Bollon - En lektion i förnöjsamhet

I maj köpte jag och Jenk en husbil. På ett sätt var det lite otippat för jag har nästan så länge jag minns sagt att husbil och camping det är inget för mig. Så kanske det blir när man som 16-åring inhyses i en ombyggd bankbil, med sin familj på fyra personer + Jenk för att i stekhett väder åka till Grekland i en hel månad. Det var en lektion i konflikthantering om vi säger så.

Men med tiden började vi tänka på en husbil som något som kunde vara värt att prova. Dels för att vi med tanke på miljön inte längre ville se en flygsemester som ett självklart alternativ, dels för att vi ville ha med Gry och dels för att vi utan större planering och förberedelser bara skulle kunna åka iväg. Dock kände vi att vi inte ville köpa "första bästa" utan vänta tills det kändes helt rätt. Och så en morgon kom "Bollon" i vår väg och några timmar senare var hon vår.

Bollon är en retrohusbil, med så gott som allt i orginalskick. Hon kom ut på marknaden samma år som vi träffades, d.v.s. -88. Hon är så fräsch, doftar så gott, är så ljus och fin inuti och det känns som hon har en själ. Vi tycker redan så mycket om henne. Vi har gjort några kortare resor med henne och det här med husbil och camping är som en ny värld som öppnar sig för oss. På mitt IG-konto får man ibland se några glimtar av våra strapatser.

För några veckor sedan var vi på en fullproppad camping i sommarvärmen. Det var äkta medelhavskänsla med bad, sol och doften av mat. Det myllrade av människor. Vi gick förundrat runt och tittade på alla de nya husbilarna och -vagnarna som var parkerade på campingen. Vi kom fram till att på den stora campingen med säkert 200 bilar var det bara en annan bil i vår "kategori".  Och vi såg hur de fällde ut sina markiser, hur de öppnade sina takluckor, hur fläktar startade. Vi drog försynt ett fönster åt sidan och försökte spänna upp ett bångstyrigt myggnät. Vi försökte fixa lite korsdrag. Många tänker nog att Bollon är obekvämligheternas paradbil, men jag vägrar att tänka så.

För tänk, när Bollon för sisådär 30 år sedan kom ut på marknaden var hon en av de finaste och lyxigaste bilarna som fanns. De som ägde henne då måste ha varit väldigt stolta och tyckt att de mådde som kungligheter i henne. Så vad är det som säger att vi trettio år senare har blivit så bekväma att hon inte längre duger? Hon har precis samma funktioner, människan som ras har troligen inte förändrats fysiologiskt på dessa år så det sitter bara mellan öronen. Bollon duger åt oss. Bollon tvingar oss inte att jobba för att finansiera henne. Bollon låter oss istället vara lediga och ägna oss åt att utforska världen.