Lock av kombucha svamp

För någon vecka sedan testade jag att göra egna bivaxdukar, men jag tyckte inte det blev bra. Trots att jag hade finfint bivax (vårt eget) och tunt bomullstyg tycker jag inte att de blev så värst böjbara och tätslutande. Vill du själv testa hittar du instruktioner t.ex. här.

Men jag har lärt mig något annat, nämligen att man kan göra väldigt täta lock av en kombuchasvamp. Jag har ju under lång tid tillverkat egen kombucha av en kombuchasvamp, vatten, socker och grönt te. Denna fermenterade dryck så tillsätter jag varje morgon min smoothie. Bra för magen inbillar jag mig.

(Vill du kolla in hur man tillverkar kombucha kan du kasta ett öga t.ex. på Fanny Lindqvists blogg).

Men vid varje tillverkningssats så föds ju en ny kombuchababy (scooby) och jag har ju väldigt svårt för att slänga levande saker. Några har jag gett bort, men nu har alla mina intresserade vänner egen kombuchatillverkning. Tänk då vilken tur att jag lärde mig att man kan torka sin scooby och förvandla den till ett läderaktigt lock som är otroligt formbart och som sluter tätt väldigt bra.

På bilden ser ni alltså tre stycken kombuchasvampar. Den som är längst ner (den tjocka) är mamman som jag flyttar över vid varje ny kombuchasats jag tillverkar, den som ligger på ytan är den nya babyn, som jag torkar/slänger/ger bort. Den sista torkade svampen ser du som lock till härligheten. Den är ju inte så stor, men i och för sig formas ju svampen enligt det kärl den växer i så det borde ju i teorin gå att göra den mycket större ...

Rabarbersaft

Vi skall ha studentfest i huset i helgen och det är rätt mycket jobb med att fixa och dona inför en av årets höjdpunkter. Men det är ju roligt samtidigt. Eftersom kalaset infinner sig mitt i rabarberns tid så tänkte jag dra till med lite rabarbersaft. Det är väldigt enkelt. Jag brukar göra så här ...

Skala och skär i bitar ca 1 kg rabarber. Sätt dem i en skål som tål värme och häll över 1,5 l kokande vatten. Tillsätt ½ kg socker och pressa över en citron. Låt stå i rumstemperatur (eller lite svalare) i ca ett dygn. Sila och häll på flaskor. Har sockret inte löst sig helt, kan du igen värma upp det innan du häller det på flaskor.

Man kan göra på flera olika sätt. En del kokar rabarbern direkt och låter den rinna genom silduk, men jag tycker det här är väldigt enkelt. Googla på rabarbersaft om du vill ha andra varianter.

Vi skall ju konsumera vår saft väldigt snabbt så då får den bara stå i jordkällaren tills det är dags, men om du vill spara den längre behöver den frysas.

Att minska på mjölken

Vi har under lång tid gått in för att minska på mjölken. Orsakerna till detta är långt de samma som när det kommer till att äta mindre kött 1) Det är bättre för miljön, 2) Det är bättre för hälsan och

3) det är bättre med tanke på djuren. Människan behöver inte dricka mjölk. Men kalcium och benskörhet då? Låt mig säga så här ... vi dricker mest mjölk av alla här i Norden och det är här vi lider av benskörhet i allra högsta grad. Och kalcium finns i andra livsmedel än mjölk om det är det man är ute efter.

Hur som helst. Det första vi gjorde var att sluta dricka mjölk som måltidsdryck. Det var rätt enkelt. Det som för mig var betydligt svårare var att sluta använda mjölk i matlagningen. Av gammal vana använde jag matlagningsgrädde, vispgrädde och creme fraiche nästan varje dag. Ja, det skulle faktiskt behövas ett tvång för att jag skulle orka ta tag i saken. Tvånget kom i formen av en vegansk dotter, en gråtande mor och ett uppslitande gräl. Så talar vi inte mer om den saken ...

Och så började en ny era i den lata kockens liv. Och till min förvåning märkte jag att det inte alls var så svårt att även ersätta produkterna jag nämnde ovan. Tidigare hade jag inbillat mig att om man slutade med de "vanliga" inhemska produkterna skulle man vara tvungen att ersätta dem med importerade och onaturliga produkter. Men o så fel jag hade. För mig har den största hjälpen kommit i två inhemska produkter som heter Planti matlagningsgrädde baserad på havre (finns även i Sverige) och Yosa havrefraiche. Dessa produkter används precis på samma sätt som motsvarande mjölkprodukter och jag tycker att resultatet blir precis lika bra.

