Vårt honungsår

2020 har varit ett konstigt år på många sätt. Även för bina. Efter vinterna klagade många biodlare på att de övervintrade samhällena var rätt små -även våra. Den kalla maj gjorde att bina växte långsamt i antal. När sedan juni exploderade blommade allt rätt snabbt och bimängden var inte tillräcklig för att tillgodose sig naturens gåvor. I juli deppade bina mest över det regniga vädret och satt och tröståt av sin egen honung. 

Dessutom fick intresset för biodling ett rejält uppsving i våras och vi sålde många av våra bisamhällen till personer med honungssöt blick. 

Det här gör att den mängd flytande råhonung vi brukar sälja i lösvikt kommer att vara mindre än vanligt. Därför kommer vi inte att ordna vår traditionella honungskväll (ja Covid-19 kan kanske även ha ett finger med i spelet). Tråkigt, eftersom det har blivit en för oss efterlängtad tradition. 

Men vi har utarbetat ett system. Vill du köpa råhonung så gå in och läs på vår honungsblogg. Men eftersom vi inte har så mycket råhonung i år så lönar det sig att inte tänka manana, manana ...

"Vår vanliga honung" finns nog, så här brinner det inte i knutarna. Säljs via REKO, Gårds Smak, Älvtorget 5.9, Arbetsplatser, fotbollslag och direktförsäljning från gården. 

Skörda nässelfrön

Nu är det dags att skörda nässelfrön. Vi som har en rätt vildvuxen trädgård saknar inte nässlor om vi säger så ☺️

Nässelfröna är den nyttigaste delen fullproppad av vitamin A, E och C, järn, kalcium, kalium, magnesium och aminosyror och vitamin E som är extra bra för huden och hjärnan. Men orsaken till att jag tycker om nässelfrön är att de innehåller fytoöstrogen och på det sättet kan lindra klimakteriebesvär, något som många kvinnor i min ålder tyvärr tampas med.

Man läser ofta att det är enklast att torka fröna i papperspåsar. När fröna torkar trillar de helt enkelt av i påsen och så är det bara att dra upp stammener.Problemet är bara att det finns en hel del småkryp i nässlorna. Torkar du nässlor i påsen har småkrypen ingen chans att ta sig därifrån, dör och stanna kvar i din pulverblandning. Därför tycker jag att metoden att torka nässlor på tidningspapper är bättre. Då kan småkrypen enkelt krypa iväg och när nässlorna är torra har fröna trillat ner på pappret och det är enkelt att hälla dem från pappret direkt ner i burken. Jag torkar mina nässlor uppe i vårt uthus. Där är det mörkt varmt och luftigt. 

Vill du läsa mer om om att torka nässlor och nässelfrön vill jag tipsa om denna blogg.

Självhushållande på rosor

Jag börjar komma upp i den åldern när man älskar rosor : )  Jag fantiserar om att vår gård kommer att digna av stora, väldoftande rosenbuskar som ramar in alla gamla hus och skjul. Men så är jag ju lite snål. På höstarna gräver jag alltid i trädgårdsbutikernas -70 % lådor och brukar hitta en hel del intressant, men jag brukar även tigga till mig rosenskott. Ibland brukar jag till och med stjäla! Ja, inte så att jag gräver upp hela buskar, men en och annan "stickling" har jag väl knipsat av.

Jag har nämligen läst att man kan ta en rosenstickling och sätta i en potatis som man gräver ner. Det låter ju hur enkelt som helst, så det här har jag bestämt att testa. Den här sticklingen kommer från en gul ros som fanns på en buske utanför en affär i ett fult affärsområde i Stenhaga. Och jag har spanat in mig på en fin buske som växer nära vägen i grannbyn. Snart tror jag minsann den även är "beskuren". Sedan återstår det ju förstås att se om experimentet funkar. Friskt vågat är hälften vunnet!

Vill du läsa mer om rosor och potatis kan du kolla här. 

I mitt växthus

Den här bilden är tagen för någon månad sedan.
Nu är det nästan som en djungel! 

Jag fick för länge sedan en läsarfråga om vilka sorters tomater jag odlar i mitt växthus. Det är lite svårt att svara på för jag döper ofta om dem så att jag till sist inte längre kommer ihåg det ursprungliga namnet. Jag har t.ex. "Mama Black" som är en mörkbrun tomat som jag har fått av min mamma, "Röd evighet" som är en röd tomat som lär skall kunna lagras hela vintern och "Röd pasta" som är ... ja en röd tomat som passar till pastasås. 

