Vår elförbrukning

 Igår fick vi en rapport över vår elförbrukning de senaste fyra åren. Det var trevlig läsning. De senaste året har vi förbrukat 6087 kWh. Med tanke på att denna el förbrukas på 300 kvm tycker vi det är helt okej. Förutom huset på 160 kvm har vi ett stort varmgarage där det används en hel del eldrivna verktyg + vårt honungsslungeri där el går ut främst på hösten när vi skördar honung. 

Det är så motiverande att de val vi gör faktiskt påverkar så här mycket. Det som inte syns här på bilden är den förändring som skedde när vi investerade i en effektiv vedeldad värmepanna. Före det så värmde vi upp vårt bostadshus med tre eldstäder (kakelugnar och vedspis) + att vi hade golvvärme i källaren och badrummet. Dessutom lyfte vi in elbatterier om det var väldigt kallt.  Plus att vi hade luftvärmepump i garaget. På den tiden förbrukade vi lätt 25 000 kWh per år. Så vår värmepanna skulle vi kunna kyssa varje dag. Förutom huset värmer den även garaget och slungeriet. Att vi satsade på en panna som ger väldigt lite utsläpp känns även bra. Det borde finnas något inlägg om vår panna här och här. 

Tidigare somrar så behövde vi elda med jämna mellanrum med tanke på vårt varmvatten. Ibland när vi var lite lata så slog det över till el. Nu har vi haft våra solfångare i två år och ni ser att även här kan man se en klar förbättring på så vis att vi fått ner elförbrukningen tack vare dem. Du kan läsa om våra solfångare här. 

Bra för både miljö och plånbok! Jag avslutar med ett citat från Jenk -Inte behöver Finland några nya kärnkraftverk på grund av oss i alla fall! 

Ett år med solfångare

Solpaneler på familjen Österåker garage

Det är den 18 februari. Sol, ingen snö, nästan översvämning och fem grader varmt. Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Rätt skönt är det ju och våra solfångare har startat upp för säsongen. Men ur led är tiden ...

Nu är det nästan ett år sedan vi installerade solfångare på vårt garagetak. I ojämlikhetens namn måste jag erkänna att jag inte vet så mycket om våra solfångare så därför tänkte jag intervjua Jenk.


Jaha, Jenk Österåker 48 år från Anixor berätta varför ni skaffade solfångare!

Jag ville att det skulle gå åt mindre ved mellan mars-oktober och så ville jag inte sommartid behöva elda för varmvattnet. 

Har du funderat länge på det här?

Ända sedan vi satte in vår vedpanna och värmekulvert, så ungefär i fem år. Redan då förberedde jag för systemet genom att se till att ha ordentliga varmvattencisterner där det fanns en värmeslinga som jag kunde koppla till eventuella solfångare. Annars skulle jag ha blivit tvungen att installera det efteråt och då skulle jag t.ex. ha behövt tömma hela vattensystemet.  

Jag har även gjort så att jag vid behov kan stänga av den ena av våra båda vattencisterner. Sommartid värmer solen endast upp en av dem. När volymen att värma upp minskar, går det snabbare att få upp temperaturen. 

Varför körde du inte med solfångar samtidigt som du satte in vedeldning?

Dels ville jag sprida ut kostnaderna över en längre period och dels ville jag använda vårt värmesystem, lära mig hur det fungerar och se vilka behov som fanns. 

Vad har ni (vi)?

Lite grejer i pannrummet

10 kvm solfångare från Jäspi. Solfångare har man alltså till varmvatten, inte till el (det är solpaneler). 

Är du nöjd?

Väldigt! Det bästa är att jag sommar tid inte behöver bry mig det minsta om att värma upp vårt vatten. Det enda är om det är mulet flera dagar i sträck. Men överlag räcker det till helt bra från maj-augusti och så behöver jag elda mycket mindre mars-oktober. 

Tyckte du det var dyrt?

Ja, med installation och automatik så betalade vi kring 6500 €. Det här ger ju ingen inbesparing i pengar (eftersom vi ändå eldar med gratis ved), men det sparar jättemycket jobbmässigt. Dels att man inte behöver elda, men man behöver ju inte lika mycket skogsarbete och vedhantering. 

Vad skall man tänka på?

