Kuck påmme på tv

Jag vill så här försynt berätta att jag är med i ett avsnitt av dokumentärer "Klimatparadoxen" som man kan se på Yle Arenan. Den är faktiskt väldigt sevärd och tar som avstamp i att besvara frågan Hur blir vi mer klimatsmarta? Hur kommer det sig att vi ofta har svårt att få en förändring till stånd, fast vi vet att vi borde bli mer klimatsmarta? 

Avsnitten är bara ca 10 minuter långa så de belastar inte ert övriga sociala liv. Och för er som inte förstod rubriken så kan den översättas med "Se på mig på tv". 

Alternativ till sallat (bra i Covid-19 tider ...)

Nu skall jag lära er hur man busenkelt fixar grönt på tallriken utan att behöva gå till affären. Något som alltid är trevligt för självhushållaren, men även i dessa tider är trevligt för alla som vanligtvis inte hyser några självhushållningsambitioner.

Idag tänkte jag presentera det första alternativet -grodden. Imorgon kör vi på det andra alternativet -skottet.  Ta en liten plasthink som du klipper ett hål uppe vid kanten på. I locket borrar du hål. Borra inifrån och tryck det t.ex. mot en skärbräda (annars spricker locket lätt). Nu har du tillverkat en praktisk groddburk. Sedan behöver du ½ dl mungbönor att grodda. Det funkar ju även med många andra saker (alfa alfa-frön, linser ...)

När burken är klar häller du i fröna och täcker dem med vatten. Låt dem dra i ca 12 h innan du häller ut vattnet. Sedan sköljer du fröna morgon och kväll. Dina groddar är klara efter cirka 4 dagar. Du ser ju helt enkelt på dem när de är klara. Förvara dem sedan i kylskåp och ät upp dem på några dagar.

Det går ju även enkelt att grodda genom att hålla frön/bönor i en vanlig sil och skölja med vatten några gånger per dag. Grejen är bara att då måste den stå på ett mörkt ställe, vilket gör att åtminstone jag då lätt glömmer bort dem och de torkar. När jag har dem i min groddburk kan jag ha dem framme på diskbänken och kommer ihåg dem mycket lättare. Det jag groddar allra mest är alfa alfa -frön och mungbönor. De finns att köpa i helt vanliga affärer.

Inled mig icke i frestelse

Hit längtar jag igen och igen och igen. 

För många år sedan minns jag att jag i en intervju kring självhushållning fick frågan om det känns som jag gjort stora uppoffringar. Jag minns att jag svarade att så länge jag får resa så går det ingen nöd på mig. Att resa utomlands, att se nya saker, att simma i varmt vatten, att vara på äventyr, ja det är vad som oftast kommer till mig när jag tänker på vad jag drömmer om.

Därför måste jag ärligen säga att det är en väldigt stor sorg för mig att jag framöver har valt att flyga väldigt, väldigt sällan. Det tar faktiskt lite ont när jag tänker på det och jag kan ibland känna en så stor längtan efter ett varmt hav. Det är där, simmandes i det varma havet, som jag oftast känner mig mest fri och lycklig.

Visst kan man resa på annat sätt -t.ex. med tåg, men det tar så himla lång tid att ta sig från där jag bor till ett varmt hav med tåg. Och visst kan man resa i sitt eget land, eller i grannländerna. Det är precis det jag har intalat mig själv. För många av mina kortare resor med familjen har naturligtvis även skänkt mig en stor glädje. Men sorgen finns ändå där.

Och vet du, det som för mig gör det så svårt är att under alla lov se alla som lägger upp bilder från sina semesterresor till varma länder och spännande utflyktsmål. Missförstå mig inte, jag unnar dig allt gott på samma gång som jag vill att vi generellt slutar flyga. Men varför känner vi så starkt att vi vill visa upp våra resor för andra? Jag har också gjort det så det här inlägget är verkligen inget försök att framstå som en bättre person, men det är onekligen rätt intressant att tänka efter varför vi gör det.