Yosa är dessutom ekologisk och innehållsförteckningen en fröjd för ögat. Planti innehåller en del
ingredienser som inte gör mig så glad, bland annat E472e och citronsyra. Usch och blä! Men användbar är den och det känns som jag måste göra en avvägning mellan naturen, djuren och mig i det här fallet.

Att vi sedan i väldigt många recept ersätter mjölken med Oatlys ekologiska havremjölk, gör även att vår mjölkkonsumtion har minskat rejält. Det blir faktiskt lika goda plättar med havremjölk! Testa! Det är sant!

Men som sagt, vill du minska på mjölken så rekommenderar jag verkligen att du först byter ut mjölken åtminstone vid en måltid mot vatten. Redan det gör jättestor skillnad. Sedan köper du en havrefraiche istället för creme fraiche och nästa sås du tillreder baserar du på en vegetabilisk matlagningsgrädde. Hur enkelt som helst.

Ps. Mjölkprodukter jag ännu inte kunnat avsluta är ost (ost, ost, ost) och gräddfilen till fredagschipsen.

Mustning hos Lalle gård

Våra grannar har gjort oss lata. Tidigare mustade vi våra äppel i vår egen äppelpress, men sedan Lalle gård satsade på äppelmustning i stor skala är det så enkelt att vandra över åkern, prata en stund och sedan knalla hem igen med den färdiga musten.

 

Det enda man behöver göra är att hälla sina äpplen på ett transportband och vänta.

Förresten Jenks tröja är en gammal kvarleva från tiden när motocross var ett av hans stora intressen. Det var mer än en gång han ringde hem och bad mig hämta hem honom med hjärnskakning. Så då köpte jag honom en tröja. Till sist växte även denna man upp. Någotsånär. 

Brukar ni också fundera på hur det ser ut bakom väggen när man pantar flaskor?

Här kan jag ge er en exklusiv titt bakom kulisserna. Bakom luckan står i detta fall en liten man som heter Edvin. Hans uppgift är att röra runt äpplena i ett kar med vatten och se till att äpplena åker vidare i maskinen. Det här gör han när han orkar och har lust. Annars låter han automatiseringen ha sin gilla gång. 

Så snurras det, tvättas, valsas, pressas och silas.

De flesta kunderna vill ha sin äppelmust pastöriserad och packad i 3-liters bag in box. Det här är ju väldigt behändigt eftersom man kan hålla på och dricka av sin mustbox länge utan att den blir dålig. Det slipper ju nämligen inte in luft i påsen fast musten används. En bag-in-box kan även förvaras i rumstemperatur.

Här står de färdiga mustboxarna och väntar på sina ägare. 

Men vi är ju inte så mycket för såna där bekvämligheter. Vi vill ha vår must som råmust direkt i ämbaret. Så går vi hem och pastöriserar den själv, värmer glasflaskor och sätter den på flaska. Även så här står den sig bra och länge i jordkällaren, men öppnar man flaskan måste man dricka upp den rätt snabbt.

Visst är det ett fasligt schå att pastörisera och sätta sin must på flaska. Men en av de största fördelarna med detta är  för mig att vi kan återanvända flaskorna från år till år och det känns inte lika slit och släng som med plastpåsarna. Jag är heller inte så förtjust i plast som material.

Vill man följa ett tredje alternativ så kan man ju frysa opastöriserad must. Enkelt och näringrikt. Problemet är bara att det drar en del el när det förvaras fryst, det tar ganska mycket plats och så skall man ju komma ihåg att ta upp det i tid när man blir sugen på must. 

Och när det är klart är det klart. Då känner man sig rätt nöjd.
En jordkällare fylld med 70 vinflaskor must. Perfekt!

Kontaktuppgifterna till äppelgrevinnan på Lalle gård hittar du här

Gör egen Kefir

Inom hälsokretsar har det pratats rätt länge om kefir, men jag är som vanligt rätt trög av mig och har inte testat det förrän nu. Kefir är en fermenterad mjölkdryck som du gör med hjälp av kefirgryn. Smaken är syrlig och lätt kolsyrad (om du tittar noga ser du bubblorna i mitten på bilden). Till konsistensen skulle jag säga att den påminner om långfil, men man kan få den så tunn eller tjock man egentligen vill.

