En av årets bästa böcker!

Ja, jag måste erkänna att jag bara hunnit läsa 56 sidor i boken Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben, men jag utnämner den ändå till en av de böcker som förändrat mitt sätt att se på världen.

Och nu är vi inte inne på andlighet och flum, trots att en del säkert ifrågasätter skogsvaktare Peters sätt att se på sin omgivning, utan det här är en bok där författaren sakligt och intressant berättar dels om forskning kring skog och träd och dels beskriver sin långvariga relation till sin arbetsplats -skogen

Det jag hittills -på mina 56 sidor- har lärt mig är att träd kan kommunicera. Detta sker dels genom hörbara knäppningar i deras rötter, utsöndrande av doftämnen, med för oss icke hörbara (men mätbara) skrik när de lider av torka och via deras egna underjordiska nätverk som upprätthålls av svampmycel. Jag har även lärt mig att träd kan känna smak. Alla insekter har en egen smak på sin saliv och genom forskning har man märkt att träd vid vissa angrepp utsöndrar gift till sina blad, medan andra insektangrepp går dem helt obemärkta förbi.

Jag har lärt mig hur man på trädens grenar kan se vilka träd som "hör ihop" och under jorden har flätat ihop sina rötter med varandra. Och jag har lärt mig att planterade träd på så vis "är förstörda" att de aldrig kan fläta in sina rötter med andra individer. De är och förblir ensamvargar.

Åh, vad jag ser fram emot resten av boken! På baksidan av boken står det 'Peter Wohlleben har gett tillbaka skogen dess själ' och det är verkligen sant! Mina ögon är öppna på ett helt nytt sätt när jag ser ett träd och jag har verkligen fått en större vördnad för skogen. Jag vet faktiskt inte hur vi skall klara av att hugga en julgran ...

Så vill ni ha en upplevelse ... läs boken!

En skogskärra

Se vem jag hittade på vägen idag? Jenk på väg hem från skogen med sin Zetor och sin nya skogskärra!
Några fortkörningsböter lär han aldrig få. Däremot skulle jag ha bötfällts för orsakande av trafikfara när jag försökte köra, fotografera och se efter övrig trafik samtidigt.

Lass, efter lass kör den hem från skogen. 5 kubik med stock är det mesta den klarar av. Då röker den svart och ylar i uppförsbackarna, men kämpar tappert på. 

Länge, länge har han gått och funderat på en kärra, men de kostar ju en del. Så en dag såg han min pappas gamla Kronos 2000 som stod där invuxen i gräset. Den hade många timmar i skogen bakom sig och som på en åldring var det mesta slappt och löst. Rosten bredde ut sig som pigmentfläckar och lederna hade styvnat för länge sedan.

Men vi körde den till Veikars karosseri och några dagar senare var den som ny. En vacker granitgrå färg hade den också prytts med. På nyårSafton tvingades hela familjen ut på gården för en demonstration av skogskranar och hydrauliska stödben. Andra familjer får titta på raketer.

En del av delarna bytte vi ut, som ventilbord, hydraulslangar och svängen till gripen. Vi väntar även på en ny vinsch. Tidigare hängde kranen i traktorns lyftarmar, men det har vi ändrat på så nu sitter kranen direkt på kärran. Hydrauliska stödben monterades. Och notera den fina hydrauloljetanken som svetsats till på Zetorn och som målats i för modellen passande färg. Lite gulligt!

Visst går det att rädda en gammal skogskärra! Och Jenks vinternöje är räddat för i år.

En torr gammal gran

Dagens projekt har varit att fälla en torr gammal gran som finns i vår skog.
Överlag skall man låta gamla torra träd vara kvar i skogen, eftersom många insekter och djur huserar i dem, men det här trädet har bara stått en kortare tid och har inte hunnit bli bebott.

Ett fullvuxet träd börjar man alltid fälla genom att lägga ett riktskär . Beroende på var det sågas på trädet kan man styra vart trädet fälls. Naturligtvis är det även andra faktorer som inverkar, t.ex. varifrån det blåser och på vilken sida av trädet det växer mest grenar.

Sedan sågas fällskäret. Det är det här som får trädet att falla. Det sågas dock inte ända ut (om du tittar på en stubbe ser du ofta att det står upp några flisor i mitten på stubben) utan här är det fingertoppskänslan som kommer in. Skäret är så djupt att trädet står och balanserar, men det faller inte.

I fällskäret sätts nu ett fälljärn (eller en kil) och trädet fälls med hjälp av hävstångseffekten. Nu ser du på stubben var de båda skären har mött varandra.

Anledningen till varför jag inte fick med detta moment på bild var att jag då var långt borta i säkerhet. Man skall ha respekt för fallande träd tycker jag. Jenk fnös å andra sidan bara till och fällde trädet exakt dit det skulle. För att han skall få känna sig extra duktg kan jag ju tillägga att det på "fel sida om trädet" gick en ellinje. Dumt eller duktigt?

Nu kvistas trädet och sågas i lämpliga längder. Skall det sågas upp till virke är naturligtvis längden beroende på virkets längd, men när det används till ved sågas det mest upp i lätthanterliga längder.

Vi sågar först upp det till två meter för att orka köra ut det med vår fyrhjuling. Väl hemma sågar vi det till 1 m och klyver det och förvarar det. När det är torrt och skall eldas sågas det upp till 50 cm och förs in i vedlidret.

Nu dras stockarna med hjälp av en stocksax till stockkärran. Vi brukar använda fyrhjuling i skogen och sedan körs stockarna hem med traktor. Det går ju att använda lyftkran också om man är rädd om ryggen.

Skall man ha stockarna till virke och behöver ha långa stockar är det varken bra för rygg eller fyrhjuling att hantera dem utan redskap. Därför har vi i år investerat i en lunningsvagn. Med denna drar vi enkelt ut stockarna ur skogen utan att behöva dra sönder fyrhjulingens vinsch eller slita sönder Jenks ryggmuskler.

Fortsättning följer.