I november flög jag. Det var väldigt länge sedan vi hade gjort något hela familjen tillsammans, eftersom barnen nuförtiden jobbar och studerar. Äldsta dottern har flyttat för länge sen och sonen är snart på väg. Vi kände att vi kanske ville göra en sista resa tillsammans (oj det låter lite dramatiskt, må jag säga), så vi flög till London. Det här är det nästan ingen som vet om. Jag valde att inte sätta upp bilder på de sociala medierna. Varför? Först tänkte jag att det var för att jag hade flygskam. Och visst kanske det hade ett finger med i spelet, men jag kom även fram till att jag inte ville skapa drömmen och tanken om att resa hos någon annan. Det skulle ju liksom bli en negativ "ringarna på vattnet". Dels flyger jag och dels får jag någon annan att få tanken eller känslan av att jag vill också. Plus att jag insåg att jag tidigare satt upp bilder av mina resor för att hos andra skapa en bild av mig själv som en resande människa på äventyr. Varför har jag gjort det? Varför har det varit så viktigt för mig att visa upp mig genom mina resor? Faller något bort om ingen vet att jag gjort en resa?

Vart vill jag egentligen komma? Ja, det är svårt att förklara. Ur ett personligt perspektiv skulle jag inte ständigt vilja påminnas över det jag valt bort. För fast jag på sportlovet sitter i Helsingfors känner jag mig plötsligt nedstämd när jag ser alla sandstränder i Thailand. Jag får lätt känslan av att alla mina vänner är där. Att det är det normala. Så please, fundera på om det är möjligt att göra en anonym semesterresa ifall du väljer att flyga och simma i varma hav : ) Jag skulle ha så mycket större möjligheter att känna mig nöjd och växa in i mitt val om jag möttes av andra bilder i mitt flöde.

För jag tror att jag kommer att leva med min sorg. Det är så många här i världen som lever med sorg över att livet inte blev som de hade tänkt. Att de inte kan få det som de vill ha, där det som de vill ha är betydligt mer basala behov än ett varmt hav. Och vem är jag att bestämma att mina önskningar bör uppfyllas när de dessutom tär på miljön? Om mina önskningar uppfylls (jag flyger iväg med en jetmotor där bak) försämras ofta villkoren för de vars önskningar är betydligt mer värdefulla än mina (t.ex. kunna bo kvar, kunna äta sig mätta eller dricka när törsten faller på).

Ändå vill jag inte att någon pillar på  sårskorpan som med jämna mellanrum lyckas växa över sorgehålet.

Börja avprenumerera

Att sätta upp en "Ingen reklam tack" -skylt på dörren eller postlådan är ett enkelt sätt att rädda världen en aning. Främst faller du inte för frestelsen att köpa en massa produkter som företagen vill locka dig att köpa och sedan kan vi alltid hoppas på att det minskar mängden reklam som trycks. Det som man däremot många gånger glömmer bort är den adresserade reklamen.

Eftersom vi har företag får vi en hel del adresserad reklam där man hittat våra uppgifter i något register. När det är riktigt hemskt kan vi få tre tidningar av samma sort i postlådan -en till mig, en till Jenk och en till vår son. Men även en hel del andra medlemstidningar, frökataloger och annat dimper ner i postlådan. Vi läser dem aldrig.

En dag slog det mig att jag skall ta mig i kragen och börja avprenumerera på alla "reklamtidningar" vi får. Och när beslutet väl är taget är det väldigt enkelt. Det är bara att kolla i tidningen efter e-postadressen till deras kundtjänst och skicka ett mejl där man skriver en enda mening.
"Kan ni vänligen avlägsna oss från postningslistan till er kundtidning". Ja, här i Finland skriver jag det i de flesta fall på finska. Har funkat varje gång.

Och när det gäller t.ex. ideella organisationer känns det faktiskt som att jag hellre vill att de sätter pengarna på annat än på att trycka medlemstidningar ...

Jag poddar i ekofasta-podden!

Jag utgår från att ni alla vet att fastan har börjat och att ni är så där småhungriga och har ett allmänt begär i blicken efter det ni är återhållsamma från under den period som fastan håller på. Om inte, så kan jag meddela att fastan inleddes redan förra onsdagen (hå hå som tiden går) och håller på ända till 11.4 (friska tag, än hinner du).

