tisdag 18 februari 2020

Ett år med solfångare

Solpaneler på familjen Österåker garage
Det är den 18 februari. Sol, ingen snö, nästan översvämning och fem grader varmt. Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Rätt skönt är det ju och våra solfångare har startat upp för säsongen. Men ur led är tiden ...

Nu är det nästan ett år sedan vi installerade solfångare på vårt garagetak. I ojämlikhetens namn måste jag erkänna att jag inte vet så mycket om våra solfångare så därför tänkte jag intervjua Jenk.


Jaha, Jenk Österåker 48 år från Anixor berätta varför ni skaffade solfångare!
Jag ville att det skulle gå åt mindre ved mellan mars-oktober och så ville jag inte sommartid behöva elda för varmvattnet. 
Har du funderat länge på det här?

Ända sedan vi satte in vår vedpanna och värmekulvert, så ungefär i fem år. Redan då förberedde jag för systemet genom att se till att ha ordentliga varmvattencisterner där det fanns en värmeslinga som jag kunde koppla till eventuella solfångare. Annars skulle jag ha blivit tvungen att installera det efteråt och då skulle jag t.ex. ha behövt tömma hela vattensystemet.  
Jag har även gjort så att jag vid behov kan stänga av den ena av våra båda vattencisterner. Sommartid värmer solen endast upp en av dem. När volymen att värma upp minskar, går det snabbare att få upp temperaturen. 

Varför körde du inte med solfångar samtidigt som du satte in vedeldning?

Dels ville jag sprida ut kostnaderna över en längre period och dels ville jag använda vårt värmesystem, lära mig hur det fungerar och se vilka behov som fanns. 
Vad har ni (vi)?

Lite grejer i pannrummet
10 kvm solfångare från Jäspi. Solfångare har man alltså till varmvatten, inte till el (det är solpaneler). 

Är du nöjd?

Väldigt! Det bästa är att jag sommar tid inte behöver bry mig det minsta om att värma upp vårt vatten. Det enda är om det är mulet flera dagar i sträck. Men överlag räcker det till helt bra från maj-augusti och så behöver jag elda mycket mindre mars-oktober. 

Tyckte du det var dyrt?

Ja, med installation och automatik så betalade vi kring 6500 €. Det här ger ju ingen inbesparing i pengar (eftersom vi ändå eldar med gratis ved), men det sparar jättemycket jobbmässigt. Dels att man inte behöver elda, men man behöver ju inte lika mycket skogsarbete och vedhantering. 
Vad skall man tänka på?

Att man har vattenburen värme i huset, att man har rätt vinklar på taket (går ju även att sätta på marken), att man har taken mot rätt vädersträck, att man har rätt storlek på vattencisternerna, att man har rätt balans mellan solfångarna och den vattenmängd den skall värma så att man inte behöver täcka över dem varma dagar eller så. 

Vem skulle du rekommendera det åt?

Inte till dem som har bergsvärme, men nog om man har vedeldning, oljeeldning eller direkt el. Men man måste som sagt ha ett vattenburet värmesystem


Har du funderat på solceller?


Ja, men konstnadsmässigt  känns det som det inte är någon nytta för oss. För miljön skulle det förstås vara bra om man inte räknar in produktionskostnaden. Det är ungefär lika dyrt som solfångare och med den mängd el vi förbrukar skulle vi få köpa el så länge till samma kostnad så att när vi börja komma plus minus noll måste vi förnya systemet. Men om det kommer att man kan sälja el till nätet till samma pris som man köper det så blir det intressant på ett annat sätt. Eller förstås om man tänker som en prepper och funderar ut om man kan bli självförsörjande på el utan att använda ett externt nät, men det orkar jag inte ta reda på just nu. 

Tack Jenk! Vi får hoppas på soliga dagar!



