Vika snygga fröpåsar

En dag när jag låg på sängen och slöläste på FB hittade jag en skatt. Det var en av mina vänner som delade ut tomatfrön till höger och vänster. Hon hade nämligen i sin tur fått en massa frön av en bekant och ville nu att så många som möjligt skulle få ta del av spännande sorter. Och vilka sorter! Jag var tvungen att googla på precis varenda en!

Jag valde fem olika sorter av vilka de flesta var mörka, strimmiga skönheter. När jag fick tomatfröna hade min vän satt in dem i egenvikta fröpåsar. Jag som hör till typen "ta ett gammalt kuvert eller ett gammalt kaffefilter" tyckte det var så vackert och försökte klura ut hur man gjorde.

Efter en stund hade jag klurat ut det. På IG finns en liten kort filmsnutt hur man gör ifall ni vill titta. 

DIY -Glasögonputs

Av allt matnyttigt som står i boken "Självhushållning i praktiken" är det nog detta life hack som jag känner att jag har störst personlig nytta av -att kunna fixa eget glasögonputs.

Ta en liten sprayflaska
Blanda 1/3 vatten, 1/3 äppelcidervinäger, 1/3 handsprit (inte gel).
Färdigt.

DIY -Egna bomullspads

En del tycker det är en enorm avkoppling att virka mormorsrutor -jag syr bomullspads för hand.

Gräv fram en gammal t-tröja i bomull. Läs lappen, många tröjor innehåller helt andra saker än 100 % bomull.

Klipp ut runda bitar och sy ihop två och två med langettstygn. Visst kan du sicksacka ihop dem på symaskin, men jag tycker det här är så avkopplande och fint.

Nu är det bara att övertyga yngsta Smink-Lisa att det är helt vettigt att använda dessa pads. Om och om igen ... När de tvättas är det bara att samla ihop dem i en tvättpåse.

Världens enklaste fruktpåse

Det har ju blivit lite inne nu att köra med sin egen fruktpåse i affären. Då brukar folk sy sina egna fruktpåsar eller köpa en "hållbar" fruktpåse som de tar med sig om och om igen. Men jag har kommit på världens enklaste grej!

När du nästa gång köper t.ex. apelsiner eller avocados i nät så öppnar du försiktigt nätet och sparar det. Så tar du en smal repstump (t.ex. ett kort skosnöre eller dylikt) och trär det genom öglorna i öppningen. Vips kan du enkelt öppna och sluta påsen. Vill du göra det mer proffsigt kan du t.ex. sätta en dragsko på bandet.

Det fina med påsen är att den färdigt har en lapp som du kan klistra din lapp från vågen på. Om och om igen. Vill du vara på säkra sidan kan du strecka över ean-koden på påsen innan du använder den första gången.

Smart va?

Tycker du även detta enkla knep känns för övermäktigt i ditt liv kan du undvika fruktpåsen även på följande sätt:

1) Förstå att t.ex. vitkål och bananer inte behöver någon påse

2) Plocka alla dina äpplen direkt på vågen, väg dem, sätt lappen på ett och när kassörskan ser dina äpplen komma rullande på bandet med 1 lapp på, kommer hon INTE att tro att du har glömt att väga alla de andra. Tro mig, jag har testat!

Sy egna trosor

Foto Yle / Esa Saari
www.svenska.yle.fi

Än är jag inte där, men om min "inte köpa"-utmaning håller i sig så är det här något jag absolut kunde tänka mig. Vad pratar jag om? Jo, att sy egna trosor. Trosorna som Lee förevisar i denna länk är ju hur fina som helst och bra beskrivet är det också. Ta dig en titt och bli inspirerad!

Sy egna fruktpåsar

"Om var fjärde finländare skulle använda en fruktpåse av tyg istället för engångspåsar skulle man spara miljontals plastpåsar bara i Finland". Så skriver Röda korset på sin hemsida. Lagom inför julhandeln har de börjat sälja tygpåsar för frukt och grönt. Så där kan du köpa om du inte orkar pyssla själv.