Om du mot förmodan inte har något du tänker avstå från under din fasta, kan du ju ta en fasta där du lägger till saker istället, t.ex. nya kunskaper och insikter. Samtidigt som du unnar dig tiden att tänka efter vad du tycker och känna efter hur det känns inne i din kropp gällande de nya tankarna du utsätts för.

Så här egenkärt kan jag tipsa om att jag har fått äran att vara med i ett helt avsnitt av podden Ekofasta som är ett samarbete mellan kyrkan, missionsförbundet och Martha. Rubriken för mitt avsnitt har jag inte hittat på själv, men det passar mig utmärkt "Dåligt samvete och klimatångest". Tjohoo, vad livat!

Vill du lyssna hittar du mig här. 

Vill du komma direkt till Ekofasta-poddens hemsida och kan läsa mer om innehåll och olika poddar kan du gå hit.

Ps. Under denna vecka har jag även fått glädjen att idka "instagram story takeover" på Evangeliska lutherska kyrkan i Finlands IG-konto. Känns lite som "once in a lifetime ..."

Ett år med solfångare

Solpaneler på familjen Österåker garage

Det är den 18 februari. Sol, ingen snö, nästan översvämning och fem grader varmt. Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Rätt skönt är det ju och våra solfångare har startat upp för säsongen. Men ur led är tiden ...

Nu är det nästan ett år sedan vi installerade solfångare på vårt garagetak. I ojämlikhetens namn måste jag erkänna att jag inte vet så mycket om våra solfångare så därför tänkte jag intervjua Jenk.


Jaha, Jenk Österåker 48 år från Anixor berätta varför ni skaffade solfångare!

Jag ville att det skulle gå åt mindre ved mellan mars-oktober och så ville jag inte sommartid behöva elda för varmvattnet. 

Har du funderat länge på det här?

Ända sedan vi satte in vår vedpanna och värmekulvert, så ungefär i fem år. Redan då förberedde jag för systemet genom att se till att ha ordentliga varmvattencisterner där det fanns en värmeslinga som jag kunde koppla till eventuella solfångare. Annars skulle jag ha blivit tvungen att installera det efteråt och då skulle jag t.ex. ha behövt tömma hela vattensystemet.  

Jag har även gjort så att jag vid behov kan stänga av den ena av våra båda vattencisterner. Sommartid värmer solen endast upp en av dem. När volymen att värma upp minskar, går det snabbare att få upp temperaturen. 

Varför körde du inte med solfångar samtidigt som du satte in vedeldning?

Dels ville jag sprida ut kostnaderna över en längre period och dels ville jag använda vårt värmesystem, lära mig hur det fungerar och se vilka behov som fanns. 

Vad har ni (vi)?

Lite grejer i pannrummet

10 kvm solfångare från Jäspi. Solfångare har man alltså till varmvatten, inte till el (det är solpaneler). 

Är du nöjd?

Väldigt! Det bästa är att jag sommar tid inte behöver bry mig det minsta om att värma upp vårt vatten. Det enda är om det är mulet flera dagar i sträck. Men överlag räcker det till helt bra från maj-augusti och så behöver jag elda mycket mindre mars-oktober. 

Tyckte du det var dyrt?

Ja, med installation och automatik så betalade vi kring 6500 €. Det här ger ju ingen inbesparing i pengar (eftersom vi ändå eldar med gratis ved), men det sparar jättemycket jobbmässigt. Dels att man inte behöver elda, men man behöver ju inte lika mycket skogsarbete och vedhantering. 

Vad skall man tänka på?

Att man har vattenburen värme i huset, att man har rätt vinklar på taket (går ju även att sätta på marken), att man har taken mot rätt vädersträck, att man har rätt storlek på vattencisternerna, att man har rätt balans mellan solfångarna och den vattenmängd den skall värma så att man inte behöver täcka över dem varma dagar eller så. 

Vem skulle du rekommendera det åt?