 
 


 

måndag 17 februari 2020

Mina tankar kring vårt boende

En person som jag tycker väldigt mycket om att lyssna på är Farbror Fri (a.k.a Oskar Lindberg). Kanske för att det mesta som han säger är sådana saker som jag också redan tänkt, ha ha. Han liksom bekräftar mitt sätt att leva. Skämt åsido, han har en förmåga att uttrycka sig väldigt inspirerande, informativt och vältaligt. Hans medverkan i Framgångspodden är jättebra, men orkar du inte lyssna i 1 ½ h så hittar du en kort snutt på någon minut här. 

En sak som jag reflekterade över var hans tips om att låta saker ta tid. Som exempel använder han när de flyttade in i sitt hus och valde att bo rätt länge innan de renoverade huset. På så vis kunde de känna efter vad de behövde, vilket i sin tur gjorde att de inte gjorde saker som de sedan behövde ändra på.

Så gjorde vi också när vi köpte vårt hus, men kanske av en annan orsak. Vi ville inte dra på oss så stora lån. Och det här är nog kanske utan tvekan det som idag påverkar våra liv allra mest positivt
-Att vi inte har några lån. Har man inga räntor och amorteringar blir livet plötsligt så mycket mer flexibelt. Jag är så oerhört glad för att vi gjorde som vi gjorde, då för 23 år sedan.

Vi var båda utexaminerade från skolan och hade hittat vårt drömhus, en röd bondstuga från 1838. Stugan låg på en återvuxen tomt som var 1 ha och på gården fanns även ett uthus med en fallfärdig ladugårdslänga. Men vi såg läget, tystnaden, de blåa tapeterna och den vildvuxna ängen bakom huset. Vi slog till direkt. Huset var rätt billigt och visst såg det lite skamfilat ut, men det gick att bo i det helt bra om än det inte var med alla bekvämligheter.

Så vi flyttade in med våra tre hundar. Vi renoverade ett rum i taget. Ibland tog vi paus och förnyade fasaden, målade, byggde roskistak eller vad som behövdes. Ladugården rev vi. Och så kom första barnet och så kom andra barnet. Vi eldade i våra kakelugnar och vi sov alla fyra personer (och tre hundar) i samma sovrum. Därtill hade vi ett vardagsrum, ett pyttelitet badrum och ett kök. Det var först när tredje barnet kom och de äldre barnen var 4 och 5 år som vi renoverade vår vindsvåning. Då fick de äldre barnen ett gemensamt rum, medan yngsta i många år bodde med oss. Sedan har de fått egna rum vartefter de blivit äldre.

Idag har vi en prunkande, stor trädgård, med bärbuskar, fruktträd, blommor, odlingar, växthus ... men det har inte alltid varit så. Nej, när vi flyttade hit växte det tistlar och nässlor nästan överallt. Våra barn har som små aldrig sprungit barfota på gräsmattan : ) Än idag håller vi på och fixar med vår tomt. Vissa delar tas fram, andra delar tillåts växa igen ...

Det har inte gått någon nöd på oss. Vi har varit (och är) en väldigt lycklig familj. Men vi har inte haft bråttom att renovera. Det som vi däremot har haft bråttom med är att betala bort vårt huslån. Min farfar lärde mig att lån skall man alltid göra sig av med så fort man bara kan. Nu har vi varit lånefria i kanske tio år och det är som sagt främst för att vi nöjde oss med rätt enkelt i början, renoverade i den takt vi hade råd och inte såg det som en självklarhet att man skall ha lån.

Ibland träffar jag på någon som vill leva enklare, men inte kan gå ner i arbetstid för att de har så stora lån på huset. Man kan alltid flytta. Och ibland träffar jag på någon som tycker det är dumt att inte ha lån när ränteläget är så förmånligt. Men med lån är du alltid bunden till någon annan. Då är du alltid beroende av ett jobb och att jobba mer på ett helt annat sätt.