Att man har vattenburen värme i huset, att man har rätt vinklar på taket (går ju även att sätta på marken), att man har taken mot rätt vädersträck, att man har rätt storlek på vattencisternerna, att man har rätt balans mellan solfångarna och den vattenmängd den skall värma så att man inte behöver täcka över dem varma dagar eller så. 

Vem skulle du rekommendera det åt?

Inte till dem som har bergsvärme, men nog om man har vedeldning, oljeeldning eller direkt el. Men man måste som sagt ha ett vattenburet värmesystem

Har du funderat på solceller?

Ja, men konstnadsmässigt  känns det som det inte är någon nytta för oss. För miljön skulle det förstås vara bra om man inte räknar in produktionskostnaden. Det är ungefär lika dyrt som solfångare och med den mängd el vi förbrukar skulle vi få köpa el så länge till samma kostnad så att när vi börja komma plus minus noll måste vi förnya systemet. Men om det kommer att man kan sälja el till nätet till samma pris som man köper det så blir det intressant på ett annat sätt. Eller förstås om man tänker som en prepper och funderar ut om man kan bli självförsörjande på el utan att använda ett externt nät, men det orkar jag inte ta reda på just nu. 

Tack Jenk! Vi får hoppas på soliga dagar!

 

 

 

Det imperfekt perfekta

Ett gammalt hus i en gammal omgivning skall inte vara perfekt. Det skall vara så där skönt imperfekt så som det perfekta i sin frånvaro bara kan vara. För tänk vad man annars skulle gå miste om. 

Blomsterhavet bredvid den rostiga cykeln

Det vildvuxna vallmohavet under äppelträdet

Doften av någon enstaka liljekonvalj vid norrväggen

Gräsmattan som inte kan klippas på grund av alla förgätmigej. 

Stigen från växthuset upp till huset. Kantad av den skiraste vita blomma. Troligtvis någon gång en blomma som planterats av en varsam hand och med tiden fått ta över skogen.

Jag älskar det imperfekta. 

Stickkontakten rätt väg

VARNING! Innan du läser detta blogginlägg bör du varnas för att du kanske kommer att bli upprörd över hur korkade människor det finns. Och det bör även nämnas att en del kan känna ett stort behov av att ge en tillrättavisning, en förklaring vad denna dumhet består i eller ett allmänt utlåtande över skribentens sinnestillstånd. Du behöver även varnas för att detta är ett inlägg som har en bakgrund som du kanske inte känner till och som kan vilseleda dig när det gäller skribentens avsikter. Det kan även hända att du inte känner till skribentens sätt att skriva och därför lätt vilseleds. Till sist bör du varnas för att skribenten kan upplevas styra folket och uppmana alla att tro på detta. Det kan hända att du inte ser nyansskillnaden att skribenten berättar om vad som hände en dag i mars i hennes hus. Och att hon fann det intressant om än svårt att förstå.

Till dig som ändå känner/har känt ett behov av att kommentera min intelligens och noggrant förklara varför jag har fel vill jag sända ett stort tack. Jag känner en stor vördnad över att så kloka människor som ni besöker min blogg. Eftersom jag får höra ord som galning, idiot och naiv utgår jag från att ni är väldigt kloka människor som kan läxa upp mig. Jag utgår från att denna klokhet tar sig uttryck i ett väldigt spännande och tillfredsställande liv. Grattis! Jag tackar även för den karaktärsdanande lärdom ni ger mig genom att få gå omkring och smaka på hur det känns att folk kallar en idiot. Det har mig veterligen inte hänt tidigare. Till sist tackar jag för alla goda råd ni ger mig. Ni ger mig många nya saker att kolla upp och jag inser att ni har mycket större kunskap i de här flummigheterna än jag. Återigen stor vördnad. Och nu till det omdiskuterade blogginlägget. Nu när du är varnad och avtackad. ...

Nu kommer äntligen det som många frågat efter, nämligen hur man vet om en stickkontakt sitter rätt i uttaget. Jag skrev för några veckor sedan om att vi hade haft ut en kvinna som kollade våra sovplatser i huset med tanke på jordstrålning (currykors) och vattenådror. Det som hon lärde oss var att det är viktigt att elen är rätt i huset, annars förstärks de skadliga effekterna av strålningen.