Själv är jag ju för det där med att fixa själv och eftersom det fattades några klappar i säcken tänkte jag att jag tråcklar ihop några så här i sista minuten.

Jag valde ett tunt linnetyg, en plastficka från min tidigare fackförening och fyra bitar kardborrband. Klart!

Tycker du att min beskrivning är i knappaste laget kan du t.ex. kolla bloggen Sandydowns.

Och hör du till dem som absolut inte tänker överge affärens små genomskinliga fruktpåsar har jag bara en order.

-Inse för Guds skull att bananerna och kålhuvudet INTE behöver sättas i en påse. Någon rim och reson får det väl ändå lov att vara.

Fixa miljövänliga presentpåsar

Vi har i många års tid använt bruna papperspåsar till nästan allt, så även till presentpåsar.
Miljövänligt, billigt, personligt och enkelt att paketera.

Möjligheterna att "snygga till" dem är  många. Mitt favoritsätt är att sätta mig ner en stund och rita. Då får jag samtidigt lite gratis avkoppling. Och så är det ett perfekt sätt att "umgås och pyssla" med dottern.

Min inspiration hittar jag  på Pinterest. Skriv in "doodles" i sökfältet och känns hur det börjar klia i fingrarna. 

Nygammal bokhylla

En ny vän gick husesyn hemma hos oss i vintras. Plötsligt utbrast hon -Men var är alla böcker? Jag hade trott att du var en människa som älskar böcker.

Visst gör jag det, men böcker förknippas för mig även med jobb och därför orkar jag inte se på dem. Jag tycker även att bokhyllor med böcker ofta ger ett rörigt intryck som inte direkt lugnar min själ. Därför har mina böcker fått ligga osynliga inne i ett skåp.

Men så såg jag den gamla vackra stegen som inte kom till sin rätt och började fantisera om att placera den i glasverandan. Där kan jag placera alla vackra böcker, nära till den gamla soffan där det sommartid är så härligt att ligga och läsa.

Det blev jättebra och här finns nu alla mina fina böcker. Placerade enligt färg och storlek. För det är minsann inte alla böcker som får komma hit. Nej, man måste kvala in i snygghetskategorin för att få vara med. Och så får man inte heller påminna alltför mycket om mitt jobb. Därför finns inte mina egna böcker med. 

Att bokhyllan även kan användas som klösbräda för katterna gör den till en väldigt praktisk möbel. 

Handgräva en brunn -del tre

Problemet med stenen i brunnen löstes genom att vi såga till brunnsringarna enligt stenens form. Det gällde bara de två nedersta ringarna, sedan var det bara att rada på som vanligt. 

Före ringarna sattes på plats fylldes brunnen med 40 cm grus. Vattnet pressas upp genom gruset och renas på så vis från lera och annan eventuell smuts. 

Den del som enskilt nästan tog längst tid med brunnsprojektet var att försöka få jämvikt i de sågade ringarna. Man vill ju inte att de plötsligt skall svänga sig och ramla av när flyttar dem. De väger ju ändå några hundra kilo styck. 

Här ser ni hur stor stenen faktiskt var. Och det gick som sagt inte att flytta brunnen. Vi hade planerat att börja gräva den 30 cm bort från stenen, men stötte på sten än var vi började gräva, så sist och slutligen blev det bra som det blev.

Denna enkla käpp på 1,30 använde vi för att kontrollera så att vi grävt ut tillräckligt för att få ringarna på plats. När orken och tålamodet tryter är det nämligen väldigt lätt hänt att brunnen nertill bara blir smalare och smalare. 

Så var det bara att börja rada ringarna ovanpå varandra.

Men får man nu brunnsringarna riktigt tätt uppefter stenen? Nej, det får man inte. Visst kan man täta med olika massor och så, men vi valde att fylla mellanrummet med att kila fast stenar. Gamla brunnar är ju stensatta och det funkar ju. 

