolök skuren i strimlor
1 msk olja
3 medelstora potatisar i tärningar
500 g blomkålsbuketter
1 l vegetarisk buljong
2 dl grädde (ta den grädde ni är van vid, jag tar äkta grädde)*

1 krm salt
en nypa vitpeppar
1 dl hackad dill
(några rädisor i tunna skivor)


Fräs purjolöken i oljan i en kastrull. Efter några minuter sätter du i potatisen och blomkålen. Fortsätt att fräsa en kort stund. Häll över buljongen och låt koka tills allt är mjukt. Det tar ca 10 minuter. Häll bort en del av vattnet och mixa soppan. Häll i grädden och krydda. Låt soppan få ett uppkok. Garnera med dill och ev. rädisor. 


Pannkaka

3 ägg
8 dl mjölk
4 dl vetemjöl
½ tsk salt

Häll ihop allt och rör ihop så det blandar sig väl. Häll i en smord långpanna (ca 30 x 40 cm) och grädda i 225 grader i 20-30 minuter



* Ta som vana att läsa innehållsförteckningen även på vanlig grädde. I en del finns det faktiskt tillsattsämnen! Kör man ekologiskt så har man inte detta problem.

söndag 15 september 2013

Söndag på Flemmingsbacken


Vad har vi gjort idag?
Jenk hade ovanligt lång sovmorgen, men plötsligt spratt det till i honom och han fick för sig att han skulle öppna den gamla porten i vårt uthus. Det var det ljudet som sedan väckte hans fru. Ljudet av spikar som dras ut. Knirk!

Knirk! Det ljudet tyckte inte våra kalkoner om. Sin vana trogna stod de nyfiket och betraktade vad Jenk höll på med. Och ju mer det gnisslade ju mera högljudda blev de. Och ju mera ljud en kalkon ger ifrån sig, desto mer röda (och blå) blir de i ansiktet. Precis som gamla gubbar.

Här får ni en snabb titt över hur det kommer att se ut. Tyvärr blir vi tvungna att bräda fasaden, eftersom de ursprungliga stockarna är i ganska dåligt skick.

Plötsligt hittade vi detta. Det var ca en halv meter långt. Vem har bott här? Vildbin? Ingen aning, men mäktigt var det verkligen.

Vi borde verkligen ha klippt gräs, men det fanns så mycket annat roligt att ta itu med denna söndag.

Som att skörda de sista bönorna. Bönor som jag sedan förväller en kort stund, fryser in på ugnsplåtar och sedan sätter i fryspåsar. Tänk att frosten ännu inte berövat Esters astrar dess gestalt!

Vartefter vi skördar våra land passar vi på att sätta dem i höstskick. De rensas från allt ogräs och om några veckor strör vi över gräsklipp, löv och skit från hönshuset. Allt för att få en fin jord att börja på med nästa vår. Precis lika roligt som jag tycker att det är när det börjar grönska på våren, lika roligt tycker jag det är att få återställa allt på hösten. Under en sommar har det ju hunnit bli ganska ...vildvuxet.

Vi passade även på att rensa höstens sista lingon. Vad skönt det är att få tänka 'sista'. Att bli klar. Lingonen frös vi in i påsar. Ett halvt liter per påse. Barnen fick i uppgift att rensa tre påsar var. Jag rensade resten.  Lingonpåsarna är perfekta när du kokar vispgröt. För det gör du väl?

1 liter vatten, 1 ½ dl mannagryn, 1 ½ dl socker, 4 dl lingon och 2 tsk salt.
Koka upp vattnet, Häll i resten och låt koka i ca 10 minuter. Rör om då och då. Låt svalna. Vispa fluffigt med elvisp. 


Vispgröt är perfekt som efterrätt eller som lättare mat, tillsammans med en smörgås eller rispirog. Eller så kan du blanda lingonen med egen kolasås och bjuda på en väldigt god och nästan helt hälsosam efterrätt.