Det finns enligt kvinnan vissa generella regler när det gäller hur en stickkontakt skall sättas i, men sedan finns det tyvärr många gropar på väg(g)en. Ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att få alla kontakter rätt (vilket det borde vara), men skam den som ger sig. Det är nog väldigt svårt att på egen hand veta hur de skall vara, eftersom det inte finns någon standard för hur och var t.ex. texten på  kontakten placeras. Om man vill testa detta är det bäst att ta hem någon som kan detta och märka upp kontakterna i enlighet med vad de säger.

Nu måste jag ju även direkt säga att de flesta elektriker i sten hävdar att detta inte kan ha någon betydelse. Och inte vet jag. Jag förstår mig inte på sådant. Å andra sidan är det mycket jag inte förstår som ändå anses vara världsliga sanningar, så jag har bestämt mig för att tro fast jag inte förstår. För mig är det viktigare att lära mig med hjärtat än att alltid förstå med hjärnan. Att det liksom känns rätt.

Som jag tidigare nämnde har en av våra döttrar inte mått så bra på senaste tiden och det var kanske främst för hennes skull vi ville kolla våra sovplatser. Av fem personer i vårt hus var det bara hon som sov fel, dessutom med en stickkontakt felsvängd under sängen. Några dagar senare var kvinnan till en familj vi känner väl. Samma där. Dottern hade en längre tid varit mycket sjuk och de visste varken ut eller in. I en sex personers familj var det endast dottern som sov fel, dessutom med en felsvängd kontakt under sängen. Dottern sov med ett currykors tvärs över sin kropp ...

Dottern (i förskoleåldern) hade i många års tid haft svårt att somna på kvällen, eftersom det hela tiden kändes som hon var kissnödig. Det blev många turer till toaletten. Även på natten. Första natten efter att kvinnan ändrat kontakten (innan sängen ens flyttades) sov hon hela natten igenom. Det har hon fortsatt med sedan dess. Kissnödigheten på kvällarna försvann. När mamman av nyfikenhet sökte mer information på nätet hittade hon att barn som sover på currykors ofta tar längre tid på sig att bli torra på natten. Visst intressant? Sammanträffande eller slump inte vet jag.

Vill du försöka på egen hand är kvinnans bästa råd att börja med att ta en stickkontakt och sväng den så att bokstäverna eller siffrorna är "rätt väg" när du håller den mot dig, d.v.s. att du kan läsa vad som står.

Det här funkar enligt kvinnan i många fall, men det är även redan här det ibland blir problem. En del stickkontakter har ingen text och en del har bokstäverna svängda fel (t.ex. ofta på lampor från Kina har vi märkt). Så det kan kännas väldigt svårt att veta.

Nu har jag märkt att en del tror att det är stickkontaktens text i sig som är viktig , men det är hur kontakten är svängd som är det  viktiga i kråksången. Det finns ingen standard för hur och var texten placeras på en kontakt och därför är det svårt.
Att få samma resultat när man själv enligt dessa anvisningar går och svänger sina kontakter som om en person som kan detta skulle göra det tror jag därför är väldigt svårt. Men eftersom flera frågat kör vi vidare : )

När du håller den rätt väg mot dig (så att du kan läsa bokstäverna) sätter du en prick ovanpå kontakten

Om stickkontakten sätts i den undre kontakten skall du kunna se pricken (här skall bokstäverna alltså i många fall vara rätt svängda)

I den övre kontakten svängs pricken nedåt, d.v.s bokstäverna sätts upp och ned. 

De här kontakterna är betydligt enklare eftersom de ofta blir rätt av bara farten. I nedre uttaget svängs kabeln nedåt och tvärtom när du sätter den upptill.

Jag ber om ursäkt för eventuellt damm och flugskit

Så till våra älskade skarvsladdar. Se först till att placera dem rätt i uttaget (tänk bokstäver, i bästa fall ...). Sväng den sedan som bilden visar på väggen. Är det jämnt antal uttag i skarvsladden är det enkelt. Då är uttagen närmast sladden sådana uttag som har pricken upptill medan den andra hälften av uttagen (de som är överst) har pricken nedåt. Precis som på en vanlig kontakt.