Kefiren anses vara väldigt hälsosam. Åtminstone om du gör den själv. Kefiren i affären vågar jag inte uttala mig om. Den innehåller många probiotiska bakteriestammar och är därför bra för magen och immunförsvaret. Rätt fermenterad innehåller inte Kefir någon laktos.

Kefiren har rätt länge funnits att köpa i affären, men det är väldigt enkelt att göra själv. Nästan för enkelt må jag väl tilläggas. Nackdelen som jag kan tycka med egen kefirtillverkning är att det går så snabbt, blir rätt så stora mängder och därför går åt en del mjölk..

Det enda du behöver är en kanna (eller burk), kefirgryn och mjölk. Låt mjölken stå i rumstemperatur så att den inte är kylskåpskall. Häll mjölken över grynen och låt allt stå i rumstemperatur. Det heter även att man skall täcka ditt kärl och röra om ibland. Det har jag inte gjort.  Beroende på temperatur och mängden gryn tar det mellan 24-48 h innan mjölken tjocknat. Så silar du bort grynen och börjar om. Grynen lever i princip hur länge som helst om du sköter om dem. 

Det här betyder enligt källor att man inte låter dem tillbringa för mycket tid i kall temperatur (jag brukar sätta det i kylskåp för att det inte skall gå för snabbt), bara inte man kväver dem (hups, jag glömde locket på ett helt dygn) eller inte använder redskap i metall (jag brukar använda en metallsil).
Mina gryn lever och är produktiva.

På bilden har jag dem i burken utan mjölk. Det är bara för fotografering. De skall alltid förvaras i mjölk. 

Kefirgrynen ser egentligen inte ut som gryn utan mer som en kefirklump eller risgrynsgröt. Klumpen kallas även för  kefirsvamp och då förstår ni att det är något som växer sig större. Med tiden blir dina gryn fler och större och du kan dela med dig av dem till andra (det var så jag fick den).  För eftersom den blir större kräver den även mer mat och det börjar med tiden gå åt en hel del mjölk.

Det finns både vatten- och mjölkkefir och egentligen är grynen olika . Du kan om jag förstått det rätt använda överblivna mjölkkefirgryn till att göra vattenkefir, men då slutar de att växa. Det kanske jag får göra när mjölkkonsumtionen blir för hög.

Har du ingen vän med kefirgryn hemma kan du köpa dem på olika ställen, t.ex. här eller här

Vi dricker inte så mycket mjölk i vår familj så därför antar jag att jag upplever att mängden Kefir som kommer lätt blir för stor. Jag ersätter min yoghurten i mina morgonsmoothies med Kefir och så serverar jag ibland en efterrätt som består av Kefir, bär, kakaonibs och ett lätt pudertäcke av kokossocker. Slinker ner rätt bra.

Men använder du fil eller yoghurt i din kost är det väldigt enkelt att ersätta det med Kefir. Du behöver nästan inte göra någonting. Den sköter sig själv.

Och blir du nu irriterad över att jag är så knapp och slapphänt i mina beskrivningar över hur man gör kan du läsa mer på Morotslivs hemsida.  Hur du gör hittar du även  på Wildrags hemsida där du även kan läsa in dig massor om grynet.

Fixa egen sportdryck

Vi har några honungskunder som köper vår honung enbart för att använda som sportdryck. Alla är ju lite hemlighetsfulla med sina "bästa recept" men av en händelse råkade jag hitta Finlands Biodlares Förbunds broschyr där ett recept på honungsdryck för sportiga varelser fanns med.

Värm upp 9 dl vatten till en sådan värme att du kan lösa upp 2 msk honung och  1/4 tsk havssalt i vattnet. Låt det dock inte bli för varmt, det mår honungen inte bra av. Pressa i 0,3 dl citronsaft. Klar!

Varför honungen lär vara så bra vid kroppslig ansträngning är att den innehåller både fruktos- och glukossocker. Glukosen sugs upp snabbt och höjer effektivt blodets sockerhalt, medan fruktosen är mer långtidsverkande och alltså håller sockerhalten stabil över en längre tid.

Förvaringstunna för must

Det som jag helt glömt bort att skriva om är den förvaringstunna i rostfritt stål som vi köpte hösten 2014. I den lagrar vi enkelt 110 liter äppelmust. Det är dock sällan vi har den full.

Den funkar på så vis att du häller rå äppelmust direkt i tunnan. Så sätter du i en doppvärmare och värmer upp musten till ca 80 grader. Sedan sätter du på ett "flytlock" inne tunnan. Kring locket och tunnans kant tätar du med "vaselin". När vätskenivån sjunker i tunnan följer locket med och förhindrar på så vis att luft kommer in i musten. Musten tappar du enkelt ut genom tappkranen längst ner.