Och plötsligt hittade jag på bloggen ett inlägg jag år 2014 skrev om kärleken jag känner till vårt hus.



fredag 14 februari 2020

Enkel vegansk svamppasta

Kanske är du lite lat i helgen men ändå känner att du vill skapa en lite lyxigare måltid som är hälsosam och god? Då skall jag lära dig ett superenkelt recept!

Skär några schalottenlökar i klyftor. Skär några svampar i skivor (här några ekologiska svampar jag köpte i affären). Fräs dem i olivolja. Salta och peppra. Har du lite torkat svamppulver i skåpen är det nu du skall använda det! Eller lite torkade trattkantareller.

Rör ut lite vetemjöl i en havregrädde (naturell eller smaksatt) och häll i såsen. Koka någon minut tills den tjocknar. Klart!

Så till pastan ... nu kanske du tänker a) pasta är inte hälsosamt och b) denna mat innehåller inga proteiner. Det avhjälper du lätt genom att koka linspasta .  Den här brukar vi använda och den är jättegod, men det finns många olika märken. Även pasta på kikärter finns. Klart!

 Bildresultat för linssipasta

torsdag 13 februari 2020

Kol som kol eller ej?

Laddat kol som skall finfördelas
Jag tänkte börja sommarens odlingssäsong med ett lass av biokol. Eftersom jag odlar mina tomater i sand som jag aldrig byter ut så tänkte jag att en näve biokol i hålet där jag placerar plantan kanske skulle göra underverk. Det avger ju näring under en lång tid. Kanske är det bortkastat, eftersom det här på ett sätt inte förbättrar jorden, men vad tusan jag kan väl göra både och i framtiden ...

Vill du läsa mer om varför man skall använda biokol så kan du göra det här. En av de personer som talat väldigt mycket om användningen av biokol är Stefan Sundström och han har ju inspirerat mig många gånger genom åren. Vill du läsa en bra artikel om honom och hans tankar kring biokol hittar du en här. Han har också skrivit boken Stefans lilla svarta som är klart läsvärd.

Kolet skall ju "laddas" och det kan man göra t.ex. genom att kissa på det eller använda det lakvatten som ändå kommer ur bokashin (se tidigare inlägg). Så jag har tänkt att vintern går åt till att ladda kolet och så använder jag det på sommaren.

Men nu var det ju bara det här med kol. Läser man på nätet blir man helt förvirrad ... Visst det finns dyrare biokol att använda, men många påstår att man även kan använda grillkol eller kol ur spisen (inte aska). Andra säger återigen att man absolut inte skall använda grillkol eftersom det kan innehålla tungmetaller (bland annat nickel och krom). Andra säger återigen att man inte skall använda kol ur spisen eftersom den inte tillkommit genom pyrolys (syrefri miljö som gör att en förbränning inte sker) och därför inte binder vätska lika bra. Suck!

Mitt första experiment var att skrapa upp de små kolbitarna som lämnat efter våra vedkorgar utomhus på nyår. Dem satte jag i en liten hink och fyllde den med lakvatten från bokashi. Efter några dagar hade den ena hinken sugit i sig vätskan helt och i den andra hinken var det lite vätska kvar på botten (helt genomskinlig).  Detta var från ved från vår egen skog och mest gran så det kanske inte var optimalt, men ändå kommer jag att använda det till något.

Mitt andra experiment är en säck inhemsk grillkol från lövträd som står i farstun. Den tänkte jag också ladda. Men man har ju ingen aning om ifall den innehåller tungmetall eller inte. Jag har försökt få fram skillnaden i mängden tungmetall i biokol och grillkol, men inte lyckats. Biokol beskrivs ofta som "produkter från biomassa" eller "växternas ved". Det här gör att i alla fall jag blir osäker på om det är något annat än just trä, men åtminstone på de produkter jag kollat in är det ... just det träkol.  Så då måste det ju vara något med processen, för råmaterialet är troligtvis samma. En annan sak är ju att det väldigt sällan pratas om tungmetaller när man förespråkar att gödsla med aska i trädgården. Och om jag inte har helt fel så borde det finnas mer tungmetaller i askan än i kolet.