Har de ojämnt antal uttag brukar det vara fler nertill. T.ex här skall de två nedersta ha pricken uppåt medan den översta skall ha pricken nedåt. Är det fem uttag är det 3+2 etc.

Det var väl det mest grundläggande. Som det inte skulle vara tillräckligt att hålla reda på visade det sig även i vårt hus att en del av våra kontakter var omsvängda. För några år sedan hade vi en elektriker som satte in några extra uttag och enligt kvinnan var de alla omsvängda, d.v.s. att pricken skall vara uppåt i det översta uttaget och nedåt i det understa. Jag måste medge att det känns som vi aldrig kommer att få detta rätt till 100 %. Suck!

Vi köpte en faspenna för att kolla spänningen kring uttagen i hopp om att spänningen skulle vara högre om stickkontakten var felsvängd, d.v.s. att pennan skulle pipa till på ett längre avstånd ifrån kontakten. I en del fall var det så (dock bara på någon centimeter), men i de flesta fall märkte vi inte någon skillnad. Så enkelt skulle man tydligen inte slippa undan. Och det är säkert här skeptikerna hävdar att det inte kan mätas eftersom det inte finns någon skillnad.

Så tro vad du vill. Vi väljer att låta stickkontakterna vara kvar som kvinnan visade och även att själva försöka få till dem rätt i mån av möjlighet. För vad är liksom det värsta som kan hända? Ingenting.

Om någon har något att tillägga till diskussionen (både bu eller bä) skulle det vara intressant att höra hur ni tänker eller om ni själva har någon erfarenhet.

Utvärdering av vårt värmesystem

Nu har vi haft vårt nya värmesystem i ungefär nio månader. Vill du läsa om hur det är konstruerat tittar du här.

Så vad tycker vi?

Först av allt, under de snart sexton åren vi bott här i huset har jag aldrig kunnat gå i t-shirt inomhus vintertid. Det kan jag nu. Vi har en skön behaglig värme i hela huset.

Eftersom vi värmer upp vårt vatten med egen ved kan jag nu med gott samvete använda varmvatten t.ex. i köket. Tidigare hade jag alltid dåligt samvete för att det gick el och mina händer var ofta röda och nerkylda.

Vi behöver inte bära in ved till tre värmekällor i huset (två kakelugnar och en vedspis), vilket vi nu har insett vilket jobb det faktiskt var. Vi bär veden cirka tio meter istället för 100 meter.

Vintertid eldar vi en gång varje dag. Sommartid eldade vi varannan eller var tredje dag och har ändå varmt vatten i den mängd vi behöver.

När vi kommer hem efter en hel dag borta är huset varmt! Tidigare var vi tvungna att börja elda direkt vi kom hem och gick och småhuttrade i någon timme innan värmen spred sig i huset. Nu var vi borta i tre dagar och hade satt på elstavarna (de hade dock inte ens hunnit slå på under tiden vi var borta) och det fungerade jättebra.

Förutom våra kakelugnar och vår vedspis hade vi tidigare golvvärme i källaren, köket och badrummet. Dessutom värmde vi upp vårt varmvatten med el. Det här gjorde att våra elräkningar inte var att leka med i ett så här gammalt dragigt hus. Tidigare förbrukade vi ungefär 25 000 kWh / år. Nu är vi nere i 6500 kWh / år. Det här gör att den årliga inbesparingen är ca 2000 euro, vilket gör att hela systemet är intjänat på ungefär 12 år.

Då räknar jag inte med veden och visst går det åt mer ved. Cirka 30 kubik räknar vi med att elda per vinter. Men veden är gratis ur egen skog och eftersom vi kan elda med 50 cm längd så är hanteringen rätt enkel.

Det här var en av de största investeringarna vi gjort hittills (och knappast kommer det många fler av den här kalibern), men vi är banne oss nöjda till 100 procent.

Våra gjutjärnsbatterier med manuell reglering (inga termostater) fungerar jättebra och är verkligen en prydnad i våra rum. Dessutom sväljer de jättemånga våta vantar ... Det vi har gjort är att installera en värmeregulator i anslutning till inkommande värmerör. Den här känner av utetemperaturen och reglerar värmen till huset. Väldigt enkel att använda.

