Maria testar : Jordstrålning och el. Del I

Länge sedan jag open mindedly testat något nu, men nu har jag minsann gjort det med besked. Idag skall jag nämligen skriva om något som många är lite skeptiska till -jordstrålning, vattenådror och elektriska fält. Förra våren gjorde vi ett experiment med att placera våra bin på currykryss och det gav mersmak. Spännande saker så det förslår.

De flesta har ju hört att det inte är bra att sova på en vattenåder, att el påverkar oss människor och att vatten förstärker el. Själv tror jag att vistelse i starka fält påverkar oss negativt på så vis att vår kropp använder mycket energi till att klara av att vistelsen, något som i sin tur leder till cellstress och att immunförsvaret pausas eller försvagas. Vi blir helt enkelt lättare sjuka och när vi blir sjuka har kroppen svårare att återhämta sig och självläka.

Vi ville därför helt enkelt kolla upp så att våra sängar inte är placerade på en vattenåder eller på ett currykryss. En dotter har haft en del fysiska symptom som vi inte fått hjälp med vare sig genom traditionell eller alternativ vård. Månne detta kunde ge någon förklaring? Till vår hjälp tog vi en kvinna från grannbyn som med sin slagruta lätt kunde ta ut både ådror och kryss.

Det som var nytt för mig och som gav mig en ordentlig funderare var kvinnans uppmaning -Se till att svänga dina elkontakter rätt! Ja, du hörde rätt. Det är enligt detta sätt att se på världen skillnad på hur du sticker in en kontakt i ditt eluttag. I många länder finns det bara ett sätt att få in en kontakt på, men hos oss kan vi svänga den på två olika sätt och om den svängs fel avger den ett skadligt energifält. Sover man dessutom på en vattenåder eller i ett kryss så förstärks detta. Jag vet, det låter för enkelt för att vara sant och jag vet att jag borde kunna förklara lite bättre för att få er att hänga med, men jag kan inte. För mig har dock aldrig den teoretiska kunskapen varit det viktigaste utan den känslomässiga erfarenheten.

Kvinnan hade efter åratal av värk kommit fram till att hennes värk berodde på elkänslighet. I många års tid lärde hon sig genom erfarenhet vad som gjorde henne bättre och nu hjälper hon människor som vill elkontrollera sina hem. Många kontaktar henne vid sömnlöshet, vid långvariga sjukdomar, vid förkylningar som aldrig går om, vid värk ... Hon delar med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra. Så jag har inga teoretiska förklaringar att ge er, men ...

Det som var verkligt intressant var att kvinnan (efter att ha lärt oss hur en stickkontakt svängs rätt) direkt i sin kropp och med sin slagruta kunde känna av och säga -Det finns en stickkontakt i detta rum som är felsvängd. Hon kunde peka ut på vilken vägg denna satt och visst var det så. Hon kunde komma in i ett rum och säga att här är allt som de skall och när vi kollade så visst var alla kontakter rätt svängda. Hon kunde stå inne i vårt hus och peka åt ett vädersträck och säga att där ute finns det en kontakt som är felsvängd och be Jenk gå ut och kolla och visst fanns det en skarvsladd som var fel. Och precis lika fel som att ha felsvängda kontakter är det för övrigt att ha kontakter som inte är instuckna ända in.

Så nu är alla våra kontakter rätt svängda. Och hur var det med våra sängar? Alla våra sängar var rätt placerade förutom dotterns. Under hennes säng låg en skarvsladd som alltid sitter i väggen. Den var felsvängd. Dessutom var sängen placerad rakt på en currylinje. Så ikväll möblerar vi om. Det som är enkelt med tonåringar är att de inte tror på någonting. Så det kan inte vara tal om någon placeboeffekt. Blir hon bättre funkar det. Punkt slut. : )

När allt var klart och kvinnan skulle åka hem lämnade hon att stå i dörren. Man märkte direkt på henne när något inte kändes bra. -Det är ännu något som är fel, sade hon. -Finns det någon kontakt på baksidan av huset? Nej, det kunde vi inte komma på att det gjorde. -Vi är tvungna att gå och titta, sade hon. Grejen är den att baksidan av vårt hus löper längs en väldigt stark vattenåder, vilket vi visste om från tidigare. På baksidan av huset finns ett förråd med betonggolv. På betonggolvet hade vi slängt två stora knippen med plastslang. Plast leder vatten, vilket gjorde att strålningen blev väldigt stark precis här. Det här skulle vi aldrig ha vetat om själva! Åh, vad spännande det var att ha vår nya vän på besök! Och jag skall försöka lära er några av de saker jag lärde mig själv. Så får ni tro vad ni vill. Jordstrålning och vattenådror har jag alltid trott på, men el var något helt nytt för mig.