Vad har vi annat gjort? Det vi brukar. Tittat på yngsta dotterns fotbollsmatch och skjutsat äldsta dottern och sonen på deras fotbollsträningar. Söndag, söndag, sköna söndag. 






fredag 13 september 2013

Ta tillvara tomatfrön

Odlade du i sommar en tomat som du tyckte väldigt mycket om? Passa då på att ta vara på tomatfrön så att du kan odla den även nästa sommar. När du tar tillvara tomatfrön kan du göra på flera sätt. Jag väljer naturligtvis det enklaste. Skär tomaten mitt itu och pilla ut fröna blandat med en del av tomatgeggan på ett hushållspapper. Låt torka några dagar. Pilla loss fröna och sätt dem i en tom tändsticksask eller i ett kuvert. Förvara torrt och inte för varmt (skall dock inte frysa). Har du flera tomatsorter? Kom då ihåg att på ditt hushållspapper skriva vilken tomat som är på vilket papper.

Sedan måste jag väl tillägga att om dina tomater kommer från en F1-hybrid är det inte alls säkert att de frön du nu tar ger samma tomater nästa år. Jag skrev mer om detta här. 

tisdag 10 september 2013

Bra rutet!

Ok! Jag erkänner! Det finns vissa saker som jag sällan väljer eko av när jag står där i butikshyllan. De blir färre, men de finns. T.ex. vispgrädde, grynost och avocado är tre produkter som jag ofta väljer "non-eko" av. Eko- vispgrädden för att jag tycker att den är så dyr, eko-grynosten för att vi inte varit helt nöjda med produkten och eko-avocadon eftersom den oftast är så hård. Och varje gång går jag lite skamset därifrån. För jag vet ju att jag alltid borde välja ekologiska produkter när de finns. Och att de blir billigare ju fler vi är som köper. (Fast som ekonom får jag inte alltid det där med lägre pris att gå ihop må jag tillägga, men det är en annan femma).

Så läste jag Fröken Ekorekos text (återanvänd från Naturskyddsföreningen om jag förstod rätt) och började skämmas ännu mera. Men gräddfilen i min korg, den är tusan alltid ekologisk. Hepp!

Bra skrivet!

Halm

Vilket tröskväder det har varit i år! Jag och Jenk är inte bönder, men jag är en bondedotter i rakt nedstigande led. Med åren gör det här sig mer och mer påmint och jag gläds med alla bönder när deras skördar blir goda och vädret är exemplariskt.

Och lite glad är jag ju även för min egen skull för jag samlar halm från grannens fält. Där ligger det kruttorrt, bara att plocka in och förvara luftigt. Halmen skall jag använda i hönornas värpreden, men jag skall även göra en annan grej med den. När jag besökte min vän Eijas ateljé såg jag att hon hade sytt tygdynor till bänkarna och dynorna var stoppade med halm. Den idén tänker jag sno. Jag har massor av gammalt fint tyg jag inte har "nänsats" slänga. De skall jag sy sittdynor till orangeriet av. Tror jag. Om jag kommer mig för.

Nypon

Går alla nypon att torkas och användas undrar jag? Den här busken kommer jag inte ens ihåg vad den heter, men många små nypon har den och lätt är de att plocka och rensa (ta bort kärnorna) så jag tänker göra ett försök. Nypon är ju väldigt C-vitaminrika och jag tänker mala mina torkade nypon till nyponpulver att strö över gröt, koka nyponsoppa av eller kasta i bröddegen.

För några år sedan torkade jag mina nypon genom att trä dem på en tråd och torka dem över vedspisen. I år känner jag mig lite lat faktiskt (vet inte hur många gånger jag skrivit ordet 'lat' i bloggen) och tänker torka dem i vår torkmaskin.

Och jo, enligt Wikipedia går alla nypon att äta. Det tror jag blint på. För allt som står där är väl sant?

måndag 9 september 2013

Köttfri måndag : Rårakor och stekt ris

Jag vet inte hur det är i Sverige, men här i Finland har vi på sjunde klass något som heter "Huslig", där eleverna lär sig att koka mat. Nu för tiden har de böcker i ämnet, men när jag hade "Huslig" började lektionen med att alla satt och skrev av recepten i ett svart vaxat häfte. Tanken var att detta häfte skulle vara en guldgruva när vi sedan flyttade hemifrån. I mitt fall blev det inte så, men ett recept har följt mig genom åren -receptet på rårakor. Därför får det bli dagens recept. Rårakorna går även enkelt att variera. Byt ut en del av potatisen mot rödbetor eller squash. Sätt i lite morot eller smula ner lite fetaost. Till rårakorna serveras idag stekt ris och en gurk- och olivsallad. Smaklig måltid!

Rårakor

4 potatisar (skalas och rivs fint)
4 ägg (vispas lätt)
1 stor lök (finhackas)
salt och vitpeppar


Blanda alltsammans och stek små plättar. 