Jag skrev i förra inlägget om att man skulle vara aktsam så att inte väggarna rasade in i brunnen. Något som Kurt påpekade i en kommentar är att man även skall se efter så att syret inte tar slut  när man står på brunnens botten. Det var något som vi var medvetna om, men som aldrig kändes som något hot. Tror nog man måste djupare än så våra 3 meter, eller att man har en väldigt smal brunn. Hur som helst, ni har blivit varnade. Tack Kurt för påminnelsen!

Nu är brunnen klar och i användning. Det som återstår är ett barnsäkrare lock och att fylla grus mellan brunnens väggar och cementringarna. 

Oj, jag kommer nog säkert att vattna ihjäl mina tomater i år. Så roligt är det med enkel tillgång till vatten. 

Det var allt från vårt brunnsprojekt! Tack för att ni läst.

Handgräva en brunn -del 2

Vi fortsätter vår brunnsgrävning och det är i detta skede som barnarbete blir aktuellt. Hink efter hink med lera hissas upp ur brunnen. Notera den icke-ergonomiska ställningen. Det var stört omöjligt att lyfta på ett "bra" sätt.

Dottern stod ut lite mer än en timme. Sedan tog jag över. Följande dag hade vi båda ont i ryggen och sjukskrev oss.

Det som är ett problem när man har en man som Jenk är att när man av någon anledning inte kan hjälpa till så vet man att han gör det själv. Så när ingen hjälpte till så bar han hink efter hink uppför stegen.

Jag borde ha filmat hans färd från botten till toppen för han visste inte om att jag stod på kanten och tittade och ni skulle veta vilka ljudeffekter jag fick ta del av. Det var stön och vrål som skulle ha gjort den mest rutinerade tyngdlyftare avundsjuk.

Ibland kan man undra om han har allt rätt mellan öronen

Leran som kommer upp ur brunnen är av finfin sort och skulle säkert kosta massor på någon fin salong. Känns nästan lite syndigt att köra det till skogs. Vattnet som vi pumpar upp ur brunnen är svagt grumligt och jag inbillar mig att det kommer att vara bra för mina växter. Nu när jag tänker så skall ni se att det täpper till deras kapillärer och alla dör.

En bild som vittnar om att barnen är tvungna att hitta på egna sysselsättningar eftersom föräldrarna inte bryr sig om att vara med dem. 

Scheisse! Ein Stein! Ein grösse.

Nej! När vi var nere på 2,50 dök det upp en stor sten. Det blev en sömnlös natt innan Jenk klurat ut hur han skulle göra.

Nu måste väl tilläggas att man inte alltid kan gräva så här vårdslöst som vi. I många jordar är det farligt att stå i en liten grop flera meter under marken eftersom sidorna kan rasa in. På sådana ställen behöver man stötta upp sidorna medan man jobbar i brunnen. Men här var vi gräver har vi den typen av jordmån som är stabil och säker. Plus att Jenk är utbildad anläggningstekniker och kan sin sak. Påstår han i alla fall.

Som tur var hittade vi en liten vattenåder (eller troligen en liten förgrening från en vattenåder) på 2,80 cm djup så nu hade Jenk något att vara glad över.  Han hade ju nämligen mätt djupet på brunnen till 3 m. Trots att det var en väldigt liten "åder" så strömmade det in vatten rätt bra.

Jag hade ju mätt djupet på brunnen till 3,50 och tror ni inte att Jenk när han fortsatte gräva hittade en till (en större) vattenåder på 3,30 ! Kanon.  Och vad demokratiskt och bra att vi båda fick ha rätt.

Någon frågade i förra inlägget om hur vi tog ut djupet på brunnen med hjälp av en slagruta. Vi använde två olika sätt. Jenk ställde sig där brunnen skulle grävas och så gick han med slagrutan ut från brunnen åt alla kanter. Varje gång gav slagrutan utslag efter 3 meter så då "visste" han att det skulle komma en vattenåder på cirka 3 meter. Jag ställde mig på brunnen och fick slagrutan att "snurra". Varje snurr är 1 meter och den snurrade tre och en halv gång. Så kan det gå ...

