Söndag på Flemmingsbacken

Jag och grannen Christine på väg på Ekotantsträff. Idag har vi funderat på vilka datum vi skall ha höstens Älvtorg och så har vi kläckt en ny idé -Ekotanternas dag. Mer om det senare.

Och så har vi pratat och skrattat. 

I kvällsskymningen fyllde 4/5 av familjen vedlidret med ved. Den yngsta dottern är befriad. Ingen orkar höra på hennes gnäll. Och om ni tycker att jag bär för lite ved i taget kan jag påpeka att det är rätt krångligt att bära ved och ta selfie samtidigt. 

Mina sådder fortsätter. Idag har jag sått basilika, aubergine och borstnejlika. När jag var liten växte det hos min gammelfarmor borstnejlikor i alla de möjliga färger, så jag ser det som ett tecken på nostalgi snarare än medelålders tant. Eller så är medelålders tanter rätt nostalgiska. Så kan det också vara.

Egentligen är det kanske för sent att så aubergine, men som ni vet är jag optimistisk lagd.

Jag hade även tänkt så mina gyllenbär, men trots att jag är optimistisk tog såjorden slut.

Ps. Ser ni att mina lejongap har börjat gro!?!

Jag har städat åt hönsen. 

Och satt ut mysigt hö till alla höns som vill börja ruva. På tre dagar har fem stycken bestämt sig för att prova på. Och för att få till en äkta känsla ber jag er notera mushålet i väggen. Försöker febrilt intala mig att det minsann inte är ett råtthål. 

Så har Jenk och sonen börjat bygga på vårt traktorgarage. Sonen ville inte vara med på bild. Jenk frågade jag inte. 

Och så har vi grillat korv. Korv från affären.

Men grillen är minsann hemmagjord. Funkar hur bra som helst. Rostfri och eldsäker. Lite tung att flytta bara.

Konstaterade nöjt (och lite utmattad) att fördelen med att komma på idén att ha ett söndagsreportage i bilder är att man blir tusan så energisk. Man vill ju minsann inte ge bilden av att man är en latmask.