Vill du läsa mer kan du t.ex. kolla här.  Och vill du inte tro på detta kan du läsa här.  Tänk vad bra att man kan tro vad man vill.

Maria testar: Hälsoscanning

Nu är det länge sedan jag har testat något, men förra veckan var det dags. Då testade jag att scanna min kropp med hjälp av en ES-teck apparat. Läsa hur det går till kan du bl.a. göra i denna länk. 

Det kändes väldigt trovärdigt och man fick verkligen kroppskännedom in i minsta beståndsdel. Dels analyserades en mängd olika värden (allt från halten av noradrenalin, till cellernas syreupptagningsförmåga, mineralhalterna, fetthalten inne i blodådrorna, kroppens ph-värde, hjärtat, mängden vätska i kroppen och mycket, mycket mer) och dels fick man se en helbild av kroppen där alla organ, leder och muskulatur visades i olika färger. Färgskalan gick från grått, gult, orange till rött. Och en orange eller röd färg indikerade t.ex. att det fanns en inflammation i kroppen. Inget sådant för mig. Hurra! (Var faktiskt lite livrädd för att något i min mage skulle visa att jag var tvungen att lägga om min kost, men min mage tål tydligen både det ena och det andra)

Det som var väldigt intressant var att det kom fram samma saker både på bioresonansen och på denna kropps-scanning, vilket enligt mig gör det mera trovärdigt. Det är bara det att med scanningen kunde jag direkt se vilket värde jag hade och hur mycket för lågt eller för högt det var. Helhetsbilden blev så mycket tydligare.

Det som även fick mig att tro stenhårt på detta var att i slutet av behandlingen visades det upp en bild på min kropp med alla lymfkörtlar inprickade. -Det ser ut som att dina lymfkörtlar jobbar extra hårt med något i nedre delen av buken, sade hon. Känner du ingenting konstigt? -Nä, inte alls, svarade jag. En vecka senare fick jag plötsligt en akut urinvägsinfektion (den första i mitt liv) som på två timmar ledde till feber, ett ökat antal leukocyter och läkarbesök. Tänk att det syntes redan då!

Jag rekommenderar verkligen det här till alla som är intresserade av att veta hur kroppen mår. En scanning är ingen behandling på samma sätt som bioresonans, men den ger en viktig första inblick i om något behöver göras. Det som t.ex. för mig var jätteskönt att höra vara att fetthalten i mina ådror och kring mina organ var väldigt låg. -Och jag som känner att jag borde gå ner några kilo. -I så fall blir det endast för utseendet skull (hur tolkar jag det?!?) din kropp behöver det inte. Hormonnivåerna i din kropp visar att din kropp skulle må mycket bättre av att varva ner än att motionera högintensivt, fick jag som svar.

Skogspromenad nästa. Å andra sidan har jag inte varit på en enda lugn promenad sedan jag var dit. Jo, en promenad har jag varit på. Till dotterns skola. Men då stressade jag hela vägen eftersom jag trodde jag var för sent ute, vilket jag inte tror räknas.

Maria testar: Bioresonans

Jag mår finfint. Tycker jag i alla fall. Trots det har jag bestämt mig för att ta reda på hur min kropp egentligen mår och om det är något jag kan göra för att förebygga och bibehålla min hälsa. Och så är jag ju väldigt nyfiken. Denna gång blev det bioresonans som fick stilla min nyfikenhet.

Bioresonans sägs ibland vara framtidens läkekonst, men visst kan man även läsa påståenden som att "Ju mer man läser om bioresonans desto mindre förstår man".  Den går hur som haver i korthet ut på att varje enskild cell i kroppen har en egen frekvens. När en brist eller ett sjukdomstillstånd uppstår ändras frekvensen. Med hjälp av sinusvågor mäts dessa frekvenser och man kan upptäcka när inte allt står rätt till i kroppen. Bioresonans kan alltså användas till att upptäcka bristtillstånd och sjukdomar i kroppen, men det går även att med hjälp av vågorna "rätta till" frekvensen och bota. Eftersom det verkligen låter väldigt flum flum och jag i år har bestämt mig för att med öppet sinne prova allt från flummerier till mera jordnära saker bokade jag  för mig och Jenk en tid till Sofia Isaacs på Solkatten. 