Om vi nu med hjälp av en sänkpump pumpar brunnen tom så tar det ett halvt dygn innan vattendjupet är 2 meter. Inte illa.

Det finns två olika typer av brunnar (om jag förstått det rätt). Den ena är brunnar som får vatten från grundvattnet. Man ser att det sipprar in vatten genom brunnens väggar och det här är grundvattnet som strömmar in. Hos oss började grundvattnet när vi grävt cirka 1,5 meter och vi grävde 1,5 meter till under de nivån innan vi hittade vår vattenåder. Skulle vi inte ha hittat någon vattenåder skulle nog brunnen ha funkat ändå, men när grundvattnet sjunker under varma och torra somrar är det stor risk att brunnen skulle torka ut.

Den andra typen av brunn är den som fylls på med hjälp av en eller flera vattenådror. De här ådrorna ger ofta en bättre brunn, med bättre kvalitet på vattnet och mindre risk att brunnen torkar ut.

I nästa del av den spännande följetongen "Handgräva en brunn" får ni ta del av fortsättningen på projektet.

Handgräva en brunn

Vi har rätt ett rätt spännande projekt på gång här på Flemmingsbacken. Vi skall nämligen gräva en brunn. För hand. Eller vi och vi, som vanligt är det Jenk som trängtar efter hårt och hederligt kroppsarbete.

Våra växthus ligger ju en bit från huset och det skulle vara praktiskt med en vattenkälla nära dem. Hittills har jag ju hållit mig på god fot med vädergudarna och bett om regn alltid när regnvattentunnorna varit tomma, men man kan ju inte alltid räkna med att man är sams. Ibland har vi också kört vatten från älven här bredvid, men det är ett projekt i sig. Att vattna med "köpevatten" tycker jag känns fel. Så därför tanken kring en brunn.

Nu finns det ju de som vist säger att det finns vatten än var man gräver och det är ju sant bara man gräver tillräckligt djupt. Eftersom vi skulle gräva för hand ville vi dock veta hur djupt vi skulle behöva gräva och att vi direkt skulle "pricka rätt" och få en brunn på en stark vattenåder. Så slagrutan åkte fram och den visade att brunnen skulle grävas här och att vattenådern ligger på 3 meter. Nu är det bara att hoppas att det inte finns så mycket sten. 

Jenk hade planerat att han skulle gräva 20 cm per dag för bråttom har vi ju inte, men säg den dag när Jenk har kunnat ta det lugnt. Vi har ju inget gym här i byn så med jämna mellanrum gick han  under dagen ut för att gräva. Perfekt terapi när huvudet måste tömmas från jobb-jobb. På en och en halv timme hade han gräv 1 ½ meter. Ingen sten i sikte!

På kvällen knakade hans ryggkotor skönt och datorjobbets låsningar gav med sig. 

Från att vi hade bestämt oss från att faktiskt gräva en brunn tog det inte många dagar innan  sju stycken brunnsringar lastades av på gården. Eftersom vi gör allt arbete för hand räknar vi med att ringarna är det enda som kostar något med detta projekt. Om det inte kommer en sjukhusräkning på köpet vill säga.  Sju stycken ringar blir cirka 350 €
Med tanke på att vi då förhoppningsvis har en brunn i många, många år tycker vi att det är väl värt pengarna.

Nu är vi nere på 2 meters djup. Gropen fylls sakta med vatten och vi är tvungen att med jämna mellanrum pumpa bort vattnet med en sänkpump. Arbetet går långsammare eftersom  det tar tid att få upp den grävda jorden ur gropen. Att komma ner till detta djup har tagit tre timmar. Nu blir vi tvungna att börja hissa ner hinkar och dra upp jorden med hink.