Det tar lite emot i mitt självhushållarhjärta att behöva köpa biokol. Mycket av den biokol som marknadsförs är ju färdigt laddad och det får mig att fundera på hur stor skillnad det ursprungligen är mellan kolet i grillkol och biokol. Jag får fundera vidare. Men klokare tror jag kanske inte jag blir ...

måndag 3 februari 2020

DIY -Egna bomullspads

En del tycker det är en enorm avkoppling att virka mormorsrutor -jag syr bomullspads för hand.

Gräv fram en gammal t-tröja i bomull. Läs lappen, många tröjor innehåller helt andra saker än 100 % bomull.

Klipp ut runda bitar och sy ihop två och två med langettstygn. Visst kan du sicksacka ihop dem på symaskin, men jag tycker det här är så avkopplande och fint.

Nu är det bara att övertyga yngsta Smink-Lisa att det är helt vettigt att använda dessa pads. Om och om igen ... När de tvättas är det bara att samla ihop dem i en tvättpåse.

söndag 2 februari 2020

Hur mår min hydroponiska odling?



Den mår väl helt okej, men jag tycker faktiskt att det är som att se på när målarfärg torkar. Det känns inte riktigt värt det ... Att få 12 stycken sallat, efter kanske 10 veckors väntande känna lite klent.

I och för sig krävs ingen fysisk ansträngning, lampan är på timer och man behöver ju inte vattna. En gång har jag fyllt på med näring. Men ser vi på det ekonomiskt så kostar en sallatskruka ca 1,30 € i butiken, då tar vi bort 30 cent för kuben de växer i och näringen. Lite energi på det och så är vi uppe i en inbesparing på max 12 €. Cirka 1 € / vecka av väntan. Nja, motiverar mig inte riktigt.

Visst är den miljömässiga inbesparingen kanske större, eftersom jag undviker transport, att växthus värms upp ... men då kan jag kanske istället välja bort sallaten helt och hållet under vintern.

Just nu känns småskalig hydroponisk odling inte som min grej. Men de får stå där eftersom lampan ändå lyser på mina tomatplantor. Och några direkta investeringar har jag ju heller inte gjort i experimentet. 


Ps. En sak som visade sig vara ett problem, var att den ena katten var helt besatt i odlingskuberna. Han har helt resolut suttit och krafsat upp krukorna ur hålen ...

fredag 31 januari 2020

Dags att så paprikor ( och tomater)


I januari brukar jag alltid så mina paprikor. Nu kanske den uppmärksamme noterar att det minsann inte är några paprikaplantor som syns på bilden utan tomatplantor. Så är det, paprikorna har inte börjat synas än, eftersom de tar längre tid på sig.

Det är faktiskt rätt tidigt att så tomater i januari, men jag brukar alltid så första sådden nu. De här plantorna är mina "håll tummarna-plantor". Dessa plantor planterar jag ut rätt tidigt i växthuset och så klarar de sig om de klarar sig. Det beror på våren och försommaren och då får jag tidiga tomater. Men skulle de frysa bort så har jag tomatplantor från senare sådder som jag kan byta ut dem mot. Dessutom har jag det ganska svalt där jag driver upp mina plantor så de växer rätt långsamt.

I år är faktiskt första året som jag inte överhuvudtaget har köpt några tomat- eller paprikafrön. Man kan säga att jag nu är helt självhushållande gällande dessa frön. Alla frön är från mina tidigare plantor + en ny paprikasort där jag fick några frön av en vän.

I år tänker jag även satsa på färre sorter. Lika många plantor, men bara av sådana som jag tycker har gett bra avkastning och som vi tycker väldigt mycket om. I år blir det inte mångfald av sorter utan förhoppningsvis mängd av favoriter.