Egentligen kanske jag kunde avsluta med att skriva att jag i skrivandets stund precis har kommit ur duschen och sitter här väldigt lättklädd  och varm trots att utetemperaturen närmar sig -15 grader, men jag vill ju inte att ni skall tro att jag försöker skriva något tantsnusk.

Skithus nr 111

Vi håller på att bygga ett utedass. Inte för vår egen skull, utan för våra gästers. Vi har ju ibland en hel del besök på gården och ibland blir de här gästerna nödiga. Hittills har vi visat in dem i bostadshuset, men det har känts lite fel. Där huserar barnen och vi vill inte att de mitt i allt hittar en tant i vardagsrummet när de kommer släntrandes ner från vinden. Bostadshuset är deras frizon från våra upptåg.

Därav utedass. Men jag tror nog att vi kanske använder det själv ibland. På så vis får vi världens bästa gödsel. Urin! Urin innehåller i stort sett samma ämnen som konstgjord växtnäring, nämligen kväve, fosfor, kalium och olika mikronäringsämnen. Har man en egen kompost och dessutom använder urin är man i stort sett självförsörjande när det gäller jord och gödning. Späd ut urinen med vatten (1:10) och avsluta en månad innan du skördar. Vattna inte heller på själva växten utan på jorden. Vi har konstruerat dasset så att det separerar nr 1 och nr 2. Dels för att få tillgång till urinen och dels för att försöka slippa lukten. Vi strävar nämligen efter att bygga ett luktfritt utedass. Jag har alltför många hemska minnen av stinkande utevessor. Det här skall vi försöka åstadkomma med ett lufttätt ventilationsrör + att nr 2 skall ha möjlighet att torka.

Vårt utedass har fått namnet "Skithus 111"

På Flemmingsbacken bodde för länge sedan en man som kallades Svartin. Ryktet säger att när han var på sitt utedass torkade han sig i röven med handen. Sedan torkade han av handen på väggen. Därav fingerspåren 111.
Sitt kulturarv skall man vårda ömt. 

Trots att vi ännu inte har invigt vårt utedass surrar flugorna med sitt karakteristiska utedassljud. Om det nu funkar som vi tror kommer de dock inte att ha tillgång till dyngan, vilket borde göra situationen rätt hållbar. Jag intalar mig själv att det bara är vårsolen som får dem att dras till dassfönstret. 

När vi flyttade till gården hittade vi i ett av uthusen en låda med gamla tapeter. Bland dem fanns en rulle Sandudds barntapet. Så ljuvlig! Den pryder nu vårt utedass. Allt för att slippa känslan av utedass som  jag är så allergisk mot. 

Utsikt från hjärtat. Har man tur kanske man får se en spännande fotbollsmatch när man sitter på huset ...

Det blir nog bra det här skall vi tro. 

Självförsörjande på värme

I vinter har vi vågat ta oss an ett av våra största projekt här på Flemmingsbacken -nämligen att lägga in ett nytt värmesystem och på så vis kunna bli självförsörjande när det gäller värme och varmt vatten (ja inte vattnet då utan snarare värmen i vattnet). Vi har tidigare värmt upp huset med vedspis och kakelugn + golvvärme i badrum, källare och kök. Nu är golvvärmen avstängd. För gott hoppas vi.

Varför har vi bytt? Dels för att spara el förstås, men även för att kunna få ett bekvämare liv. Med tanke på ålderdomen liksom. Under kalla dagar har vi i princip eldat nästan dygnet runt. (När det var som kallast steg Jenk upp mitt i natten för att elda.) Det har ju gått eftersom vi vanligtvis är hemma, men direkt vi varit borta en hel dag är det svinkallt när vi kommer hem. Och att åka på semester under den kallaste tiden har inte varit att tänka på.

Så här har vi gjort:

I november innan tjälen satte in hyrde vi  en liten grävmaskin och satte igång. Vi hade nämligen övergett våra tankar om att bygga pannrum i boden (det blev ju honungsslungeri istället) och börjat vända blickarna mot uthuset. Mycket för att få det i anslutningen till våra vedlider och minimera risken för att huset brinner ner om något går fel.

Vårt beslut ledde till att vi grävde ner en 45 lång värmekulvert. Det är i detta "rör" som varmvattnet rinner. Nu kanske någon tänker på att det måste gå en del värme i spill på så lång kulvert. Men vi har räknat ut att den värmen ryms in i 2-3 vedklabbar. Och veden är som sagt gratis. Skulle man värma med el skulle det vara en annan sak ...