Inte till dem som har bergsvärme, men nog om man har vedeldning, oljeeldning eller direkt el. Men man måste som sagt ha ett vattenburet värmesystem

Har du funderat på solceller?

Ja, men konstnadsmässigt  känns det som det inte är någon nytta för oss. För miljön skulle det förstås vara bra om man inte räknar in produktionskostnaden. Det är ungefär lika dyrt som solfångare och med den mängd el vi förbrukar skulle vi få köpa el så länge till samma kostnad så att när vi börja komma plus minus noll måste vi förnya systemet. Men om det kommer att man kan sälja el till nätet till samma pris som man köper det så blir det intressant på ett annat sätt. Eller förstås om man tänker som en prepper och funderar ut om man kan bli självförsörjande på el utan att använda ett externt nät, men det orkar jag inte ta reda på just nu. 

Tack Jenk! Vi får hoppas på soliga dagar!

 

 

 

En Emoji i havet

Detta bildexempel finns med endast i
folkdanande syfte

Klimatförändringen har fått många att granska sina levnadsvanor. Många har kanske ätit kött mer sällan, börjat använda kollektivtrafik oftare eller låtit bli att göra en viss flygresa till utlandet. Men hur många har insett att det gäller att låta bli att se på kattvideor mer än nödvändigt?

Så börjar en artikel från Yle som i våras delades bland mina FB-vänner. Hela artikeln kan du läsa här. Fast för att spara el kanske du inte borde göra det ...


Enligt olika bedömningar så ger IT-branschen för tillfället enligt artikeln upphov till 3-4 % av hela världens koldioxidutsläpp, när flygtrafiken står för cirka 2 %. När du klickar igång en video i din mobil, surfar på sociala medier, gör en Google-sökning eller skickar e-post så aktiveras ett datacenter någonstans i världen. De här centren förbrukar massvis med el och det går också åt energi för att kyla dem.

I samband med att artikeln diskuterades i mitt FB-flöde undrade en vän i sin kommentar hur mycket energi det månne går åt till alla "tummen upp" som skickas runt världen i tid och otid. Jag har lämnat att tänka på den här kommentaren och driver numera min familj till vansinne. För jag tycker faktiskt att vi borde minska på alla "onödiga" emojis och ord. Mina barn tycker det här är som en droppe i havet och kanske är det så. Men samtidigt tror jag att allt det lilla "oväsenliga" som alla gör de facto blir enormt när man lägger ihop det.

1) Jag har meddelat min familj och mina vänner att jag inte vill att de på mina meddelande på Whats app svarar med ett ok eller tummen upp. Visst behövs det ibland, men i 80 % av fallen funkar det helt bra utan. Man behöver inte ha sista ordet genom en emoji.

2) Jag är inte imbecill och lämnar att oförstående stirra på deras meddelande om det innehåller ett stavfel. Skriver man "Det skal jag göra" behöver man inte skicka ett skicka ett nytt meddelande med *skall

3) Om jag får meddelandet "Kom ihåg att köpa kattmat 💓" betyder det inte att jag a) glömmer om jag inte svarar med "Ja" eller b) är en oromantisk kärring om jag inte skickar ett 💓 tillbaka.

Ja, ni förstår vad jag menar ... Det är så mycket jag syndar med på nätet. Mitt virtuella klimatavtryck är säkert enormt, så därför tänker jag pissa i havet och klaga på all onödig användning av emojis och onödiga meddelanden. Eller så har jag helt enkelt bara blivit medelålders ...

Världens enklaste fruktpåse

Det har ju blivit lite inne nu att köra med sin egen fruktpåse i affären. Då brukar folk sy sina egna fruktpåsar eller köpa en "hållbar" fruktpåse som de tar med sig om och om igen. Men jag har kommit på världens enklaste grej!

När du nästa gång köper t.ex. apelsiner eller avocados i nät så öppnar du försiktigt nätet och sparar det. Så tar du en smal repstump (t.ex. ett kort skosnöre eller dylikt) och trär det genom öglorna i öppningen. Vips kan du enkelt öppna och sluta påsen. Vill du göra det mer proffsigt kan du t.ex. sätta en dragsko på bandet.

