Bina vaknar upp

Tänk dig att du suttit inne i bikupan hela vintern. Plötsligt får du en order om att flyga ut och kolla läget. Vilken ära! Tänk att det är du som först av alla får flyga ut och hämta information till samhället! Lite ängslig (men mest stolt) flyger du iväg. För att efter några meter känna hur vingarna fryser till, Du trillar ner i backen som är täckt med snö, där du sedan ligger och sprällar en stund. Sedan dör du. Och drottningen tänker -Vi väntar en stund till.

För tillfället är det rätt sorgligt på vår gård för det ligger bin lite här och där. En del av dem lever och kryper febrilt omkring i snön. Men det finns inget att göra åt det. Det går inte att flytta dem till någon kupa, eftersom man inte vet varifrån de kommer. Att placera dem vid flustret (öppningen) på fel kupa kan vara att ta dem ur askan i elden.

Samtidigt som det är skönt med varmare väder är det nu som biodlarna börjar oroa sig. För när bina börjar röra på sig mer förbrukar de även mera av sitt matlager och det är en spännande tid innan de första växterna slår ut. Skall maten räcka?

När jag satt på trappan och förberedda en föreläsning i självkänsla landade plötsligt ett bi och sket nere på sidan. Nu har ni bevis på hur mycket bajs ett bi samlar i magen under en hel vinter. En lika stor mängd bajs som täcker ordet individ skrivet med font 10.

Och det var nu jag började fundera på hur jag skulle tolka händelsen ifråga. Var det månne ett tecken på att min självkänsla är skit eller att våren är i antågande. Snabbt kom jag på att eftersom utetermometern visade på +9 grader valde jag att tro på det sistnämnda samtidigt som jag konstaterade att jag hade fått ett bra exempel att ta upp på föreläsningen.

Huruvida man väljer att se skiten som ett tecken på att man själv är en skit eller att våren är här är ett klart uttryck för i vilket skick ens självkänsla är : )

Tänk vad mycket man hinner glömma under en vinter. Som att man t.ex. blir stungen om man smäller i för ett bi. Och att det gör rätt ont.