Ett potatisland föds

Nu har bli kommit oss så långt att vi skall använda hela den lilla "åker" som vi haft i träda i flera år. En stor del av den skall bli ett potatisland. Vi börjar med att harva genom åkern.

Nu kanske något tror att jag inte kan köra traktor, men det kan jag. Och cykel, bil, lastbil, moped och motorcykel. Så har vi det avklarat en gång för alla. 

Så tog vi pärlan och åkte iväg för att hämta lite brunnen kodynga. Har jag glömt att berätta att Jenk har köpt en baklastare till traktorn? Förlåt. 

Här sitter jag på en sten
i vårsolens sken
framför en dyngsto
och väntar med ro

På att en riddare i en Zetor så röd skall komma hit
och börja sprida en väldoft av piss och skit

Väl hemma igen sprids dyngan ut och harvas ner i jorden

Igår var Jenk och köpte lite sättpotatis. Han tyckte inte att de små påsarna jag släpade hem från trädgårdsmässan räckte till. Och nej, de ser ju onekligen rätt fjuttiga ut, men här är nog tanken att vi skall bygga upp en egen arsenal av sättpotatis. En del tror att man med jämna mellanrum behöver förnya sin sättpotatis, men ser du det har jag hört att man absolut inte behöver, något som klingar vackert i en självhushållares öron.

Vi visste verkligen inte vad vi skulle köpa och ibland förstår jag mig inte på hur Jenk resonerar ...

-Timo har man ju hört, men hur tråkigt låter inte Timo? Man vill väl inte ha en tråkig potatis heller? Det fanns många säckar Carrera. Det var det säkert ingen som vågat köpa, så jag tänkte den tar vi.

Så nu har vi Carrera och Sikli (låter tryggt och bra) + Juliette som jag fick med mig från trädgårdsmässan + sättpotatis från mina föräldrar. Det blir nog bra det här. 

Och så kommer Esko fram och dottern kallas ut och plopp, plopp så slank potatisen ner i röret.