Nackdelen med en så här stor tunna är ju att om musten blir dåligt så blir allt dåligt. Därför garderar vi oss även med att fortsättningsvis sätta en del av musten på flaskor och använder musten ur tunnan först. Förra året märkte vi att därefter julen började musten få en svag ciderkaraktär, vilket i och för sig kan vara trevligt, men inte vad vi ville ha. Men i flera månader står sig musten helt bra och det är väldigt enkelt att använda tunnan. Vill man kan man ju köpa flera mindre tunnor istället. Det är snarare en fråga om pengar.

Tunnan kallas das Gesundheitsfass och mer information om den hittar du bland annat här.  Den kan även användas till annat än äppelmust. Rekommenderas!

När gästerna går på diet ...

Jag vet inte hur det är för er, men allt fler av våra gäster börjar ha speciella restriktioner för vad de stoppar i sig. Någon äter glutenfritt, en annan undviker vitt socker. En tredje kanske inte äter mjölkprodukter. Sju sorters kakor som jag någon gång lärde mig att det skulle bjudas på är verkligen ett minne blott och bra är väl kanske det.

De flesta gäster tillägger att de behöver inte ha något. En kaffe- eller tekopp räcker bra. Och det är ju skönt i sig att pratstunden och umgänget i sig sätts i fokus och räcker till. Pressen på att bjuda hem vänner blir ju på så vis så mycket mindre. Men ändå känner man ju att man vill bjuda på något.

Igår hade vi två av våra nära vänner på besök och det var glutenfritt, vitt socker och endast en liten mängd mjölkprodukter som gällde. Istället för att börja söka recept på saker att baka fick jag för mig att gå på dryck. Och vårt barskåp är rätt minimalt så det är inte starkvaror jag avser : )

Vi började med en hälsosnaps bestående av ingefära, citronvatten och honung. Sedan avslutade vi med en fruktig smoothie, sötad med dadlar.

"Hälsoshotten"  är för övrig något som jag och Jenk har blivit beroende av i vår familj. Den river så skönt i halsen och vi hoppas att vårt immunförsvar skriker av glädje. Vår fotbollsspelande son, med inflammationer både här och där i musklerna tvingas också inta denna hälsokur. Detta efter att Karoline på Det gröna skafferiet påstått att en brevbärare blivit frisk från sina onda knän efter att ha shottat denna dryck, ha ha. Receptet är alltså från hennes bok med samma namn som hennes blogg. 

Mellan för- och efterrätt serverades de ugnsstekta ekobananer (ser ni till och med hur märket sitter kvar som bevis) med ipillad 86 %:ig choklad. Finns det någon enklare efterrätt? Ett snitt, ett pill, en stund i ugnen och klart. Serveras med vaniljglass eller vispgrädde som man tar om samvetet och dieten tillåter. Annars låter man bli.

Och märker ni den strategiska produktplaceringen av Österåkers honung i bakgrunden?

Det här är nog en av de enklast "bjudningarna" jag fixat till och våra gäster blev glatt överraskade. Vi shottade, smuttade och skrattade. Perfekt!

Honung som sportdryck

Jag har inte testat det här själv (mycket av den anledningen att jag för tillfället är för slö för att idrotta), men flera av våra honungskunder har berättat att de använder honung som sportdryck. En av kunderna hade till och med jämfört mängden kolhydrater i honungsvatten och sportdryck från affärer och konstaterat att honungen slår många av de köpta dryckerna. Och det är ju förstås kul att berätta vidare.

Pastörisera must/saft

Visst är det enkelt att frysa saft eller must, men det tar en hel del utrymme i frysen samtidigt som frysen kräver el året om. Dessutom är musten i vårt fall nästan alltid frusen när vi blir sugna på must. Vi har i flera års tid istället värmt upp vår saft och must, satt den på glasflaskor och förvarat den i jordkällare (eller annan sval plats).