Man kan ju göra saker och ting enkelt eller så kan man göra det snyggt. Sällan sammanfaller de båda ...  och enkelt tror jag inte vi är kända för att göra det för oss. Kulverten skulle in under huset via stenfoten och eftersom det under den här delen av huset endast finns ett kryputrymme blev arbetsställningen för Jenk inte den mest ergonomiska.

-Har jag inte fått sorkfeber nu, får jag det aldrig ...

Och det är i sådana lägen man som fru inte klagar över att pionbusken ser en smula misshandlad ut. -Vi hamnar att flytta dina buskar ... Och frun suckade inombords och tänkte på hur många år det tar för en pion att blomma efter att den flyttats. Men tappert log hon och berömde mannen.

Här inne finns vårt pannrum. Eller skalet till det. Innanför dörren finns ett nybyggt rum med branddörrar och leca-väggar. Allt för att minimera skadan ifall olyckan skulle vara framme. 

Vi har satsat på en eko-panna med en verkningsgrad på 91 % om man eldar torr ved (fukthalt < 20 %). Det här gör att det dels nästan inte kommer någon rök ur skorstenen och dels att energin tas väl till vara. Pannan fungerar med underförbränning. Det vill säga att veden brinner underifrån.  På så vis blir verkningsgraden ofta större än i en annan värmepanna. 

Bredvid pannan finns två vattentankar. De här värms upp när vi eldar och härifrån leds vattnet via kulverten till våra element inne i huset. Den ena tanken är 2000 l och fungerar endast som lagring, den mindre är 750 liter och i den här finns värmeslingorna. I denna tank har vi även satt till slingor för ev. solvärme så att vi när som helst kan bygga ut systemet med solpaneler. När det är gjort behöver vi inte elda i princip från april-september, förutsatt att vädret är någotsånär ok.

I hela systemet är ungefär 3000 liter vatten. 

Jenk hade bestämt sig för att planera och dra hela rörsystemet själv. Det här höll på att driva honom till vansinne plus att hans muskler skrek högt vissa kvällar. Han gängade nämligen alla rör för hand. Det var mycket krokar och böjar som skulle passa ihop. Allt som allt var det ungefär 160 m rör som drogs i vårt hus.

Och så var det ju det här med att göra det enkelt eller att göra det snyggt. Vi (nåja, Jenk) satte mycket tid till att fundera ut var rören skulle vara så diskreta som möjligt och var elementen skulle ta sig så bra som möjligt. 

Minns ni de gamla gjutjärnselementen som vi köpte ifjol? Som vi blästrade och gned in med spissvärta? Nu är de på plats. Äntligen! Tyngre element tror jag inte står att finna. Till de största elementen var vi tre fullvuxna män + jag för att kunna bära på plats. Och det var inte så få element vi behövde till vårt hus heller. Nej, allt som allt blev det 14 stycken element.

Men visst blev de fina? De passar in väldigt bra tycker vi. 

Vi hade ju satt rätt så mycket pengar, tid och energi till våra element. Helt enkelt för att få dem att passa in i vårt hus och då ville vi inte förstöra det med vita termostater i plast. Men det var jättesvårt att hitta alternativ. Till sist föll vi för dessa "vippor" i mässing. Dyra som attan. Dessutom betydligt krångligare eftersom vi nu tvingas ställa in värmen manuellt här inne (i pannrummet finns en värmeregulator som tar i beaktande utetemperaturen), men vad gör man inte för att få den rätta känslan.

Ett av våra största projekt. Som Jenk har gruvat sig för i flera år. (Jag har inte haft förstånd till det). Och nu är det klart! Varmt och skönt har vi och vi ser fram emot många varma vinterkvällar, med värmen direkt ur vår egen skog. En klar fördel är att även uppvärmningen av vattnet är gratis numera. Klart att man inte skall använda vatten i onödan, men åh vad skönt att med lite bättre samvete kunna vrida på varmvattenkranen.

Elåtgången kommer absolut att minska här hos oss. Redan ser vi en markant nedgång och vi räknar med att ekonomiskt tjäna in hela vårt värmesystem på sisådär tio år. Men då räknar vi ju inte in den ökade värmen och bekvämligheten vi kommer att få.