Vi har egentligen ingen strategi. Egentligen borde vi kanske börja sätta dit ringarna nu, men vi tror vi gräver nästan klart först. Det löser sig alltid. Det som är mest spännande är att se om vattnet börjar forsa in vid  tre meter.

Jag återkommer.

Korkade julpynt

När det lackar mot jul brukar jag börja sluka julpysselböcker. Det är sällan jag hittar något jag går igång på, men i år fick jag tag i Lotta Glaves nya julbok. Enkla, vackra julpynt med hög nostalgikänsla. Det började spritta i mina pysselfingrar och rätt snabbt hade jag pysslat ihop dessa julpynt till vännen Jenny.

Det enda du behöver är  skruvkorkar, sax, lim, vackert papper eller glansbilder och lite gammal målfärg (hobbyfärg). Klipp fransar i korkarna och fik ut dem. Dekorera.

Istället för mossa

Det är rätt vanligt att man använder mossa (och kanske framför allt vitmossa) i sina blomsterarrangemang inför julen.
Ända sedan min lärare Annika berättade för oss ettagluttare att det tar hundra år för mossa att växa upp igenom om man river lös den har jag haft lite svårt för det där med att samla mossa.

Nu är det inte riktigt så. Det som många av oss tror är vitmossa är egentligen fönsterlav (en typ av renlav). Många lavar växer jättelångsamt, mossa betydligt snabbare.  Men ja, eftersom de flesta tror att renlav är vitmossa kan man felaktigt säga att mossa växer långsamt ... Hänger ni med?

I år såg jag plötsligt att det på en del lövträd växer mängder av vit blåslav. Blåslaven sägs vara Sveriges mest vanliga "växt". Och trots att den är en lav växer  den minsann inte långsamt och om man drar loss det från träden  och sätter det i sina arrangemang så torkar det och blir nästan som vitmossa. Börjar du titta runt dig finns den nästan överallt, speciellt lätt är det att hitta den på döda aspar tycker jag mig ha märkt. Så testa att använda den istället för vitmossan/renlaven

Förnya kuddarna

Det sägs ju att man alltid kan piffa upp sitt hem med hjälp av nya soffkuddar.

Det är vissa saker jag brukar köpa på loppis. En grej är små vävda dukar i olika färger och mönster. Och igår plockade jag fram min samling och gjorde något jag nästan aldrig gör -syr. Jag sydde blixtsnabbt ihop nya soffkuddar. 

Se vilka fina mönster. Precis som vilken svindyr hemslöjdsprodukt som helst. Dukarna har jag köpt för några euro styck.   Storleken på dukarna är ofta i precis lagom storlek för en "standard innerkudde", om inte brukar jag aldrig klippa i dukarna utan bara sy in dem. På så vis förstör jag ingenting ifall någon annan själ efter mig vill använda tyget på något annat sätt.

Överlag finns det enormt med billiga textilier på loppisar. T.ex. retrojulduken på bilden ovan köpte jag för några euro. Ibland hör jag någon som säger att det är småäckligt att köpa begagnade textilier. Tänk på det nästa gång du sover i en hotellsäng.

Fixa egna ljusbringare

Julen 2014 fick jag några ljusbringare till julklapp och som självhushållare börjar man ju automatiskt fundera på om man kan tillverka egna. Nu har jag äntligen kommit mig till skott med experimenterandet och kan konstatera att visst kan man det. Roligt och enkelt var det dessutom.

Jag provade att tillverka ljusbringarna både i Cernitlera och i Terracottalera från Siinoperi.

Cernitlera fungerade inte, eftersom den svartnade kring lågan. Lika bra det, för något miljövänligt alternativ är den nog inte.

Terracottaleran fungerade utmärkt. Att leran dessutom inte behöver ugnsvärme för att torka är även det ett klart plus. Cirka två dygn efter att du tillverkat dina ljusbringare är de klara att använda. Det enda du behöver göra är att fukta händerna, forma leran till valfri form, göra ett hål med en grov strumpsticka och efter att ljusbringaren torkat trä en ljusveke genom hålet.