Denna sommar har jag faktiskt minskat i med antalet sorter jag odlar. Jag brukar köra på cirka 35 plantor och kanske cirka 12 sorter. Med åren har jag lärt mig vilka favoriter vi gillar och vad som brukar lyckas bra. Hit hör t.ex. Black Cherry, Nyagous, Yantarnyi och Brandywine.  Plus att jag har tvingat mig att sluta köpa tomatfrön. Men delar någon med sig är det ju alltid roligt. På det senare viset fick jag i årets växthus in fyra stycken mörka tomater som det skall bli roligt att testa. 

Säsongen började bra! Tidigare än vanligt hade jag både mycket blommor och mycket kart. Men så kom juni med sin obarmhärtiga sol och värme. I vårt stora glasväxthus blev det för varmt för att tomaterna skulle trivas riktigt bra. Det är väldigt svårt att få det vädrat ordentligt. Egentligen borde man ha ett tyg i taket, men det känns också som en väldigt stor satsning. Istället brukar jag tänka att nog växer det ju tomater i Spanien också. Nu är det svalare väder och vi har mycket tomater, men de mognar väldigt långsamt. Men i augusti! Då minsann skall vi äta tomater så det sprutar ur öronen!

I mitt växthus odlar jag även gurkor, paprika, gyllenbär, tomatillo och aubergine. Dessutom har jag två vinrankor och ett persikoträd.

He va väl he.

Bollon - En lektion i förnöjsamhet

I maj köpte jag och Jenk en husbil. På ett sätt var det lite otippat för jag har nästan så länge jag minns sagt att husbil och camping det är inget för mig. Så kanske det blir när man som 16-åring inhyses i en ombyggd bankbil, med sin familj på fyra personer + Jenk för att i stekhett väder åka till Grekland i en hel månad. Det var en lektion i konflikthantering om vi säger så.

Men med tiden började vi tänka på en husbil som något som kunde vara värt att prova. Dels för att vi med tanke på miljön inte längre ville se en flygsemester som ett självklart alternativ, dels för att vi ville ha med Gry och dels för att vi utan större planering och förberedelser bara skulle kunna åka iväg. Dock kände vi att vi inte ville köpa "första bästa" utan vänta tills det kändes helt rätt. Och så en morgon kom "Bollon" i vår väg och några timmar senare var hon vår.

Bollon är en retrohusbil, med så gott som allt i orginalskick. Hon kom ut på marknaden samma år som vi träffades, d.v.s. -88. Hon är så fräsch, doftar så gott, är så ljus och fin inuti och det känns som hon har en själ. Vi tycker redan så mycket om henne. Vi har gjort några kortare resor med henne och det här med husbil och camping är som en ny värld som öppnar sig för oss. På mitt IG-konto får man ibland se några glimtar av våra strapatser.

För några veckor sedan var vi på en fullproppad camping i sommarvärmen. Det var äkta medelhavskänsla med bad, sol och doften av mat. Det myllrade av människor. Vi gick förundrat runt och tittade på alla de nya husbilarna och -vagnarna som var parkerade på campingen. Vi kom fram till att på den stora campingen med säkert 200 bilar var det bara en annan bil i vår "kategori".  Och vi såg hur de fällde ut sina markiser, hur de öppnade sina takluckor, hur fläktar startade. Vi drog försynt ett fönster åt sidan och försökte spänna upp ett bångstyrigt myggnät. Vi försökte fixa lite korsdrag. Många tänker nog att Bollon är obekvämligheternas paradbil, men jag vägrar att tänka så.

För tänk, när Bollon för sisådär 30 år sedan kom ut på marknaden var hon en av de finaste och lyxigaste bilarna som fanns. De som ägde henne då måste ha varit väldigt stolta och tyckt att de mådde som kungligheter i henne. Så vad är det som säger att vi trettio år senare har blivit så bekväma att hon inte längre duger? Hon har precis samma funktioner, människan som ras har troligen inte förändrats fysiologiskt på dessa år så det sitter bara mellan öronen. Bollon duger åt oss. Bollon tvingar oss inte att jobba för att finansiera henne. Bollon låter oss istället vara lediga och ägna oss åt att utforska världen.

En pikant smak av anis

Råkar du ha spansk körvel i din trädgård vill jag tipsa om att det blir väldigt gott att låta några blomklasar ligga o dra i ditt dricksvatten. Bladen går även utmärkt att blanda i en smoothie. 

Nya bärbuskar och fruktträd till vår trädgård

Till morsdagspresent fick jag ett besök till Blomqvist plantskola av Jenk. Det var modigt gjort av honom, för jag brukar hitta rätt mycket. Denna gång var inget undantag. Jag tyckte själv inte att vi borde sätta så mycket pengar på plantor, men det är ju som Jenk säger. Vill vi ha dem så skall vi väl köpa dem nu. Då hinner vi ju njuta av dem mycket mer. Så det blev en hel del.