Det fina med påsen är att den färdigt har en lapp som du kan klistra din lapp från vågen på. Om och om igen. Vill du vara på säkra sidan kan du strecka över ean-koden på påsen innan du använder den första gången.

Smart va?

Tycker du även detta enkla knep känns för övermäktigt i ditt liv kan du undvika fruktpåsen även på följande sätt:

1) Förstå att t.ex. vitkål och bananer inte behöver någon påse

2) Plocka alla dina äpplen direkt på vågen, väg dem, sätt lappen på ett och när kassörskan ser dina äpplen komma rullande på bandet med 1 lapp på, kommer hon INTE att tro att du har glömt att väga alla de andra. Tro mig, jag har testat!

Farmor, kineserna och klimatet

Farmor och jag på den tiden när
man satte likhetstecken mellan frisk
och trind. 

Vid julbordet överraskade min far mig med att plötsligt säga -Den här klimatförändringen är nog på riktigt ...
Tidigare har han skojat bort det typ med att -Jag har läst i Illustrerad vetenskap att kanske en ny istid är på kommande och då vet man ju inte om en uppvärmning av jorden kan motverka denna istid ... Det var julafton och vi började prata om annat än överhängande klimatkatastrofer, men några dagar senare när jag hälsade på frågade jag försynt om han efter att han konstaterat det tänkt sig att han kanske skulle ändra på hur han lever. Och så gav han mig det svaret som jag är så innerligt trött på
-Vad spelar de för roll vad jag gör när vi har alla kineser som lever som de gör?

För det första är det inte schysst att skylla på kineserna och deras påstådda klimatavtryck. De är betydligt fler än vi och om vi delar ut Kinas koldioxidutsläpp på antalet kineser kontra Finlands koldioxidutsläpp på antalet finländare så får vi nog gå och dra något gammalt över oss. Dessutom består Kinas koldioxidutsläpp mycket av saker som produceras för att VI konsumerar det. Hur mycket av det som vi köper på Wish, Ebay och den vanliga affären hemma i stan tror du produceras i Kina och övriga Asien? Borde inte vi ta skulden för det?

För det andra kan man faktiskt välja att strunta i kineserna och tänka på hurudan människa man själv vill vara i relation till miljön och klimatet. Låt mig göra ett långt tankehopp till min farmor och början av 90-talet.

När min farmor blev sjuk hade hon inte så många personer som kunde komma och hälsa på henne. Mina två yngsta barn var rätt små och jag åkte som en skottspole mellan hemmet, jobbet, sjukhuset och åldringsvården. Ibland grät jag när jag kom ut från hennes rum. Dels förstås för att jag var ledsen att förlora henne bit för bit, men även för att det var så himla tungt att hinna finnas till. Men aldrig en gång hade jag tänkt att backa, göra mindre. För innan farmor och farfar blev sjuka och dog hade jag lovat mig själv att jag skulle satsa den sista tiden på dem. För jag ville ALDRIG efteråt tvingas leva med dåligt samvete över att jag inte gjorde vad jag kunde. Så jag fanns där, och där, och där och där ända tills jag såg livet rinna ut ur hennes ögon. Och det är jag så oerhört glad för idag. Jag känner att mitt samvete på den punkten är helt rent och det är en skön känsla.

På samma sätt är det med miljön. Klart jag inte är dum. Klart jag ofta tänker att vad spelar det för roll att jag sitter här och "flygstrejkar" när många andra flyger upp sina bonuspoäng. Men jag har gjort samma val här. Om det skiter sig, vill jag kunna känna att jag åtminstone försökte trots att jag inte var perfekt. Om mina barn får klimatlida när det blir äldre vill jag att de skall minnas en mamma som inte knyckte på axlarna och fortsatte som vanligt. Jag vägrar att mina eventuella barnbarn skall se mig som en ignorant, d.v.s. en person som levde i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, som fick all information om att en miljökollaps var på väg, men inte brydde sig.

Jag hoppas att jag har fel, men OM det skiter sig, vill jag faktiskt känna att jag försökte