Stekt ris

½ rödlök
1 paprika
2 msk olivolja
1 msk curry
1 vitlöksklyfta
2 msk purjolök
4 dl kokt ekologiskt ris
1 msk soja


Fräs ihop i stekpanna. 


Gurk- och olivsallad

1 gurka skuren i bitar
1 burk grynost (keso)
lite paprikapulver
svartpeppar och salt
lite äppelcidervinäger
svarta oliver
1 rödlök
(svämmar ditt trädgårdsland över av sallad kan du även strimla ned den)


söndag 8 september 2013

Att musta äppel

Nu är äppelsäsongen på topp och här skall mustas!
Först en rapport om förra årets must. I vår jordkällare finns tio fjolårsflaskor kvar. De har hållit sig jättebra, trots att inget socker (eller något annat heller för den delen) tillsätts musten. Några av flaskorna ser ut så här, de har liksom separerat sig och på botten finns en tjock äcklig massa. Det ser väldigt läbbigt ut. Men när jag öppnade dem och silade saften blev resultatet den allra vackraste och klaraste äppelmust man kan tänka sig. Precis som i affären. Och jag måste snopet erkänna att en del av de flaskor som såg ut så här i vintras hällde jag ut i brist på bättre vetskap. 

Ifjol var det någon som bad om en ritning på vår äppelmustmaskin som vi har byggt själva. Det lär nog aldrig bli. Vi är så lata. Istället tog jag lite bilder som inspiration och den som är händig klurar säkert ut hur den sitter ihop. Vi kollade in en massa filmer på Youtube och så började vi bygga. 

Våra linnedukar från ifjol är nytvättade och håller ännu bra ihop. 

På en timme mustade vi 75 liter. Sedan skall förstås flaskor värmas och musten värmas upp till 80 grader och buteljeras. Det må erkännas att vi nästan var osams innan jobbet var klar. Solen sken som besatt, alla barnen var lediga från skolan och vi stod inomhus och svettades med musten! Men sams blev vi och must blev det också. Nu skall vi låta kärleken växa stark och så mustar vi höstens omgång nummer två. 

Lådan som musten samlas upp i innan den rinner ut i två ämbare är av trä och därför bygger vi en ny varje år. Det går snabbt och känns mera fräscht. 

En bild på en konstruktion som jag inte förstår. 

En stor hjälp i år var att vi lånade en äppelkross av grannen. De har nämligen investerat i ett gårdsmusteri. Så har du massor av äpplen, men ingen maskin, eller ingen ork så rekommenderar jag verkligen att du kollar in deras gård. Tjoff säger det bara och så har de omvandlat dina äpplen till den härligaste must. Lägg Lalle gård på minnet!

Äppelkrosset innan det pressas

Äppelkross efter mustning. Nästan kruttorrt. Bara att slänga i komposten. Ingen tycker om det här. Inte ens kalkonerna. Å andra sidan har de fri tillgång till fallfrukt på gräsmattan så de kanske är lite kräsna. 

lördag 7 september 2013

Bina invintras

Honungssäsongen är slut. Bina har gjort sitt och skall få sin belöning i egenskap av sockervatten. När vi tar binas honung tar vi ju egentligen binas mat. Och för att de skall klara sig under vintern ersätter vi maten med en sockerblandning på 65 %. Bina tycker det här är smaskens och lider inte av det. Se det som en enda stor chokladplatta efter en lång veckas jobb. Sockret äts upp under vintern och hamnar inte i nästa års honung. Plus att man aldrig tar honung från den del av kupan som bina invintrar i.

I den del av Finland där vi bor skall matningen med sockervatten ske mellan mitten av augusti till mitten av september. Orsaken till varför en del, precis som vi, börjar ge dem vintermat rätt tidigt är flera. Dels börjar drottningen när maten är lättillgänglig komma igång som besatt med äggläggningen. För att detta skall ske behöver drottningen få en första dos mat i mitten av augusti och sedan en andra dos  någon vecka senare. Och de här äggen behöver läggas så pass tidigt så att de hinner utvecklas till många och starka vinterbin. Många bin gör att kupan håller värmen bättre i vinter. För det andra drar bina lättare in socker när det är varmt. Vid kallare väder går allt liksom mera trögt. Ett fullt stort samhälle behöver 20 kg socker!