Sätt ljusbringaren i en ljuslykta eller på ett fat. Fyll på med vanlig matolja (t.ex. ekologisk, inhemsk rybsolja), låt veken dra i sig av oljan och tänd på. Brinner vackert utan att osa och när oljan är slut är det bara att fylla på. Kom även ihåg att dra upp veken med jämna mellanrum.

Det här var ett perfekt pyssel tillsammans med yngsta dottern. Hon gick verkligen igång på att skapa de mest fantastiska ljusbringare. Vad sägs om t.ex. den här ugglan? Fega morsan körde det säkra för det osäkra och gjorde runda former och hjärtan. Varför inte ge ljusbringare som julklapp?

Sy egna bindor

I en FB-grupp som jag är medlem i frågade någon för en tid sedan om någon av medlemmarna hade erfarenheter av att sy egna bindor. Jag är ju trogen min menskopp, men nyfiken som jag är var jag tvungen att söka efter information om hur man gör. Jag hittade en länk till en jättebra "tygbindeskola" så har du någon gång funderat på att strunta i menshyllan i affären och bli självförsörjande på mensskydd har du allt du behöver veta här.

Fixa egna kokosljus -för enkelt för att vara sant?

Efter min glädje med ljusbringarna jag fick i julklapp vaknade min experimentlusta.

Jag grävde fram ett paket kokosfett ur kylskåpet. Ni vet fettet som vanligtvis används till fritering och dylikt. Så satte jag en klump fett i en kastrull och lät det smälta på svag värme. Under tiden klippte jag en stump veke (som jag någon gång köpt i en pysselaffär) som jag knöt fast vid en penna och lät hänga ner i en gammal kaffekopp. Du kan ju i princip hälla det smälta fettet i allt som tål värme.

Så hällde jag i det smälta fettet och ställde ut det på kökstrappan tills det svalnade. Tände på och tänkte ... är det faktiskt så här enkelt att fixa egna ljus. Tydligen!

Ljuset har nu brunnit en stund och det osar inte och det luktar inte. Det verkar inte vara något evighetsljus, men det tog ju max fem minuter att fixa det så det är okej.

Fixa naturliga marschaller

Åh, vad det är fint med marschaller och ljus som brinner i mörkret. Men när det kommer till marschaller har jag sällan samvete att bränna dem, eftersom de dels skall köpas från affären och sedan knappast är så väldigt miljövänliga. När jag var liten lystes mörkret upp av juleldar som bestod av gamla gjutjärnsgrytor, plåtämbare etc som innehöll spillolja (gammal överbliven olja t.ex. från traktorn) och sönderrivna jutesäckar eller tygbitar. Dessa ser man ännu ute på landet där vi bor och trots att de inte är miljövänliga med tanke på oljan är de tillverkade av vi tar vad vi har principen.

När vi vill skapa en vacker ljusinramning tills gästerna kommer i vintermörket  brukar vi fixa egna trämarschaller.

Gå ut i skogen och sök efter en torr gran eller tall som du sågar i lämpliga bitar. Sedan sågar du med motorsåg ett kryss i stocken. Krysset skall gå nästan ända ner.
Är du en person med god planeringsförmåga gör du detta på våren/sommaren och låter stockbitarna torka ute, men vi är liksom inte det. Med en färdigt torr gran som du sedan lyfter in i ett varmt utrymme (pannrum) kan du få eldfärdiga trämarschaller på bara någon enstaka dag.

En kort tid innan gästerna anländer tänds din skapelse. Du kan behöva lite starthjälp. Vi häller en gnutta spillolja bara så att det översta trävirket suger åt sig. Sedan tänder vi med vanlig tändsticka som sätts ovanpå spilloljan ovanpå stocken.

Din marschall brinner ungefär 1-1,5 h så det är inga långlivade ljusbärare du skapar, men fina. Är det någon som har tips på hur de brinner längre eller på andra "naturliga" eldar att lysa upp utemörkret med tas de tacksamt emot.