Det börjar med att man sätter sig i en stol med en filt över kroppen. Filten är full av metalltrådar. Varken jag eller Jenk kände något av behandlingen. Ja, jag fick ibland små hjärtklappningar och micro-ångest attacker, men det tror jag mer berodde på vad Sofia hittade i min kropp ...

Filten är kopplad till en sådan här manick. Här knappas det in det som specifikt skall undersökas. Det kan vara allt från parasiter, stress, hjärta, potensen, levern, hormonerna. Ja, verkligen allt känns det som.

Det som känns bra är att man kan mäta på flera nivåer. T.ex. säg att det visar att levern inte mår bra. Ja, då kan man gå in på den patologiska nivån och undersöka leversjukdomar, t.ex. hepatit. Det är alltså här man kan förebygga, d.v.s. märka att något inte är vad det borde vara, men ännu inte har resulterat i en sjukdom. 

Det är här det börjar bli snudd på skrattvarning (och även Sofia erkänner att det ibland brukar kännas lite småroligt att stå och vifta med denna magiska stav). Staven är nämligen kopplad till maskinen och om Sofia knappar in t.ex. sköldkörteln i maskinen och trycker på stavens knapp så börjar den röra på sig. Om den rör sig runt, runt så är allt ok, men om den svänger upp och ner så är det något fel med sköldkörteln.

På samma sätt man kan knappa in mineraler och se om man har tillräckligt av dem i kroppen, knappa in elsmogg och kolla om man har mycket el i kroppen, knappa in geostress och kolla om man utsätts för jordstrålning, knappa in en mängd olika mögel ...

Sofia in action

Så vad tyckte jag då? 

Ja, det visade sig att jag hade brist på några mineraler och det är ju bra att veta. Jag har varit emot att slentrianmässigt slänga i mig vitaminpiller och kosttillskott och var ute efter att få veta om det var något jag faktiskt behövde och det fick jag veta. Sedan fick jag veta att jag var försurad. Att jag är sur i största allmänhet är kanske inte något nytt, men att min kropp led av försurning var en nyhet. Dock en nyhet som inte gjorde mig glad. Inte alls. Man har ju nämligen hört att sjukdomar trivs bättre i en sur kropp än i en basisk kropp. Men visst var det bra att få reda på det. Så nu blir det att äta basisk mat en stund. Det visade sig nämligen att såväl ägg som havregrynsgröt försurar kroppen och det har ju utgjort en stor del av min kost när jag har gått omkring här hemma. Ändring på torpet skall det bli!

Jenk visade sig ha en parasit, vilket inte alls är ovanligt fick vi veta. Usch vad äckligt det lät! Tur att Sofia kunde behandla dem direkt. Han har även klagat på att hans energi tagit slut mellan varven och att benen ibland knappt gått att lyfta av vad han känt sig energilös. Manicken visade utslag för underaktiv binjure. Så då får han börja knapra öljäst. Det som kändes bra var känslan av att allt gick att bota. Utan att behöva knapra i sig medicin i egentlig mening. 

På kvällen efter behandlingen frågade jag Jenk hur det kändes i kroppen. -Det känns nästan som att jag inte har någon kropp. Så lätt känns den. Det går till och med lättare att andas ...

Om någon månad skall vi göra en uppföljande behandling för att kolla om allt blivit bättre. 

Bioresonans får 3 ½ hjärtslag av 5. Det är väldigt, väldigt intressant. Men kanske är det främst  forskaren i mig som skulle vilja veta lite mer. Ok, om jag är sur. Men hur sur? Mycket sur? Eller bara lite för lite basisk? Jag funderar faktiskt på att kissa på ett PH-papper för att ta reda på : ) men ändå känns det bra att veta. Här har jag ju levt i tron att allt är bra.  Och Sofia var duktig på att direkt säga vad man kunde göra åt saken, vilket även kändes bra. Jag var inte tvungen att själv gå hem och leta på nätet. 

Det som jag även tyckte var väldigt bra var att få koll på det som faktiskt var bra. Ingen av oss visade några utslag för mögel. Friskt hus! Ingen av oss hade någon geostress. Vår säng står tydligen på rätt ställe i huset! Mina hormoner var i skick. Jag är ännu ingen klimakteriehäxa utan kan skylla min elakhet på något annat! 

