Nya bärbuskar och fruktträd till vår trädgård

Till morsdagspresent fick jag ett besök till Blomqvist plantskola av Jenk. Det var modigt gjort av honom, för jag brukar hitta rätt mycket. Denna gång var inget undantag. Jag tyckte själv inte att vi borde sätta så mycket pengar på plantor, men det är ju som Jenk säger. Vill vi ha dem så skall vi väl köpa dem nu. Då hinner vi ju njuta av dem mycket mer. Så det blev en hel del.

Vi behöver verkligen inte några fler äppelträd. Tror vi har ungefär tjugo stycken på gården ...
Men jag har länge tänkt att vi borde satsa på ett riktigt lagringsäppel och när jag läste att sorten Tellisaare var det äpple som kunde lagras längst i deras sortiment kunde jag inte låta bli. Enligt deras beskrivning kan det ofta lagras ända fram till våren. Våra äpplen brukar klara sig endast november till slut. 

Vi har tre päronträd på gården och de ger vanligtvis riklig skörd, men päronen är små och inte så goda (Augustipäron och Vasa). Därför har jag gått och suktat efter päronträdet Suvenirs som kan få frukter upp till 400 g! Tyvärr säljs dessa endast på hösten så det får bli en ny resa då, men det fastnade ändå ett päronträd i händerna på mig. Nämligen päronträdet Stolischnaja som får päron på ca 200 g. Lite roligt är det ju att Stolichnaja är första ryska spritmärket jag lärde mig som ung (och det enda om jag riktigt tänker efter)

Jag har tänkt att jag vill ha massor av hallon! Hallon av olika storlek och färg. Hallon som mognar tidigt och hallon som mognar sent. I år köpte vi två plantor av Jeppo gulhallon. En lokal sort som hittats ca 60 km från oss. Det som är roligt med hallon är att det ofta räcker med att köpa någon enstaka planta och vips har man hur många hallonbuskar som helst! Det samma gäller med smultron : ) 

Vi har köpt ett persikoträd! Jag var verkligen i valet och kvalet. Satte den i vår kärra, för att ställa tillbaka den, för att sedan ångra mig igen. För visst skulle det vara häftigt om det lyckades? Sorten är Riga och sägs vara en av de mest härdigaste sorterna. Vi har plats för den i vårt glasväxthus där den kan växa många meter om den vill, så vi tänkte att vi ger den en chans. Sedan hittade jag flera inlägg på nätet om personer som lyckas få persikor i zon 5 i Sverige och om jag förstått det rätt är det samma som zon 3 i Finland som vi har.  

Vi har gjort en ny odlingsplats på vår gård och den tänkte vi avgränsa med antingen staket eller häck/buskar. Det blev det senare och då valde vi att köpa Saskatoon som vi faktiskt använder rätt mycket. Tidigare har vi plockat det som självplock och det får vi väl ännu göra i några år, men sedan kan vi nog äta Saskatoon så det står ut genom öronen. Vi valde sorten Mandam. 

Vem kan väl låta bli att prova något som heter "Jordgubbshallon"? Inte vi i alla fall. Så här står det om dem på Blomqvists hemsida "En lågväxande, taggig buske som har hallonliknande blad. Stora, röda hallonliknande bär bra lämpade för hushållet och dekoration bildas under hösten. Smaken är lite söt och fadd. Odlas gärna i kruka eller bänk då den skjuter rotskott lika som hallon." Vi köpte två stycken och hoppas att de kommer att trivas och sprida sig bra. 

Lite blommor fick jag även med mig hem. Förra försommaren strosade jag i Gumtäckts botaniska trädgård i Helsingfors. Jag tyckte deras Veronikor var så oerhört maffiga. Så nu tänker jag samla på sådana. Flera meter höga blir dessa blombuskage och de lär älskas av fjärilar och pollinatörer. En annan sak som jag antecknade i min telefon när jag vandrade omkring var att jag skulle se till att skaffa mig en Ligustersyren, eftersom de doftade så otroligt. Nu har jag två på gården. Dem hittade jag på 70 % i höstas och de har övervintrat i vår jordkällare. 

Vi har många plommonträd på vår gård. De är av en gammal, rotäkta sort som har varit på gården ända sedan vi flyttade hit och säkert även långt innan dess. De är jättegoda, men problemet är ju att de bör ätas direkt de är klara. Lagringstiden är minimal. Därför ville jag utöka vår plommonodling med det gula plommonet Onega som lär skall gå att lagra i några veckor efter att det har mognat.


Så köpte jag även en vildvin som skall klättra på ett av våra uthus och två svartvinbärsbuskar. Det jag ännu vill ha till gården är sötkörsbär d.v.s. bigarråer. Även de säljs enbart på hösten så jag får ta en ny tripp dit då. Det brukar ju vara en pärs att gräva ner allting sen, men eftersom vi har en ny "avdelning" på gården som vi ville möblera med växter var det lyx att direkt ha en plats att sätta spaden i.

Boosta vinbärsbuskarna

Nu när alla barnets fritidsaktiviteter vips har försvunnit på kvällarna har jag plötsligt en uppsjö av tid att gå omkring och skrota i trädgården. Kanske tråkigt för henne, men o så skönt för mig. Jag kan i lugn och ro ta ett hörn i taget av vår gård och förbereda den inför säsongen. Jag känner verkligen att jag är i fas med årstiden och mig själv om vi säger så.

De svarta vinbärsbuskarna har i vår fått lite extra kärlek, trots att jag vanligtvis gullar med dem varje vår. Det som har hänt är att jag:

1. Beskärt dem. Det här gör jag minst varannan vår. Då tar jag bort mellan en tredjedel och en fjärdedel av de gamla kvistarna. Du ser enkelt vilka kvistar som börjar höra till den äldre delen. Det här gör buskarna luftigare, friskare och de orkar ofta producera fina och stora bär. Du föryngrar dem helt enkelt.

2. Varje vår göder jag dem även med träaska. Det är ett knep som morfar har lärt mig och hans vinbärsbuskar är som Edens lustgård så jag följer honom som en vinbärsmessias. Med rätt många års mellanrum kan jag även muta buskarna med dynga, men aska det kör jag varje vår.

3. I år har vi även tillverkat nya stöd till buskarna. Enklare att plocka och ger en känsla av lite mera omvårdnad.

4. Med något års mellanrum fyller jag även på med flis under buskarna. Det här är flis som jag själv gör från gamla kvistar jag sågar ner i vår skogsdunge på tomten (se tidigare inlägg). Det här håller fukten i marken och ogräset borta.

5. Och vill du utöka din vinbärsodling så är det nu som du tar en lång gren och böjer ner den mot marken. Täcker mitten av grenen med lite jord och sätter en sten på som tyngd. Och så får den vara där hela sommaren och rota sig. På hösten klipper du av grenen (på den sida som är mot busken förstås!) och vips har du en början till en ny buske, färdigt med rötter och allt som du kan plantera ut i din trädgård.

Ps. De röda vinbärsbuskarna behandlar jag lite med styvmoderligt. De får även aska varje vår och gödsel ibland, men jag beskär dem inte alls. När de ser riktigt skruttiga ut så klipper jag ner dem helt, en per år, så förnyar de sig själva. Stöd behöver de inte för de har ett annat växtsätt.