Sy ullvantar

Har det där med stickning aldrig riktigt känts som din grej? Suktar du ändå efter varma, miljövänliga vantar i varmaste ylle?

Eller råkade favorittröjan krympa i tvätten? Blivit så där otäckt knölig och puttenuttig?

Då har jag ett tips för hur du på 1,5 h får ett par varma vantar.

Mät upp hur stor du vill ha vanten och klipp ut i önskad storlek. Det är lätt att klippa i färdigt krympt och ihoptovat tyg eftersom det inte "resmar sig".  Du kan med fördel välja att göra tunna vantar lite större, eftersom du då kan ha ett par fingervantar inuti, vilket gör dem ännu varmare förstås.

Så klipper du en till likadan bit, men där du vill att din tumme skall börja så klipper du ett hack in (som du ser på den övre bilden). Så mäter du tummen och gör en tumme (det är den lilla runda biten som sitter ovanpå biten i mitten). Gör hellre tummen lite för "lång" eftersom det senare av naturliga skäl är lättare att korta av den än att göra den större. : )För bättre passform klipper du även en avlång bit (den i mitten) som sys fast i tummen och i baksidan på vanten.

Jag gjorde så att jag först klippte ut mönstret i tidningspapper. Då kan du enkelt modifiera det och när det väl passar som hand i handske så kan du använda det till flera par. 

Sedan syr du för hand ihop dina vantar. Här kan du ju göra precis hur du vill, om du vill ha en annan färg på tråden, om du vill sy kråkspark eller som jag få till en bullig liten gullig söm i samma färg. 

Här ser du hur du syr vid tummen. Alla sömmar har jag sytt på utsidan utom den korta sömmen "under tummen". Den syr jag inifrån eftersom jag annars tycker att tummen börjar stå ut så väldigt. 

Innan du syr ihop dem kan du brodera på vantens ovansida eller så hittar du på något annat kul. Här har jag klippt av en gammal duk som jag hittade på loppis. Minns ni de där dukarna som var populära på 70-talet, där man virkade kring små plastringar? Just en sådan är det. 

Jag hittade även en gammal stickad rock på loppis för en femma. Den köpte jag och tvättade i maskin så att den krympte. Och så blev vantarna så här. De här vantarna är jättetjocka!
Kom bara ihåg att nuförtiden innehåller de flesta garn förutom ull även andra material som skall förhindra krympning. Plagg av de garnen går alltså inte att krympa utan det löns bäst att söka efter gamla, hederliga hemstickade tröjor. Eller dyra "märkeströjor". T.ex.de röda vantarna är av en gammal Ralph Laurent tröja jag kom över på loppis eftersom de tidigare ägarna haft otur i tvätten ...

Sista minutenklapp

Har du slut på idéer? Behöver du i all hast en gå bort-present? Har din mamma eller svärmor redan allt de kan tänkas behöva? Har du i din släkt en otacksam jäkel som än vad du gör aldrig blir nöjd med sina presenter?

Kanske det här kunde vara något? Bröd på burk. Blanda ihop alla ingredienser i en glasburk. På ett vackert kort skriver du receptet. Burken kan du sedan "pimpa" genom att limma på en vacker etikett, klippa ett hjärta av ett vackert papper och limma på eller sätta ett vackert tyg kring burkens lock. Klart!

I burken blandar du:
3 1/4 dl vetekross
3 1/4 dl rågkross
1 ½ dl vetekli
2 ½ dl linfrö
8 ½ dl vetemjöl
1 msk matsoda
1 msk salt

På lappen skriver du:
God Jul! Här är ingredienser till två goda limpor.
Förutom burkens ingredienser
behöver du 1 ½ dl sirap och 1 l surmjölk
Blanda ihop surmjölk och matsoda och låt dra 10 minuter
Blanda i övriga ingredienser
Smörj två limpformar och häll i smeten
Grädda i 150 grader ca 80 minuter