Som sagt det finns spridda röster om fenomenet bioresonans, men har man problem med något eller vill veta hur kroppen mår tycker jag man bra kan prova. Det är inte något farligt och det är inte obehagligt, vilket gör att det som alternativmedicin kan vara ett alternativ så bra som något.  Jag kommer att testa igen. 

Maria testar: Djuptöjning

Under året som kommer har jag lovat mig själv att prova på olika saker som jag tror kan vara bra för min hälsa. Först ut är djuptöjning.
De senaste åren har jag märkt att jag blivit allt styvare och stelare. Avundsjukt ser jag på barnen som böjer sina kroppar än hit och än dit. När mina ögon föll på en kurs i djuptöjning tänkte jag att jag borde ge det en chans, trots att (hittills) inte har sett det som min grej. Jag gillar ju fart och fläkt. Blir man inte svettig känns det som bortkastad tid. Att lägga sig ner en och en halv timme i sträck är bäddat för pirr i benen och fladdrande ögonlock ...

I annonsen stod det att man skulle ta med kuddar, filtar och liggunderlag. Här har jag packat ner vad jag tror mig behöva, d.v.s. filt, liggunderlag och kudde. När jag steg in i gymnastiksalen låg det redan flera kvinnor uppradade -Oj, vad många kuddar ni har, kunde jag inte låta bli att utbrista. För det var kuddar och det var kaffepaket och det var filtar och långa rep. Sedan efter en stund så steg vår lärare in i rummet. Hon var klädd i en velourdräkt och hade en stickad basker på sig under hela passet. Fnissade lite inombords.

Så började vi på. Det första hon sade var att vi skulle slappna av. Bara så där. Och jag kom på att jag inte ens riktigt visste hur man slappnade av. Bara så där. Alla andra låg och blundade och jag bara låg och smygtittade runt mig. Till sist lekte jag att jag slappnade av. Bara så där. Så skulle vi känna in vad vår kropp ville ha just idag. Min kropp uppförde sig så bra så det gjorde inte ont någonstans. Kanske den ville gå hem?

Rörelserna (töjningarna) vi gjorde var inte svåra, men visst kändes de. Det som är lite speciellt med djuptöjning är att man skall göra det med en kall kropp. Alltså man skall inte värma upp innan. För värmer man upp (som t.ex. när man springer) före töjningen så töjer man mest musklerna, men det vi är ute efter är att komma ner ända till leder och bindvävnad. Därför kall kropp. Och så håller man kvar varje töjning i tre minuter.

Det som kändes väldigt befriande var när vår ledare berättade att många deltagare brukade fråga var den och den töjningen skall kännas, men att det inte finns något rätt svar på den frågan. Det känns på olika ställen på olika människor beroende på var ens kropp behöver töjas. Och visst kändes det. Som ett resultat av att jag springer är jag ganska spänd i baken (inte väderspänningar) och än vad jag töjde så kändes det i baken.  Det finns två regler i djuptöjning 1) Varje töjning måste kännas någonstans 2) Ingen töjning får göra ont. Och det var här jag fick problem ... för var går gränsen mellan att tänja på djupet och att det gör ont. För rätt så ont gjorde det ju, men jag är liksom uppväxt med att klart det måst kännas om det skall vara någon nytta. Så här är jag lite osäker faktiskt.

Men resultatet? Ja, redan första töjningen gjorde att jag trodde att jag skulle få ryggskott. Det bara drog längs ryggen. Men det gick snabbt över och jag kände direkt att jag behärskade det här. 1 ½ timme gick också förvånansvärt snabbt trots den tröga avslappningsmusiken med mjuka indianrop och vattendroppar. Efteråt kändes det skönt i kroppen och inatt har jag sovit som en stock. I morse hade jag inte ens stela axlar som jag brukar ha utan jag sträckte på mig i sängen, det knakade lite skönt och så var jag fit for fight.

Djuptöjning = 4 hjärtslag av 5 (Vilket är tur eftersom kursen är på 10 gånger. Jag måste ju ge ett annat betyg om jag tänker dö av tristess om några gånger). Vet inte riktigt vad som skulle ha behövts för det sista hjärtslaget. Kanske lite mera glamour, lite bättre musik eller åtminstone lite svett. Ett stort plus är att det var så enkelt att lära sig rörelserna att jag åtminstone i teorin lätt kan göra det hemma eller lära det vidare till min (ha ha) ännu stelare man.