Nöjda och glada, det är vad vi är.

Festlokal på Flemmingsbacken

Hallå, hej! Här har ni mej! Det har blivit lite magert med mina inlägg här på bloggen de senaste veckorna. För att vara jag har jag jobbat ovanligt mycket (flera dagar i veckan!) och så har jag ju lite fullt upp med mina fyllerier.

Det har varit ett enda hemlighetsmakeri här på Flemmingsbacken de senaste veckorna. För att ni skall förstå varför måste jag ge er lite bakgrund. 1) Vi har renoverat uthuset, 2) Jag fyller 40 i slutet av november, 3) Jag har varit lite hjärntrött och inte orkat engagera mig i någon fest, 4) Jag har ändå känt att lite vill man kanske fira ... på något sätt, 5) Jag har en underbar man, 6) Jag har en underbart händig man.

Så den underbara, händiga mannen meddelade att det enda jag behövde göra vara att bjuda in mina vänner till fest så skulle han fixa resten. -Och du får inte komma upp på uthusvinden, meddelade han någon gång i oktober. Och så har han fixat och donat kvällarna i ända.

Förra veckan fick jag komma och titta. Det var så fint så jag tänkte bli tokig. På riktigt. Ibland går jag bara upp dit och tittar för att det är så fint. Det är en gudagåva att ha en partner med samma smak som man har själv. Titta!

En festlokal! -Är det något du oroar dig för? frågade Jenk en kväll. Ja, att det skall vara för ljust ...
Därför är det väldig dämpad belysning + att konceptet körs med massor av levande ljus. Därför är bilderna antinge lite dunkla eller väldigt fula pga blixt. Ni får hålla till godo. Tänk er bara att det är så fint så ni håller på att bli tokiga så vet ni precis.

Minns ni halmen jag plockade i höstas? Jenk gav mig i uppdrag att sy 20 sittkuddar. De blev jättebra! Tyget närmast kameran har en egen liten historia. Jag hittade det väldigt billigt på en loppis här i byn. Jag tänkte sy mig en kjol av det. Det gjorde jag också, men så fick jag höra att det hade varit gardiner i församlingens redskapsskjul på begravningsplan så då fick de av någon konstig anledning bli sittkuddar i stället. Så kan det gå.

Längs väggarna hänger sex stycken lyktor. Väldigt vackra när de lyser och väldigt enkla att bygga. Baksidan på lyktorna är öppen och de övriga sidorna pryds av ett finmaskigt stålnät som stansats fast.

Lyktorna byggde Jenk enligt en gammal modell som fanns här när vi flyttade hit. Det var flera av kvinnorna på min fest som önskade sig likadana av sina män. Ibland tror jag att våra manliga vänner tycker det är besvärligt att Jenk är så duktig på att bygga.

Till present hade jag önskat mig sittbänkar. Bänkar som är lätta att flytta och som enkelt kan användas enligt behov. Jen har byggt bänkarna av virke från vår egen skog. Det här kanske är en lite konstig bild, men jag vill visa att bänkarna inte har en rak yta utan att den sluttar in mot mitten, vilket gör att de är väldigt bekväma att sitta på.

För att få en mera hembyggd, gammaldags och genuin känsla fasas benen av på såväl bord som bänkar. 

Jag har redan tidigare nämnt att Jenk är noga med detaljerna. -Att undvika raka kanter ger ofta en mindre klumpig känsla och ger mera rätta proportioner, är något som skulle kunna komma ur hans mun.

De två borden är konstruerade och byggda så att de enkelt går att plocka isär och ställa undan. Det är perfekt ifall vi vill använda utrymmet med enbart bänkar i.

-Vi kommer aldrig att få det tillräckligt varmt, förfasade jag mig i början av projektet. Det brukar ju vara skitkallt när jag fyller! Våra vänner hade uppmanats att ta varma kläder på sig. -Vad varmt det är här! sade alla och började klä av sig. Jenk tätade alla springor med linull och så satte vi in en byggvärmefläkt ett dygn innan för att värma upp stockarna. Sedan var vädret även på vår sida.