Vi behöver verkligen inte några fler äppelträd. Tror vi har ungefär tjugo stycken på gården ...
Men jag har länge tänkt att vi borde satsa på ett riktigt lagringsäppel och när jag läste att sorten Tellisaare var det äpple som kunde lagras längst i deras sortiment kunde jag inte låta bli. Enligt deras beskrivning kan det ofta lagras ända fram till våren. Våra äpplen brukar klara sig endast november till slut. 

Vi har tre päronträd på gården och de ger vanligtvis riklig skörd, men päronen är små och inte så goda (Augustipäron och Vasa). Därför har jag gått och suktat efter päronträdet Suvenirs som kan få frukter upp till 400 g! Tyvärr säljs dessa endast på hösten så det får bli en ny resa då, men det fastnade ändå ett päronträd i händerna på mig. Nämligen päronträdet Stolischnaja som får päron på ca 200 g. Lite roligt är det ju att Stolichnaja är första ryska spritmärket jag lärde mig som ung (och det enda om jag riktigt tänker efter)

Jag har tänkt att jag vill ha massor av hallon! Hallon av olika storlek och färg. Hallon som mognar tidigt och hallon som mognar sent. I år köpte vi två plantor av Jeppo gulhallon. En lokal sort som hittats ca 60 km från oss. Det som är roligt med hallon är att det ofta räcker med att köpa någon enstaka planta och vips har man hur många hallonbuskar som helst! Det samma gäller med smultron : ) 

Vi har köpt ett persikoträd! Jag var verkligen i valet och kvalet. Satte den i vår kärra, för att ställa tillbaka den, för att sedan ångra mig igen. För visst skulle det vara häftigt om det lyckades? Sorten är Riga och sägs vara en av de mest härdigaste sorterna. Vi har plats för den i vårt glasväxthus där den kan växa många meter om den vill, så vi tänkte att vi ger den en chans. Sedan hittade jag flera inlägg på nätet om personer som lyckas få persikor i zon 5 i Sverige och om jag förstått det rätt är det samma som zon 3 i Finland som vi har.  

Vi har gjort en ny odlingsplats på vår gård och den tänkte vi avgränsa med antingen staket eller häck/buskar. Det blev det senare och då valde vi att köpa Saskatoon som vi faktiskt använder rätt mycket. Tidigare har vi plockat det som självplock och det får vi väl ännu göra i några år, men sedan kan vi nog äta Saskatoon så det står ut genom öronen. Vi valde sorten Mandam. 

Vem kan väl låta bli att prova något som heter "Jordgubbshallon"? Inte vi i alla fall. Så här står det om dem på Blomqvists hemsida "En lågväxande, taggig buske som har hallonliknande blad. Stora, röda hallonliknande bär bra lämpade för hushållet och dekoration bildas under hösten. Smaken är lite söt och fadd. Odlas gärna i kruka eller bänk då den skjuter rotskott lika som hallon." Vi köpte två stycken och hoppas att de kommer att trivas och sprida sig bra. 

Lite blommor fick jag även med mig hem. Förra försommaren strosade jag i Gumtäckts botaniska trädgård i Helsingfors. Jag tyckte deras Veronikor var så oerhört maffiga. Så nu tänker jag samla på sådana. Flera meter höga blir dessa blombuskage och de lär älskas av fjärilar och pollinatörer. En annan sak som jag antecknade i min telefon när jag vandrade omkring var att jag skulle se till att skaffa mig en Ligustersyren, eftersom de doftade så otroligt. Nu har jag två på gården. Dem hittade jag på 70 % i höstas och de har övervintrat i vår jordkällare. 

Vi har många plommonträd på vår gård. De är av en gammal, rotäkta sort som har varit på gården ända sedan vi flyttade hit och säkert även långt innan dess. De är jättegoda, men problemet är ju att de bör ätas direkt de är klara. Lagringstiden är minimal. Därför ville jag utöka vår plommonodling med det gula plommonet Onega som lär skall gå att lagra i några veckor efter att det har mognat.


Så köpte jag även en vildvin som skall klättra på ett av våra uthus och två svartvinbärsbuskar. Det jag ännu vill ha till gården är sötkörsbär d.v.s. bigarråer. Även de säljs enbart på hösten så jag får ta en ny tripp dit då. Det brukar ju vara en pärs att gräva ner allting sen, men eftersom vi har en ny "avdelning" på gården som vi ville möblera med växter var det lyx att direkt ha en plats att sätta spaden i.