Då gör vi så här:
1. Vi radar ugnen full med glasflaskor och låter dem vara där i 15 minuter på 150 grader. Låt dem stå i ugnsvärmen ända tills de används.
2. Vi värmer upp musten/saften till 80 grader.
3. Sedan häller vi den varma musten på de varma flaskorna. Först blir det lite skum i flaskhalsen. Då väntar vi en stund. Sedan häller vi mer must i flaskorna så att musten i flaskhalsen är klar. Det kommer alltså att rinna över lite must, men det är viktigt att det kommer must ända upp till kanten.
4. Sedan sätter vi på en röd gummikork. Det som nu händer är att när flaskan kallnar "sugs" korken in i mitten och det bildas vacuum i flaskan och den står sig bra i svalt. Som ni ser på bilden har musten varit ända upp till flaskhalsens kant, en nu när den svalnat har den sjunkit och mellanrummet är vacuum.
5. Torka av flaskorna. Annars möglar den överrunna saften. Inte farligt, men inte så fräscht heller.

De röda gummikorkarna är guld värda. Hittar du sådana på loppis är det bara att slå till, men kontrollera dem noga först. Är de alldeles för gamla eller förvaras för varmt blir de hårda och murkna. Då funkar de inte längre. De finns i olika storlekar. Förvarar du saften eller musten i vinflaskor är nästan de största bäst.

Gummikorkarna steriliserar vi genom att koka upp dem i vatten.

Att förvara sylt eller äppelmos i glasburk funkar nästan på samma sätt. Mer om detta kan du läsa här.

Mjöd

Jag har få husmoderliga principer, men en sak hävdar jag bestämt. Ingen husmor med självaktning köper mjöd i affären! Och nu är det dags att börja på. Så spring iväg och köp citroner, jäst och farinsocker. Receptet hittar du på paketet med farinsocker. Sedan är det bara att vänta på glada vappen!

Björksav

Igår tappade vi björksav genom att helt enkelt bryta av en kvist och låta saven droppa ner i en flaska. Stolta ville vi introducera våra barn för björksavens (eller "björttjons") speciella smak. En smak vi båda minns från vår egen barndom. -Inte gott, var deras omdöme. När de sedan fick se att det låg en fluga och sprällade i flaskan var avskyn ett faktum. Det var bara familjefadern som fick hålla min, påstå att det visst gick att dricka i alla fall och för syns skull hälla i sig ett helt glas till.

Fixa egen slush

Mina barn brukar med något trolskt i blicken prata om hotellet i Turkiet och det faktum att de fick dricka hur mycket Slush de ville. Gratis! En egen variant på slush fixar du hur enkelt som helt. Perfekt att ha i frysen och ta upp när efterrättsidéerna sinar.

1 burk konserverade persikor i sockerlag
1 burk gräddfil
(ev. socker)

Släng burkens innehåll och gräddfilen i en smoothie-maskin (går säkert även bra att mixa) och kör en stund. Häll "drycken" i en form med bred botten och lägg i frysen. Jag använder en mindre ugnsform med färskfolie i botten.

När du skall servera drycken tar du upp härligheten och mixar den. Servera med sked eller med ett grovt sugrör.

Att musta äppel

Nu är äppelsäsongen på topp och här skall mustas!

Först en rapport om förra årets must. I vår jordkällare finns tio fjolårsflaskor kvar. De har hållit sig jättebra, trots att inget socker (eller något annat heller för den delen) tillsätts musten. Några av flaskorna ser ut så här, de har liksom separerat sig och på botten finns en tjock äcklig massa. Det ser väldigt läbbigt ut. Men när jag öppnade dem och silade saften blev resultatet den allra vackraste och klaraste äppelmust man kan tänka sig. Precis som i affären. Och jag måste snopet erkänna att en del av de flaskor som såg ut så här i vintras hällde jag ut i brist på bättre vetskap. 

Ifjol var det någon som bad om en ritning på vår äppelmustmaskin som vi har byggt själva. Det lär nog aldrig bli. Vi är så lata. Istället tog jag lite bilder som inspiration och den som är händig klurar säkert ut hur den sitter ihop. Vi kollade in en massa filmer på Youtube och så började vi bygga. 

Våra linnedukar från ifjol är nytvättade och håller ännu bra ihop. 

På en timme mustade vi 75 liter. Sedan skall förstås flaskor värmas och musten värmas upp till 80 grader och buteljeras. Det må erkännas att vi nästan var osams innan jobbet var klar. Solen sken som besatt, alla barnen var lediga från skolan och vi stod inomhus och svettades med musten! Men sams blev vi och must blev det också. Nu skall vi låta kärleken växa stark och så mustar vi höstens omgång nummer två. 

Lådan som musten samlas upp i innan den rinner ut i två ämbare är av trä och därför bygger vi en ny varje år. Det går snabbt och känns mera fräscht. 

En bild på en konstruktion som jag inte förstår. 