Utifrån ser uthuset helt ut som vanligt, men Jenk har satt in ett fönster på insidan. Det här ger ljus om det behövs och fungerar som extra nödutgång.

När elen har dragits (det har gått ganska många proppar hos oss innan det blev klart, han är onekligen en bättre byggare än elektriker) har trådbundna kablar använts. Det har vi även i vårt hus. Vi köpte helt resolut vanliga kablar och lät dem spinnas in på ett nätspinneri. Taket är bestruket med järnvitriol för att gråna med tiden. Nu har det inte riktigt hunnit för det har varit så kallt, men det kommer att bli lika grått som gammalt trä.

Ja, det var allt för denna gång. Mera om festen sen. Men nu kanske ni förstår att jag är tokig. Trots att det är verkligt svårt att förmedla i bild. Speciellt i mina bilder : )

Jenk jobbar på

För tre veckor sedan hade jag ett inlägg om att Jenk hade börjat riva en del av vårt uthus för att ta fram en gammal port som stängdes i början av 1950-talet. Resten av familjen suckade och stönade. Varför får det aldrig vara som det varit? Men med facit i hand blev det ju precis som det har varit, från början, och det blev så bra. Precis som det alltid brukar bli när Jenk bygger. Se själva.

Porten är öppnad vilket gav ett helt annat ljus till vår gård och en mer äkta känsla. Mina tankar går osökt till Hong Kong och första gången jag såg höghus med hål i mitten. Hålen finns där för att andarna skall kunna flyga igenom och inte störas i sina gamla "rutter". Så känns det nästan hos oss nu också.

Där luckan tidigare satt har Jenk tagit fram den gamla gluggen och reparerat med gamla stockar. Allt kommer naturligtvis att målas rött. Lampan kommer förstås även att flyttas i mitten : )

Tidigare har vi kommit till vinden på vårt uthus endast genom luckor. Det här ändrade vi på genom att i porten bygga upp en trappa och öppnade upp två dörrar så att vi enkelt kan få tillgång även till de utrymmena. Som de är nu har vi sällan använt dem, eftersom det varit lite krångligt att ta sig dit. 

Vi har satt in ett gammalt plankgolv när vi kommer upp för trappan. Det här gör att vi kan röra oss lätt även på uthusets vind. Plankorna har varit i en gammal lada och vi hittade dem på Findit för en väldigt billig peng. Resten av virket kommer från vår skog och vårt "bygge" har nästan inte kostat oss någonting.

Här kommer Jenk att testa en av sina uppfinningar i bigården. Det är ännu lite hysch-hysch så det skriver jag inte mera om. Det som vi har saknat hos oss är ett större utrymme som sväljer så många personer så att man kan ordna lite större träffar/besök/kurser/föreläsningar. Det får vi nu i ett av rummen på vinden. Tänk vad mycket roligt man kunde hitta på då! Självförsörjningskurser, studiebesök, fester!

Vackra, vackra orörda stockar. Och nytt innertak som kommer att bestrykas med järnvitriol för att gråna och smälta in.

Graffiti anno dazumal. Den här fina, snuskiga bilden hittade vi på en av väggstockarna.

Bredvid snirkliga bomärken och årtal från nästan tvåhundraår tillbaka i tiden hittade vi även denna kärleksförklaring.

En gammal dörr hittade vi även på vinden och eftersom vi brukar köra på att vi tager vad vi haver fixade Jenk en ny dörrkarm och satte dit den. Av formen och utseendet att döma är det en gammal fähusdörr. 

En titt på porten "bakifrån" eller kanske snarare "framifrån". Här skall det ännu fixas till lite. Kanske med växter och så. 

Jag är ju tvungen att visa även denna trappa som Jenk har byggt. -Ser du! utbrast han stolt.
-Vadå? -Att det inte syns ändträ på ett enda stället på trappan! Vet du hur mycket jobb jag har satt på trappan på grund av det  -Oj, vad fint! (Fast ärligt talat skulle jag nog aldrig ha tänkt på det.) Men fin är den.

Jenk är väldigt (insnöad) duktig på detaljer och helheter om vi säger så ...

Det är något speciellt med gamla stockar, med rymd och med ljus. Jag är glad att Jenk övertalade sin bångstyriga fru. Eller rättare sagt att han bara började på. Den där morgonen för tre veckor sedan.