I dagsläge bär vi sockerpaket efter sockerpaket från affären. Vi blandar sockret för hand i vattnet, något som i längden är rätt ohållbart. Mycket jobb och väldigt kladdigt. Hela tiden surrar bina runt oss som besatta. De är som småbarn i en godisbutik. Vi söker efter andra lösningar, men för att komma lindrigt undan (läs billigt) måste vi bida vår tid och vara lite uppfinningsrika. Förutom att vi ger dem sockervatten, behandlar vi dem även mot Varroa-kvalster -binas värsta fiende. Det här gör vi dels genom att redan nu lägga in Tymol-dynor och sen i höst, egentligen den sista dagen när temperaturen visar + så det gäller att passa på), med oxalsyra.

I år startade vi våren med 12 samhällen. I höst invintrar vi 38 stycken. För att komma igång med vår honungsproduktion på en sådan nivå att vi delvis kan leva på den har vi delat våra samhällen och dragit upp nya drottningar. Det här har lyckats jättebra. Det som en myntets baksida är förstås att energin hos våra bin främst har gått åt till att bygga upp nya samhällen och de har inte hunnit samla in så mycket honung. Men det hade vi räknat med. Sedan har ju 2013 varit ett dåligt honungsår och många biodlare klagar på honungsskörden. Här i Finland har det dykt upp små notiser här och där i tidningarna. Så vi är nöjda. Sov gott våra små bin så ses vi nästa vår.

onsdag 4 september 2013

Boktipset : Torka mat

Är du intresserad av torkning som konserveringsmetod så är det här verkligen en bok som du har stor nytta av. Torka mat av Eric Tornblad. 

Bor du trångt och inte har tillgång till skafferi, jordkällare eller stor frys så är torkning ett vettigt alternativ till att ta vara på skörden. Plus att du kan spara den väldigt, väldigt länge.

Boken är väldigt lättläst och kan användas på många sätt. Är du intresserad av att anamma torkning med hull och hår så hittar du allt från hur du torkar fisk, kött till hur du torkar ost. För oss som kanske vill börja lite försiktigt och torka bär för att smula till pulver, torka grönsaker till egna påssoppor eller torka hösten bärskörd så är den lika bra.  Och vill man bara läsa boken så får man ändå snappat upp ett som annat bra tips. T.ex. att du när du torkar äppelchips först kan doppa frukten i en blandning av en del citron och en fyra delar vatten. Då oxiderar inte frukten och blir brun.

tisdag 3 september 2013

C-vitaminiserat kött

Ser ni kalkonen längst fram? Det är inte blod hon har på näbben. Det är svartvinbär.

Vi får verkligen tänka till med kalkonfarmen till ett nytt år. Inte så att vi inte skulle ha kalkoner, men vi får nog vara lite mer restriktiva med var de får gå och inte. Som det är nu så får de gå helt fria på hela vår tomt, något som de minsann utnyttjar till fullo.

Därför har vi inte ett enda bär kvar på våra buskar. De har ätit upp vår havtornsbär, våra svartvinbär, våra aroniabär och våra krusbär. Nåja, de sistnämnda kan det faktiskt hända att det är mårdhunden som har ätit upp. Min morfar hade nämligen massor med bär på sina krusbärsbuskar och en morgon var de länsade. Han har inga kalkoner, men under buskarna hittade han mårdhundsskit. Sedan fick han höra att mårdhundar älskar krusbär. Vem hade trott det?

Så i höst får vi säkert extra gott kalkonkött. Med tillsatt C-vitamin och en svag smak av havtorn.

måndag 2 september 2013

Köttfri måndag: Kikärtsgryta med cashewnötter

Och så var det måndag och dags för ett nytt vegetariskt recept. Tänkte genast på dig som inte tyckte om kikärter. Förlåt! Men den här grytan är faktiskt jättegod. Nästan godare dagen efter, som grytor brukar vara.

Receptet fick jag av en bloggläsare, Petra. Tack! Hon skrev att det här var en av hennes favoriträtter och det är inte svårt att förstå.

Det du behöver är kokta kikärter (jag körde med kikärter i tetrapak), cashewnötter, krossad tomat, jordnötssmör, grönsaksbuljong, lök.
Som krydda använder du curry, oregano, chilipeppar, salt, svartpeppar och socker. 


Hur du sedan svänger ihop allting kan du läsa här.