En stor hjälp i år var att vi lånade en äppelkross av grannen. De har nämligen investerat i ett gårdsmusteri. Så har du massor av äpplen, men ingen maskin, eller ingen ork så rekommenderar jag verkligen att du kollar in deras gård. Tjoff säger det bara och så har de omvandlat dina äpplen till den härligaste must. Lägg Lalle gård på minnet!

Äppelkrosset innan det pressas

Äppelkross efter mustning. Nästan kruttorrt. Bara att slänga i komposten. Ingen tycker om det här. Inte ens kalkonerna. Å andra sidan har de fri tillgång till fallfrukt på gräsmattan så de kanske är lite kräsna. 

Silduksproblemet löst

Jag gick in i en affär, sa god dag vad har ni här, kan man möjligtvis köpa sig bordsdukar här?

Och tänk det kunde man. Stora begagnade dukar för 20 kronor styck (jo det var i Sverige) och två stora gardiner för 35 kronor tillsammans. Och de fungerade perfekt som sildukar till äppelmusten så nu är musteriet i full gång igen. Utan otrevlig bismak.

Äppelmust

Nu faller äpplena från trädet så det står härliga till. Perfekt tid att göra äppelmust. Vi har en deal med min 85-åriga morfar att några gånger i veckan åker vi och länsar hans gräsmatta från äpplen. Han kan klippa sin gräsmatta, vilket är jätteviktigt för honom och vi får enkelt tag i massor av äpplen. Av äpplena brukar vi mest göra äppelmust.

Ifjol konstruerade Jenk en äppelmustare av modell större. Det är ett åbäke som tar plats och som inte är speciellt vacker, men den är väldigt effektiv. På en kort stund får vi mellan 20-30 liter must.  Som mål för i år har Jenk satt 200 l äppelmust (!), men få se om det lyckas. Vi hade nämligen lite otur. Som silduk hade Jenk tvättat upp gamla potatissäckar av säckväv (oanvända). Det funkade jättebra. Ända tills vi smakade på musten och upptäckte en pikant smak av ... potatissäck. Bara att hälla ut de 50 liter vi redan mustat : ( Och i vårt stilla sinne undra varför vi inte smakade på musten medan vi höll på.

Men man lär sig. Och äpplen finns. Nu återstår bara att expermintera fram ett material som håller som silduk och som inte lämnar smak efter sig. Tjolahopp!

Rabarbersaft

Nu är det dags att skörda det sista av rabarberna, åtminstone här hos oss. Då brukar jag passa på att göra sommarens första saft, tillika vår favoritsaft heta, varma sommardagar. Den är väldigt enkel och en perfekt start på saftsäsongen. Plocka, skala och tärna rabarber. Lägg rabarbern i en stor bunke, skiva ner 3-4 citroner eller spruta i citronsaft. Häll över socker (på ca 2 kg rabarber brukar jag lägga lite mindre än 1 kg socker). Koka upp vatten och häll det varma vattnet över rabarberblandningen. Låt stå i ett dygn. Sila av saften. Klart! Saften går bra att frysa i plastflaskor.

Mjölkring

I byn där jag bor har vi startat en mjölkring. Det betyder att vi är tolv familjer som turas om att hämta opastöriserad och ohomogeniserad helmjölk direkt från en ekobonde här i närheten. Äkta vara helt enkelt.  Eftersom vi är så många i vår mjölkring är det väldigt sällan var och en är mjölkkurir. Det funkar helt enkelt väldigt smidigt: Varje måndag och torsdag för de som vill ha mjölk en hink till en bänk i byn. På hinken tejpas jämna pengar fast. Vid ett bestämt klockslag är mjölken klar att hämtas. Vi har hållit på i mer än ett år och det har funkat väldigt bra. Kanske det passar även där du bor?

Den dagliga supen

När jag var liten fick min farmor en liten äcklig svampbit från sin syster Hildur i Sverige. Det var den berömda Volga-svampen. Som jag minns det växte, den och växte den och det vatten som den växte i skulle man dricka. Jag minns att farmor påstod att människorna i Volga blev så gamla av den anledningens att de drack detta mirakulösa svampvatten. Själv dog jag hellre i ung ålder än smakade. Den gången ... Nu gör svampen entré på nytt i mitt liv. Denna gång i en förklädd konjaksflaska. Åh vad gott det är och vad bra jag tror det gör min kropp och själ. Placeboeffekten gör även sitt även här. Nu väntar jag på min egen lilla svampbaby. Det där med att dö ung känns inte längre som ett önskvärt alternativ